FÖRETAGEN I VÄLFÄRDEN

Efter haveriet – så allvarlig är ambulanskrisen: ”Finns bara förlorare”

När Region Stockholm fasade ut de privata arbetsgivarna sänktes lönerna och medarbetare sade upp sig. Skyddsombudet Emil Skoglund, som i somras larmade om att det bara fanns en tillgänglig ambulans, vittnar om fortsatta problem. ”Vad gäller personalpolitiken så är det ett totalt underbetyg”, säger han till TN.

Det har gått snart fyra månader sedan ambulanssjuksköterskan Emil Skoglund publicerade sitt numera välkända inlägg på Facebook. I det konstaterade han att det vid det aktuella tillfället, kvällen den 22 juli, endast fanns en bemannad ambulans i drift vid City, som ambulansstationen i centrala Stockholm kallas.

Inlägget, som lyfte fram personalens villkor som anledning till den begränsade personalstyrkan, uppmärksammades brett i media och fick ett stort genomslag hos allmänheten.

– Det var på många sätt en horribel sommar för medarbetarna. Det var enorma uppoffringar men alla försökte hjälpa till så gott de kunde. Jag gick själv in och arbetade en massa övertid och det var det många andra som också gjorde. Jag menar att det är otroligt sårbart. Det är klart att vi måste klara en sommar utan de här övertidsbergen, säger Emil Skoglund till TN.

Varför tror du att ditt inlägg möttes av ett så stort engagemang?

– Det är ju för att ambulansvård är en samhällsviktig kritisk resurs. Alla, även ett förskolebarn, vet vad en ambulans är. Det är allas livlina ifall man drabbas av svår sjukdom eller skada oavsett var man befinner sig. Och fungerar inte det, ja då förlorar vi också en del av samhällskontraktet.

Erbjöd lägre löner

Emil Skoglund är också skyddsombud och styrelseledamot i Vårdförbundets Stockholmsavdelning. När han publicerade sitt inlägg hade det gått knappt tre månader sedan det regionägda bolaget AISAB tagit över all ambulanssjukvård i Region Stockholm.

När regionen tog över från de privata aktörer som tidigare hade haft uppdraget, erbjöds ambulanspersonalen anställning i AISAB. De löner som det regionägda bolaget erbjöd låg dock på en lägre nivå än vad många hade fått när de var privatanställda, vilket ledde till att en del valde att tacka nej.

När personalbrist sedan uppstod lagom till semestertiderna fick bemanningen i stället delvis lösas med att den befintliga personalen arbetade övertid. När läget var som värst tvingades AISAB även att ta in hjälp från ett av de privata företag som tidigare hade utfört ambulanssjukvård i Stockholm.

”Vi har haft många dagar där det egentligen har varit betydligt värre, det vill säga med färre ambulanser på totalen i hela Stockholm.”

Hur många bemannade ambulanser det ska finnas på en station som City varierar beroende på veckodag och tid på dygnet, förklarar Emil Skoglund.

– Men jag har aldrig tidigare varit med om att vi bara har haft en bemannad ambulans i Stockholm innanför tullarna och då har jag jobbat i åtta år på stationen i City. Så det som hände i somras är extraordinärt, skulle jag ändå våga påstå. Och det var också det jag ville illustrera med mitt inlägg. Men jag vill också tydliggöra att vi har haft många dagar där det egentligen har varit betydligt värre, det vill säga med färre ambulanser på totalen i hela Stockholm, säger Emil Skoglund.

I den diskussion som följde efter publiceringen av inlägget har det från det politiska styret i Region Stockholm påpekats att det i själva verket fanns fler ambulanser i omlopp den aktuella kvällen, men att de utgick från andra stationer.

Ett argument som inte håller, tycker Emil Skoglund.

– Man kan såklart hävda att en ambulans i City är tillräckligt för att det går att flytta andra ambulanser, men då försvinner ju samtidigt en resurs i en annan del av staden. Problemet är att det är för lite personal totalt sett i förhållande till den beläggning vi har. Det är klart som sjutton att vi måste ha en resursbild för att kunna möta upp flera skadade och sjuka samtidigt i Sveriges huvudstad, säger han.

”Man behöver inte vara statsvetare eller personalvetare för att förstå det, utan det är en ren och skär förväntan från arbetstagarkollektivet att om jag inte kan få den lön som jag tidigare har kunnat få så är det här inte aktuellt för mig längre.”

Emil Skoglund berättar att den ansträngda situationen har fortsatt under hösten. En del medarbetare har blivit sjukskrivna eller gått ner i arbetstid, medan andra har valt att säga upp sig – enligt honom på grund av löneläget.

Han betonar att Vårdförbundet är politiskt obundet och att han inte lägger någon värdering i ifall ambulanssjukvården ska bedrivas i offentlig eller privat regi.

– Vi ser arbetsmiljö och villkor. Det är de frågorna vi jobbar för. Det vi kan konstatera är att när verksamheten var konkurrensutsatt så fanns det förmåner i form av bland annat en högre medial ingångslön, vilket gjorde att man kunde kompetensförsörja. Den realiteten förändras inte bara för att du byter organisationsnummer men det där har ju regionen totalt missat, säger han och fortsätter:

– Det har ju funnits en förväntan på att man ska få de löner som har varit gällande tidigare i det här avtalsområdet, i den här branschen, i den här regionen. Och när det plötsligt inte längre är en realitet, då kommer ju också kompetensförsörjningen att påverkas. Man behöver inte vara statsvetare eller personalvetare för att förstå det, utan det är en ren och skär förväntan från arbetstagarkollektivet att om jag inte kan få den lön som jag tidigare har kunnat få så är det här inte aktuellt för mig längre.

Politiken som avgör

Enligt Emil Skoglund finns det exempel från de senaste månaderna på att utsatta patienter i Stockholm har fått vänta i timmar på att ambulansen ska dyka upp.

– Det är inte värdigt. Kompetensförsörjning och bemanning är det viktigaste vi har i att säkerställa förmågan gentemot våra medborgare och där tycker jag helt ärligt att tjänstemannasektorn i regionen har varit för naiv. Man har tagit lite lätt på det här och inte förhållit sig till arbetsmarknadens realitet och det får ju konsekvenser.

Hur ser du på chanserna att det blir bättre?

– Man har förstått problemet, men vi har en komplicerande faktor och det är ju att politiker inte ska sätta löner. Utifrån den svenska modellen så är det arbetsmarknadens parter som gör det. Men vi jobbar ju likväl i en politiskt styrd organisation och då är det politiken som sätter budget och förutsättningar.

Emil Skoglund tycker att det finns fördelar med att regionen har tagit över, som till exempel att han upplever en tydligare sammanhållning mellan olika delar av vårdkedjan.

– Men vad gäller personalpolitiken så är det ett totalt underbetyg, säger han.

Oppositionen: ”Klassiskt”

Oppositionsregionrådet Kristoffer Tamsons (M) delar Emil Skoglunds frustration.

– Vi får fortfarande larmrapporter om att det är svårt att fylla alla arbetspass och signaler om personalbrist. Vi får dessutom fortsatt rapporter från stockholmare, patienter, som har fått vänta orimligt länge på sin ambulans, säger han till TN.

Kristoffer Tamsons delar också bilden av att regionens personalpolitik på det aktuella området har bidragit till problemen i kompetensförsörjningen.

– Det är så klassiskt detta med offentliga monopolarbetsgivare. Det första de gör är oftast att gå in och försämra villkoren för anställda och sänka löner eller anpassa dem till någon form av monopolsituation, och det gör man för att man tror att de anställda inte har något alternativ. Men i det här fallet så blev det ju väldigt tydligt att de anställda i väldigt hög grad valde att inte ta anställning eller att säga upp sig för att de upplevde att monopolarbetsgivaren inte skulle kunna tillgodose de krav man hade.

”Det är unikt att en sådan samhällskritisk verksamhet klappar igenom så totalt som ambulansen gjorde i Stockholm i somras.”

I somras beskrev Kristoffer Tamsons den uppkomna situationen som ett ”systemhaveri”, och hans kritik har knappast mildrats sedan dess.

– Alla verksamheter har ju då och då utmaningar. Det ska man inte sticka under stol med. Vi vet att sjukvården i Sverige över tid har haft stora utmaningar med både att hitta rätt medarbetare, att behålla medarbetare och att dessutom utveckla verksamheterna. Men den typen av total genomklappning som ambulansen i Stockholm har upplevt som ett direkt resultat av politiska beslut, det saknar motstycke, skulle jag säga. Det är unikt att en sådan samhällskritisk verksamhet klappar igenom så totalt som ambulansen gjorde i Stockholm i somras och fortfarande inte helt och fullt har repat sig ifrån, säger han.

I samband med sommarens problem efterlyste oppositionen i Region Stockholm en oberoende granskning av ambulanssjukvården. Sedan dess har en utvärdering genomförts, men enligt SvD av ”en fristående tjänsteman på regionen”.

Enligt ett pressmeddelande från AISAB bekräftar utvärderingen att bemanningsläget var ansträngt i somras. Det ska dock inte ha inneburit någon större påverkan på vårdkvaliteten och patientsäkerheten.

Kristoffer Tamsons är dock missnöjd med att granskningen inte har gjorts av en utomstående aktör utan av regionens egen personal.

– Jag tycker att det är ett närmast farsartat sätt att gå till botten med den här frågan, säger han till TN.

Utökade medel

När det politiska styret i Region Stockholm bestämde sig för att ta tillbaka vården i offentlig regi så var de uttalade målen bland annat att säkerställa ökad bemanning och att pengarna skulle användas där de gjorde bäst nytta. Sedan dess har AISAB alltså tidvis fått betala för att anlita hjälp från det privata näringslivet och i regionens budget inför nästa år har ambulanssjukvården fått mer pengar att röra sig med.

– Dessa extra medel är en påbyggnad på arbetet vi startat i år. Steg för steg fortsätter vi stärka ambulanssjukvården i Stockholmsregionen, säger Robert Johansson (S), personalregionråd Region Stockholm, i ett pressmeddelande.

Men Kristoffer Tamsons är av motsatt uppfattning.

– På punkt efter punkt blir allting sämre. Medborgarna kan inte lita på ambulansen. Medarbetarna vill inte jobba på ambulansen. Och skattebetalarna måste punga ut med mer till vad man lovade skulle bli en besparing när detta socialiseringsprojekt satte i gång. Här finns bara förlorare, säger han.

TN har sökt personalregionrådet Robert Johansson (S). Han har avböjt att medverka.