ATTACKERNA MOT IRAN

Experten: Därför är nya oljekaoset farligare än 70-talskrisen – ”Mycket värre än vad folk tror”

Oljan rusar, dollarn pressas och världen står inför en kris som ser ut att bli värre än 70-talets oljekrasch. Men marknadsanalytikern Ulf Lindahl, som tidigt varnade för kriget i Iran, menar att många fortfarande inte inser hur allvarligt läget är. "Europa har inte förstått att Trump har vänt hela systemet i en helt annan riktning", säger han till TN.

”Nu har USA indirekt kontroll över Venezuelas olja och det är nog bara en tidsfråga innan anfallet på Iran kommer.”

Så sa marknadsanalytikern Ulf Lindahl till Tidningen Näringslivet i februari i år. Bara dagar senare inleddes USA:s och Israels attacker mot Iran.

– Det var en väldigt omfattande händelse som kommer att förändra världen för lång tid framåt. Nu har det uppstått kriser överallt men på lång sikt blir det nog faktiskt ett ganska bra utfall av det här, säger Ulf Lindahl till Tidningen Näringslivet när vi når honom för en ny intervju.

Att anfallet gick att förutspå beror enligt Ulf Lindahl bland annat på att oljeflödena från både Venezuela och Iran till stor del har gått till Kina. Attackerna är därmed ett sätt för USA:s president Donald Trump att sätta hårt mot hårt mot Kinas framfart i den globala ekonomin, förklarar han.

I TN:s förra intervju sa du att priset på olja kan sjudubblas till 2030. Är det fortfarande din prognos?

– Ja, den har vi haft i ett par år och vi har inte ändrat på den nu heller. Vi har pratat om det här med ett kommande ”Global Peak Oil” och nu har det kommit, så då finns det ingen anledning till att priset på olja inte skulle stiga till 500 dollar per fat.

Vi ska återkomma till ”Global Peak Oil”, men först göra en återblick på den senaste tidens oroligheter i Mellanöstern.

”Samma procentuella utveckling har skett två gånger förut så det finns ingen anledning till att det inte skulle kunna hända igen.”

Sedan Iran i praktiken blockerat Hormuzsundet för genomfartstrafik har olje- och energipriserna rusat samtidigt som bristsituationer blivit tydliga på flera håll. De senaste veckorna har flygbolag ställt in tusentals resor med hänvisning till stigande bränslepriser och i flera länder har politikerna börjat diskutera behovet av ransonering. Nyligen presenterade EU-kommissionen dessutom en krisplan för hur det som ser ut att bli Europas värsta energikris någonsin ska hanteras.

Svensk-amerikanen Ulf Lindahl, som driver Currency Research Associates med bas i Connecticut, USA, menar dock att de flesta fortfarande inte har förstått situationens allvar fullt ut.

När vi på Tidningen Näringslivet publicerade vår förra intervju med Ulf Lindahl låg oljepriset på runt 60 dollar per fat, vilket kan jämföras med runt 100 dollar de senaste veckorna.

Att priset skulle kunna fortsätta stiga till exempelvis 200 dollar per fat, en summa som av många tidigare ansågs som orimlig, har nu börjat sjunka in hos de flesta. Men att prislappen i själva verket kan hamna på 500 dollar per fat inom en inte alltför lång framtid är det fortfarande många som inte vill kännas vid, menar Ulf Lindahl.

– Folk tror inte att det kan hända utan att världen kollapsar. Men samma procentuella utveckling har skett två gånger förut så det finns ingen anledning till att det inte skulle kunna hända igen.

Osäkert läge

De två tillfällen Ulf Lindahl syftar på är 1970 till 1980 respektive 1998 till 2008. Under båda perioderna steg priset från ganska låga nivåer med över 1100 procent för att sedan falla tillbaka till en nivå som var högre än den varit före ökningen.

Det har bara gått två månader sedan kriget inleddes, men redan syns de här effekterna på världsekonomin. Hur illa är situationen?

– Jag tror att det är mycket värre än vad folk tror för det är egentligen ingen som vet hur mycket som har skadats i Iran. Dessutom har flera länder i Mellanöstern pausat sin oljeproduktion och det är ingen som vet när de kan öppna sina fält igen och vad som kan gå fel kopplat till det.

– Även om Hormuz skulle öppna i morgon kommer det ta mycket längre tid än vad folk tror att få ut oljan. Det är komplicerat och det är mycket som kan gå snett.

Bara att reparera alla energianläggningar i Mellanöstern som förstörts under kriget kommer att ta flera år, framhåller Ulf Lindahl. Och även om kriget tar slut är det oklart hur Irans framtid ser ut. Uppstår det till exempel en inbördeskonflikt i landet kan det tänkas påverka oljeproduktionen negativt.

– Det här är saker som är svåra att förutspå och därför är det ingen som kan räkna med hela bilden. Det är mycket osäkerhet som kan innebära att det blir mycket värre än vad folk tror.

”Alla vet att dollarn kommer att falla, det är bara en fråga om när.”

Den aktuella situationen jämförs ofta med 70-talskrisen då priset på olja alltså också steg kraftigt. Även om den globala ekonomin ser annorlunda ut i dag och den tekniska utvecklingen har gått framåt, så ser Ulf Lindahl också flera likheter.

På 60-talet hade USA precis som nu en negativ handelsbalans, vilket fick omvärlden att känna oro för hur den amerikanska valutan skulle utvecklas. Lösningen blev att byta ut dollar mot guld, som då steg i värde. Nu syns en liknande utveckling, där dollar säljs av samtidigt som priset på guld stiger.

Enligt Ulf Lindahl beror prisökningen på guld till stor del på att Kina har handlat metallen i högre utsträckning än tidigare, vilket har lett till ett underskott och prisökningar i västvärlden. En utveckling som nu har lett fram till att USA känt sig tvunget att agera, menar han.

– Alla vet att dollarn kommer att falla, det är bara en fråga om när.

På 70-talet kunde USA hantera den problemen med en formell devalvering, det vill säga en sänkning av dollarns värde gentemot andra valutor. I dag är den lösningen svårare att genomföra eftersom de flesta valutor nu har flytande växelkurser där utbud och efterfrågan bestäms av marknaden och inte av ett lands regering.

”USA:s tullar är en försvarsåtgärd men det har folk inte heller fattat.”

Donald Trumps lösning blev i stället att införa tullar. En tull på 10 procent är på det stora hela samma sak som en devalvering på 10 procent, förklarar Ulf Lindahl. Skillnaden är att tullarna betalas in av i det här fallet amerikanska konsumenter till den amerikanska statskassan som sedan kan använda pengarna till exempelvis obligationer, medan en devalvering har ett annat utfall.

– Om man devalverar och låter dollarn falla 10 procent så går ju pengarna i stället till personer i andra länder och det är faktiskt sämre. Så USA:s tullar är en försvarsåtgärd men det har folk inte heller fattat.

Under 70-talet inföll det som kommit att kallas ”Peak Oil” i USA, varpå landets egen oljeproduktion började minska och USA i stället fick öka importen från andra länder. Eftersom länderna i OPEC i praktiken var de som kunde öka sin produktion och därmed sätta marknadspriset ledde situationen enkelt förklarat till en spiral med en fallande dollar, ökad inflation, stigande oljepriser och svag ekonomisk utveckling.

Men det som nu har hänt är alltså att Peak Oil har utvecklats till Global Peak Oil, det vill säga att oljeproduktionen har börjat minska globalt.

– Det finns ingen ny olja att hitta åtminstone på två till tre års sikt och IEA (International Energy Agency, reds. anm.) har sagt att oljeproduktionen kommer att börja gå ner från dagens läge. Samtidigt kommer efterfrågan på olja att gå upp när allt fler länder i världen får det bättre ekonomiskt, inte minst i Asien och Afrika. Så det enda som kan lösa det problemet är att priset går upp enormt så att användningen av olja minskar.

– Det är möjligt att Trump har förstått det här och det är därför han har gått efter Venezuela och nu försöker se till att vi får kontroll på oljan i Mellanöstern.

Stigande priser och massarbetslöshet

Den som tänker sig att oljepriset ska följa samma utveckling som vid tidigare kriser får med andra ord vara beredd på att ekvationen till viss del ser annorlunda ut den här gången.

– Nu tror ju många att priset kommer att gå upp och sen går det ner igen och sen är allting okej. Men de har inte satt ihop alla bitarna i pusslet.

Eftersom olja används till allt från diesel och energi till en rad produkter som cement, gummi och plast, påverkar krisen i Mellanöstern hela den globala ekonomin. Dessutom innebär situationen en brist på andra viktiga ämnen, som till exempel helium som behövs för att tillverka mikrochips och fosfor som behövs för att tillverka gödningsmedel för livsmedelsproduktion. Om inte läget förbättras kan bristen på råvaror leda till stigande priser, omfattande arbetslöshet och andra ekonomiska problem.

Men det viktigaste här och nu är att politiken får upp ögonen för situationens allvar och funderar på vilka alternativ som faktiskt ligger på bordet, menar Ulf Lindahl. Han är inte direkt imponerad av det han har sett från EU:s ledning hittills.

Vad borde EU-kommissionen och Europas regeringar göra i det här läget?

– Det stora problemet de har är att de inte tycker om Trump, vilket man i och för sig kan förstå. Men de måste faktiskt komma till freds med Trump för Trump är den som bestämmer vad som händer i världen just nu. Så är det även om inte alla vill inse det.

”Europa har inte förstått att Trump har vänt hela systemet i en helt annan riktning.”

Ulf Lindahl gör en liknelse som går ut på att Donald Trump har svängt ett stort containerfartyg så snabbt att ett stort antal containrar fallit överbord. I stället för att notera att fartyget har vänt och vad det innebär för det egna landet är omvärlden snarare upptagen med att beklaga sig över att just deras favoritcontainer föll i vattnet.

– Men vi måste välja vad som är viktigt att ha och vad vi kan vara utan. Det här har hänt så fort och Europa har inte förstått att Trump har vänt hela systemet i en helt annan riktning. Många tror till exempel att det här ska gynna grön energi och liknande men det är tvärtom.

Europa är nämligen precis lika beroende som alla andra av de råvaror som nu ser ut att bli bristvaror. Att tro att det ska gå att ersätta de råvarorna med till exempel ökad elektrifiering är helt enkelt inte realistiskt, menar Ulf Lindahl.

– Européerna måste förstå att det har skett ett stort skifte och att det kommer att fortsätta. Jag tror att det har börjat gå in men Europas stora problem är att det är så många länder, att alla ska debattera och komma fram till vad alla kan vara med på. Det tar för lång tid, det blir det urvattnat och till slut händer ingenting.

– Det har Trump förstått. Det var därför han gick ihop med israelerna och inte talade om för européerna att han skulle attackera Iran. Hade han gjort det så hade det blivit debatter och sen hade Iran vetat vad som var på gång och det hade resulterat i något mycket värre.

”Europa måste förhålla sig till de förändringar som sker. Det kanske inte är vad de vill ha men det kommer att hända i alla fall.”

Ulf Lindahl menar att EU förr eller senare kommer att behöva bestämma sig för att en liten grupp av länder styr skutan och att övriga sen får välja att vara med eller stå utanför. Alternativet är en för trögrörlig apparat som kommer att få allt svårare att manövrera i det nya geopolitiska landskap som råder.

Han jämför EU med FN, där antalet fullvärdiga medlemsstater nu är uppe i 193. När så många länder med olika kultur, historia och religion ska försöka komma överens uppstår det lätt utmaningar.

Den europeiska debatten är väldigt annorlunda. Här är narrativet mer att Trump går in och gör som han vill medan vi i Europa minsann vet hur man samarbetar. Ligger det inte något i det?

– Det där fungerar inte längre. Europa måste förhålla sig till de förändringar som sker. Det kanske inte är vad de vill ha men det kommer att hända i alla fall. Så de måste välja mellan att hoppa på båten eller att stå kvar när den lämnar hamnen.

Oavsett vad som händer i Mellanöstern står alltså världen inför en tuffare situation när det gäller tillgången på olja. Enligt Ulf Lindahl har vi bara använt hälften av den olja som vi vet finns tillgänglig, men att hitta den och bygga ut produktionen skulle ta flera år om den över huvud taget blir aktuell.

Precis som han är inne på finns det nämligen många i Europa som gör en helt annan bedömning. Medan vissa anser att den uppkomna krisen visar att den gröna omställningen gått för långt, anser andra tvärtom att den inte har gått tillräckligt snabbt.

”Budgetkris jorden runt”

Ulf Lindahl anser å sin sida att man måste lyckas hålla två tankar i huvudet samtidigt. Tills vidare måste politiken prioritera vem som ska ha den olja som kommer att finnas tillgänglig och till vilket pris.

Åtgärder i stil med att dela ut subventioner och införa skattelättnader för att alla exempelvis ska ha råd med bensin ger han inte mycket för.

– Det bygger ju på ett antagande om att priserna ska komma ner igen. Men om de i stället går upp som jag förutspår så kommer vi att ha fruktansvärda problem med att återta de här subventionerna så småningom. Det lär bli budgetkris jorden runt och samma inflation som på 70-talet. Allting hänger ihop. Det är det som är lite otäckt.