DET SVENSKA SKATTETRYCKET

Professor: Nu måste skatten bort – ”Dubbelbeskattning”

Elektronikskatten skulle minska skadliga kemikalier. Men enligt experter missgynnar den i stället återbruk och riskerar att leda till dubbelbeskattning. ”Helt orimligt”, säger Mattias Lindahl, professor på avdelningen för Industriell miljöteknik vid Linköpings universitet, till TN.

Skatten på kemikalier i viss elektronik, även kallad elektronikskatten, infördes den 1 juli 2017 och var en del av den dåvarande regeringens strategi för att minska skadliga kemikalier i samhället. Skatten berör bland annat datorer, telefoner, vitvaror och TV-apparater.

Sedan skatten infördes har kritiken varit hård från branschen och även från myndigheter. Mattias Lindahl är professor i produktrelaterat miljöarbete på avdelningen för Industriell miljöteknik vid Linköpings universitet. Han menar att det inte finns några tecken på att elektronikskatten har uppnått sitt syfte.

– Jag är bekymrad över är den gör det svårt för återanvändning av redan befintliga produkter, just på grund av att man riskerar att få betala skatten två gånger. Det är helt orimligt.

– Eftersom det är svårt att bevisa om skatten är betalad eller inte så blir det i praktiken en dubbelbeskattning. Dubbelbeskattning är någonting som svenskar generellt sett inte brukar gilla.

Han menar att han i princip inte är emot skatter som styrmedel, men att det måste vara tydligt vilken effekt man vill uppnå och det måste göras grundläggande konsekvensanalyser för att säkerställa att en skatt uppfyller sitt syfte.

– Om den inte uppfyller sitt syfte så borde vi ta bort eller justera den.

”Tyvärr blivit en intäktskälla för staten”.

Elektronikskatten utvärderades av Kemikalieinspektionen och Skatteverket 2020, då konstaterade myndigheterna att förekomsten av klor, brom och fosfor i flamskyddsmedel inte har minskat till följd av skatten. Det är en utvärdering som borde fått effekt hos politiken, menar Mattias Lindahl.

– Men det borde verkligen göras en riktig analys och det har man inte gjort.

– Tyvärr har elektronikskatten blivit en intäktskälla för staten och då har man svårt att plocka bort den såvida man inte hittar ett alternativ till den här intäkten.

Carl Dalhammar är docent på Lunds universitet och har i över 20 år forskat om miljöpolitiska styrmedel och hållbara affärsmodeller. Även han är kritisk till elektronikskatten.

– Den har naturligtvis fungerat då den drar in pengar till statskassan. Men den har inte fungerat särskilt väl för att styra om hur företagen producerar elektronik.

– Dessutom har den andra negativa konsekvenser för återtillverkning av elektronik.

Han är särskilt kritisk mot att skatten är lika hög oavsett om det är en ny produkt eller en återbrukad.

– Om du återbrukar en produkt i Sverige, som exempelvis företaget Inrego gör, så får du betala en elektronikskatt precis som om det var en ny produkt.

– Och det enda sättet att komma ifrån det är att visa att du redan betalat en gång men det är långt ifrån lätt. Det leder till att man ofta betalar skatt två gånger.

Om man köper en läsplatta eller mobiltelefon så kan den återbrukade vara billigare – även om skatten är lika.

– Men det betyder också att skatten utgör en mycket större del av kostnaden för en återtillverkad produkt.

Han lyfter fram ett exempel med en ny dator som kostar 20 000 och då har en skatt på 400 kronor. Det går att jämföra med en begagnad dator som kostar 3 000, men skatten är på samma nivå: 400 kronor.

– Skatten blir alltså en mycket större del av inköpskostnaden och det leder ju att vi missgynnar återbruk.

”Apple och Samsung struntar i en svensk skatt”.

Han menar att skatt som styrmedel kan fungera bra – om det är väl genomtänkt.

– Vi gör mycket dumt i miljöpolitiken men att beskatta någonting dåligt, som fossila bränslen, är sällan negativt.

I stället för en svensk skatt på elektronik vore det bättre om Sverige satsade på att få till styrmedel och förbud på EU-nivå, då det faktiskt skulle kunna påverka tillverkarna, konstaterar Carl Dalhammar.

– Apple och Samsung struntar i en svensk skatt utan de lägger bara på några hundralappar på produkten här. De kommer inte att ta bort några substanser i sina produkter på grund av en svensk marknad med tio miljoner konsumenter. Det kommer inte att hända.

Även om syftet från början var gott så är det en kontraproduktiv skatt som borde avskaffas, menar Mattias Lindahl.

– Men jag tror problemet är att det inte blev någon debatt i riksdagen. För att det lät ju så bra från början att det inte blev någon politisk debatt och man missade också att göra en ordentlig konsekvensanalys.

– Sen efter det så har man inte velat ta bort den då den ger en ekonomisk intäkt till statskassan. Och så länge folk inte förstår bättre och vet att den här skatten finns så finns inget tryck på att ta bort den heller.

Företag som kan påvisa att en vara inte innehåller fosfor, brom eller klor har rätt till avdrag på upp till 95 procent av skatten. Det innebär alltså att även om varan inte innehåller någon av de utpekade kemikalierna så ska bolaget ändå beskattas.

– Det säger en hel del om hur missvisande den här skatten är och att det egentligen är en skatt på elektronik.

– Och syftet var ju att undvika vissa ämnen. Men det bästa vore ju i så fall snarare att se till att vi får produkter som håller längre som gör att vi köper färre produkter.

”Jag tror och hoppas att elektronikskattens tid snart är förbi”.

Han menar att en anledning till att skatten är kvar är att den är okänd för medborgarna.

– Jag tror att om folk hade varit lite mer insatta i det så skulle de nog ha reagerat mer, det blir ju en del pengar som vi lägger på den här skatten varje år.

I en enkät som Elektronikbranschen gjort uppger Kristdemokraterna, Liberalerna, Moderaterna och Sverigedemokraterna att de vill avskaffa elektronikskatten. I samma enkät uppger Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet att de inte vill avskaffa skatten – men de tycker att den bör göras om i grunden för att uppnå en tydligare miljöeffekt.

– Den borde verkligen plockas bort. I stället borde man driva det här arbetet på EU-nivå.

Sverige som marknad är alldeles för liten för att den ska kunna påverka de stora elektronikföretagen att ändra sin produktion. I stället vore det bättre om arbetet skedde på EU-nivå. Att vi tror att vi kan påverka en global marknad med en skatt är feltänkt, menar han.

– Det hade varit en annan sak om vi hade varit Japan, Sydkorea eller Kina med en stor inhemsk produktion av den här typen av produkter. Men eftersom vi inte har den typen av produktion så blir det inte någon effekt.

– Jag tror och hoppas att elektronikskattens tid snart är förbi.