AVTALSRÖRELSE

Historiskt höga lönekrav från facken – ”Allvarligt”

Eva Guovelin, förbundsordförande Livs, Martin Linder, förbundsordförande Unionen, Ulrika Lindstrand, förbundsordförande Sveriges Ingenjörer, Marie Nilsson, förbundsordförande IF Metall och Per-Olof Sjöö, förbundsordförande GS under en pressträff där facken inom industrin presenterar gemensamt lönekrav inför 2023 års avtalsrörelse. Bild: Claudio Bresciani/TT

Industrifacken begär 4,4 procent i löneökningar nästa år. Men från arbetsgivarna varnas nu för förlorade jobb om kraven blir verklighet. ”Det är anmärkningsvärt. Vi kan inte se något annat än att det här spär på inflationen”, säger Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten.

– Vi ser att sammantaget finns det goda skäl till att växla upp löneökningstakten, sa Ulrika Lindstrand, förbundsordförande för Sveriges Ingenjörer, under presskonferensen.

Men det är viktigt att löneökningstakten inte driver på inflationen ytterligare, lägger hon till.

Trots att industrifacken nu ökar på löneökningstakten är risken låg för att det kommer att spä på inflationen, anser Marie Nilsson, ordförande för IF Metall.

– Vår bedömning bygger på att den här nivån ska vi klara av utan att det spär på inflationen. Vi har inte lönedriven inflation i Sverige, vi hade det på 80-talet och vi vill inte tillbaka dit.

”Vi kan inte se något annat än att det här spär på inflationen. Det går inte att hitta argument i de ekonomiska förutsättningarna.”

I övrigt vill industrifacken ha ytterligare avsättningar till deltids- och flexpension, en avtalsperiod på ett år och en lägstalöne-satsning på 1 600 kronor.

– Med tanke på hur det ser ut nu är det viktigt att värna dem med de lägsta lönerna, säger Marie Nilsson.

Kravet på 4,4 procent är det högsta som industrifacken har ställt sedan de började förhandla fram ett industriavtal för 25 år sedan.

– Detta sker samma dag som regeringen går ut och varnar för en krympande ekonomi. Jag kan inte tänka mig en sämre tajming, säger Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin.

Per Hidesten Bild: Sören Andersson

Han får medhåll från Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten.

– De ställer de här kraven när alla gör bedömningen att vi är på väg in i en lågkonjunktur, säger han till TN och fortsätter:

– Det är anmärkningsvärt. Vi kan inte se något annat än att det här spär på inflationen. Det går inte att hitta argument i de ekonomiska förutsättningarna.

LO-förbunden backar upp – och siffersätter

Samtidigt meddelar LO att 13 av de 14 förbunden har enats om att också kräva 4,4 procent. Dessutom vill LO se en låglönesatsning som innebär att alla ska få minst 1 192 kronor.

– Vårt krav är högre än tidigare avtalsrörelser och det förtjänar medlemmarna, säger LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson.

LO-förbundet Transport väljer att ställa sig utanför den siffersatta överenskommelsen.

Seko har varit ett av LO-förbunden som varit tveksamma till LO-samordningen, beroende på hur höga lönekrav som skulle ställas, men ställer sig nu bakom kraven.

"Vi hade gärna sett att vi landat i högre krav denna gång och vi har gjort vad vi har kunnat för att pressa upp nivåerna men jag står bakom beslutet i LO-styrelsen", skriver Sekos ordförande Gabriella Lavecchia i ett sms till TT.

Risk för förlorade jobb

LO:s representantskap enades för en knapp vecka sig om att de 14 förbunden, inklusive Transport, ska samordna sig i avtalsförhandlingarna samt om en så kallad låglönesatsning, men utan att då siffersätta kraven. Låglönesatsningen fick stark kritik från flera håll, bland annat av professor Charlotta Stern, vd för Ratio.

– Låglönesatsningar riskerar att höja trösklarna in på arbetsmarknaden, vilket ökar storleken på gruppen ”outsiders”. Utanförskapet ökar därmed, sa hon till TN då.

Charlotta Stern Bild: Sören Andersson

– Det blir besvärligt, det här. Det är ett allvarligt läge, säger Per Hidesten.

Tanken med industriavtalet är bland annat att upprätthålla den svenska industrins konkurrenskraft. Per Hidesten menar att om fackens krav skulle bli verklighet så skulle det snarare skada konkurrenskraften.

– Då förlorar man jobb, säger han.

”Låglönesatsningar riskerar att höja trösklarna in på arbetsmarknaden.”

Att jobben hotas konstaterar även Grafiska företagen och Trä- och möbelföretagen (TMF).

– Redan idag har vi hustillverkare som varslar om uppsägning på grund av höjda kostnader kombinerat med vikande efterfrågan. Och i den grafiska branschen ställer företag om till nattskift bara för att klara elkostnaderna, säger Anna Freij, förhandlingschef på Grafiska Företagen och TMF, i ett pressmeddelande.

Gröna Arbetsgivares förhandlingschef Örjan Lenárd befarar att företag kan tvingas att lägga ner.

– Med ytterligare kostnadsökningar riskerar vi att få äta mer importerad mat trots att det finns en stor efterfrågan på svenskproducerat. Vi har redan exempel på tomatodlare som stängt ner sin verksamhet på grund av kostnadsläget, säger han i ett pressmeddelande.

Om Facken inom industrin

I konstellationen Facken inom industrin ingår LO-förbunden IF Metall, Livs, och GS (skogs- och träfacket) samt tjänstemannafacken Unionen och Sveriges Ingenjörer.