DEN SVENSKA EKONOMIN

Larmet: Så många måste du försörja i din kommun

Bara i 60 av landets 290 kommuner är det fler som jobbar än som inte gör det, visar nya beräkningar som Ekonomifakta gjort utifrån SCB. ”Färre ska försörja fler”, säger Katarina Wagman, chef på Ekonomifakta. Klicka dig fram i den interaktiva kartan för att se hur läget är i just din kommun.

Tidningen Näringslivet har tidigare skrivit om de demografiska utmaningar som många kommuner står inför. Både ekonomer och kommunerna själva tecknar en bild där stora omprioriteringar krävs för att få den kommunala ekonomin att över huvud taget gå ihop när befolkningen blir allt äldre.

Om man väljer att dyka ned i siffrorna över den faktiska sysselsättningen ser läget ännu mer ansträngt ut.

När det gäller försörjningskvoten, alltså förhållandet mellan antal invånare under 20 och över 64 år kontra de i arbetsför ålder, så har 243 av landets 290 kommuner fler invånare i arbetsför ålder än i icke arbetsför ålder.

Men om man rensar bort de i arbetsför ålder som inte är sysselsatta är det plötsligt bara i 60 av 290 kommuner där antalet personer som jobbar är fler än de som inte jobbar. Det här beror bland annat på den höga arbetslöshet som råder runtom i Sverige.

Till exempel går Malmö från en försörjningskvot 62 på till en sysselsatt försörjningskvot på 85, på grund av sin höga arbetslöshet. Det innebär att det går 85 personer som är yngre än 20 eller äldre än 65 på 100 personer i arbetsför ålder som jobbar.

Stora skillnader i landet

Alla kommuner påverkas av en åldrande befolkning, men i olika takt. Värst är läget i glesbygdskommuner. Övertorneå har en sysselsatt försörjningskvot på 153. Samma siffra i Borgholm och Pajala är 152 respektive 148.

Bättre ser det ut i och runt storstäderna. Solna och Sundbyberg har en kvot på 65, och Stockholm och Göteborg 76.

– Rent befolkningsmässigt har stora kommuner i storstadsregioner generellt sett fler personer i arbetsför ålder i förhållande till unga och äldre. De har också fler arbetstillfällen än mindre kommuner. Men även om det finns skillnader i landet så har vi en tydlig nationell trend – färre ska försörja fler, säger Katarina Wagman, chef på Ekonomifakta.

På sikt riskerar det här att urholka kommunernas skattebas.

En vanlig invändning är dock att det kommunala utjämningssystemet fullt kompenserar för skillnader i åldersstruktur och sysselsättning. Men det är inte helt korrekt, enligt Katarina Wagman.

– Systemet bygger på beräknade standardkostnader, inte på faktiska utgifter. Det innebär att ersättningen inte nödvändigtvis fullt ut speglar de verkliga kostnader som en kommun eller region har. Försörjningsbördan ökar dessutom i de flesta kommuner, och systemet förutsätter att det finns tillräckliga skatteintäkter att omfördela. Om allt fler kommuner får en ansträngd ekonomi minskar utrymmet för utjämning, säger hon och fortsätter:

– Utjämningssystemet påverkar även det kommunala självstyret. Om en stor del av kommunernas ekonomiska förutsättningar bestäms genom statligt reglerade system försvagas sambandet mellan lokala beslut, lokal skattekraft och den kommunala service som erbjuds invånarna.

Dessutom innebär demografin praktiska problem för kommunerna. Med få människor i arbetsför ålder ökar riskerna för brist på arbetskraft och kompetens, särskilt inom välfärdens bristyrken, vilket kan påverka kommunernas möjligheter att erbjuda välfärdstjänster till sina invånare.

Lösningarna

Enligt Katarina Wagman finns det flera potentiella lösningar.

– På kort sikt handlar det om att använda den arbetskraft vi har på ett bättre sätt, det vill säga att de som vill och kan jobba mer ska kunna göra det. Då behöver det bli lättare för företag att anställa, och man behöver rusta de arbetslösa så att deras kompetens matchar det som företagen efterfrågar, säger Katarina Wagman.

Men det kan också handla om att utöka den befintliga arbetskraften. Ett högre födelsetal kan på lång sikt bidra till det, men effekten är långsam eftersom det tar minst 20 år innan nyfödda når arbetsmarknaden. Då kan arbetskraftsinvandring vara ett snabbare alternativ.

– På lång sikt handlar det om att få ut mer per arbetad timme, för det kommer möjliggöra för färre arbetande att försörja fler, vilket kommer vara avgörande med en åldrande befolkning i framtiden, avslutar Katarina Wagman.