DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

230 000 yrkesutbildade riskerar saknas 2040 – så kan lärarna göra skillnad

Experter och företagsrepresentanter är eniga: utan rätt lärare blir satsningar på fler utbildningsplatser bara tomma ord på ett papper. ”Som det ser ut idag så har vi utsatt våra ungdomar för ett stort svek”, säger Andreas Åström på Installatörsföretagen.

Svårigheten att hitta medarbetare med rätt kompetens är företagens största tillväxthinder. Sju av tio företag säger att det är svårt att rekrytera medarbetare med rätt kompetens. Och den utbildningsnivå som flest företag efterfrågar är gymnasial yrkesutbildning.

Enligt beräkningar baserade på statistik från SCB riskerar Sverige att sakna omkring 230 000 yrkesutbildade personer år 2040. För att klara den ekvationen krävs fler utbildningsplatser och att eleverna i högre grad letar sig till dessa utbildningar.

– Som det ser ut idag så har vi utsatt våra ungdomar för ett stort svek. Vi har haft för mycket valfrihet i skolan. Ungdomarna har fått läsa för mycket teoretiska utbildningar som tyvärr leder till arbetslöshet och inte jobb. Läser man VVS och fastighetsprogrammet och läser man el- och energiprogrammet så är det i praktiken en jobbgaranti. Det är bara så, säger Andreas Åström, näringspolitisk chef på Installatörsföretagen.

För att klara utmaningen att utbilda kommande generationer yrkeskunniga krävs fler kunniga yrkeslärare. I praktiken innebär det ofta att yrkesverksamma med ett fast jobb och bra inkomst ska lockas över till läraryrket. Det betyder i sin tur att utbildningarna måste vara flexibla och relevanta för dem.

– En yrkesutbildning med kvalitet är beroende av att vi har bra yrkeslärare som både har ett aktivt yrkeskunnande och en pedagogisk kompetens. Samtidigt vet vi att bristen på yrkeslärare är omfattande. Vi ser stora pensionsavgångar, svårigheter att rekrytera nya yrkeslärare och att en stor andel av dem som söker till yrkeslärarutbildningen aldrig tar sig in och påbörjar den. Det här gäller inte minst för personer som har varit yrkesverksamma under en lång tid som arbetslivet gärna ser som framtida yrkeslärare, sa Hanna Cederqvist, expert på kompetensförsörjning på Svenskt Näringsliv, under ett seminarium arrangerat av Svenskt Näringsliv.

Räcker inte att öka utbildningsplatserna

Tidöregeringen har genomfört en rad satsningar på yrkesutbildningar under de gångna fyra åren, som att bygga ut regionalt yrkesvux, ett förändrat statsbidrag till regionalt yrkesvux och en utbyggd yrkeshögskola. Dessutom är förhoppningen att den så kallade dimensioneringsreformen (initierad av den tidigare S-ledda regeringen) medför att yrkesutbildningarna kommer att prioriteras upp. Dimensioneringsreformen innebär i korthet att arbetsmarknadens behov ska få större betydelse när utbildningar planeras.

”Om vi vill ha fullt genomslag för dimensioneringsreformen är ett rimligt mål för politiken att säga att 50 procent av gymnasieeleverna ska gå en yrkesinriktad utbildning.”

Men det räcker inte bara att öka antalet utbildningsplatser på yrkesutbildningar, konstaterar Johan Olsson, expert på kompetensförsörjning på Svenskt Näringsliv. Det måste också till fler duktiga yrkeslärare för att dimensioneringsreformen inte ska bli en papperstiger.

– Vi behöver framför allt säkra tillgången på yrkeslärare så att vi får den effekten som vi efterfrågar med dimensioneringsarbetet, sade han.

Det kräver också att politikerna vågar peka ut vilka utbildningar som det ska satsas på, menar Andreas Åström:

– Om vi vill ha fullt genomslag för dimensioneringsreformen är ett rimligt mål för politiken att säga att 50 procent av gymnasieeleverna ska gå en yrkesinriktad utbildning och 50 procent en teoretisk. Idag vet vi att storheten är ungefär 60-40. Det håller inte. Det innebär att vi måste hitta helt andra vägar.

Viktigt att attrahera yrkeslärare

Under seminariet diskuterades flera förslag tänkta att bidra till att minska bristen på yrkeslärare. Centralt är samarbetet med branscherna som vet vilka krav som ställs på lärarna och deras elever. Maria Sjölin Karlsson, regionalt verksamhetsansvarig kompetensförsörjning på Transportföretagen, menar också att det finns mycket att göra för att göra utbildningarna mer ändamålsenliga och attraktiva för potentiella yrkeslärare.

– Vi kanske behöver paketera om dem. Det är ändå branschmänniskor med gedigen kunskap som ska in och bli yrkeslärare. Tillfredsställer utbildningen kandidatens behov? Eller är det för akademiskt? Vi måste ju ändå våga ifrågasätta systemen och titta över det, sa hon.

Inför nästa mandatperiod vill Maria Sjölin Karlsson se en samordnad satsning på de praktiska yrkenas attraktivitet och marknadsföring, och ett omställningsstudiestöd som täcker hela utbildningen. Hon ville också att medel avsätts till fortbildning.

Efterfrågar yrkeslärarlyft

Maria Sjölin Karlsson och Andreas Åström vill ha ett så kallat yrkeslärarlyft. Ett sådant skulle omfatta många av de reformer som de anser är centrala, till exempel att yrkesskickliga personer anställs som yrkesläraraspiranter, att de får läsa till lärare parallellt med arbetet, att utbildningar kan läsas på deltid och distans, att färdigheter kan valideras och att yrkeslärarutbildningen ryms inom omställningsstudiestödets 44 veckor.

– Jag tänker mig att man skulle kunna införa någon form av yrkeslärarlyft. Och att man då har fokus på att anställa en talang eller en garvad individ som har varit med ett bra tag. Sedan ser man till att personen i fråga får en utbildning, sa Andreas Åström.

Johanna Köpsén, filosofie doktor i pedagogik och vuxnas lärande vid Linköpings universitet, vill liksom branschrepresentanterna se över valideringen. Den sköts av en så kallad bedömarbank, i praktiken ett nationellt register över kvalitetssäkrade yrkesexperter, som bedömer om en person har rätt yrkeskunskaper för att bli antagen till yrkeslärarutbildningen.

– Den där bedömarbanken önskar jag att branschorganisationerna skulle fylla med sina experter som har stenkoll på de här olika branschbedömningarna, så att en bedömning av en sökande blir en enkel sak om man ser att den här personen har rätt certifieringar och följer branschens standard, sa hon.

Susanne Gustavsson, universitetslektor i pedagogik vid Göteborgs Universitet, menar också att rektorerna på yrkesutbildningarna måste vara öppna för att stötta de blivande yrkeslärarna så att de kan kombinera studier med arbete. Det är inte ovanligt att de arbetar på heltid och studerar på halvfart.

– Rektor eller skolans ledning måste förstå att de behöver skapa förutsättningar för de här studenterna, sa hon.

– Det är klart att det blir en del som hoppar av eller inte orkar med, annars. Utbildningstiderna riskerar också att bli väldigt långa om de blivande yrkeslärarna behöver göra uppehåll i utbildningen.

Aktörer måste samarbeta bättre

Kristoffer Nilsson, tillförordnad enhetschef på Skolverket, anser att de olika aktörerna inom utbildningsväsendet måste samarbeta bättre:

– Jag har en önskan om att politiken skulle vara mer inne i hur vi samordnar oss kring de här frågorna. Vi gör ju det på lite olika sätt, sa han.

Han exemplifierar med hur lärosätena samarbetar kring just yrkeslärarfrågan:

– Vi försöker så långt som möjligt att förlägga de regionala yrkesutbildningsnätverken på de lärosäten som har yrkeslärarutbildningen. Det kan vara mellan 70 och 200 yrkeslärare som medverkar vid de här nätverksträffarna. Det betyder att lärare som inte är behöriga får möjlighet att besöka ett lärosäte och höra mer om yrkeslärarutbildningen. Sådana saker kan vi jobba mer med.

Jenny Twana, enhetschef på UHR, vill att politikerna öppnar ögonen för att yrkeslärarfrågan är en kedja där varje länk är lika viktig:

– Det är verkligen en kedja som bidrar till Sveriges kompetensförsörjning. Det är superviktigt att ha med sig, från att vi gör bedömningarna och attraherar personer in i yrkeslärarutbildningen till hur vi får dem att gå klart utbildningarna och ger dem rätt förutsättningar, sa hon.