KOMPETENSKRISEN

Vuxna positiva till yrkesprogram – men inte för sina egna barn: ”Handlar om status”

Tre av fyra föräldrar är positiva till yrkesprogram – tills det handlar om deras egna barn. Då vill plötsligt bara en fjärdedel se sitt barn välja en yrkesutbildning. Nu varnar experter för att föräldrarnas attityder riskerar att sänka alla satsningar på att locka fler unga till yrkesprogrammen.

Föräldrarna har ett mycket stort inflytande över ungdomarnas gymnasieval. Hela 85 procent av högstadieeleverna diskuterar valet med sina föräldrar, jämfört med 53 procent som pratar med en studie- och yrkesvägledare. Det visar siffror från Ungdomsbarometern.

Men frågan är om föräldrarna har tillräckliga kunskaper för att kunna ge sina barn rätt råd.

Det diskuterades på Svenskt Näringslivs seminarium ”Är det föräldrarna det är fel på? – Ungdomarna och gymnasievalet”, där Ulrik Hoffman, vd för Ungdomsbarometern, presenterade nya undersökningsresultat.

Fyra av tio föräldrar till barn mellan 12 och 14 år har en bestämd uppfattning om vilken typ av gymnasieprogram deras barn bör välja. Av dessa föredrar 77 procent ett så kallat högskoleförberedande program, medan bara 23 procent föredrar ett yrkesprogram.

Samtidigt är ungefär tre fjärdedelar av föräldrarna generellt positiva till yrkesprogram.

– Det är stor skillnad på att prata om yrkesbranscher i största allmänhet och prata om vad man ska råda sina egna barn, säger Ulrik Hoffman.

Skillnaderna blir ännu tydligare när föräldrarna får ta ställning till enskilda program. Hela 88 procent skulle tycka att det kändes bra om barnet valde ekonomiprogrammet, medan motsvarande andel för frisör- och stylistprogrammet är 42 procent. Där skulle 29 procent uttryckligen tycka att valet kändes dåligt.

Föräldrarnas bakgrund spelar roll

Föräldrarnas egen utbildningsbakgrund spelar också stor roll. Bland högskoleutbildade föräldrar skulle 89 procent vara positiva till att barnet valde naturvetenskapsprogrammet, jämfört med 72 procent bland föräldrar utan högre utbildning.

För VVS- och fastighetsprogrammet är förhållandet det omvända: 62 respektive 89 procent.

Ulrik Hoffman menar att det inte enbart handlar om barnens framtid.

– Det finns definitivt grupper av föräldrar där det här också handlar om deras egen status. De vill säkert barnens bästa, men de vill nog sitt eget bästa också, säger han.

Ungdomsbarometerns undersökningar visar samtidigt att intresset för yrkesprogram är betydligt större innan gymnasievalet än vad de faktiska ansökningarna antyder.

”Det finns definitivt grupper av föräldrar där det här också handlar om deras egen status. De vill säkert barnens bästa, men de vill nog sitt eget bästa också.”

Bland elever i årskurs åtta kan ungefär hälften tänka sig ett yrkesprogram. Bara 13 procent säger uttryckligen nej. När eleverna ska välja i årskurs nio har andelen som säger nej ungefär tredubblats.

– Någonting händer under den perioden när gymnasievalstankarna är som allra mest intensiva, säger Ulrik Hoffman.

Att föräldrarna generellt är positiva till yrkesprogrammen, men betydligt mer tveksamma när det gäller de egna barnen, känns igen av experterna.

– Vi hade ju också kunnat prata mycket längre om ifall Sveriges föräldrar borde känna efter mer eller mindre. Lite mindre kanske i det här fallet, säger Johan Olsson, expert på kompetensförsörjning på Svenskt Näringsliv, som ledde seminariet.

Tappar eleverna sent

Elin Kebert, expert på kompetensförsörjning på Byggföretagen, känner igen utvecklingen. Byggbranschen arbetar intensivt med att låta ungdomar prova på olika yrken och får på så sätt upp intresset, men sedan händer något.

– Vi ser att vi tappar dem väldigt sent, mellan första och andra valet. En del har valt bygg men väljer att börja med något annat, säger hon.

”Jag tror att när vi får fler föräldrar att läsa på vuxenutbildning, då kommer det hända grejer på riktigt.”

Hon menar att både skolan och branscherna behöver bli bättre på att visa vilka möjligheter en yrkesutbildning faktiskt ger.

– Vi behöver synliggöra entreprenörer, säger Elin Kebert och exemplifierar med en tidigare byggelev som numera driver ett eget företag med tio anställda i Skellefteå.

Hon tror också att vuxenutbildningen kan spela en viktig roll för att få fler ungdomar att välja yrkesprogram.

– Jag tror att när vi får fler föräldrar att läsa på vuxenutbildning, då kommer det hända grejer på riktigt. För barn gör också som föräldrarna gör, säger hon.

Hon pekar särskilt på byggbranschens svårigheter att locka tjejer. Många av de tjejer som väljer bygg- och anläggningsprogrammet har redan någon i sin närhet med erfarenhet från branschen. Om fler kvinnor utbildar sig inom bygg på yrkesvux kan det, enligt Elin Kebert, få betydelse också för nästa generations gymnasieval.

Hon vill dessutom också se en gymnasieskola som i större utsträckning dimensioneras efter arbetsmarknadens behov, med färre platser på bland annat samhällsvetenskapsprogrammet.

Efterlyser bättre information

Jonatan Lamy från Sveriges Elevkårer varnar samtidigt för att lägga hela ansvaret på föräldrarna. Gymnasievalet är komplicerat och många föräldrar saknar kunskap om både utbildningarnas innehåll och arbetsmarknadens behov.

– Jag tror att man ska vara försiktig med att dra slutsatsen att lösningen här är att föräldrar ska vara tysta. För det kommer de inte att vara, säger han.

I stället efterlyser han bättre information och ett mer begripligt utbildningssystem.

– Man måste lägga behovet av valkompetens på en rimlig nivå.

Han lyfter också problem med arbetsplatsförlagt lärande, APL, och berättar om en kvinnlig elev på en skola i Malmö, den enda tjejen svetsutbildning, en som inte fått någon praktikplats under ett helt år. Det är sånt som riskerar att minska yrkesprogrammens attraktivitet, menar Jonatan Lamy.

– Det är väl ungefär hälften av företagen som är i behov av gymnasiekompetens som tar emot på APL, medan 75 procent säger att de skulle vilja, säger Johan Olsson.

”Kan man bli läkare om man läser vård- och omsorgsprogrammet? Ja, det kan man.”

Göteborgsregionen arbetar för att öka både elevernas och föräldrarnas kunskaper om gymnasievalet, berättar Lena Sjöstrand. Bland annat arrangeras digitala föräldramöten som brukar samla omkring 2 000 deltagare från regionens 13 kommuner.

Där försöker regionen konkret visa vilka möjligheter yrkesprogrammen erbjuder, inte minst att de kan vara en väg till högre studier.

– Kan man bli läkare om man läser vård- och omsorgsprogrammet? Ja, det kan man. Jag har jobbat i tio år och har i stort sett inte träffat några föräldrar som tror att man kan bli läkare om man går vård- och omsorgsprogrammet, säger Lena Sjöstrand.

– Alla utbildningar är yrkesutbildningar och det behöver bli tydligt, säger Elin Kebert.

Lena Sjöstrand vill också se att eleverna får bättre möjligheter att upptäcka olika yrken genom till exempel prao och möten med arbetslivet.

– Jag tror att det handlar jättemycket om att konkretisera, inte prata om gymnasieprogrammen för sig och ge en massa information och sedan nästa gång prata om arbetslivet, utan försöka koppla ihop det mycket bättre.

Ulrik Hoffman varnar för att föräldrarnas attityder kan motverka satsningarna på yrkesprogrammen.

– Under de här tio åren har vi nog aldrig sett så mycket tid och kraft och engagemang läggas på att få fler unga att välja yrkesprogram. Samtidigt som det vi ser här nog är att utvecklingen hos föräldrarna kanske går i den motsatta riktningen, säger han.