EU:S FRAMTID

Draghi-rapporten förändrade EU-debatten – men svenska partier djupt oense: ”Kissa i byxorna-politik”

Två år efter att Mario Draghi la fram sin rapport om Europas konkurrenskraft har frågan hamnat högst upp på EU:s dagordning. Men enigheten stannar där. TN har frågat de svenska EU-parlamentarikerna och svaren avslöjar en djup spricka om hur Europa ska tackla hoten från Kina och USA.

När Mario Draghi presenterade sin rapport om Europas konkurrenskraft i september 2024 blev den startskottet för en omfattande diskussion om Europas ekonomiska framtid. Sedan dess har konkurrenskraften klättrat högt upp på EU politiska dagordning. EU-kommissionen har bland annat presenterat en konkurrenskraftskompass och nya initiativ för industrin och den inre marknaden.

Men har Europa verkligen tagit hotet på allvar? TN har frågat de svenska EU-parlamentarikerna.

Socialdemokraternas Sofie Eriksson konstaterar att Draghi-rapporten har satt tydliga spår i debatten. EU har börjat diskutera hur produktionen i Europa ska öka och hur industrin ska stärkas.

Samtidigt är hon kritisk till att många i debatten menar att lösningen på Europas klimatproblem är att backa från klimatpolitiken.

– Det blir kanske härligt en stund och det är skönt om man får slippa lite kris på vissa håll och kanter under något enstaka år. Sen så blir det ännu värre kris om vi inte ställer om, säger Sofie Eriksson.

– Det är ju en kissa i byxorna-politik.

Enligt Sofie Eriksson måste EU i stället tänka långsiktigt och se till att europeisk industri är lönsam och konkurrenskraftig om tio, femton och tjugo år.

– Det här har Kina fattat, säger hon och pekar på hur landet länge har satsat på framtida produktion och ny teknik.

Miljöpartiet resonerar på ett liknande sätt. Pär Holmgren och Isabella Lövin menar att problemet inte är att den gröna omställningen har gått för långt, utan att den har gått för långsamt.

Kina har sprungit förbi Europa inom bland annat elbilar, batterier och solceller, menar de. Lösningen är därför inte att backa från klimatpolitiken utan att använda omställningen för att bygga nästa generations industri.

När Pär Holmgren får frågan om vilken enskild åtgärd som är viktigast för konkurrenskraften blir svaret:

– Att inte backa på klimatomställningen.

Partiet säger samtidigt att svenska företag som redan har investerat i omställningen behöver långsiktiga spelregler. Isabella Lövin beskriver hur företag har hört av sig och uppmanat politikerna att stå fast vid den inslagna vägen och att de riskerar att tappa i konkurrenskraft om spelreglerna ändras igen.

”Europa har skapat situationen”

Det är en helt annan problembeskrivning än den som Kristdemokraterna ger.

– Nej, det tycker jag inte. Till att börja med så tycker jag att det är anmärkningsvärt att Europa har skapat den situation som leder till att Kina kan flytta fram positionerna och att våra bilindustrier skadas, svarar KD:s Alice Teodorescu Måwe på frågan om EU har tagit konkurrenshotet på tillräckligt stort allvar.

Hon pekar på Europas beroende av Kina och på hur den europeiska politiken enligt henne har bidragit till att försvaga industrins konkurrenskraft. Den gröna politiken har, enligt Alice Teodorescu Måwe, i vissa fall underminerat den industri som samtidigt behövs för att genomföra omställningen.

– Vi kan inte konkurrera med Kina som levererar på grund av enorma statsstöd.

Vad är det viktigaste att göra för att säkra konkurrenskraften?

– Att ge företagen möjligheter att konkurrera. Inte utifrån politiska visioner utan utifrån en faktisk verklighet, säger Alice Teodorescu Måwe.

Moderaternas Jörgen Warborn instämmer i delar av problembilden, men menar att EU faktiskt har börjat agera.

– Om man tittar tillbaka några år bara så har ju verkligen EU plockat upp bollen. Konkurrenskraft pratade vi inte om i början när vi var nyvalda här nästan. Nu är det ju på tapeten och bland annat tack vare Draghi-rapporten, säger han.

Men han tycker samtidigt att EU kan göra mycket mer. Hans recept är bland annat en starkare inre marknad, mer energi, bättre finansiering av nya bolag, fler frihandelsavtal och fortsatta regelförenklingar.

Samtidigt tycker Moderaternas Jessica Polfjärd att EU har tagit en felaktig vändning i säkerhetspolitiken.

– Jag tror att man kan se hela konkurrenskraften i skenet av säkerhetspolitiken. Det har gjort att EU idag har vänt sig mer inåt än vad vi hade föredragit för en tid sedan.

Hon menar att unionen på grund av säkerhetshotet nu ännu mer har kartlagt var det finns naturresurser i Europa, på vår egen livsmedelsförsörjning och hur vi kan bli mer självproducerande.

– Så jag tror det finns många goda exempel på hur någonting som i grund och botten är dåligt ändå har gjort att vi ökar medvetenheten kring konkurrenskraften, säger Jessica Polfjärd.

Duckar för de stora frågorna

Centerpartiets Emma Wiesner menar att frågan om EU:s konkurrenskraft är högst upp på allas dagordningar.

– Men fortfarande duckar man för de riktigt stora frågorna. Det är den inre marknaden och alla de hinder som finns på den. Vi har fortfarande extremt stora kostnader för att den inre marknaden inte fungerar och att det finns olika spelregler. Det är fortfarande inte tillräckligt harmoniserat, framför allt inte på tjänster.

Det ligger nära EU-kommissionens egen problembeskrivning. I 2026 års rapport om den inre marknaden och konkurrenskraften konstaterar kommissionen att betydande hinder fortfarande finns, särskilt på nationell nivå, och att den fortsatta integrationen har nått en platå.

Liberalernas Karin Karlsbro pekar också på den inre marknaden.

– Om europeiska företag ska kunna växa behöver vi på riktigt fullborda den inre marknaden. Det är en konkurrensfördel som vi redan har, men som vi fortfarande inte nyttjar fullt ut, säger hon.

Hon kopplar samtidigt konkurrenskraften till Sveriges deltagande i det ekonomiska samarbetet:

– Det är också svårt att tala om ett fullt ut integrerat europeiskt näringsliv när Sverige fortfarande står utanför euron. Vi behöver bli ett EU-land på riktigt och ta steget in i det ekonomiska samarbetet.

Karin Karlsbro lyfter dessutom arbetskraften som en konkurrensfråga och kopplar den till Europas demografiska utveckling:

– Europa har inte heller råd att lämna halva vår kompetens vid sidan av arbetsmarknaden. Europa har några av världens bäst utbildade hemmafruar. Ska vi klara den demografiska utvecklingen behöver fler kvinnor arbeta och fler människor kunna kombinera familj och arbetsliv.

Vill ha statsstöd

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt menar att EU fortfarande tänker för mycket i termer av fri konkurrens på en marknad där de stora konkurrenterna, som Kina, själva använder omfattande statliga stöd.

– EU agerar som om vi hade en fri marknad och fri konkurrens. Det har vi inte. Det är inte så världen ser ut, säger Jonas Sjöstedt.

Han vill därför göra det lättare för medlemsländerna och EU att använda statsstöd för strategiska industrier.

– Vi har utkonkurrerats av länder som använder statsstöd. Indien har en enorm explosion av solceller, batterier och smarta nät. Och de har det med statsstöd. Alla gör så, säger Jonas Sjöstedt.

Hur skulle det finansieras?

– Medlemsstaterna är huvudfinansiären. EU har inte de resurserna, men EU förbjuder det idag på grund av statstödsreglerna.

När du säger medlemsstaterna, så menar du alltså med skattepengar?

– Ja, det är ju det som är statsstöd, säger Jonas Sjöstedt.

Trots de stora skillnaderna finns en gemensam nämnare: alla de svenska partier som TN har frågat betraktar konkurrenskraften som ett centralt europeiskt problem.

Draghi-rapporten har förändrat debatten. Men partierna är oense om varför Europa har hamnat efter – och därmed också om vägen framåt. Därför tycks Draghi-rapporten alltså inte ha löst frågan om Europas konkurrenskraft.

Fotnot: TN träffade parlamentarikerna under respektive partis presskonferens i samband med en plenarsession i Strasbourg. Sverigedemokraterna ställde in sin presskonferens med kort varsel och partiet är därför inte med i artikeln.