EU:S FRAMTID

Toppchefen i Kina: Så kan EU:s industrier räddas – ”Måste ner på detaljnivå”

Kinas exportoffensiv hotar att slå ut delar av Europas industri. Nu måste EU agera för att inte förlora kontrollen över sin ekonomiska framtid, varnar Jens Eskelund, ordförande för EU:s handelskammare i Kina och A.P. Møller-Maersks högsta representant i Nordasien. ”Europa blir mer beroende av Kina, inte mindre”, säger han till TN.

Det talas alltmer om Kinachocken 2.0 – Kinas växande dominans inom den globala industriexporten. Samtidigt har EU:s handelsunderskott med Kina vuxit till omkring en miljard euro om dagen.

Men det är inte handelsunderskottet i sig som är det stora problemet, framhöll Jens Eskelund, ordförande för EU:s handelskammare i Kina och A.P. Møller-Maersks högsta representant i Nordasien, vid ett seminarium arrangerat av Svenskt Näringsliv.

Han pekar på att 95 procent av alla julprydnader som säljs i Sverige kommer från en enda kinesisk stad, Yiwu, i Zhejiangprovinsen.

– Är detta strategiskt viktigt? Nej, och därför behöver inte handelsunderskott på 100, 200 eller till och med 300 miljarder euro vara något större problem.

Det verkliga hotet ligger i om underskottet berör sektorer som leder till att Europa förlorar industriell kapacitet och blir beroende av andra länder inom teknologier och produkter som är avgörande för Europas ekonomi och välstånd, menar han.

– Det som verkligen är viktigt för Europa just nu är ekonomisk säkerhet och vår självständighet. Att vi behåller industriell kapacitet som säkerställer att andra länder inte kan diktera vår framtid.

Kinas dominans inom sällsynta jordartsmetaller är ett självklart exempel, men samtidigt kan inte EU försvara alla branscher. Därför måste man avgöra vilka industrier som är strategiskt nödvändiga och prioritera dessa.

– Frågar man företagen kommer alla att säga att just deras industri är strategiskt viktig. Men om allt är strategiskt är ingenting strategiskt. Därför måste vi göra politiska prioriteringar, säger Jens Eskelund.

Kina dominerar exporten

Bakom de här varningarna ligger en kraftig förändring av världshandeln där Kina exporterar allt fler industrivaror, samtidigt som landet köper allt mindre från omvärlden.

Jens Eskelund hänvisar till statistik från den globala containertrafiken, som ger en överskådlig bild av handeln med industrivaror, menar han.

Vid pandemins början 2020 stod Kina för 31 procent av världens containerexport. Under de första åtta månaderna 2026 hade andelen ökat till 39 procent och de senaste tre månaderna till omkring 40 procent.

Samtidigt har handeln med Europa blivit alltmer ensidig. I början av 2020 skickade Kina 2,5 containrar till Europa för varje container som gick åt andra hållet. I dag är förhållandet 6,6 från Kina mot 1 från Europa.

Jens Eskelund berättar hur han för två år sedan frågade Kinas dåvarande EU-ambassadör varför Europas export till Kina minskade, trots att den kinesiska ekonomin växte.

Ambassadören menade att européerna skulle ”kavla upp skjortärmarna och arbeta hårdare.”

Men när Jens Eskelund granskade statistiken upptäckte han att även USA, Japan och andra stora industriländer hade tappat export till Kina.

Förklaringen är att Kina byggt upp en alltmer avancerad egen industri och att landet numera kan tillverka många av de produkter som tidigare importerades.

– Alla länder som exporterar industrivaror till Kina har sett tvåsiffriga nedgångar. Det här är inte ett europeiskt problem. Det handlar om en strukturell förändring som vi nu måste förhålla oss till.

Överproduktion driver exporten

Den här gigantiska kinesiska exportoffensiven har nämligen inte uppstått av sig själv. Den hänger samman med hur Kina väldigt medvetet byggt upp en ekonomisk modell – vilken i sin tur resulterat i detta pågående strukturskifte.

Receptet för denna utveckling är att Kina kombinerat en omfattande statlig styrning med hård konkurrens mellan företagen. Staten pekar ut strategiska branscher och långsiktiga mål, medan företagen konkurrerar stenhårt om marknadsandelar, teknik och produktionskapacitet.

Systemet har bidragit till snabb teknisk utveckling, men också till kostsamma felinvesteringar.

Jens Eskelund pekade bland annat på den kinesiska bilindustrin, där omkring 140 tillverkare konkurrerar men endast ett fåtal går med vinst.

Samtidigt bidrar det kinesiska systemet till att olönsamma företag kan fortsätta sin verksamhet. Lokala myndigheter har starka incitament att stödja industrin för att behålla arbetstillfällen och skatteintäkter.

– Systemet skapar tekniskt mycket avancerade företag men också en enorm ineffektivitet och ett oerhört slöseri. Vi skulle aldrig acceptera sådana nivåer av slöseri i Europa, och det borde vi inte heller göra.

Samtidigt har Kina under lång tid prioriterat just investeringar och industriell produktion framför privat konsumtion.

Under första halvåret 2026 ökade den kinesiska konsumtionen med bara 1,1 procent, medan industriproduktionen växt med 5,5 procent.

Det får konsekvenser, konstaterar Jens Eskelund

– När industriproduktionen växer fem gånger snabbare än vad den inhemska marknaden kan absorbera finns det bara ett sätt att hantera det. Man måste exportera.

Under frågestunden fick Jens Eskelund frågan hur länge Kina kan fortsätta med sin kostsamma industripolitik, där många företag går med förlust och skuldsättningen ökar samtidigt som den ekonomiska tillväxten är relativt svag.

– Vid någon tidpunkt blir modellen ohållbar. Men jag är orolig för att Kina har större uthållighet och kan fortsätta längre än europeiska företag tror.

Dopad växelkurs

Den kinesiska överproduktionen har bidragit till fallande priser. Kina har haft 44 månader i rad med sjunkande producentpriser, samtidigt som priserna stigit i Europa.

Det innebär att kinesiska varor blivit allt billigare i förhållande till europeiska, även utan att växelkursen förändrats nämnvärt. Effekten motsvarar i praktiken en försvagning av den kinesiska valutan, renminbin, vilket ytterligare stärker de kinesiska företagens konkurrenskraft.

– Även om vi gör allt för att förbättra vår konkurrenskraft kommer vi inte att kunna vinna på marknaden om vi redan från början ligger 30 procent efter på grund av växelkursen.

Beroendet ökar

Den hårda konkurrensen får också europeiska företag att ändra strategi.

Tidigare etablerade de sig i Kina främst för att sälja på den kinesiska marknaden, enligt modellen In China for China.

Nu använder allt fler företag kinesiska leverantörer, teknik och produktion för att konkurrera globalt. Jens Eskelund kallar utvecklingen In China for the World.

Det innebär att företagens strävan efter lägre kostnader går på tvärs med EU ambition att minska beroendet av Kina.

– Vi har aldrig tidigare sett så många företag öka sin verksamhet där. Europa blir mer beroende av Kina, inte mindre.

En viktig förklaring är de omfattande industriella kluster som Kina har byggt upp, där tillverkare och underleverantörer finns samlade inom små geografiska områden.

– I Jiangsuprovinsen kan en biltillverkare hitta praktiskt taget alla komponenter som behövs för att bygga en bil, utan att behöva lämna provinsen.

Vill säkra Europas självständighet

För Jens Eskelund är den viktigaste frågan som sagt vilka industrier Europa måste behålla för att säkra sin ekonomiska självständighet. EU behöver identifiera vilka branscher som hotas och avgöra vilka industriella förmågor som måste finnas kvar om tio, tjugo eller femtio år.

Någon tydlig prioritering finns ännu inte.

När EU väl har bestämt vilka industrier som ska skyddas måste åtgärderna anpassas efter varje bransch.

– Vi måste inse att vindkraftsindustrin behöver andra åtgärder än läkemedelsindustrin, som i sin tur har andra behov än kemiindustrin. Det går inte att använda samma lösning för alla branscher.

Jens Eskelund är kritisk till EU:s försök att lösa industrins problem med stora, övergripande regelverk. Beslutsprocesserna tar för lång tid.

– Vi måste gå ner på detaljnivå. När vi ser ett konkret problem i en viss sektor måste vi ta ansvar för det och lösa det. Om vi väntar på ett stort gemensamt program som ska godkännas av 27 medlemsländer kan den industrin redan ha försvunnit.

Europa behöver däremot inte bli självförsörjande på allt. Det räcker att behålla den industriella kapacitet som krävs för att andra länder inte ska kunna diktera villkoren.

Därför vill Jens Eskelund rikta EU handelspolitiska åtgärder mot de delar av handeln med Kina som hotar Europas ekonomiska säkerhet, i stället för att införa breda handelshinder.

– Vi måste ta hand om de 10–15 procent av handeln som från ett ekonomiskt säkerhetsperspektiv skapar problem. Det är det bästa sättet att skydda resten av handeln.

EU underskattar sin styrka

Jens Eskelund anser att EU har ett starkare förhandlingsläge gentemot Kina än unionen hittills utnyttjat.

Kina är beroende av den europeiska marknaden för sin export. USA är en osäker handelspartner och andra marknader är för små för att ta emot de stora kinesiska exportvolymerna.

– På många sätt är den europeiska marknaden oumbärlig för Kina och Europa har varit väldigt dåliga på att utnyttja detta.

EU borde därför kunna ställa hårdare krav på Kina. Men hittills har Peking inte tagit unionens hot på allvar eftersom EU saknat trovärdiga påtryckningsmedel.

– Europa har talat högt men burit på en mycket liten käpp, sade Eskelund med en anspelning på den amerikanske presidenten Theodore Roosevelts princip om att tala lågmält men ha tillgång till maktmedel.

Inför de senaste handelsförhandlingarna mellan EU och Kina bidrog dock ett gemensamt fransk-tyskt brev och tydligare besked från Europeiska rådet till att Kina började ta EU krav på större allvar.

Jens Eskelund räknar med kinesiska motåtgärder och varnar för att EU inte får ge efter när de kommer.

– Vi ska inte ta strider med Kina som vi inte är beredda att fullfölja. Men när vi väl gör det måste vi stå fast vid att det är vår marknad och våra regler.