FÖRETAGEN I VÄLFÄRDEN

”Ett varnande exempel på när politiker återtar kontrollen”

Politiken riskerar nu att desarmera valfriheten och gå miste om förnyande entreprenörskap, skriver krönikören Annika Westh.

Innan bläcket ens hunnit torka på överenskommelsen mellan S, V och Mp i Göteborg, går stadens rödgröna majoritet ut med att de avvecklar valfriheten i hemtjänsten. På ett närmast chockartat sätt utan konsekvensutredning tas beslut endast några dagar in på mandatperioden att lägga ner den privata hemtjänsten, som idag möjliggör valfriheten. Jag bedömer att ingen riktigt tog på allvar vad Magdalena Andersson menade med att ta tillbaka kontrollen.

”Vi får nu en stabilitet att kunna styra för första gången sedan 2014. Nu är det upp till oss att förhandla fram och ha en politik som sätter göteborgarna i centrum”, säger Jonas Attenius (S), kommunstyrelsens ordförande, till Göteborgs-Posten.

”Avvecklingen kommer att ske i takt med att det rödgröna styret ’skalar upp’ den egna kommunala verksamheten, och ser över de avtal som är skrivna med de privata utförarna.”

Visserligen har de rödgröna partierna fått ett starkt mandat av göteborgarna, men man kan undra om göteborgarna förstår innebörden av vad som väntar dem nu. Valfrihet i hemtjänsten, LOV, inrättades i Göteborg 2018 och hittills har det funnits ett tiotal olika företag att välja bland. Avvecklingen kommer att ske i takt med att det rödgröna styret ”skalar upp” den egna kommunala verksamheten, och ser över de avtal som är skrivna med de privata utförarna. Därefter ska de som är i behov av hemtjänst bli tilldelade en utförare; det är ett begrepp som vrider klockan flera decennier tillbaka i tiden. Det innebär att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet nu sätter punkt för valfriheten.

Jag vill varna för att detta nu blir en förebild för rödgrönt samarbete i andra kommuner och sannolikt även på nationell nivå. Årtionden av kamp för individuell frihet rullas tillbaka, när Socialdemokraterna och andra gör verklighet av det mantra de upprepat under flera års tid: ”Vi ska ta tillbaka kontrollen”. Nu ser vi vad det innebär. Det började med skolan, ett område där de rödgröna partierna hejats på av Liberalerna i regeringsställning. Friskoleföretagens möjligheter att bedriva bra skola har underminerats. Idag är det mycket svårt, i praktiken omöjligt, att starta nya friskolor. Vården och omsorgen står såklart på tur.

”Smutskastningen mot framgångsrika entreprenörer är ett redskap som ofta används.”

Att Göteborgs stad nu ska ta ifrån medborgarna deras valfrihet och därmed egenmakt har ideologiska skäl. Inget annat. Motivet kläs i begrepp som att man ”sätter välfärd före vinst”. I själva verket handlar det om en återgång till den tid när all välfärd skulle vara offentligt organiserad. Det är en samhällssyn som utgår från bristande tilltro till medborgarnas förmåga att göra egna val och misstro mot de entreprenörer som verkar inom vård, skola och omsorg.

Smutskastningen mot framgångsrika entreprenörer är ett redskap som ofta används. Det skapas en föreställning om att resurser som skulle gå till vårdtagare i stället försvinner som övervinster i entreprenörernas fickor. Men att ett företag gör vinst är en självklarhet. Det handlar om en ansvarsfull hantering av de medel man har. Men hur offentlig sektor använder sina pengar talas det mera sällan om. Låt mig nämna några uppmärksammade fall: Millennium, den digitala vårdplattformen, som i slutändan beräknas kosta skattebetalarna i Västra Götaland närmare 11 miljarder. Skolplattformen i Stockholm kostade närmare 1 miljard, det misslyckade digitala nationella provet som Skolverket tog fram kostade närmare 1 miljard. Samtliga exempel är idag skrotade. Skattebetalarna står genomgående för notan.

Jag är övertygad om att verksamheter, som bedrivs i privat regi uppmuntrar en kultur där varje bemötande oavsett om det är unga elever eller äldre vård- och omsorgstagare sker med respekt och ödmjukhet. Under flera år i rad kan man exempelvis följa hur vårdtagarnas nöjdhet är större hos privata utförare, än hos de offentliga. Statistiken i undersökningarna som Vårdföretagarna sammanställt talar sitt tydliga språk. Erfarenheter tyder på att den privata sektorn ofta skapar en bättre arbetsmiljö.

”Den överväldigande andelen var skolor i kommunal regi - endast tre av dem var friskolor.”

Låt mig återvända till Göteborg. Flera skandaler har under det senaste året avslöjats på kommunens äldreboenden i offentlig regi. En utredning av missförhållandena tillsattes inte förrän problemen uppmärksammades av media. Detta efter åratal av interna bråk mellan personalen på Granlidens äldreboende, något som naturligtvis påverkade de boende.

Även skolresultaten i Göteborgs stad sticker ut. Göteborg leder år efter år den mindre smickrande ligan av flest antal skolor i landet, där mer än 30 procent av eleverna inte kom in på gymnasiet. I år var antalet 22! Den överväldigande andelen var skolor i kommunal regi - endast tre av dem var friskolor. Antal kommunala skolor är 50 och antal friskolor 37 - med avgångselever från grundskolan.

Konflikterna och problemen på stadens egna äldreboenden och skolor får utgöra varnande exempel på när kommunen själv hanterar verksamheter.

För de rödgröna väger individens egna önskemål ingenting, i förhållande till en politisk strävan efter kontroll – oavsett hur den tar sig ut.

Detta är den omedelbara återspeglingen av Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets vallöften. Nu ser vi vad det innebär – en återgång till det gamla samhället där allt skulle ske i offentlig regi. Förutom i Göteborg, är det nu även rödgrönt styre i både Malmö och Stockholm.

”Valfriheten borde vara den överordnade principen.”

Politiken riskerar nu att desarmera valfriheten och förnyande entreprenörskap. I detta spel har även Kristdemokraterna - och på senare tid också Liberalerna - medverkat genom krav förstatliganden av sjukvården.

Valfriheten borde vara den överordnade principen. Nu krävs alla goda krafter för att förhindra denna tillbakarullning till åttiotalet. Jag vill påminna om att detta var en tid när äldre med behov av hjälp fick ligga i salar om sex och åtta, behandlas som små barn, utan egenmakt att ta sig till något annat. Mitt exempel må te sig drastiskt, men det beskriver den faktiska verklighet som rådde när stat och kommun ”hade kontrollen”. Vill vi tillbaka dit? Jag är inte säker på att det är medborgarnas vilja. Frågan om individers egenmakt måste därför upp på agendan.