FÖRETAGEN I VÄLFÄRDEN

Slumpen tog sjuksköterskan Lotta till privata vårdcentralen – vill aldrig lämna: ”Älskar det jag gör”

I debatten om vinster i välfärden pekas privata alternativ ibland ut som ett problem. Men sjuksköterskan Lotta Benkel, som har tillbringat de senaste nio åren på en privatägd vårdcentral, ger en helt annan bild. ”Det finns ingenting annat som jag hellre vill göra”, säger hon om sitt jobb.

Det var egentligen en slump att sjuksköterskan Lotta Benkel kom att hamna på just på Alepraktikens vårdcentral i Västra Götaland. Hon hade arbetat på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg i tolv år när hon en dag besökte vårdcentralen som skulle komma att bli hennes nya arbetsplats.

– Jag var där på ett BVC-besök och nämnde att jag var sugen på att hitta ett nytt jobb. Då sa de att vi behöver en som jobbar mot äldre och det hade jag gjort på sjukhuset också. Så då headhuntade de mig hit, säger Lotta Benkel till TN.

Nu har det gått nio år sedan hon tog klivet in på Alepraktikens vårdcentral, som nu som då drivs i privat regi, och hon har aldrig ångrat sig.

– På sjukhuset var det så mycket omorganisationer hela tiden, så även om jag älskade det jag gjorde så kände jag att det var tufft och slitsamt. Dessutom ville jag komma närmare hemmet – jag bor i närheten – och arbeta måndag till fredag.

På sitt nya jobb fick Lotta Benkel inte bara arbetstider som passade henne bättre, utan även en bättre arbetsmiljö, en tydligare samhörighet med kollegorna och en närhet till patienterna som hon ofta får en återkommande kontakt med.

”Man känner att man är en i gänget och att det jag säger betyder någonting.”

En sak som hon särskilt uppskattar är att beslutsvägarna är korta, speciellt i jämförelse med sjukhuset där hon tidigare arbetade.

– Om jag har någonting som jag funderar på så kan jag gå och prata med min chef på ett helt annat sätt. Man känner att man är en i gänget och att det jag säger betyder någonting och jag kan vara med och påverka, säger hon.

Fokus på äldre patienter

När Lotta Benkel anställdes fick hon ett särskilt ansvar för att arbeta med journalsystemet Samsa, som är en gemensam IT-tjänst och kommunikationsplattform som används inom vård och omsorg i Västra Götaland. Syftet med systemet är att säkra informationsöverföringen mellan sjukhus, primärvård och kommuner så att patienten inte själv ska behöva bära sin vårdinformation mellan olika instanser.

I sin roll har hon läst utbildningar till rehabkoordinator och vårdsamordnare inom psykisk ohälsa för att ytterligare bygga på sin spetskompetens, och samtidigt behållit sitt fokus på de äldre patienterna och deras behov.

Direkt efter gymnasiet var Lotta Benkel först inne på att utbilda sig till undersköterska, men landade ganska fort i att det var sjuksköterska hon egentligen ville bli.

– Och då tänkte jag: varför har jag inte kommit på det här tidigare? För sedan jag väl blev sjuksköterska så har jag känt att det finns ingenting annat som jag hellre vill göra. Att jobba mot äldre är det jag brinner för. Det är det jag tycker är roligt, utvecklande, spännande och givande.

Återkommande kontakt

Många äldre patienter behöver mycket hjälp och har ganska komplexa vårdbehov. Lotta Benkels ärenden kan handla om allt från att reda ut vad det är personen i fråga behöver för vård, till att bistå med nödvändiga kontakter.

Alepraktikens vårdcentral har lagt mycket fokus på att öka tillgängligheten för patienterna och ett steg i det arbetet var att införa en särskild telefonlinje för äldre som behöver extra stöd och hjälp.

– När det ringer på äldretelefonen så vet jag ibland direkt vem det är, och eftersom jag har den kompetens och erfarenhet som jag har så kan det vara att jag uppfattar och förstår saker som andra kanske inte hade gjort på samma sätt. Så man känner verkligen att man gör skillnad.

– Patienterna uppskattar det jättemycket och det är väldigt kul att få höra. Man får mycket positiv feedback och det är förstås trevligt, säger Lotta Benkel.

”Det här med vinster är liksom inget som man tänker så mycket på utan vi jobbar hela tiden med att göra det bättre för patienterna.”

Lotta Benkel tror att de flesta patienter inte märker något större skillnad mellan privat och offentlig vård. De fokuserar i regel på om vården och bemötandet är bra snarare än vem som står som ägare, konstaterar hon.

– Det är så svårt att jämföra när man inte har jobbat någon annanstans, men jag kan tänka mig att patienterna uppfattar oss som tillgängliga och att det finns en god kontinuitet. Det här med vinster är liksom inget som man tänker så mycket på utan vi jobbar hela tiden med att göra det bättre för patienterna, säger hon.

Vad skulle du vilja säga till dem som är kritiska till att det över huvud taget finns privata vårdcentraler?

– Jag tänker att när man hör privat så kanske många tänker att de här vårdcentralerna tjänar pengar och de som arbetar där får höga löner och då tänker man att det blir sämre för patienterna. Men så är det ju inte.

Vinst ger möjlighet att investera

Att vårdcentraler går med vinst innebär tvärtom att det finns möjligheter att återinvestera i verksamheten. Det kan till exempel handla om att köpa in nya vårdinstrument eller att utöka personalstyrkan.

– Tanken är hela tiden att det ska bli bättre för patienterna, för blir det bättre för patienterna så blir det också bättre för personalen som jobbar mot patienterna.

Den som är skeptisk till privata alternativ i välfärden borde ge sig ut och besöka någon av alla de uppskattade verksamheter som finns runtom i landet, anser Lotta Benkel.

– På vår arbetsplats har vi roligt, ser varandra och hjälps åt, och vi har alltid patienternas bästa i åtanke. Vi vill att både patienterna och arbetskamraterna ska må bra men patienten är alltid i fokus.

Det har hunnit gå över 20 år sedan Lotta Benkel fick sin sjuksköterskelegitimation och hon känner att hon nu har hamnat precis där hon ska vara. Om inget oförutsett inträffar vill hon gärna tillbringa resten av sitt yrkesliv på sin nuvarande arbetsplats, säger hon.

– Jag känner att jag är uppskattad och även om jag har jobbat här i ett antal år nu så är jag säker på att jag kommer att fortsätta utvecklas. Jag älskar det jag gör.