DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

Robotskola för förskolebarn ska rädda ingenjörslandet Sverige

Robotar, jubel och envis problemlösning. I ett industrikvarter i Landskrona tränas framtidens ingenjörer redan i lågstadieåldern. ”Alla barn föds till ingenjörer och entreprenörer”, säger projektledaren Leila Khammari.

– Vi måste väcka barns intresse för teknik redan på förskolan. Det går inte att vänta till högre upp i skolan.

Det säger Leila Khammari, projektledare på Stream Scandinavia i Landskrona, och ser sig om i rummet där en grupp barn i varierande grundskoleålder arbetar intensivt med att bygga, programmera och köra robotar på ett stort bord med olika körbanor på.

Men så ändrar hon sig, vill förtydliga:

– Inte väcka intresse. Snarare att vi vuxna måste vara försiktiga så att vi inte släcker det intresse som egentligen redan finns. Alla barn föds till ingenjörer och entreprenörer. Säg den femåring som inte är fullt övertygad om att han eller hon kan bygga världens högsta torn. Den känslan får vi inte ta ifrån dem.

Det är inte världens högsta torn som de entusiastiska barnen som arbetar i rummet skapar, men någonting lika imponerande. Hit har de kommit frivilligt, på sin fritid lockade av de aktiviteter som Stream Scandinavia arrangerar. Organisationen har som mål att öka intresset för teknik, naturvetenskap och problemlösning bland unga. Redskapet är bland annat konsten att bygga en robot. Väl på plats får de en bärbar dator och en robotlåda och sedan är det bara att börja leta sig fram, bygga den första roboten.

– Barnen arbetar två och två så att de kan diskutera tillsammans och komma fram till en första lösning som de provar och sedan provar igen. Och igen. Ingen här är längre rädd för att misslyckas, säger Leila Khammari.

”Säg den femåring som inte är fullt övertygad om att han eller hon kan bygga världens högsta torn. Den känslan får vi inte ta ifrån dem.”

Roboten som barnen arbetar med är en fyrkantig låda med hjul och som invändigt har en styrenhet som de programmerar själva. Till sin hjälp har de ett datorprogram där olika programblock byggs samman så att roboten successivt får instruktioner för vad den ska göra. Inledningsvis handlar det om att lyckas få roboten att köra längs de svarta linjerna på den stora planen som täcker ett av borden.

Försöken att få allt rätt upprepas gång på gång och när roboten äntligen kör längs de svarta linjerna, svänger där den ska och stannar på rätt plats kommer jublet.

– Jaaa, det gick!

Hedda och Elsa lyfter stolta upp sin robot. Strax är de tillbaka på sina platser och vill programmera in ännu ett moment, ett ännu mer komplicerade uppdrag.

Teori och praktik blir varandras förutsättningar

Alla barnen rör sig oavbrutet mellan skärmen och roboten. Den digitala programmeringen omsätts i konkret verklighet på banan. Teori och praktik blir varandras förutsättningar, menar Leila Khammari.

– De lär sig att ta sig in under skalet, att själva formulera de frågor som behöver svar för att lösa nästa steg och nästa. På så sätt blir de teknikägare, inte bara teknikanvändare, säger hon.

Bakom skaparglädjen och den tekniska kreativiteten hos barnen i rummet finns en allvarlig verklighet ute på arbetsmarknaden. Förra året lanserade regeringen en så kallad STEM-strategi för att öka intresset för teknik och naturvetenskap. Målsättningen är bland annat att 25 procent av förstaårseleverna på gymnasiet ska läsa naturvetenskaps- eller teknikprogrammet. Men utvecklingen går åt motsatt håll, visar statistik från Skolverket: Andelen elever på programmen minskar. Det är en utveckling som spär på en skriande brist på ingenjörer. Enligt SCB råder det idag ett akut behov av 4 300 ingenjörer, civilingenjörer och tekniker. I de långtidsprognoser fram till 2040 som SCB upprättar ökar de siffrorna dramatiskt till femsiffriga tal.

– Skolan kommer inte att ensamt kunna klara uppdraget att förse Sverige med de ingenjörer som saknas, inte utan hjälp av civilsamhället. Jag menar också att STEM inte bara handlar om ingenjörer och tekniker. Det är en strategi för hela samhället så att fler människor kan äga sin teknik. Då blir Sverige starkare, mer resilient som land, säger Leila Khammari.

Ska inspirera och intressera

Åsa Melvanius är regionchef i södra Sverige för företaget TechSeed, som stöttar Stream Scandinavia och robotbyggarna i Skåne med bland annat lokaler och material.

– Om den stolta ingenjörsnationen Sverige ska fortsätta att ha en plats i världen när det gäller utvecklingen så tycker jag att det som sker här är superviktigt. Dagens unga är mindre rädda för teknik och nu kan vi avdramatisera det än mer och stötta nyfikenheten och skaparglädjen i unga år, säger hon.

”Vi har fått för oss att tjejer inte är intresserade av teknik. Men det stämmer inte, särskilt inte I unga åldrar.”

En av de bärande tankarna med verksamheten inom Stream Scandinavia är att tidigt, från låga åldrar, inspirera och intressera barnen för att själva hålla på med teknik.

– Att skicka ut lite information när de går i åttan och ska välja till gymnasiet fungerar inte. Inte heller att sjösätta kampanjer som säger att Sverige är och ska fortsätta att vara ett ingenjörsland. Vi måste göra mer och annorlunda, säger Leila Khammari.

I dagsläget finns Stream Scandinavia i Landskrona och Malmö. Behövs det fler eldsjälar för att växa ytterligare?

– Inte eldsjälar. Vi måste bygga ett strukturerat system för att nå ut med tekniken till de unga. Vi behöver en folkrörelse. Att ägna fritiden åt teknik ska vara lika vanligt som att spela fotboll. Och vi ska finnas i hela Sverige.

När de två timmar på Stream Scandinavia börja lida mot sitt slut, är det inget av barnen som egentligen vill sluta. Isa lyckas till slut, efter ett oändligt antal turer fram och tillbaka mellan datorn och det stora bordet där robotarna kör runt, lösa dagens problem: Att få gripklon som var placerad på roboten att ställa in sig själv i rätt läge och greppa den rätta klossen.

– Men jag fixade det, hittade den bit som saknades på gripklon och då kunde jag programmera den på rätt sätt, säger Isa, påtagligt nöjd.

Leila Khammari är inte överraskad över sammansättningen i gruppen, en ung kille, resten tjejer.

– Vi har fått för oss att tjejer inte är intresserade av teknik. Men det stämmer inte, särskilt inte I unga åldrar. Högre upp i mellan- och högstadiet blir skillnaden mellan killars och tjejers intressen större. Tjejer har en otrolig vilja att jobba tills de har löst problemet, de vill ”förstå” roboten. Och vi vuxna måste förstå att det är viktigt för dem, säger hon.

Att bygga robotar handlar inte bara om att förstå teknik; fantasi, problemlösning och samarbete är lika viktiga färdigheter, något som barnen sedan bär med sig genom skolåren och vidare i arbetslivet.

– Med den kunskapen i bagaget kan de också börja fundera på vilken insats de vill göra i livet. Det är ju ändå tekniken som kommer att lösa många av framtidens problem. Det här är räddningen för ingenjörslandet Sverige och vägen dit går inte på gamla meriter.