BRISTERNA I INFRASTRUKTUREN

Nödropet: Livsfarliga vägen hotar industrin – ”Finns inga alternativ”

Industriföretagets transporter är helt beroende av riksväg 62 som hotar att kollapsa vilken dag som helst. Ändå stoppar miljöregler att vägen kan räddas. ”Den är i stort behov av en förstärkning. Det är inget som kan ignoreras”, säger Ulrika Ahlstedt, vd för Metal Powder Group, till TN.

Trots tio år av mätningar och expertanalyser har Trafikverket fortfarande inte fått klartecken att bygga erosionsskydd vid riksväg 62 längs Klarälven, vilket TN nyligen har uppmärksammat.

Det här väcker stor frustration hos de som bor och verkar i området.

– Om du kör på vägen kan du tydligt se att den sluttar väldigt brant nära älven och att den är i stort behov av en förstärkning. Det är inget som kan ignoreras, säger Ulrika Ahlstedt, värmlandsbo och vd för Metal Powder Group i Ekshärad.

”Alla våra in- och utleveranser sker längs med den vägen”

För henne är ”62:an” avgörande för att ta barnen till innebandy- och fotbollsmatcher, att bila upp till Sälen på skidsemestrarna och inte minst för att driva industriverksamhet.

– Vi är ett multinationellt företag som producerar uppemot 10 000 ton metallpulver per år som går på export till ett 60-tal länder. Det innebär att alla våra in- och utleveranser sker längs med den vägen. Det finns inga alternativ. Järnvägen här uppe lades ner för länge sen och närmaste järnväg ligger nu i Karlstad tio mil söderut, säger hon.

Påverkar industrin

Om riksväg 62 skulle drabbas av ett ras får det inte bara konsekvenser för Metal Powder Group utan för hela regionens bidrag till svensk industri.

– Trots att vi utsätts för stor konkurrens på grund av både lönenivåer och långa leveranstider har vi hittat sätt att verka i Värmland och ändå ta oss ut i världen. En av våra styrkor är den enorma kompetens vi har inom området, som bygger på Värmlands historia som stålbygd. För att den traditionen ska fortsätta måste vi ha vägar som fungerar, säger hon.

Som många andra i området är hon insatt i hur Klarälvens Natura 2000-status förhindrar Trafikverket från att genomföra rutinmässigt underhållsarbete. Men här anser hon att miljöfrågor och hållbarhet inte borde begränsas till specifika skyddsvärden.

– Hållbarhet måste även ses ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Vi kan inte låta Natura 2000-reglerna gå före vår möjlighet att kunna leva och verka här i bygden. Vi kan inte alla flytta till centralorterna, det är inte heller en hållbar lösning, säger hon.

Logistiskt viktigt

Cirka 25 minuters bilfärd söderut ligger Hagfors kommun. Här är man också beroende av att riksväg 62 fungerar, berättar Jens Fischer, kommunstyrelseordförande för Oberoende Realister (OR).

– 62:an är logistiskt viktig för området. Många vill bo nära vägen, som leder till fjällen i norr och kommunens flygplats. Nu ser vi också att närområdet växer med nya bostäder och när det köps upp ny industrimark då blir vägen allt viktigare, säger han.

Om Trafikverket inte kan säkra upp vägsträckan (som myndigheten bedömer som en akutåtgärd) skapar det ett problematiskt scenario för lokalsamhället, menar han.

– Vad vi ser nu är en krock mellan samhällsvärden. Givetvis ska vi värna om miljön, men inte om det görs på ett sätt som hindrar människors möjlighet att röra sig, att bo och att utveckla nya tillväxtzoner. Då har man tagit det lite väl långt. Det måste finnas möjlighet att frångå det extrema krav som ställs kring Natura 2000-området och låta människan gå före i det här fallet, säger han.

Snävt lagutrymme

I en tidigare TN-intervju förklarar Annika Nilsson, chef på Länsstyrelsens miljöavdelning, att Natura 2000 området har ett starkt skydd via EU-rätten. Det enda utrymme som finns i Miljöbalken är att regeringen ger sitt klartecken till tillståndet.

”Svaret kan inte vara att vi inte får vidta åtgärder.”

Malin Lind, klimatanpassningsspecialist vid Trafikverket, anser att den här typen av frågor inte nödvändigtvis behöver tas upp på den nivån. Enligt henne handlar det främst om hur vi i Sverige väljer att tolka och tillämpa lagstiftningen.

– Vi anser att Natura 2000 är oerhört viktigt och självklart så ska vi iaktta försiktighet och arbeta med de bästa metoderna för att skydda dessa områden. Men svaret kan inte vara att vi inte får vidta åtgärder. I det här fallet handlar det om att bygga ett skydd för att hindra en väg från att rasa ner. Det är inte ett orimligt krav, säger hon.

Svårt med mer underlag

Hon menar att Trafikverket har gjort allt de kan för att bemöta Länsstyrelsens frågor om hur erosionsskyddande tryckbankar kan ske utan att kompromissa med skyddsvärden.

– Vi har idag väldigt mycket underlag och kunskap kring hur saker och ting ser ut vad gäller markförhållanden, geoteknik, markavvattning och så vidare. Jag vet inte om vi kan ge mer underlag än så, säger hon.

”Om allting skall prövas på det här sättet kommer vi inte komma fram någonstans.”

Att genomföra omfattande undersökningar som syftar till att vända på alla stenar, kostar också mycket tid och resurser. Hon ser direkta paralleller med ett annat projekt på E20 vid Partille. Där identifierade Trafikverket en risk för jordskred till följd av rörlig lera i marken, men ändå krävdes det att området mättes i tio år innan några åtgärder kunde genomföras.

– Du kan ju tänka dig var det har kostat att övervaka en väg dygnet runt i tio år. Om allting skall prövas på det här sättet kommer vi inte komma fram någonstans, säger Malin Lind.

Påverkar samhället

Det svenska vägnätet byggdes till stor del under 50-, 60- och 70-talen. När anläggningarna blir äldre kommer det att krävas både anpassningar för klimatförändringar och ökat underhåll. Om nuvarande miljökrav begränsar Trafikverkets möjligheter att genomföra åtgärder mot ras och skred kan detta påverka framtida samhällsplanering.

– Framöver kommer det vara oerhört viktigt att ha koll på var och hur vi bygger, eftersom klimatförändringar och utbyggnad i komplexa områden ställer betydligt högre krav. Det kommer till stor del handla om att hantera de befintliga anläggningarna som vi redan har. Men för att göra det måste vi ges möjlighet att underhålla och förebygga risker. Därför är det viktigt att lagstiftningen skrivs på ett sätt så att det blir tydligt även för Länsstyrelsen och domstolarna, säger hon.

Här behöver även alla instanser göra arbetet att väga flera samhällsintressen mot varandra och vara mer öppen för diskussion, menar Malin Lind.

– Den diskussionen ser vi inte idag. Annars hade vi inte hamnat i en situation där Länsstyrelsen avstår från att göra en saklig avvägning och i stället hänvisar till domstol. Om det fortsätter riskerar vi att se liknande händelser framöver.