DEN SVENSKA EKONOMIN

Industrichefen sågar valfläsket: ”Pratar inte om vad som skapar tillväxt”

I valrörelsens slutspurt måste den ekonomiska debatten höjas från plånbokslöften till riktig tillväxt, anser Per Hidesten, vd för Industriarbetsgivarna. ”Det är inget parti som på ett konkret sätt lyfter hur företagen ska ges förutsättningar för att kunna växa”, säger han till TN.

Med drygt två veckor kvar till valet är diskussionen om hur vi konkret ska öka tillväxten i Sverige "förvånansvärt bristfällig", menar Per Hidesten, vd för Industriarbetsgivarna.

– Det är inget parti som på ett konkret sätt lyfter hur företagen ska ges förutsättningar för att kunna växa, investera och anställa fler, säger han till TN.

Det är särskilt angeläget då vårt geopolitiska läge kommer att kräva ökade investeringar i försvar och säkerhet.

– Om vi ska klara vårt oberoende måste vi ha en valdebatt som mycket mer handlar om hur vi ska skapa fler jobb. För att komma till själva kärnfrågan behöver vi prata om hur vi får upp produktiviteten och tillväxten, säger han.

Produktivitetstapp i industrin

Industriarbetsgivarnas policydokument visar att produktivitetstillväxten i tillverkningsindustrin sedan 2011 bara legat på cirka 1 procent per år, mot drygt 6 procent under 1994–2007. I basindustrin har den nästan avstannat helt. Samtidigt hårdnar konkurrensen från USA och Kina, som satsar stort på AI och ny grön teknologi.

”Det är med produktiviteten och tillväxten som allting hänger ihop i slutändan.”

Inför valet har Industriarbetsgivarna tagit fram 20 reformförslag som främst rör åtgärder i kompetensförsörjningen, förenklade tillståndsprocesser och en tryggad elförsörjning.

– Det är med produktiviteten och tillväxten som allting hänger ihop i slutändan. Med effektivare produktion, fler arbetade timmar, rätt kompetens, minskad regelbörda och bättre villkor för investeringar och företagande skapar vi tillväxt och jobb. Ingen kan väl vara nöjd med att Sveriges arbetslöshet är bland de högsta i EU, säger Per Hidesten.

Plånboksfrågor dominerar

Men när ekonomin tas upp i valrörelsen är det plånboksfrågorna som dominerar. Enligt SEB:s privatekonom Américo Fernández hade det per den 24 augusti presenterats ett 70-tal plånboksförslag av de olika partierna, vilket är "anmärkningsvärt" många. Som exempel föreslår Socialdemokraterna avgiftsfri kollektivtrafik för barn, unga och studenter, medan Moderaterna vill avskaffa avgiften för förskola och fritids.

– Det ena utesluter såklart inte det andra. Det som är konstigt är att politikerna bara pratar om det som egentligen ska skapa kostnader i ett samhälle och hur de ska fördelas. De är beredda att gå till banken och låna utan säkerhet och en plan för att återbetala. Det vore ärligare att diskutera hur man ska betala det som man lovar att fördela, säger han och fortsätter:

– För att ett land ska ha en möjlighet att skapa bättre välfärd och välstånd, så att vi ska kunna fördela allt det här som de lovar så måste man trendmässigt ha en tydlig uppväxling av tillväxten i produktiviteten jämfört med idag.

”Arbetstidsförkortning är exempel på en fråga som skulle bli väldigt kostsam för Sverige.”

Parallellt lyfter han aktuella politiska förslag som riskerar att förvärra de kompetensförsörjningsproblem industrin redan brottas med.

– Arbetstidsförkortning är exempel på en fråga som skulle bli väldigt kostsam för Sverige och försämra förutsättningarna för en bättre produktivitet, säger han.

Kan sända fel signaler

Karensavdraget skulle både vara kostsamt och sända fel signaler, eftersom risken är att beteendet bland arbetstagarna påverkas, fortsätter Per Hidesten.

– Det är viktigt att ha försäkringssystem där man har självrisker. Utan det finns risk för översjukskrivningar, som orsakar problemen, till exempel på skiftlag inom industrin, säger han.

Lönegolvet är också ett exempel på befintligt regelverk som försämrar redan tuffa förutsättningar att hitta rätt kompetens, enligt Per Hidesten.

– Det här är något som direkt påverkar kompetensförsörjningen. Om vi kan få tag i arbetskraft snabbt och på ett effektivt sätt, förhindrar lönegolvet det. Att politikerna sätter lönegränser för vad man ska ha för vissa arbetsuppgifter är dessutom ett problem, eftersom politikerna ger sig in i lönebildningen.