KINAS EKONOMI

Nya Kinachocken: Här är Europas enda chans – ”Varnat för döva öron”

Mycket talar för att Kinas press på Europa har gått från att handla om industripolitik till att nu vara en fråga om totalförsvar. Experter varnar nu för en akut situation och en rad svåra hinder för EU. ”Världen ser inte likadan ut längre och det tror jag verkligen att man börjar inse”, säger Anna Michalski, professor i statsvetenskap.

Efter en sommar med upprepade larm om varsel i Europas bilindustri, talar allt fler om en ”Kinachock 2.0”. Om den första chocken rörde att tillverkningsindustrin i framför allt Sydeuropa flyttade till Kina, drabbar den andra norra Europas mer teknologiskt avancerade industri.

Hittills är det framför allt Tysklands industri som varit i fokus, men eftersom Tyskland är Europas ekonomiska draglok och en viktig handelspartner från många länder – till exempel Sverige – påverkar situationen hela kontinenten.

Europa befinner sig med andra ord i ett prekärt läge och de flesta är överens om att något måste göras. Frågan är dock vad.

– Det är väldigt svårt för EU att hantera den här frågan eftersom vi består av 27 olika länder som framför allt har olika intressen men som också är olika ekonomiskt starka. Det gör att det blir väldigt svårt att agera unisont mot Kina, säger Kristina Sandklef, oberoende Kinaanalytiker med bakgrund som analytiker och ekonom inom näringslivet och Försvarsmakten.

”Vad händer när kineserna kommer in och konkurrerar ut oss inom högteknologin som utgör grunden för vår välfärd?”

När Kina blev medlem i WTO i början av 00-talet kunde landet börja exportera varor till Europa i en helt annan utsträckning än tidigare. Men på senare tid har Kina gått från att vara världsledande inom produktion till att numera också ta täten inom högteknologisk innovation och utveckling, inte minst inom områden som har med klimatomställningen att göra.

Faktum är att Kinas industri inom flera sektorer, till exempel solceller, har varit så framgångsrik att de har konkurrerat ut sina motsvarigheter i väst.

– Det är lätt att säga att allting utvecklas och att ekonomin ändå fortsätter att växa, men i nya sektorer. Men vad händer när kineserna kommer in och konkurrerar ut oss inom högteknologin som utgör grunden för vår välfärd? Det är det som jag och flera andra har försökt varna för i många års tid, men tyvärr för döva öron. Det är ett jobbigt scenario som många inte vill tänka på, säger Kristina Sandklef.

Hon får medhåll av Ola Wong, redaktör på Kvartal och Kina-analytiker.

– EU har ett akut problem och det är att kärnindustrin håller på att slås ut av kinesisk konkurrens, som Ursula von der Leyen sa i sitt linjehåll nu senast. Vi har ett handelsunderskott som håller på att växa mycket snabbt. USA har delvis lyckats hantera det genom att införa tullar mot Kina och diverse andra satsningar men Europa har inte lyckats visa motsvarande kraft för att värna sin egen industri, säger han till TN.

”Det är snarare vi som håller på att bli som dem.”

Under lång tid fanns det bland länder i väst en förhoppning om att man genom att handla med Kina skulle kunna förmå landet att utvecklas i marknadsekonomisk och demokratisk riktning. I dag är det få som tror på en sådan utveckling, åtminstone inom en snar framtid.

– Det är snarare vi som håller på att bli som dem. Nu sitter vi och diskuterar att hur vi kan öka vår industripolitik, den var ju tidigare i princip död och begraven, säger Kristina Sandklef.

– Jag tror att det är viktigt att vi kommer ihåg vad Kina är för ett slags land, exempelvis när det gäller mänskliga rättigheter. Men vi glömmer också ofta att Kina är en planekonomi. De försöker att framställa sig som att de inte är det, men ekonomin är fortfarande kontrollerad av partistaten, både genom subventioner och lån.

Idén om att EU kan fortsätta att möta ett Kina som ägnar sig åt omfattande statliga subventioner med öppna gränser och fri konkurrens, har enligt Ola Wong och Kristina Sandklef nått vägs ände. Risken är uppenbar att Kina i så fall skulle öka sitt övertag och på sikt slå ut stora delar av Europas industri, varnar de.

”Vad är Europa utan tysk eller fransk industri? Inte mycket.”

Ola Wong återkommer till EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyens State of the Union-tal.

– I det sa hon att vi har nått en ”tipping point”, att vi har en Kinachock som är här nu och att den leder till avindustrialisering i Europas industriella hjärtland. Det går inte att uttrycka det mer kraftfullt än så, tycker jag. Vad är Europa utan tysk eller fransk industri? Inte mycket.

USA har under de senaste åren tagit en rad steg för att avskärma sig ekonomiskt och teknologiskt från Kina. Arbetet har intensifierats under Donald Trumps tid som president men pågick även när Joe Biden satt vid makten. Det var till exempel Joe Biden som år 2024 införde hundraprocentiga strafftullar på kinesiska elbilar.

En möjlig väg för EU är att gå i USA:s fotspår och blockera handel och samarbete med Kina. Faktum är att EU till viss del redan har valt den riktningen, exempelvis genom att följa USA:s exempel med höjda ståltullar mot bland annat Kina.

Det ansågs nämligen föreligga en betydande risk för att USA:s markering annars skulle resultera i att ännu mer kinesiskt stål hamnade i Europa.

– När USA höjer murarna så går exporten åt andra håll. Det är som vatten, flyter där motståndet är lägst. När USA stängde dörren för de här billiga paketen från Temu och andra sajter tvingades Europa också följa efter. Man hamnar lätt i ett läge där man är tvåa på bollen, säger Ola Wong.

Beroende av Kina

Men att gå helt på USA:s linje är inte heller en självklar väg framåt, framför allt eftersom Europa vid det här laget är beroende av Kina för allt från läkemedel till batterier, och förstås för en rad sällsynta metaller som är kritiska för industrin.

I själva verket handlar Europas situation inte längre bara om att bemöta Kinas industripolitik, utan om att hantera frågor som är viktiga för Europas totalförsvar. Om EU sätter upp alltför kraftfulla handelshinder finns det en risk för att Kina svarar med sanktioner och restriktioner inom en rad kritiska varor.

Eftersom många europeiska länder har välkomnat kinesiska investeringar är det dessutom inte omöjligt att Kina skulle runda hindren genom att helt enkelt etablera en hemmamarknad i Europa.

– Det som har utmålats som ett säkerhetshot har börjat kristalliseras allt mer. Det man länge har pekat på i Kinas beteende, som att man bryter mot WTO-regler genom statliga subventioner och så vidare, har nu börjat få effekt på medlemsländerna, säger Anna Michalski, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, till TN.

Hon påminner om att exempelvis den tyska bilindustrin länge var emot att EU skulle sätta upp hårdare regler mot Kina eftersom de var rädda för att förlora andelar på den kinesiska marknaden, men att de nu har ändrat uppfattning.

Nya subventionspaket

Skiftet kom i slutet av pandemin, då EU:s handelsunderskott gentemot Kina plötsligt hade vuxit sig mycket större än tidigare. Sedan dess har EU försökt förmå Kina att förändra sin exportorienterade handelsstrategi genom att lyfta fram hur hårt den slår mot Europa.

– Det har varit dialoger och så vidare, men det har inte lett till någonting konkret. Kina har tvärtom fortsatt att lägga fram nya subventionspaket till sin inhemska industri, säger Anna Michalski.

Därför har EU fått ta till andra åtgärder. En av dem är Industrial Accelerator Act, eller ”Made in Europe”-initiativet som det ofta kallas, som i stort sett går ut på att statliga uppköp ska fokuseras till Europa. Förslaget har lagts fram av EU-kommissionen, men det är ännu oklart hur medlemsländerna kommer att ställa sig till det.

– Ett sätt att se det är att vi inte vill gå igenom en avindustrialisering så varför ska vi då köpa till exempel kinesiska produkter utifrån, när det innebär att de europeiska tillverkarna inte kan konkurrera och kanske till slut går i konkurs?

– Det andra sättet att se det är som en väldigt stor risk. Både Kina och USA, som är våra två viktigaste handelspartners, har aviserat att om Europa tar till den här typen av åtgärder, så ses det som vad de kallar ”hostile acts”.

EU:s starkaste kort

En annan av EU:s åtgärder är att försöka förhandla fram associationsavtal med andra länder som Ukraina och Kanada för att säkra tillgången till kritiska råvaror. I utbyte får de länderna tillgång till den europeiska inre marknaden, som med sina 450 miljoner konsumenter får ses som EU:s kanske starkaste kort i sammanhanget.

Det handlar om att hitta en diplomatisk medelväg, där EU behåller så goda relationer som möjligt med både Kina och USA, som åtminstone handelsmässigt inte längre är allierad med Europa på samma sätt som tidigare.

– Det här är väldigt intressant ur ett politiskt perspektiv, men ur ett nationalekonomiskt perspektiv så ligger det ju inte alls i linje med EU:s tidigare politik. Men världen ser inte likadan ut längre och det tror jag verkligen att man börjar inse runt om i Europa, säger Anna Michalski.

Samtidigt finns det en förhoppning om att Kinas eventuella svar på EU:s eventuella handelshinder ska mildras av att EU kan hota med att dra in på tillgången till EU:s inre marknad. Genom att spela sitt starkaste kort hoppas helt enkelt EU att det ska bli enklare att få med sig Kina på någon form av överenskommelse.

– Men jag menar att det finns ingenting som garanterar att Kina ser det på det viset. För närvarande finns det inga indikationer på att Kina kommer att ändra sin exportorienterade modell.

Irritation bland medlemsländerna

En utmaning för EU är dessutom att många beslut i sammanhanget dels måste fattas genom överenskommelser mellan de 27 medlemsländerna, dels att det sedan är medlemsländerna som ska implementera dem. Det kan vara värt att ha i åtanke att samtidigt som Kanada nu pekas ut som en viktig partner för EU, finns det fortfarande medlemsländer som inte har ratificerat det handelsavtal som EU och Kanada undertecknade för tio år sedan.

– Det finns absolut en irritation hos medlemsländer om att kommissionen går för fort fram eller tar för mycket makt. Det här är en avvägning och varje medlemsland är ett litet fall för sig. De har olika typer av relationer till Kina och de har väldigt olika intressen. Så frågan om de ser de här gemensamma intressena som så pass starka att de kan inordna sig i en gemensam europeisk ram, säger Anna Michalski.

För EU, vars hela identitet bygger på öppna gränser och fri rörlighet, innebär det förstås ett bryskt uppvaknande att delvis behöva tänka på ett annat sätt framöver. Men det finns egentligen ingen annan utväg än att försöka vända utvecklingen gentemot Kina, menar de experter TN har pratat med.

Om det skulle gå så långt att hela Europas bilindustri slås ut, finns det ingenting som hindrar Kina från att sedan höja priserna på de bilar som vi då har blivit beroende av att kunna köpa av dem.

”Om viktiga industrier faller i Europa så kommer väljarna att lägga skulden på de politiker som de menar har lett dem till den här situationen.”

Utöver tullar och europeisk preferens i upphandlingar, ser Ola Wong en möjlighet i att ställa krav på europeiskt ägarinflytande och att utländska bolag måste föra över teknologi till Europa. Inte minst det sistnämnda är för övrigt en strategi som även Kina har använt sig av.

– Det finns olika former av protektionistiska åtgärder som både USA och Kina har arbetat med länge och som även Sverige och EU skulle kunna inspireras av, säger han, och tillägger att inte heller han ser några tecken på att Kina kommer att byta strategi.

Men oavsett vilken väg Europa väljer så kommer det inte att bli lätt, varnar Ola Wong.

– Vi har sett hur Kina har dragit in export eller hotat med restriktioner på sällsynta jordartsmetaller och andra former av ekonomiska påtryckningar, så det är klart att om Europa försöker försvara sig så kommer det säkert att drabba Sverige också. Så det kommer att vara ett väldigt svårt läge för Europa framöver och om viktiga industrier faller i Europa så kommer väljarna att lägga skulden på de politiker som de menar har lett dem till den här situationen.

Kristina Sandklef menar att Europas kanske största utmaning är att vi vet för lite om hur Kinas ekonomi fungerar, och att vi därför inte vet hur vi ska hantera den.

– Kineserna har varit så sluga, förutseende och långsiktiga. Den långsiktigheten tror jag att vi i Europa saknar, även om vi har börjat prata om det nu. Kina har femårsplaner, tioårsplaner, tjugoårsplaner och hundraårsplaner. 2049 ska Kina vara ett land som är starkt världsledande militärt, ekonomiskt, säkerhetspolitiskt och inom högteknologi. Har vi ens sådana visioner inom EU? Vad kan vi göra?

”Kineserna finansierar ju sin industripolitik genom att de helt enkelt inte tillhandahåller samma sociala välfärd till sin befolkning som vi gör i Europa, om man ska hårdra det.”

Man måste också vara på det klara med att vare sig man vill kännas vid det eller ej så utgör Europas demokratiska system något av en bromskloss i konkurrensen med Kina, framhåller hon.

– Jag är verkligen inte emot demokratiska val men vårt perspektiv på framtiden måste vara längre än fyra år, och det perspektivet måste på något sätt sträcka sig över partigränserna.

Kristina Sandklef anser att det skulle vara problematiskt att bara försöka fortsätta hantera Kina på det sätt man gjort hittills.

– Kinavännerna talar om ”China speed” och att det är underbart att allt går så snabbt i Kina, inte minst teknikutvecklingen. Andra talar om Kina som ett gym för multinationella företag givet den hårda konkurrensen mellan företagen som ägnar sig åt ett ”race to the bottom” där olönsamma företag överlever genom statliga stöd. Men priset för detta system är högt med långa arbetsdagar och obefintlig socialt skyddsnät. Vi glömmer bort att vi i Europa precis som i andra demokratier aldrig kan ha det så. Kineserna finansierar ju sin industripolitik genom att de helt enkelt inte tillhandahåller samma sociala välfärd till sin befolkning som vi gör i Europa, om man ska hårdra det.

– Kineserna är mycket duktiga och det ska vi inte ta ifrån dem. De har slitit enormt hårt. Men vi måste också fundera över vad de har för mål med att bli bäst i världen och hur världen kommer att förändras om Kina blir den globala supermakten istället för USA.