FRAMTIDENS ARBETSMARKNAD

Här är den bortglömda arbetskraften som kan ge 70 miljarder till statskassan

Fler äldre i arbete skulle ge ett rejält tillskott till svensk bnp. Men för att klara det krävs mer flexibla avtal och arbetsmiljöer som passar en åldrande arbetskraft. Nu visar forskning vilka jobb som är mest – och minst – lämpliga för äldre. ”Det handlar om flexibilitet”, säger nationalekonomen Per Skedinger till TN.

Världen blir allt äldre. Redan i dag är omkring 1,1 miljarder människor över 60 år, och enligt prognoser kommer andelen att stiga från 14 till 22 procent fram till 2050.

Sverige följer utvecklingen. Här väntas antalet personer över 60 år öka från 2,9 till 3,5 miljoner fram till 2050, vilket innebär att nära en tredjedel av befolkningen snart tillhör denna grupp.

En ny rapport från forskningsinstitutet Ratio sätter fokus på frågan genom att introducera begreppet äldrevänliga jobb. Vilka jobb anses äldrevänliga och hur kan fler sådana jobb skapas?

– Skulle det här outnyttjade arbetskraftsutbudet realiseras skulle bnp öka med drygt en procent. Det motsvarar omkring 70 miljarder kronor, säger rapportförfattaren Per Skedinger, docent i nationalekonomi och knuten till Ratio, till TN.

OECD:s beräkningar visar på ännu större samhällsekonomiska vinster på lång sikt av fler äldre i arbete.

– Så det handlar inte om små pengar, utan det får stora effekter på ekonomin. Dessutom innebär det ett större välbefinnande för personerna som berörs. Att de känner att de bidrar till samhället.

Andelen äldre har fördubblats

Sedan millennieskiftet har samtidigt andelen äldre mellan 65 och 74 år som jobbar fördubblats, mycket på grund av nya reformer. Det handlar om jobbskatteavdrag riktade till äldre, att skatten på arbetsinkomster har sänkts, liksom att arbetsgivaravgiften för äldre har sänkts. Socialförsäkringssystemet har dessutom anpassats till den höjda riktåldern i pensionssystemet.

– Reformerna har gett tydliga effekter på antalet äldre i arbete. Men det finns fortfarande ett stort outnyttjat arbetskraftsutbud hos gruppen äldre, och det blir allt viktigare att utnyttja med tanke på en alltmer föråldrad befolkning, säger Per Skedinger.

Trots detta lämnar många arbetslivet tidigare än de egentligen skulle vilja. Det handlar både om arbetslösa och om latent arbetslösa. Som latent arbetslösa räknas personer som inte aktivt söker jobb men som egentligen vill ha ett jobb, och här är de flesta i åldern 65–74 år.

– En möjlig tolkning är att många äldre är felmatchade och att arbetsmarknaden inte riktigt passar deras preferenser och behov.

Forskning visar att äldre arbetstagare i genomsnitt inte är mindre produktiva än yngre. I många fall är det tvärtom.

– Det gäller särskilt mer kvalificerade jobb där erfarenhet och yrkesskicklighet har större betydelse för produktiviteten än i enklare jobb, säger Per Skedinger.

Han konstaterar samtidigt att rörligheten bland äldre på arbetsmarknaden är låg. De flesta som arbetar vidare efter pensionsåldern stannar kvar på samma arbetsplats och med samma arbetsuppgifter. I stället är det vanligt att gå ner i arbetstid.

– Även om det till viss del är naturligt med låg rörlighet bland äldre så finns det också hinder för dem som vill byta jobb att göra det.

Viktigast är flexibiliteten

Så vilka aspekter på ett jobb är det som äldre värderar högst? Enligt rapporten handlar det om arbeten som erbjuder en måttlig fysisk belastning, en hög grad av självbestämmande och framför allt flexibilitet.

– Det handlar om flexibilitet både i arbetstidens omfattning och förläggning. Det är väldigt högt efterfrågat, och för att få det är många beredda att gå ner ganska mycket i lön.

Enligt Per Skedinger är chefsyrken och andra yrken med krav på högskolekompetens mest äldrevänliga. Minst äldrevänliga är till exempel tunga jobb inom byggbranschen, städyrken och omsorgsyrken. Det allra minst äldrevänliga yrket i undersökningen är undersköterska, som också är Sveriges vanligaste yrke.

– Att det förstärker arbetskraftsbristen i de här yrkena, där den redan är kronisk, kan bli problematiskt. Det är extra anmärkningsvärt med tanke på att föråldringen av befolkningen kommer att öka efterfrågan på medarbetare inom just omsorg.

Rapporten pekar på flera möjliga åtgärder för att fler ska kunna och vilja arbeta längre:

Samtidigt är den typen av förändringar – anpassningar av arbetsplatsen, mer flexibel schemaläggning och ökad administration – oftast förknippat med ökade kostnader för arbetsgivare.

Lättast på lokal nivå

I rapporten lyfts därför behovet av mer flexibla anställningsvillkor. Om kollektivavtalen utformas så att äldre ges större möjligheter att gå ner i lön eller anpassa andra delar av anställningsvillkoren i utbyte mot mer flexibla arbetsscheman, skulle sannolikt fler kunna arbeta i högre åldrar, enligt Per Skedinger.

– Möjligheten till flexibilitet i anställningsavtalen för äldre tror jag vore en viktig åtgärd för att kompensera för ökade kostnader för arbetsgivaren. Lättast är det att åstadkomma på lokal nivå, där största kunskapen finns, säger han och fortsätter:

– Mer individanpassade lösningar, snarare än standardiserade modeller, kan göra det lättare att möta äldres behov.

Per Skedinger betraktar det samtidigt som ett komplement till andra åtgärder, inte som ett substitut, och konstaterar att åtgärderna skulle behöva se olika ut för olika jobb.

– Vissa skulle säkert hävda att det skulle öka skillnader mellan olika grupper på arbetsmarknaden. Samtidigt har äldre typiskt sett högre lön än många yngre så det är inte självklart att löneskillnaderna skulle öka.