KLIMATOMSTÄLLNINGEN

”Tio år efter Parisavtalet – finns det anledning att känna hopp?”

Vägen framåt för klimatomställningen byggs av de företag som varje dag omsätter löften i konkret handling, skriver krönikören Marie Trogstam.

När de globala klimatförhandlingarna under COP30 nu avslutats i ett varmt, men välkomnande, Belém i Brasilien är det på sin plats att blicka tillbaka tio år. 2015 enades merparten av världens länder genom Parisavtalet om att hålla ökningen av den globala medeltemperaturen till under 2 grader, allra helst under 1,5 grader, jämfört med förindustriell tid.

Sedan dess har arbetet med nationella klimatplaner (NDCs) för utsläppsminskningar, omställning av finansiella flöden samt att skapa motståndskraftiga samhällen, där klimatanpassningsbehoven blir alltmer påtagliga, pågått.

Arbetet har dock inte gått tillräckligt fort. Förväntningarna på COP30 var att de nationella klimatåtagandena skulle skärpas, så att gapet mellan målsättningen och den faktiska implementeringen kunde stängas. Men arbetet med NDC:erna har släpat efter ordentligt och EU hann nätt och jämnt besluta om en uppdaterad klimatplan innan klimatmötet inleddes.

För att driva på diskussionerna har det brasilianska ordförandeskapet presenterat det så kallade Mutirão-paketet där några av de viktigaste områdena också ses som centrala från det svenska näringslivets håll.

Pris på koldioxid – en marknadsförutsättning

Koldioxidprissättning lyfts fram som en grundbult för omställningen. När utsläpparen betalar internaliseras kostnaderna för utsläppen, och det skapas likvärdiga konkurrensvillkor, stimulerar investeringar i ny teknik och påskyndar utsläppsminskningar. Mycket sker redan på detta område.

Ett exempel är att omkring 28 procent av världens utsläpp idag omfattas av endera koldioxidskatter eller utsläppshandelssystem. Samtidigt täcks ungefär 60 procent av den globala ekonomin av någon form av prissättningsmekanism.

Värt att notera är att Kina inte bara ligger i framkant med teknik för omställningen, utan även har initierat olika pilotprojekt för handel med utsläppsrätter. Drivkrafterna för omställningen är flera. Det handlar om att tillgodose det enorma och växande energibehovet i landet, att se över importberoendet i energisektorn, att förekomma folkligt missnöje över luftkvaliteten till följd av kolanvändningen, och en växande insikt om riskerna landet står inför vid stora klimatförändringar.

Därutöver finns det fjorton delstater i USA som har infö rt nå gon typ av utslä ppshandelssystem, bland annat Kalifornien som vore världens fjärde största ekonomi om det var ett eget land. Listan kan göras rätt lång och länder som Indonesien, Thailand och Colombia arbetar nu också för att införa både ett handelssystem och en koldioxidskatt.

Klimatanpassning och naturrelaterade åtgärder

Utöver de nödvändiga utsläppsminskningarna lyfts också behovet av klimatanpassning, inte minst i utvecklingsekonomier, och integrering av naturrelaterade risker. Det är områden som blir allt mer centrala i takt med ökande klimatrelaterade effekter och behovet är stort av att arbeta integrerat med utsläppsminskningar och stärkt biologisk mångfald. Samtidigt börjar fler länder och företag förstå att kostnaderna för att inte agera vida överstiger investeringarna i förebyggande arbete. Här kan naturbaserade lösningar spela en betydande roll, för såväl klimatresiliens som för att skapa nya affärsmodeller och innovationer.

Staden och cirkulära lösningar i fokus

COP30 beskrivs som “implementeringens klimattoppmöte” och för att driva på har vi från Svenskt Näringsliv på plats i Belém lyft två andra centrala områden; städernas betydelse för det faktiska genomförandet av klimatpolitik och cirkulär ekonomi som en grundförutsättning för att minska utsläpp och stärka ekosystem, med fortsatta tillväxtmöjligheter.

Städer står för omkring 70 procent av de globala utsläppen och dessutom för 70 procent av både energi- och materialkonsumtion. Samtidigt genererar städer cirka 80 procent av den globala ekonomiska tillväxten. Här finns därför både stora utmaningar och goda möjligheter att testa nya lösningar och stimulera ekonomisk utveckling.

Under COP28 i Dubai fördes för första gången vikten av cirkulära lösningar in i det slutliga förhandlingsdokumentet, något som vi ser som en självklar möjliggörare också för att nå klimatmålen. Omkring 50 procent av de globala utsläppen genereras från utvinning, produktion och användning av material, vilket gör att resurseffektivitet och smart design blir viktigt för omställningen. För att cirkulära lösningar ska bli konkurrenskraftiga krävs dock fungerande marknader och internationell handel med sekundära råvaror. Skalbarhet och värdebevarande är en avgörande faktor.

Hoppfullt eller ej?

Finns det då anledning att känna hopp med Paris i backspegeln och ytterligare en klimatkonferens avklarad?

Även om huvudförhandlingarna inte alltid ger den klarhet eller skärpa som många hoppats på, är det tydligt att näringslivet, inte minst i Norden, fortsätter att driva omställningen framåt, och det är i den kraften som en stor del av framtidens hopp faktiskt ligger.

Det är genom att vara på plats, och med svetten lackandes springa från det ena rummet fyllt av engagemang och konkreta lösningsförslag till det andra man kan se den rörelse som pågår. Där företag, ifrån hela världen, tydligt visar hur och varför man driver på omställningen – både för klimatet och konkurrenskraften. Det inger hopp om att höga ambitioner kan omsättas i praktiken, även om de förhandlande politikerna inte alltid lyckas nå ända fram.

Efter intensiva diskussioner kom beslutet att COP31 ska äga rum i Turkiet, under australiensiskt ordförandeskap, och COP32 i Etiopien. Dessutom initierade det brasilianska ordförandeskapet två färdplaner, en för att stoppa avskogning och en för omställning bort från fossila bränslen. Colombia har också tillsammans med Nederländerna annonserat en stor internationell konferens redan i april nästa år.

Innan dess har vi mycket att göra i det svenska näringslivet för att visa att de faktiska lösningarna finns och för att vi ska fortsätta att ligga i framkant i den omställning som både är önskvärd och i högsta grad fortsätter i snabb takt globalt. Om Paris lärde oss att ambition spelar roll så visar Belém att riktningen ändå består och att vägen framåt byggs av de företag som varje dag omsätter löften i konkret handling.