KLIMATOMSTÄLLNINGEN
”Sverige kan inte vinna den cirkulära omställningen från avbytarbänken”
Sverige måste gå från att vara världsmästare på att sätta mål för den cirkulära ekonomin till att faktiskt göra målen, skriver Josephine Andersson i en krönika.
Under mästerskap pratar vi ofta om vikten av att leverera när det verkligen gäller – och i fotboll är logiken enkel: flest mål vinner.
Men för svensk cirkulär ekonomi är problemet det motsatta. Här saknas inte mål. Tvärtom. Sverige är världsmästare på att sätta upp mål och presentera strategier för cirkulär ekonomi – men betydligt sämre på att leverera i praktiken.
Företag möter fortfarande regelverk och ansvarssystem som är byggda för en linjär ekonomi. Det är inte brist på innovation som bromsar utvecklingen. Det är brist på genomförande.
För två år sedan överlämnade Svenskt Näringsliv rapporten Hur kan Sverige bli mer cirkulärt? till klimat- och miljöministern. Rapporten innehöll 41 reformförslag – många lågt hängande frukter som relativt snabbt skulle kunna skapa bättre förutsättningar för cirkulära affärsmodeller.
En genomgång visar att endast fyra av de 41 förslagen hittills är delvis genomförda. Majoriteten bereds fortfarande, utreds eller diskuteras. Det handlar bland annat om effektivare miljöprövningar, effektivare tillsyn, stärkta insatser mot avfallsbrottslighet och ökad rådighet över avfallsströmmar.
Även om man får ha respekt för att reformförslag kan behöva utredas är detta inte radikala reformer. Det är grundläggande åtgärder för att få en cirkulär ekonomi att fungera i praktiken.
Samtidigt som Europa talar om stärka försörjningstrygghet och minskat beroende av importerade råvaror gör dagens system det fortfarande svårt att återanvända resurser som redan finns i samhället. Det håller inte i en värld där konkurrensen om råmaterial hårdnar och geopolitiken blir allt mer osäker.
Sverige behöver därför en modern cirkulär infrastruktur där företag faktiskt kan använda resurser effektivt. Det handlar om fungerande marknader för sekundära råvaror, bättre materialflöden och digital infrastruktur som möjliggör spårbarhet och återvinning. Företag måste också få större rådighet över sitt eget avfall. I dag bromsar kommunala monopol och otydliga ansvarsförhållanden utvecklingen av nya cirkulära affärsmodeller.
Samtidigt måste Sverige undvika nationella särlösningar. Därför är det viktigt att den kommande Circular Economy Act utformas på EU-nivå på ett sätt som harmoniserar regler, stärker den inre marknaden och främjar handel med sekundära råvaror.
Cirkulär ekonomi får inte bli ännu ett lapptäcke av nationella regler och administrativa bördor. Omställningen måste vara teknikneutral, konkurrenskraftig och skalbar.
Inför valet borde fokus därför ligga mindre på nya strategier och fler utredningar – och mer på att faktiskt genomföra de 37 reformer som återstår.
För precis som i fotboll avgörs inte resultaten av vem som har flest mål på papperet – utan av vem som faktiskt sätter bollen i nät.
