DEBATTEN OM FRISKOLORNA

”Skolpengen har skapat makt för individer att välja bort kommunala skolor”

Valfriheten sträcker sig över kommungränserna, skriver Ulla Hamilton i en krönika.

Läser den intressanta rapport som Svenskt Näringsliv nyligen presenterat. Den tydliggör vilka kommuner och regioner som har högt respektive lågt valfrihetsindex. Att ha möjlighet att välja vård, omsorg och skola är viktigt för människor. Detta är en valfrihet som borde vara en självklar prioritet att genomföra för alla politiker som säger sig vilja företräda allmänheten och värna om välfärden.

Eftersom valfriheten ger makten till individen att själv välja det som passar hen och hens familj bäst så innebär den också att makten minskar för politikerna. Där har vi en hake. Inte att förglömma ger valfriheten också makten att välja bort det man inte vill ha. Därför ger det valfrihetsindex som nu tagits fram en tydlig bild av hur beredda kommunpolitikerna är att överlämna denna makt till sina kommuninvånare.

”Svenskt Näringslivs Näringslivsindex visar att det är 104 kommuner som saknar fristående grundskolor.”

På skolans område är det många kommuner som placerar barnen i förskolor respektive skolor baserat på barnets bostadsadress. Det är inte alls givet att den förskola eller skola som ligger närmast är den som passar bäst. Tack vare friskolereformen har människor möjlighet att ta med sig sin skolpeng och välja en annan skola. Svenskt Näringslivs Näringslivsindex visar att det är 104 kommuner som saknar fristående grundskolor. Det är ett dåligt betyg till dessa kommuner, vilka framgår av rapporten. Men det som är intressant när det gäller friskolereformen är att den inte bara har gett makten till individen att välja grundskola, kommunal eller fristående i den egna kommunen.

Valfriheten sträcker sig över kommungränserna. Därför är det intressant att titta på om det, i de 104 kommuner som saknar friskola, bor elever som har valt att gå i en friskola i en annan kommun. Vi vet att många friskoleelever är beredda att pendla för att få plats i ”rätt skola”. Internationella Engelska skolan har 46 skolor och de har elever från 177 kommuner.

”Även om kommunpolitiker gör allt för att förhindra en friskoleetablering i den egna kommunen så kan familjer välja en friskola i en annan kommun.”

Skolverket har statistik som de benämner pendling mellan hem och skola. När jag tittar på hur det såg ut 2024 i dessa 104 kommuner visar sig ett intressant resultat. I 87 av de 104 kommunerna är det elever som valt bort de kommunala skolorna och valt en friskola som är lokaliserad i en annan kommun. Skolpengen har skapat makt och möjligheter för individer att välja bort kommunala skolor. Även om kommunpolitiker gör allt för att förhindra en friskoleetablering i den egna kommunen så kan familjer välja en friskola i en annan kommun.

Några exempel; i Timrå pendlar 100 elever till friskolor i andra kommuner, i Krokom 70, i Hallsberg 100, i Bjuv 150, i Burlöv 330 och i Lekeberg 100 elever. Statistiken visar att det handlar om mellan 5-330 år 2024. Det är lätt att inse att kommunpolitiker tycker att valfrihet ”ställer till deras planering”. Men jag tror att en bättre inställning skulle vara att anta t ex Nackas förhållningssätt; Vi är till för invånarna och de har olika preferenser, därför måste det finnas en mångfald. Vår uppgift som kommun är att se till att kommuninvånarna får ett bra objektivt beslutsunderlag för sitt obligatoriska skolval. De måste kunna jämföra och komma fram till vilken skola som passar individen bäst. Enligt mig ett utmärkt förhållningssätt som Nacka dessvärre är ganska ensamma om. Men då har den kommunens invånare förhoppningsvis möjligheten att hitta en friskola som passar, på andra sidan kommungränsen.