BRISTERNA I INFRASTRUKTUREN

Akut rasrisk på riksvägen – skyddsåtgärder stoppas av miljöregler: ”Fara för liv”

Trots att myndigheterna har känt till rasriskerna längs med riksväg 62 i över tio år får inte Trafikverket skydda vägen från Klarälvens erosion. Orsaken är att det är ett Natura 2000-område. I värsta fall kan situationen innebära fara för mänskligt liv. ”Kan rasa när som helst”, säger experten Kenth Henriksson till TN.

Utmed de värmländska flacka dalgångar breder Klarälvens ringlande meanderlopp ut sig. Ett naturfenomen som har gett upphov till en säregen biologisk mångfald och har klassats som Natura 2000-område. Men i takt med att vattnet alltmer tar ut i svängarna, sker en ständig erosion på utsidan av kurvorna. Det ökar risken för att delar av den angränsande riksvägen 62, en pulsåder för hela regionen, faller sönder.

– Det riskerar att rasa när som helst, säger Kenth Henriksson, projektledare på Trafikverket som sitter på myndighetskontoret i Karlstad.

Trafikverkets beräkningar visar på en pågående erosionsprocess från älven, dygnet runt, året om. Det är en långsam process, som inte alla kan ta till sig med blotta ögat. Det är också svårt att räkna ut exakt när ett ras kan ske, menar Kenth Henriksson.

– När flera ogynnsamma faktorer sammanfaller, till exempel lågt vattenstånd, mycket nederbörd, kan ett ras komma tidigare än väntat. Det värsta som kan hända är att något landar i älven. Om det sker på natten och sikten är dålig kan det bli fara för liv och miljö i form av utsläpp från fordon, säger han.

”Det finns alltid en risk att jag eller en kollega far illa.”

Stefan Berglund driver Ransby Åkeri i norra Värmland och kör timmertransporter för regionens skogsindustri. Han och hans anställda färdas dagligen över vägen både privat och i arbetet och kan vittna om förändringar i väglaget.

– Det är tydligt att nånting sker ute på vägen. Man kan se att det sjunker lite i ytterkant och vägräckena börjar luta ut lite grann. Jag är inte rädd, men det finns alltid en risk att jag eller en kollega far illa, säger han.

Varnat i över tio år

Trafikverket identifierade rasrisken redan 2011. Då skickades det in en ansökan om tillstånd för att åtgärda problemet. Detta avslogs dock av Mark- och miljööverdomstolen efter överklaganden från Länsstyrelsen som hävdade att Trafikverkets underlag var otillräckligt. I domen framgick det att myndigheten inte kunde utesluta att åtgärdernas sammanlagda konsekvenser inte kunde påverka Natura 2000-områdets skyddsvärden.

Men Trafikverket gav sig inte och under resten av 2010-talet utfördes en djupare utredning: Hur kan man med bästa teknik hitta en lösning på ett komplext problem som uppfyller både natur och kommunikationsintressen? Myndigheten höll tät dialog med Länsstyrelsen och tog in expertis för att vända på alla stenar. 2020 lämnade Trafikverket in en tillståndsansökan om att sätta upp naturanpassade erosionsskyddande tryckbankar, särskilt för sju platser som nu ansågs vara i akut tillstånd.

Lång process

Trots att ärendet bedömdes som tidskritiskt, bidrog fler krav på kompletteringar från Länsstyrelsen att ärendet drogs i långbänk i ytterligare några år. I våras kom slutligen beslutet från Mark- och miljödomstolen: Trafikverket får inte bygga erosionsskydd.

– Det har varit en lång utredningsprocess där jag försökt hitta en samsyn med Länsstyrelsen. Men vi lyckades inte utan var överens om att vi har olika åsikter, säger Kenth Henriksson.

”Det är en riktig djungel när man är inne i Natura 2000, med högre krav på vetenskaplig nivå och mer komplicerade processer.”

Kenth Henriksson förundras över hur något som normalt sett betraktas som en enkel underhållsåtgärd kan ta så lång tid.

– Det är en riktig djungel när man är inne i Natura 2000, med högre krav på vetenskaplig nivå och mer komplicerade processer. Vi har gjort vad vi kan och har anlitat världsledande experter på erosion som alla anser att våra förslag är rimliga, säger han.

Dyrt med nya vägar

I sitt senaste beslut anmärkte Mark- och miljödomstolen att Trafikverkets utredning inte visar hela bilden. Varför har man inte tittat på alternativa vägar som inte inskränkte på Natura 2000-området?

– Det vore en dyr process i form av inlösen av fastigheter, påverkan på grundvatten och dricksvattenbrunnar. Det skulle också se fruktansvärt ut om man tänker landskapsbild och turism, säger Kenth Henriksson.

Han får medhåll av Stefan Berglund.

– Visst, det går alltid att dra nya vägar. Men då hade man antingen behövt bygga en väg upp på berget eller med en bro som går kors och tvärs över älven. Det måste ställas mot hur många miljarder det kan kosta och hur mycket miljöpåverkan det får. Jag tycker självklart också att vi bör vara rädda om miljön och älven. Men här har Trafikverket tagit fram en utredning som visar hur man kan göra både och.

Medan kvarnarna maler fortsätter erosionen och risken för ras.

– När riskinventeringen genomfördes omkring 2016 beräknades det att ett ras sannolikt skulle inträffa inom tio år. Nu närmar vi oss 2026, säger Kenth Henriksson.

Sker redan ras

Redan nu har erosionen börjat påverka vägsträckan på flera platser.

– Det har exempelvis inträffat ras åt andra hållet, i riktning mot skogen. 2018 fick vi stänga av vägen i två veckor efter avverkning som förändrade ett vattendrag och orsakade skred. Liknande händelser sker ofta på de mindre vägnäten. Det gör det extra viktigt att huvudvägen fungerar, säger Kenth Henriksson.

Stefan Berglund, som ständigt är ute på vägarna, är direkt drabbad av den här typen av omledningar av trafiken.

– Det är omvägar på jättemånga mil. Vi pratar om 300 000 kubik timmer och tusentals transporter som utgår från norra delen av länet varje år. Hela vår verksamhet bygger på att det finns en väg. Det är vår livsnerv, säger han.

”Det lustiga är att först när vägen väl rasar, vilket förr eller senare kommer hända om inget görs, då kommer vägen att fixas.”

Att vägen är robust, säker och behåller sin funktion för lokalsamhälle och näringsliv, är för honom en icke-fråga.

– Det är hur enkelt som helst. Om vägen håller på att rasa så måste man ju fixa det. I stället står man och stampar vatten där man måste lägga en mängd tid på att få till en lösning. Det lustiga är att först när vägen väl rasar, vilket förr eller senare kommer hända om inget görs, då kommer vägen att fixas. Inte före, säger han.

Tar det till högsta instans

Trafikverket har överklagat domen hos miljödomstolarna, men har nekats prövningstillstånd i alla instanser.

– Vi vet inte varför. Det har inte getts några motiv. Nu kommer vi att överklaga till Högsta domstolen som är den enda instans vi har kvar. Statistiskt sett är det få som får prövningstillstånd där. Men samtidigt, det här en väldigt intressant och viktig fråga av hög dignitet. Så vi tycker väl inte att vi är chanslösa, säger Kenth Henriksson på Trafikverket.

Kenth Henriksson vill såklart att myndighetens väghållaransvar sköts rätt juridiskt, så att ingen körs över. Men han tycker att det borde finnas en mer pragmatisk syn på tillämpningen av Natura 2000-reglerna.

– Men det rimmar illa med att man har bråttom. Vi anser att miljöintressen måste kunna vägas med andra samhällsintressen. Vi har tagit fram den nödvändiga kompromissen. Det finns redan en väg för stora lastbilar, och då får den faktiskt duga.

Länsstyrelsen: Regeringen har sista ordet

På Länsstyrelsen tycker man också att det är angeläget att det ska gå att färdas säkert på riksväg 62. Men samtidigt är det viktigt att värna om miljöskyddsreglerna.

– Det är en väldigt viktig väg för den här delen av länet och att det är viktigt att man kan resa på den säkert. Samtidigt är vi väldigt stolta över Klarälven som är ett unikt Natura 2000-område med starkt skydd via EU-rätten, säger Annika Nilsson, avdelningschef för Miljöavdelningen på Länsstyrelsen i Värmland.

I slutändan är det upp till regeringen att ge tillåtelse till projektet, menar hon.

– När det gäller Natura 2000-områden, där livsmiljö med skyddsvärde riskerar att skadas, ger miljöbalken utrymme att lämna tillstånd, efter att regeringen lämnat tillåtelse, säger hon.

Så om regeringen ger grönt ljus då motsätter ni er inte beslutet?

– Trafikverket har bedömt att ytterligare åtgärder behövs för att säkra vägen. Om regeringen bedömer att åtgärderna minskar erosionen i Klarälven, att kompensationsåtgärder kan vidtas och att det saknas andra lösningar, då finns den möjligheten enligt lagstiftningen i nuläget.

Trafikverket har lyft problemet sedan 2011. Har ni haft dialog med Trafikverket under denna period?

– Vi har haft kontinuerlig dialog även för den ansökan som kom in från Trafikverket för tio år sen.