EU:S FRAMTID

Så straffas Europa i den nya maktordningen: ”Ett väldigt utsatt läge”

Den regelbaserade världsordningen rasar samman och ersätts av en verklighet där stormakter tar för sig på de svagas bekostnad. Flera forskare larmar nu om att USA:s nya säkerhetsstrategi ytterligare har förvärrat läget och att EU måste agera. ”Risken är att man sätter upp mål om tio år eller längre. Vi har kanske inte tio år”, säger Martin Ljunge vid IFN.

Europa består av en grupp länder i förfall som leds av svaga ledare. Så sammanfattade USA:s president Donald Trump sin syn på läget när han nyligen uttalade sig i en intervju i tidningen Politico.

Bakgrunden till den numera välkända artikeln är att USA har presenterat en ny säkerhetsstrategi, i vilken det varnas för ”civilisationsutplåning” i Europa till följd av bland annat invandring och låga födelsetal. I dokumentet trycks det på vikten av att USA undviker att gå samma väg som det görs gällande att Europa har gjort.

Både säkerhetsstrategin och Donald Trumps uttalanden bör ses i ljuset av den nya globala ordning som världen är på väg in i. Det menar bland andra Martin Ljunge, docent i nationalekonomi vid Institutet för näringslivsforskning, IFN.

”Svart på vitt”

Han menar att USA och Europa i många år har haft ett samarbete baserat på delade värderingar om demokrati, frihandel och rättsstatens principer, samt ett tillväxtperspektiv som gått ut på att växa och bli rikare tillsammans. Men på senare tid har relationen mellan Europa och USA kraftigt förändrats, konstaterar han.

– Det började med J.D. Vance tal i München i februari. Det var den första stora och tydliga markeringen om att USA har ändrat sig, men den har följts av fler och nu syns det även svart på vitt i säkerhetsdokumentet. De här värderingarna om demokrati och frihandel är inte något som USA:s officiella politik längre värderar, säger Martin Ljunge till TN.

– De har gått från att ha ett dynamiskt tillväxtperspektiv till ett mer kortsiktigt perspektiv där det finns givna resurser som ska delas upp mellan de olika spelarna här och nu. Det här är någonting som verkligen skadar tilliten mellan Europa och USA och som innebär en väldigt stor förändring.

”Man bryr sig om andra för att det hjälper en själv.”

I den nya säkerhetsstrategin lyfts det dock fram att det ligger i USA:s intresse att det går bra för Europa, men formuleringarna i texten visar enligt Martin Ljunge på ett skifte från hur det sett ut tidigare. Om USA tidigare brydde sig om Europa eftersom vi delade gemensamma värderingar, så handlar omtanken numera i första hand om att se till amerikanska intressen.

– Ja, det är i den riktningen jag tror att man ska tolka dokumentet. Man bryr sig om andra för att det hjälper en själv.

Anna Michalski, professor vid Uppsala universitet, menar att USA:s säkerhetsstrategi tydligt visar en förskjutning i hur landet ser på EU.

– Jag tycker absolut att man ska ta det på allvar, säger hon.

”En enorm omsvängning”

Mycket av det som sägs har tidigare framkommit av olika representanter för Trump-administrationen. Men att det skrivs in i säkerhetsstrategin innebär en ny nivå, menar hon.

– Vissa saker har spetsats till förstås, men dokumentet är anmärkningsvärt även om inriktningen inte är okänd. Men visst, det är en enorm omsvängning i amerikansk utrikespolitik, det är inget snack om den saken, säger hon.

Hur allvarligt tar du på den läckta hemliga uppgiften om att USA vill jobba för att vissa länder (Österrike, Ungern, Polen och Italien) ska lämna EU?

– Det vore såklart ett mardrömsscenario för EU. Men det tror jag inte kommer ske, för USA kan inte erbjuda dem en inre marknad. Men det ligger ju i linje med det USA säger i säkerhetsdokumentet, att man vill hjälpa fram länder som ligger nära Trump-administrationen ideologiskt sett. Och jag menar, vi har ju en högerpopulistisk våg i Europa, där flera såna regeringar kan komma till makten.

Efter turbulensen i handeln som kommit att prägla större delen av 2025 var det många som drog en lättnadens suck när USA och EU till slut lyckades landa i en överenskommelse. Att ha ett avtal, även om det inte var i linje med vad många hade hoppats på, var helt enkelt bättre än att inte ha något avtal alls, menade man.

Men den som tror att överenskommelsen mellan USA och EU innebär att saker och ting har gått tillbaka till det normala begår ett misstag, menar Martin Ljunge.

– Vi har gått ifrån den regelbaserade världsordningen. Det kan fortfarande finnas överenskommelser men de fungerar inte som regelbaserade överenskommelser, det vill säga att någonting gäller tills det kommer en ny överenskommelse som säger någonting annat. Det här nya sortens överenskommelser är mer någonting som sker längs vägen och jag tror inte att man kan lita på att de håller, säger han.

”Den starkes rätt”

När den regelbaserade världsordningen försvinner är risken stor att den ersätts med en ordning där de större spelarna får mer att säga till om på bekostnad av de små.

– Det blir den starkes rätt. De som har möjlighet att ta resurser på andras bekostnad väljer i fler fall att göra det. Det blir en maktbaserad utövning i stället för att vi har regler och institutioner som alla ställer upp på.

Det senaste året har det vid flera tillfällen blivit tydligt att Europa inte längre är en maktspelare på den globala arenan. Utöver tullförhandlingarna med USA, som enligt många slutade med att USA fick betydligt mer än Europa att säga till om, har Europa fått en undanskymd roll i förhandlingarna om Ukraina.

Vilka möjligheter har Europa i den här nya maktordningen?

– Det beror på hur Europa beter sig framåt för vi är just nu vid ett vägskäl. Europa är en stor ekonomi men i de här maktmedelsdimensionerna så finns det mycket att utveckla. Det vi kan hoppas på är att politiker i Sverige och EU lyckas artikulera en vision för hur Europa ska vara en spelare i den här nya världen och dessutom tala om hur vi kommer dit.

– USA spelar ett annat spel nu och Europa måste anpassa sig till det. Från Europas sida är man troligtvis beredd att göra mycket men risken är att man sätter upp mål på horisonter om tio år eller längre. Och vi har kanske inte tio år på oss.

”Vi måste inse att det finns yttre hot mot Europa och då kan vi inte hålla på som vi till stor del har gjort hittills.”

För att komma ur beroendet av andra länder och bli en starkare spelare med möjlighet att konkurrera globalt, måste Europas länder bli bättre på att samarbeta, menar Martin Ljunge.

– Det viktiga är att Europa snabbt tar sig samman och kommer fram till en gemensam strategi. Vi måste inse att det finns yttre hot mot Europa och då kan vi inte hålla på som vi till stor del har gjort hittills. När alla ser till sina egna intressen i första hand tar det energi från den stora utmaningen som vi står inför.

Flera av Europas ledare har protesterat offentligt mot Donald Trumps sätt att uttrycka sig. Vad tänker du om det?

– Jag tycker att man ska fokusera mindre på uttalanden och val av formuleringar och mer på att ta hand om oss själva. Vi måste fokusera på att vad vi kan göra för att skapa ett starkare Europa.

När världens länder har nya spelregler att förhålla sig till, påverkas förstås också näringslivet. Martin Ljunge ser en utveckling där det köpslås med resurser för att gynna respektive bestraffa specifika sektorer.

Han har redan sett exempel där en specifik bransch har hotats med högre tullar om inte en annan bransch går med på att sänka priserna i USA.

– Tillgången till den amerikanska marknaden används som ett politiskt instrument, vilket kan leda till att individuella företag och branscher krävs på eftergifter. Det ligger ju inte direkt i Europas intresse att USA går in och pressar företag eller sektorer till eftergifter som enbart är till USA:s fördel.

Skyddsåtgärder vanligare

På motsvarande sätt som USA stöttar sina företag och investeringar i USA, så behöver Europa enligt Martin Ljunge ha en liknande idé om hur Europas företag och investeringar i Europa kan skyddas från påtryckningar utifrån.

I EU pågår just nu förhandlingar om att höja tullen på importerat stål, med syftet att skydda europeiska företag mot subventionerad överproduktion och dumpade priser från andra länder. Den typen av åtgärder tror Martin Ljunge kan bli vanligare i takt med att Europa kommer att behöva fokusera mer på att bygga upp motståndskraft.

Vad tror du om chanserna att gå tillbaka till en mer regelbaserad världsordning på sikt?

– Jag tror att det kommer bli svårt att gå tillbaka. Det kommer i alla fall att ta lång tid innan vi kan gå tillbaka till det som vi hade innan. Tilliten är nedbruten och det behövs ganska mycket arbete för att bygga upp den igen.

Även Fredrik NG Andersson, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet, ser tydligt hur både världsekonomin och den globala maktordningen har förändrats. Han menar att det handlar om trender som har funnits ganska länge men som nu accelererar.

– Större delarna av Europa har stagnerat ekonomiskt under lång tid och man har halkat efter i den digitala och tekniska omställningen, vilket har resulterat i ett väldigt utsatt läge. Europa är inte längre i centrum vare sig ekonomiskt eller politiskt. Tyvärr har det tagit Europa alldeles för lång tid att inse detta och nu måste man snabbt anpassa sig efter de nya förhållandena, vilket är svårt.

”USA har i alldeles för hög utsträckning varit Europas förälder sedan andra världskriget och nu vill man inte vara det längre.”

Det råder inga tvivel om att USA:s nya säkerhetsstrategi har ett tydligt budskap till Europa, menar Fredrik NG Andersson. Han anser också att varningstecknen har funnits där sedan ganska många år tillbaka.

– Det var väl Obamas försvarsminister som sa till Europa att se upp, för det kommer en dag en president som inte är stöpt i det kalla kriget och som inte känner samma nostalgi för Europa som presidenterna hittills har gjort. Och då kommer det inte längre att räknas att man är en humanitär supermakt, utan då kommer enbart faktisk styrka att räknas. Vad har Europa att bidra med och vad tar man med till förhandlingsbordet?

Svaret på den frågan blir allt mer – inte jättemycket. Den insikten håller långsamt på att sjunka in men det går alldeles för långsamt, menar Fredrik NG Andersson.

Handelspolitiken och tullarna var egentligen bara kortsiktiga problem om man jämför med den långsiktiga strategiska förändringen där USA och Asien allt mer är de som tävlar i teknologi och tillväxt, medan Europa hamnat utanför, förklarar Fredrik NG Andersson.

Han tycker att både säkerhetsdokumentet och Donald Trumps sätt att kommentera Europas inrikespolitiska utveckling, visar på att USA har fått ett nytt sätt att se på Europa.

– USA har i alldeles för hög utsträckning varit Europas förälder sedan andra världskriget och nu vill man inte vara det längre. Det man är intresserad av är att ha en partner som kan ställa upp och bidra militärt, ekonomiskt och politiskt.

Konflikt med Asien

Apropå uttalandet om att Europa har svaga ledare, så konstaterar Fredrik NG Andersson att han ”inte är så förtjust i stilen och retoriken” men att han håller med om att Europas problem faktiskt ofta är att det är mycket prat och lite verkstad.

– Det är en stor skillnad mellan USA och Europa. Donald Trump är en person som fattar oerhört många beslut på kort tid och får mycket att hända. Samtidigt ligger han ofta på gränsen eller till och med över gränsen för vad konstitutionen tillåter. Europa är den raka motsatsen. Här sätts de juridiska processerna i centrum vilket får väldigt lite att hända. Det bästa hade varit om vi kunde hitta ett mellanting mellan Trumps handlingskraft och Europas respekt för regler och processer.

Enligt Fredrik NG Andersson är det USA som har skapat den regelbaserade globala världsordningen i syfte att främja samarbete och motverka krig.

– Dagens globalisering bygger på det västerländska systemet som USA byggde upp efter andra världskriget och som efter det kalla krigets slut expanderades till ett globalt system.

– Vad som kommer att ersätta detta regelbaserade globala system är svårt att veta, men det ser ut som om världen går mot att bestå av poler som länder kan tillhöra. Det kan till exempel vara den amerikanska sfären, den kinesiska sfären eller någon framtida sfär. I dag står nämligen konflikten med Asien. Men under det kalla kriget stod konflikten i Europa för det var där som Öst och Väst möttes.

”Vi måste hitta strategier som fungerar i en värld där Europa inte längre räknas på samma sätt.”

När det kommer till hur näringslivet bör navigera i den nya världsordningen så vill Fredrik NG Andersson varna för framför allt två saker. Den ena är det han kallar ”pandemisyndromet”, det vill säga att tro att saker och ting snart ska gå över.

– Det här är en stor världsomställning, vi ställer om ekonomin och samhället. Sist vi gjorde det var i slutet på 80-talet och början på 90-talet. Men då var det vi i västvärlden som hade vunnit det kalla kriget. Därmed var det vår världsordning och vårt system som rullades ut på global bana och därför tyckte vi att det var en förändring till det bättre.

– Men för befolkningen i Ryssland och Kina var det omvälvande. Nu är det vi som står inför en omvälvande förändring och vi måste lära oss att förstå den. Vi måste också förstå att vi har en annan roll att spela i världen framöver, speciellt om vi inte lyckas bli mer konkurrenskraftiga.

Det andra han varnar för är att tro att det ska gå att vrida tillbaka klockan.

– Världen går bara framåt mot nya tider och vi måste hitta strategier som fungerar i en värld där Europa inte längre räknas på samma sätt. Vi såg det till exempel i samband med COP 30 när Europa försökte förhandla om klimatavtalet. Andra länder lyssnar inte på oss längre som de gjorde tidigare och det kommer att bli mer utav den varan.

Det finns flera relativt enkla saker som Europa skulle kunna göra för att stärka ekonomin och därmed få ett bättre utgångsläge. Fredrik NG Andersson pekar på saker som att göra upp med handelshindren på EU:s inre marknad och att sluta köpa rysk gas.

– Varför ska det ta fem eller tio år? Allting dras hela tiden i långbänk. Man måste komma till skott och börja med det man kan hantera. Det går att göra en snabbare försvarsuppbyggnad, det går att avveckla hinder på den inre marknaden. Det vi kan göra själva måste vi också se till att göra, säger han, och fortsätter:

– Men då måste man hitta former som gör att länder kan samarbeta. Och det har vi inte i dag. EU står inte enade utan Frankrike tycker en sak, Tyskland en annan och Polen en tredje, och så händer inget.

Hur ser du på EU:s chanser att ta en starkare position i den här nya ordningen? Det låter inte så hoppfullt.

– Just nu går det snarare åt motsatt håll, men i all förändring skapas också möjligheter. Om saker och ting bara står stilla kan man inte påverka men när det rör på sig så kan man det. Vi har en gyllene möjlighet nu att göra någonting bättre om vi bara vill.

”Det är klart att USA och Kina ser till sina egna intressen.”

Att Europa har problem och sårbarheter har även belysts av egna rapporter, inte minst av Mario Draghi.

– Då handlar det väldigt mycket om bristen på tillväxt och konkurrenskraft. Men det som USA:s säkerhetsdokument signalerar väldigt tydligt är att de inte i all oändlighet kommer garantera Europas militära säkerhet och att man inom några års sikt kommer att dra tillbaka sina styrkor i Europa, säger Anna Michalski.

En fråga som väckts på allvar är om USA kommer att vara kvar i Nato, menar hon.

Sitter Europa på läktarplats när stormakterna nu försöker dela kontrollen över världen emellan sig?

– Den liberala världsordningen är förbi, så måste man ändå tänka. Och många menar att den har ersatts av en geopolitisk världsordning, där makt talar. Och stormakterna, de som har ekonomisk, militär, politisk och diplomatisk makt, de vill inte längre förhålla sig till gemensamma regler eller åtaganden. Så det målar ju upp en helt annan typ av värld än vi är vana vid i Europa, säger hon.

USA och Kina har egna intressesfärer och Ryssland skulle kunna vara en om de inte var så försvagade av kriget, istället har de hamnat i en slags beroendeställning till Kina, resonerar Anna Michalski.

– Men det är ett ganska snävt synsätt, för världen är mer komplex än att man kan dela in den i olika geografiska zoner och säga att en stat utövar kontroll där. Men det är klart att USA och Kina ser till sina egna intressen.

Så hur bör Europa agera i den nya världsordningen?

– EU måste förhålla sig till att det skett en ändring i världen och försöka vara mer enat och hålla fast vid det man tycker är viktigt för Europas sätt att leva. Det handlar om allt från ekonomi, kultur och sociala värden till att försöka skapa en så fredlig tillvaro som möjligt med tanke på att vi är granne med Ryssland.

– Vi måste börja tänka utifrån våra egna intressen. För varken USA eller Kina för ju någon marknadsliberalism, säger hon.

En balansgång

Anna Michalski upprepar att det regelbaserade systemet i världen tynar bort, vilket man inte minst sett med tullöverenskommelserna som tecknats. Flera experter har pekat på att avtalen är luddiga i detaljerna, vilket i praktiken gör det möjligt för USA att ändra tolkning kring hur mycket som till exempel ska investeras i landet.

I andra frågor sitter Europa inte ens vid bordet. Hur ska man tänka framåt för att få mer inflytande?

– Det är svårt. Trump-administrationen vill ju egentligen inte ha med EU att göra. De tycks vilja vända om västerländska länder i någon högerorienterad populism, säger hon och fortsätter:

– Det EU och medlemsländerna försöker göra är att skydda den inre marknaden både gentemot Kina och USA. Det är tydligt att Kinas säkerhetsorienterade ekonomi går på tvärs mot ett regelbaserat frihandelssystem. Så där måste EU vara tuffa men samtidigt tänka efter vilka regelverk vi verkligen vill behålla.

För regelkrångel, övertillämpning och byråkrati är ett stort hinder som håller EU tillbaka. Även om det är en process igång för att ta itu med dessa problem, så behöver det gå snabbare.

– Vi måste skydda den inre marknaden från överreglering och samtidigt skydda våra industrier från Kina. Det är verkligen en balansgång, säger hon.

Utöver det måste Europa fortsätta att skapa handelsrelationer till länder som har samma principer som oss. En rad frihandelsavtal är på gång.

Vad tänker du själv om den globala världsordningen som håller på att växa fram?

– Ja, den är ju inte positiv för Europa. Världspolitiken utvecklas i en obehaglig riktning. Men det är inte bara Europas länder som hamnar i kläm.

”Vi måste utforma en strategi som passar oss, och vi har inte flera år på oss, kanske ett eller två.”

Precis som Martin Ljunge menar Anna Michalski att Europa nu står vid ett vägskäl. Hon menar att Europa håller på att vakna upp och att det finns en känsla av att vi måste agera och det skyndsamt.

– Ser vi på det här om ett år kanske det ser annorlunda ut. Det kan hända att Trump försvagats i mellanårsvalet och att Europa börjar få ordning på sitt försvar och handelsrelationer. Saker och ting kan ha klarnat kring hur USA ser på Nato och det kanske är vapenstillestånd i Ukraina.

– Ett mer negativt och lika troligt scenario är ju motsatsen på alla de här punkterna, säger hon.

En sak är säker, och det är att vi måste ha ansvar för Ukraina, få den europeiska ekonomin att fungera bättre och se till att vi utvecklar teknologier själva så vi inte hamnar i en ännu djupare beroendeställning till Kina och USA, menar hon.

– Vi måste utforma en strategi som passar oss, och vi har inte flera år på oss, kanske ett eller två. Sen måste vi kunna visa resultat.