DE KRÅNGLIGA MILJÖTILLSTÅNDEN

Därför kan tre groddjur hota en hel Volvofabrik

”Kan två, tre salamandrar jämföras med tusentals lastbilar som kan bli fossilfria?”, undrar Kommunstyrelsens ordförande i Mariestad. Bild: Volvo, AP Photo/Eric Risberg

Volvos gigantiska batterifabrik i Mariestad ska skapa tusentals jobb. Men regelverket gör att Länsstyrelsen måste ta hänsyn till DNA-spår från en strikt skyddad art, större vattensalamander, i en damm. Är en gigantisk klimatsatsning viktigare än en möjlig förekomst av groddjur?

Svensk industris stolthet, fordonsindustrin, är mitt i en enorm omställning när världen lämnar de fossila bränslena bakom sig. Giganten Volvo lastvagnar har flera projekt på gång och har redan startat en serieproduktion av tunga elektriska lastbilar.

Ytterligare en uppmärksammad satsning är en batterifabrik i Mariestad, Västergötland. Det är inte så många år sedan som en annan svensk koncern – Electrolux – stängde sin anrika kyl- och frysfabrik i staden. Nu tar en ny industri, i en ny tid, vid.

Batterierna, som tillverkas i fabriken, ska användas i eldrivna lastbilar, bussar och anläggningsmaskiner. Det handlar om tusentals nya jobb för den lilla kommunen med knappt 25 000 invånare. Förhoppningen är att kapaciteten i batterifabriken ska ökas gradvis för att nå storskalig produktion före 2030.

Nu ska anläggningen, som inte ska ligga i det stadsnära industriområdet där Electrolux hade sin fabrik, utan på andra sidan E20, tröskas genom svensk tillståndsbyråkrati.

Tanken är att batterierna som ska tillverkas i fabriken ska användas i eldrivna lastbilar, bussar och anläggningsmaskiner. Bild: LARS ARDARVE

Redan innan den formella miljötillståndsprocessen drar i gång har projektet stött på patrull. Det handlar om den kritiserade Artskyddsförordningen som, när den kickar in, får enorma konsekvenser för alla typer av industriella nysatsningar. När det gäller strikt skyddade arter, som större vattensalamander, så krävs mycket för att få dispens.

– I och med att större vattensalamandrar är en strikt skyddad art så måste man uppnå vissa kriterier för att få dispens, säger Linnea Söderberg som är handläggare på Länsstyrelsen i Västra Götaland.

Bland annat ska satsningen anses vara ”ett allt överskuggande samhällsintresse” om den ska gå före skyddet av arten. (Läs mer i Artskyddsförordningen)

”Trafikverket inventerade området för flera år sedan när man skulle bygga E20, de gjorde en e-DNA-analys. Det betyder att de tog ett vattenprov och då kan man se hur mycket DNA som finns i vattnet.”

I Volvo-fallet handlar det om en liten damm i norra delen av det 134 hektar stora området som har inventerats för att bana väg för batterifabriken. Det är en relativt nyanlagd damm där man har hittat spår av större vattensalamander.

Linnea Söderberg hänvisar till en inventering som gjordes långt innan batterifabriksprojektet.

– Trafikverket inventerade området för flera år sedan när man skulle bygga E20, de gjorde en e-DNA-analys. Det betyder att de tog ett vattenprov och då kan man se hur mycket DNA som finns i vattnet, säger hon.

Men dammen blev riksnyheter först i samband batteriprojektets detaljplan. Detaljplanen var nyligen på samråd hos Länsstyrelsen och till årsskiftet ska den granskas.

– Det sköter Länsstyrelsen som samrådspart. Vi gör en samlad bedömning – jag tillsammans med mina kollegor – där vi tittar på olika frågor. Naturmiljö blir min bit. Andra bitar som avgörs är bland annat vatten, luftföroreningar och kulturmiljön. Det är komplext och det är många frågor som redas ut, säger hon.

Orsaken till att Volvo lastvagnar har valt Mariestad är att orten uppfyller många av fordonsjättens kriterier. Bild: Mostphotos

Mariestads kommun jobbar stenhårt med att få etableringen av batterifabriken på plats och trots att kommunen är liten har man vikt en tjänsteman, Jonas Johansson, utvecklingschef i kommunen, som helt arbetar med frågan. Mycket av hans arbete handlar om att hantera själva etableringen – i samverkan med kollegor – detaljplan och tillståndsprocesser.

”Vi är väldigt stolta över att det är Volvokoncernen som ska ställa om sina produkter hos oss”

För honom och Johan Abrahamsson (M), kommunstyrelsens ordförande i Mariestad, är det inte bara en fråga om jobb och skatteintäkter, de är också stolta över att vara en del av klimatomställningen. Alla talar ju om vikten av batteri i det nya el-samhället.

– Det är verkligen en Skaraborgsfråga. Det här projektet kan generera utveckling och nybyggaranda i många år framåt, säger Jonas Johansson som är utvecklingschef på kommunen.

Kommunen har i flera års tid arbetat med ett koncept som innebär att klimatåtgärder som genomförs också ska generera arbetstillfällen.

– Vi är väldigt stolta över att det är Volvokoncernen som ska ställa om sina produkter hos oss. De är också världsledande, vilket innebär att de vägleder andra i samma bransch. Det gör att transmissionsfria transporter tar fart globalt, säger Jonas Johansson.

Orsaken till att Volvo lastvagnar har valt Mariestad är att orten uppfyller många av fordonsjättens kriterier. Dels handlar det om logistiken. Utbyggnaden av E20 underlättar transporter och anläggningen ligger i närheten av huvudkontoret i Göteborg och fabriken i Skövde.

– Vi är också en plats där vi har en framåtanda. Vi har ett bra företagsklimat och en vilja att bidra till detta, lägger Jonas Johansson till.

I samband med att planerna presenterades gjorde Volvo ett officiellt uttalande:

– Det känns roligt och stimulerande att vi tagit detta steg på vägen mot en storskalig produktion av battericeller i Mariestad. Nu ser vi fram emot att tillsammans med kommunen planera för kommande process med sikte på att etablera en fabrik för battericeller som kommer användas för att stödja en global upprullning av elektriska lastbilar, bussar, anläggningsmaskiner och elektriska drivlinor för olika applikationer, sade Jens Holtinger som är global chef för Volvos lastbilsproduktion och medlem av koncernledningen.

”Jag ser att det här är en konsekvens av en enskild handläggares agerade som kan få väldigt stor påverkan nationellt.”

När Länsstyrelsen i höstas klargjorde sin inställning om de hänsyn som måste tas till strikt skyddade arter i dammen reagerade man starkt på kommunkontoret i Mariestad. En eventuell förekomst av arter med högt skyddsvärde var nämligen långt ifrån en nyhet för de som var insatta i planerna.

I detaljplanen, som snart ska granskas, har kommunen låtit göra en egen inventering av dammen. Vid två tillfällen har experter undersökt vattenansamlingen och vid det senare tillfället hittade man just större salamander, två honor och en hane. (läs sid 68).

Det har alltså gjorts flera inventeringar av dammen, inte bara den som Linnea Söderberg hänvisar till.

Av den anledningen har kommunen tagit höjd för om det till exempel krävs att vattensalamandrarna ska flyttas till en annan damm. I Artskyddsförordningen nämns det att skyddsåtgärder och försiktighetsmått som begränsar påverkan kan vara nog. På så sätt blir man inte beroende av att få en dispens för att få bedriva verksamheten (se nedan).

– Med en fabrik med tusentals arbetstillfällen, och som kan vara med och göra transportnäringen till mer klimatvänlig globalt bör detta vara starka skäl. Men det får Länsstyrelsen vara med att bedöma, vi ska inte föregå prövningen. Man kan flytta på livsmiljön för salamandrarna till näraliggande platser och stärka upp den, ambitionen är att det ska bli likvärdigt bra eller bättre. Det finns vedertagna tekniker för detta, säger Jonas Johansson.

Johan Abrahamsson (M), som är kommunstyrelsens ordförande i Mariestad, menar att den arbetsgrupp på Länsstyrelsen, som har ansvar för ärendet, är väl medveten om detta.

– Det är inget nytt. Det är så man jobbar. Vi måste beskriva att det finns och sedan måste man komma med en åtgärd som Mark- och miljödomstolen godkänner, säger han.

– Jag ser att det här är en konsekvens av en enskild handläggares agerade som kan få väldigt stor påverkan nationellt. Hade man frågat någon ur arbetsgruppen så hade man fått svaret att vattensalamandrarna finns och att det är något vi tittar på.

Kritik mot Artskyddsförordningen

Johan Abrahamsson är kritisk mot hur Artskyddsförordningen har kommit att tillämpas i Sverige. Han understryker vikten av att väga in den globala nyttan i dessa processer.

– Man ska ställa om från fossilt till batteridrift på Volvo; vilken miljönytta har inte det för klimatet och nationen? Kan två, tre salamandrar jämföras med tusentals lastbilar som kan bli fossilfria? undrar han.

– Man måste sätta in det i sitt sammanhang. Vi kan flytta salamandrarna om det krävs, men jag vill att man gör en omprövning av de stora konsekvenser som artskyddet får, för allt kan inte vara artskyddat.

Johan Abrahamsson (M), kommunstyrelsens ordförande i Mariestad. Bild: Pressbild

Linnea Söderberg anser att hon inte kan göra annat än att utgå från lagar och regler.

– Det är inte så mycket att välja på eftersom det är en EU-förordning som Sverige har valt att anamma. Vi utgår från de förutsättningarna, säger hon.

Hon hänvisar till en annan batterifabrik, som också är mitt inne i en tillståndskarusell, Volvo Cars och Northvolts jättesatsning i Göteborg. Här är det ett larm om miljögifter som har blivit en infekterad fråga, medan man har hittat en lösning för de hotade arterna. Det har byggts dammar och man har flyttat på bland andra hasselsnokar och kopparödlor.

– Jag kan inte föregå prövningen av batterifabriken i Mariestad, men det gavs en dispens i Göteborg. Det är en indikation på att en grön omställning faktiskt kan vara ett allt överskuggande allmänintresse, säger Linnea Söderberg.

Snittid på sju år när de enkla fallen räknas bort

Detaljplanen är alltså ett första steg, och den delen som kommunen äger. I nästa steg ska Volvo skicka in en miljötillståndsansökan. Även då blir företaget tvunget, i och med exploateringen av marken, att ta hänsyn till Artskyddsförordningen.

Nicklas Skår är expert på miljötillståndsregler på Svenskt Näringsliv.

– Ett stort problem när du söker ett miljötillstånd är att det inte finns någon maximal tid. Det finns ingen kod för hur lång tid en viss prövning ska ta, utan du startar i princip med ett blankt papper. Snittiden är idag ungefär fyra år för ett ärende. Men då räknar man in de enklaste ärendena som tar två år eller mindre. Tar man bort dem får man en snittid på cirka sju år. Igen - det är en snittid, det finns ingen yttersta gräns, säger han.

Nicklas Skår är expert på miljötillståndsregler på Svenskt Näringsliv. Bild: Ernst Henry Photography

Många företag arbetar parallellt i processerna för att minimera tiden. Verksamhetsutövaren kan dra igång delar av projektet, som färdigställande av lokaler, förutsatt att man får tillstånd att göra det, ta fram en miljökonsekvensbeskrivning eller låta göra naturinventeringar.

– Många krav är ofta rimliga, men eftersom man inte har en aning om vad som anses tillräckligt försöker den som är verksamhetsutövare, som vill skynda på processen, förutse och göra saker innan det ens finns ett krav, säger Nicklas Skår.

– Men för ett företag som Volvo blir det ändå ett problem att det inte finns en garanti när de vet att allt ska vara klart. Volvo måste få ut sina bilar på marknaden innan konkurrenterna gör det och då kan tillståndsprocessen sinka dem, understryker Nicklas Skår.

”Det finns verkligen en poäng att skydda vissa arter. Därför är det rimligt att det finns en lista, men när man börjar att titta på individnivå skapas stora problem.”

Artskyddsförordningen har kritiserats hårt av den svenska skogsnäringen i många år och på senare tid har det varit en skärpning av förordningen initierad av Skogsstyrelsen som har upprört företagen. Efter omtolkningen tvingades markägare ta hänsyn till alla vilda fåglar och även till varje enskild fågel, vilket slutade i att den tidigare S-ledda regeringen gjorde justeringar som dock har kritiserats för att inte vara tillräckligt långtgående.

”Regeringen har visserligen gjort korrigeringar i Artskyddsförordningen, men det rättar inte till felet i att staten i dag inte har ansvar att utreda förekomsten av vissa arter. Det ligger på skogsägarna. En ny dom förtydligar att skogsägaren har utredningsansvaret innan en avverkning för att visa att miljöbalken och artskyddet följs. Därför är det troligt att cirkusen med långtgående krav på egna inventeringar fortsätter”, skrev riksdagsledamoten Helena Lindahl (C) på Facebook i augusti.

Även om arten är hotad i Sverige behöver det inte betyda att varje exemplar, eller ens en mindre population, ska värnas, resonerar Nicklas Skår. En population kan vara så liten att den inte har betydelse för artens överlevnad. Då är det bättre att skydda en större population på en annan plats, en population som gör skillnad för arten på totalen.

– Det finns verkligen en poäng att skydda vissa arter. Därför är det rimligt att det finns en lista, men när man börjar att titta på individnivå skapas stora problem. Och det behöver inte ha med artens fortlevande att göra, säger Nicklas Skår.