DEN SVENSKA ARBETSMARKNADEN

”Dags att göra rent hus kring enkla jobb”

Sverige har idag ont om relativt okvalificerade jobb jämfört med andra länder. Frågan som Andreas Bergh anser att fler måste ställa sig är: skulle Sverige bli ett sämre land om vi tillät fler att vara här lagligt och försörja sig på exempelvis städjobb?

I januari 2022 kom nyheten att statsminister Magdalena Anderssons hus hade städats av en kvinna som hållit sig kvar i Sverige trots ett avvisningsbeslut från Migrationsverket våren 2020. Dessutom saknade städfirman kollektivavtal. Händelsen kunde ha lett till en debatt om migration, arbetsmarknad och om villkoren för de människor som inte får lov att vara här, men vars tjänster vi bevisligen ändå efterfrågar. Den debatten fick vi inte. Oppositionen riktade främst in sig på den bristande säkerheten, och efter Rysslands invasion av Ukraina fick nyhetsflödet ett annat fokus.

Nyligen släppte emellertid Spotify dokumentären "Statsministerns städerska", baserad på den nyutkomna boken "Rent åt helvet" av Elinor Torp. Nu får vi veta att städerskan heter Chilo, att hon trots allt trivdes ganska bra i Sverige, och hon upptäcktes för att inbrottslarmet en dag i december 2021 utlöstes av misstag när hon skulle städa. Kanske kan vi nu få en sansad debatt ändå?

Den sektor som bevisligen redan finns och skapar värde i ekonomin skulle bli vit, generera skatteintäkter och de oseriösa aktörer som inte drar sig för att utnyttja papperslösa som arbetskraft, skulle få välbehövlig konkurrens från mer seriösa aktörer.

2010 uppskattade Socialstyrelsen antalet papperslösa i Sverige till mellan 10 000 och 50 000. Det var alltså före både Syrienkrisen och kriget i Ukraina. Den som stannar i ett land trots ett utvisningsbeslut måste försörja sig via informella kontakter, svarta marknader eller tiggeri. Den papperslöse arbetstagaren är i en usel förhandlingsposition, vilket märks tydligt på löner och arbetsvillkor i de branscher där de jobbar. Det faktum att Chilo och många andra ändå föredrar denna illegala lågstatus-tillvaro i Sverige framför att återvända till hemlandet säger en hel del om deras situation.

Frågan vi nu måste ställa oss är enkel: Skulle Sverige bli ett sämre land om vi tillät människor i Chilos situation att vara här lagligt och försörja sig på exempelvis städjobb?

Låt oss fundera igenom vad som skulle hända. Den mest omedelbara effekten skulle vara att människor i Chilos situation inte längre behöver vara rädda för polis och andra myndighetspersoner. Det skulle stärka deras förhandlingsposition, och det skulle ge dem fler seriösa arbetsgivare att välja mellan. Den sektor som bevisligen redan finns och skapar värde i ekonomin skulle bli vit, generera skatteintäkter och de oseriösa aktörer som inte drar sig för att utnyttja papperslösa som arbetskraft, skulle få välbehövlig konkurrens från mer seriösa aktörer.

Så långt verkar fördelarna dominera. Men vad händer på längre sikt? Någon kanske invänder att vi kan få fler människor som söker sig till Sverige för att jobba i det som brukar kallas lågproduktiva sektorer. Det stämmer sannolikt. Men varför är det självklart en försämring?

På grund av höga skattekilar och höga lägstalöner har Sverige idag ont om relativt okvalificerade jobb jämfört med andra länder. Beteckningen lågproduktiv syftar för övrigt på att priser och förädlingsvärden är låga jämfört med exempelvis att sätta ihop mobiltelefoner och programmera dataspel. Men även enkla städjobb skapar betydande värde både för köpare och för dem som arbetar i sektorn.

Visst finns det nackdelar med att låta personer i Chilos situation stanna i Sverige och arbeta. Priset för mer billig och laglig städning är att vi sannolikt får högre lönespridning när städsektorn och liknande delar av ekonomin expanderar med billig invandrad arbetskraft. Risken finns att det delvis drabbar även svenskfödda lokalvårdare som idag slipper denna konkurrens. Men konkurrensen finns ju redan idag från den svarta sektorn och från oseriösa företag.

Vi vet alltså att både betalningsviljan, arbetsutbudet och arbetsmarknaden redan finns. Istället för att lägga resurser på att hitta och köra ut alla som inte får vara här, vad sägs om att låta människor som Chilo stanna och arbeta i Sverige?

Om krönikören

Andreas Bergh är välfärdsforskare vid Ekonomihögskolan i Lund och Institutet för Näringslivsforskning (IFN) i Stockholm. Hans senaste bok är Hjälpas åt - Om marknader och människor (Timbro förlag).