AVTALSRÖRELSE

Varningen: LO-krav hotar svenska jobb – ”Olyckligt”

LO:s krav inför avtalsrörelsen hotar svenska industrijobb, enligt arbetsgivarna som varnar för att Sverige kan hamna i samma knipa som Tyskland. ”Löneökningstakten ska växlas ner”, säger Svenskt Näringslivs vice vd Mattias Dahl till TN.

Reallöneökningar till alla, med extra satsningar på dem som tjänar minst. Det var ett av kraven som LO presenterade på onsdagen inför den kommande avtalsrörelsen.

– Det betyder högre riktiga löner till alla, säger LO:s ordförande Johan Lindholm.

LO:s så kallade representantskap har ställt sig bakom förslaget, men först den 27 november ska förbunden ha lämnat sina besked om de blir en del av samordningen.

Någon procentsats för löneökningarna har LO dock inte presenterat. Däremot föreslår organisationen att gränsen för låglönesatsningen, det så kallade knät, höjs till 31 300 kronor. Dessutom vill LO att avtalens lägstalöner under 26 890 kronor ska kunna höjas med 115 procent av den framförhandlade löneökningen.

Svenskt Näringslivs vice vd Mattias Dahl är kritisk till att LO ens kallar det ”låglönesatsning”.

– När de säger att det är väldigt stora grupper som ska ha mer, då blir det ju också svårt att förhålla sig till ordet låglönesatsning, säger han till TN.

Teknikföretagens förhandlingschef Marcus Dahlsten konstaterar att det ställer till problem när det görs speciella avsättningar till en del av löntagarna.

– Att så tydligt kräva en fortsättning på en så kallad ”knälösning” det vill säga en riktad låglönesatsning till vissa grupper är problematiskt. Det är skadligt för den struktur vi byggt upp och ett hot mot Industriavtalet, vilket är mycket olyckligt sett till att det har tjänat Sverige väl under de senaste trettio åren, säger han.

Mattias Dahl ifrågasätter framför allt LO:s ekonomiska beräkningar, där organisationen menar att det finns stora möjligheter för svenska företag att höja lönerna i snabbare takt.

– Vi hör att LO vill ha en uppväxling av löneökningstakten. Det är olyckligt. Vi gör motsatt bedömning. Vi tycker att löneökningstakten ska växlas ner.

Han får medhåll från Marcus Dahlsten.

– Från vår sida är budskapet fortsatt att det är dags att växla ner löneökningstakten, för jobbens, trygghetens och företagens skull. Vi måste utgå från verkligheten och konkurrenskraften för svensk industri. Inget av det gör LO med sitt besked idag, säger han.

Riskerar ett Tysklandsscenrio

Mattias Dahl varnar för att om LO:s krav blir verklighet riskerar Sverige att hamna i samma situation som Tyskland, där industrijobb försvinner varje månad på grund av en försämrad konkurrenskraft.

Även här får han medhåll av Marcus Dahlsten.

– Det här är oansvariga krav, sett till hur omvärlden och verkligheten för svensk industri ser ut. Det är tydligt att vi som parter står väldigt långt ifrån varandra och helt uppenbart att vi har en utmanande avtalsrörelse framför oss, säger han.

Men ännu är det omöjligt att sätta någon siffra.

– Exakt var vi ska landa, det är för tidigt att säga. Det är nästan ett halvår kvar, säger Mattias Dahl och syftar på att märket ska sättas den 31 mars 2027.

LO och IF Metall gör en annan bedömning av industrins förutsättningar. IF Metalls ordförande Marie Nilsson anser att svenska företag har råd med fortsatta reallöneökningar.

– Vi ser att svensk industris konkurrenskraft har stärkts och vi ser också att svensk industri har stora marknadsandelar och har råd med att ge oss en reallöneökning, säger hon till TN.

Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf håller inte med.

– Vi har bland de allra högsta arbetskraftskostnaderna i hela världen. Och det är på den arenan som vi konkurrerar, säger han till TN.

Dessutom skiljer sig förutsättningarna kraftigt mellan industrins olika branscher. Bland annat har skogsindustrin ett mycket tufft läge, understryker Per Widolf.

Mattias Dahl konstaterar att det förvisso finns vissa ljusglimtar i konjunkturen, men han varnar för att dra för långtgående slutsatser av återhämtningen.

– Det är en skör återhämtning och det är ett skört läge, säger han.

Ändrar kraven om arbetstiden

En annan viktig del av LO förslag handlar om arbetstidsförkortning. LO står fast vid sitt kongressbeslut om en generell sänkning av normalarbetstiden med bibehållen lön. Trots det är kraven under den kommande avtalsrörelsen helt annorlunda. LO föreslår att förbunden i stället ska kunna använda delar av löneutrymmet till att förkorta års- eller livsarbetstiden inom sina respektive avtalsområden. Det är alltså ungefär den typ av arbetstidsförkortning som finns i de flesta kollektivavtal på svensk arbetsmarknad. Befintliga avtal innehåller till exempel längre semester, kortare arbetsveckor, klämdagar och liknande, det vill säga olika typer av arbetstidsförkortning.

Beskedet välkomnas av Mattias Dahl.

– Det är ju den position vi har haft hela tiden. Det betyder inte att vi är överens i sak, men då är vi överens om var frågan ska hanteras och förhandlas, säger han.

LO avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä säger att organisationen inte har övergett sitt långsiktiga krav.

– I den här avtalsrörelsen så har vi sagt att den fajten tar vi inte just nu, säger han.

Marie Nilsson medger också att arbetstidsfrågan är svår att lösa gemensamt, inte minst eftersom olika branscher redan har gjort olika prioriteringar mellan löneökningar och kortare arbetstid.

– Vi ser inte att det var möjligt att lyfta in det i en LO-samordning och driva det nu, säger hon.

För IF Metall är frågan extra delikat. Som en del av facken inom industrin har IF Metall att enas med Unionen och Sveriges Ingenjörer i förhandlingarna för att kunna sätta ett märke, lönenormeringen på svensk arbetsmarknad. Unionen och Sveriges Ingenjörer vill, som TN tidigare har rapporterat, inte se generella arbetstidsförkortningar, utan vill komma överens i branschvisa avtal. Inte minst handlar det om att de båda tjänstemannafacken är oroliga för att förlora förmåner som de har förhandlat sig tid över lång tid.

– Det är det som gör den här frågan så himla svår. Det låter ju jätteenkelt. Alla vill ha kortare arbetstid, men hur ska man göra i respektive bransch? Och hur ska man göra när vi har grupper som har jobbat med det här länge och det finns de som har valt att i stället ta ut utrymme till löneökningar? Det är en jättesvår fråga, säger Marie Nilsson.

Hårda ord

LO:s ordförande Johan Lindholm använde ovanligt hårda ord under presskonferensen där kraven presenterades. Han beskrev arbetsgivarna som en ”ny sorts fiende” och hävdade att arbetsgivare har börjat jämföra svenska arbetares löner med kinesiska.

– Det finns flera som har sagt det, säger Johan Lindholm till TN utan att specificera vilka det är.

Mattias Dahl reagerar kraftigt på båda uttalandena.

– Jag vänder mig starkt emot det och tar ordentligt avstånd från det. Jag har aldrig uppfattat LO eller LO:s företrädare som någon form av fiende, varken ny eller gammal, säger han.

Han understryker att parterna visserligen kan ha skarpa meningsmotsättningar, men att det inte innebär fiendskap.

– Vi är arbetsmarknadsparter som gör väldigt mycket tillsammans i god samverkan och på ett gott sätt.

Och anklagelsen om kinesiska löner avfärdar han helt.

– Det har han hittat på. Då får han berätta vem som har sagt det. Svenskt Näringsliv har aldrig sagt det.

Mattias Dahl framhåller att det är skillnad på att jämföra lönenivåer och att ta hänsyn till konkurrensen från Kina.

– Vi har ju aldrig sagt att vi ska införa kinesiska löner, säger han.

Per Widolf betonar samma sak. Konkurrensen från Kina måste vägas in när svenska företag ska hävda sig internationellt.

– Svenska löner och svensk lönebildning ska utgå från den svenska konkurrenskraften, säger han.

Avtalspensionerna en knäckfråga

En annan konfliktfråga gäller de pågående förhandlingarna om avtalspensioner och försäkringar. LO har varnat för konflikt om parterna inte kommer överens innan 1 december, när avtalen går ut.

Och pensionsförhandlingarna är en knäckfråga. Marie Nilsson menar att de är betydligt tuffare än de kommande avtalsförhandlingarna om löner och andra villkor.

Men är läget låst? Så vill åtminstone inte Mattias Dahl beskriva det.

– Förhandlingarna är konstruktiva, ansvarsfulla och förs i en positiv anda. Alla tre parterna, LO, PTK och Svenskt Näringsliv, vill hitta lösningar.

Han får medhåll från LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

– De går bra. Vi är konstruktiva. Vi får se om vi blir klara i tid, säger han till TN.

Samtidigt återstår alltså frågan om LO-förbunden verkligen kommer att samla sig bakom de gemensamma kraven. Johan Lindholm vill inte garantera att alla 13 förbund ansluter sig.

– Det återstår ju att se till den 27 november, säger han.