BRISTERNA I INFRASTRUKTUREN

HD säger nej trots akut rasrisk på vägen – ”Vi har tiden emot oss”

Riksväg 62 är i så dåligt skick att vägen kan rasa närsomhelst. Trots det stoppas förebyggande åtgärder av juridiska processer. Nu tvingas Trafikverket börja om från ruta ett och processen måste gå snabbt för annars kan regeringen behöva ingripa. ”Man kan ändra lagstiftning och det är vi beredda att göra”, säger infrastrukturminister Andreas Carlsson.

När TN intervjuade Kenth Henriksson, projektledare på Trafikverket, om tillståndet på riksväg 62 i norra Värmland var varningen tydlig: ”Det riskerar att rasa när som helst”.

Trots det beslutade HD nyligen att avvisa myndighetens ärende om att bygga erosionsskydd längs vägen.

– Det blir inte ens en dom, för sakfrågan får inte ens prövas. Det betyder att tillståndsansökan har drivits så långt det kan juridiskt. Nu står vi på ruta ett igen, säger Kenth Henriksson.

Sedan Trafikverket först skickade in ansökan om att bygga erosionsskydd 2011 har Länsstyrelsen upprepade gånger sagt nej med hänsyn till Natura 2000-reglerna. Trafikverket har då svarat med ett starkare underlag för att åtgärda ett allt mer brådskande problem: Att det pågår en ständig erosion på utsidan av kurvorna och att sju områden längs riksväg 62, från Loftet i norr till Ämtbjörk i söder, är i undermåligt skick.

Tidigast 2030

Trafikverket måste nu starta en helt ny tillståndsprocess. Om prövningen godkänns den här gången kan en byggstart ske tidigast 2030, nästan 20 år efter att myndigheten först larmade om rasrisken.

Domstolsprocessen behöver först besluta om prövningstillstånd och sedan sätts en tidsplan för huvudförhandling. Även om domen skulle vinna laga kraft behöver Trafikverket upprätta en vägplan för att få rådighet över marken.

– Det är jättesvårt att veta eftersom vi inte vet hur lång tid det kan ta för andras processer som vi inte äger, säger Kenth Henriksson.

Ljus i tunneln

Ett ljus i tunneln är att riksväg 62 blivit en riksnyhet och engagerat fler samhällsaktörer, däribland Länsstyrelsen. I början av maj ska representanter för Trafikverket och Länsstyrelsen, generaldirektören Roberto Maiorana respektive landshövding Georg Andrén träffas för se hur de tillsammans kan hitta förutsättningar för skyddsbalkar inom ramen för Natura-2000 reglerna och driva på för en snabbare prövning.

– Nu har frågan fått den dignitet den förtjänar. Man verkar ha förstått konsekvenserna och vad som är problemet och det ger bättre förutsättningar för en lösning, säger Kenth Henriksson. Det gör mig försiktigt optimistisk, säger Kenth Henriksson.

”Försiktigt”, eftersom Länsstyrelsen fortfarande kan kräva ytterligare kompletteringar kring de kumulativa effekterna och alternativa utredningarna, samma delar som Mark- och miljödomstolen i fjol bedömde som otillräckligt utredda.

Kumulativa effekter handlar om att på detaljnivå bedöma hur sammanlagda konsekvenserna av flera åtgärder eller händelser över tid, som mänsklig verksamhet, förändrade vattenflöden och klimatförändringar, påverkar miljön och särskilt Natura 2000-områdets skyddsvärden.

”Vi kan gå in i detalj på en tunnel eller att flytta en väg. Det är inte rimligt att driva det hur långt som helst”

Kenth Henriksson anser att det blir orimligt med så omfattande och långvariga utredningar för den här typen av åtgärd.

– Det är väldigt svårt att bedöma. Det finns inga sådana metoder och modeller framtagna. Man kan naturligtvis ta fram avancerade datormodeller inom forskningsprojekt och till exempel analysera erosionsprocesser och bottenskanna hela älven. Men det hjälper inte oss här och nu, när vi står med en rasrisk, säger han

Det andra underlaget, som handlar om att utreda alternativa lösningar, exempelvis att flytta vägen eller bygga tunnel och väga deras miljöpåverkan mot varandra, riskerar också att bli både tidskrävande och kostsamt.

– Vi kan gå in i detalj på en tunnel eller att flytta en väg. Det är inte rimligt att driva det hur långt som helst, säger han.

Länsstyrelsen måste vara tydligare

För att nästa prövning ska ha en chans att gå igenom behövs en tydlig precisering av vad som saknas i utredningarna, snarare än en generell begäran om ”mer”, menar Kenth Henriksson.

– Det viktiga nu är att vi kommer igång. Då behöver vi ett samarbete med länsstyrelsen för att landa i vad vi faktiskt ska svara på och vad som är tillräckligt. Nu när vi är så här långt i processen måste det handla om konkreta frågor, till exempel vad som händer på en viss plats eller kring grundvattennivåer, säger han.

Det är ännu inte klart om Kenth Henriksson får driva processen vidare, eftersom det krävs ett nytt direktiv. Nu inväntas utfallet från mötet mellan Trafikverket och Länsstyrelsen.

– Jag äger inte den frågan. Jag behöver få besked om jag ska gå till Länsstyrelsen med en ny tillståndsansökan, säger han.

Förbereder för ny prövning

Under tiden förbereder projektgruppen så mycket som möjligt inför en eventuell ny prövning.

– Just nu flyger vi drönare över området och försöker förbereda så gott vi kan, även om det inte är säkert hur det blir. Vi gör det vi kan, och resultaten kommer vi att försöka använda i en ny tillståndsprövning, säger Kenth Henriksson.

” I dag är det möjligt för Trafikverket att gå in och reparera vägen om den rasar, men inte att vidta förebyggande åtgärder för att den inte ska ras”

Infrastrukturminister Andreas Carlsson (KD), som redan förra året betonade vikten av att påskynda processen till HD, anser att frågan måste lösas och att deadline för detta passerades för flera år sedan.

– Det här har pågått i tio års tid och jag har varit väldigt tydlig i dag när jag fått frågor från media: det här måste lösas. I dag är det möjligt för Trafikverket att gå in och reparera vägen om den rasar, men inte att vidta förebyggande åtgärder för att den inte ska rasa, sa han under Tillväxtdagen i Karlstad, arrangerad av Svenskt Näringsliv.

Om frågan inte kan prövas i domstol är det i slutändan upp till regeringen att ge tillåtelse till projektet. Men dit hoppas man inte komma, säger Andreas Carlsson.

– Man kan ändra lagstiftning, och det är vi beredda att göra. Men det viktigaste nu är att få fram en lösning snabbt. Alla som har ett ansvar behöver bidra så att det här inte drar ut ytterligare tio år, helst inte ens tio månader. Tio veckor hade varit önskvärt, säger han.

Ett gemensamt ansvar

Georg Andrén, landshövding i Värmlands län och chef för Länsstyrelsen i Värmland, anser att riksväg 62 är ett gemensamt ansvar. Han arbetar tillsammans med Region Värmland för att lösa frågan, men handlingsutrymmet är begränsat eftersom länsstyrelsens roll är tydligt reglerad.

– Vårt uppdrag är att följa det regelverk som gäller för Natura 2000 och beskriva miljökonsekvenserna så tydligt som möjligt, sa han under samma event.

Samtidigt framhåller han att Länsstyrelsen också måste rymma fler perspektiv.

– Vi behöver driva fram tillväxtfrämjande åtgärder, som fungerande infrastruktur och verksamheter som bidrar till ekonomin, samtidigt som vi långsiktigt klarar miljöutmaningarna, säger Georg Andrén.

Han lyfter också att det finns en pågående diskussion om hur miljöhänsyn vägs mot andra samhällsintressen, som skredsäkring och infrastruktur.

– Vi behöver också arbeta med de frågorna och väga in konsekvenserna, till exempel för riksväg 62, säger han.

Kamp mot klockan

Kenth Henriksson trycker återigen på att det är en kamp mot klockan. Trafikverkets riskinventering från 2016 att det skulle ta tio år innan ett större ras inträffade. Nu befinner vi oss där.

– Det är svårt att förutse exakt när ett större ras kommer att inträffa. Det är många faktorer som samspelar som vattenstånd i älven och nederbörd. Men det är klart att vi har tiden emot oss, säger han.