DET SVENSKA FÖRETAGSKLIMATET

Lista: Här är hoten mot den norrländska industriboomen − ”Allvarlig utveckling”

Den gröna omställningen i norr kan vara hotad. TN har kartlagt bristerna som hindrar utvecklingen. ”I vissa fall är företagen på väg att ge upp”, säger en expert.

Den industriella utvecklingen i norra Sverige är numera en framgångssaga. Norrland är motorn i den gröna omställningen, en omställning som inte bara ska sänka landets utsläpp av växthusgaser utan även göra Sverige till ett föregångsland internationellt där batterier från Northvolt, grönt stål från SSAB och en rad andra industrisatsningar bara är början på en omvandling av hela vårt sätt att leva. En stor del av det som tar form i norr är ännu i sin linda med Skellefteå, Boden och Luleå som centrum för expansionen och där Skellefteå är i klar tätposition. Men investeringarna och expansionen sprider sig även till andra delar av de norra länen, till Örnsköldsvik, Sundsvall, Ånge, Sandviken och en rad andra orter.

”Utvecklingen går i ett extremt högt tempo vilket också är nödvändigt för att nå de klimatmål som driver utvecklingen i den önskade riktningen”, konstaterar organisationen Norrbottens kommuner i ett remissvar till regeringen om den nationella transportinfrastrukturen.

Och det är just kommunikationer och transporter som, tillsammans med brist på både medarbetare och bostäder riskerar att bromsa den hastighet som Norrbottens kommuner anser är nödvändig i industriboomen.

Landets lägsta arbetslöshet

Vad som är hönan eller ägget när det gäller det övergripande bekymret just nu är inte helt klart: Är det bristen på kvalificerade medarbetare eller bristen på bostäder?

De norra delarna av Sverige har landets lägsta arbetslöshet och ligger i snitt runt fyra procent. Det ska jämföras med till exempel Skåne, nio procent och över 13 procent i vissa kommuner, enligt siffror från Arbetsförmedlingen.

− Det är lätt att tänka att vi i första hand bara behöver ingenjörer, tekniker och liknande yrken, men vi har brist på alla, från förskolelärare till lantmätare och busschaufförer. Det är en fantastisk utveckling och naturligtvis också en utmaning, säger Anja Palm, näringslivschef i Skellefteå.

Därför genomförs återkommande jobbmässor och rekryteringskampanjer i södra Sverige, men det är ett stort steg att flytta med hela familjen kanske 100 mil norrut.

Många rekryteringar har gått i stöpet för att personen som varit tilltänkt tycker att det blir för stort med själva flytten. Det menar Mariam Al-Zamami, vd för bemanningsföretaget Nordisk Kompetens med huvudkontor i Luleå.

− Förr kunde en rekrytering ofta ta en månad. Nu är det inte ovanligt att det tar ett år, säger hon.

Kenneth Vidmark, platschef på bemanningsföretaget Wikan Personal i Skellefteå håller med.

− Det är en allvarlig utveckling. I vissa situationer är kunderna, företagen, på väg att ge upp när en rekrytering drar ut på tiden. Allt oftare försöker de lösa kompetensbehovet genom att utbilda någon som redan är anställd. Ibland kan jag höra suckar som ”nej, inte en order till, vi hinner inte med det…”, säger han.

Den generella bilden av jakten på nya talanger till norra Sverige är att det rör sig om högutbildade tekniker och ingenjörer i första hand. Men det behövs människor till alla branscher och till jobb med betydligt mindre kompetenskrav. När det gäller enklare jobb söker företagen arbetskraft i tredje land och möter då de nya reglerna kring arbetskraftsinvandringen med det nya lönegolvet på 80 procent av medianlönen och förslaget om en höjning till 100 procent.

− Inte minst gäller det städföretag som på grund av det höga lönegolvet får allt svårare att rekrytera. Det finns städföretag som riskerar att gå i konkurs för att de inte kan rekrytera från tredje land, säger Mariam Al-Zamami.

De löner som betalas ut beskattas dessutom högre i norra Sverige.

− Vi har ett markant högre skattetryck i norr än i många andra kommuner. Är man villig att betala fem kronor mer i skatt per hundralapp när man flyttar norrut?, frågar Mats Andersson, regionchef för Svenskt Näringsliv i Västerbotten.

Industriarbetsgivarna föreslår i en rapport att de som studerar i en del av Sverige och sedan väljer att flytta till en annan region för att arbeta kan erbjudas avskrivning av studielån, allt för att stimulera fler att söka sig dit behoven är som störst. Ett annat förslag, från bland annat regeringen, är att Arbetsförmedlingen ökar kraven på att arbetslösa ska flytta dit där det finns jobb i stället för att bo kvar och på sikt riskera att hamna i långtidsarbetslöshet.

− Sedan har vi trögheten i regelverk och tillståndsprocesser som gör att allt tar för lång tid. Det handlar om allt från arbetstillstånd, bygglov, detaljplaner med mera. Ibland undrar jag om regeringen verkligen har förstått att vi är i konkurrens med omvärlden när det gäller arbetskraften. Nu behöver vi reformer som gör det enklare för näringslivet att rekrytera medarbetare. Börja med att slopa lönegolvet och ställ högre krav på de som går arbetslösa att flytta dit jobben finns, säger Mats Andersson.

Bygger för lite

I Skellefteå kommuns framtidsanalys ska antalet invånare öka från dagens 77 000 till 90 000 år 2030 och till 100 000 tio år senare.

− Var ska de bo? Vi bygger ju för lite. Enligt prognoserna behövs det 20 000 nya bostäder fram till 2030 och i år kan vi klara att färdigställa 300.

Det säger Fredrik Andersson, ordförande för Byggmästareföreningen i Västerbotten och vd för byggföretaget Contractor. Han pekar på att ingen vill investera i bostadsbyggandet, varken i Skellefteå eller i övriga Norrland.

− Räntorna, inflationen, kriget i Ukraina, det är den perfekta mixen för att det ska gå dåligt i branschen.

Trots det flyttar människor till Skellefteå som enligt SCB är den stad i landet som har störst inflyttning. Under januari och februari anlände 601 personer och enligt prognoserna kommer 3 500 till 4 000 människor att flytta till kommunen under året. En del av dem bosätter sig i de modulbostäder som bland andra Northvolt har låtit uppföra, andra hyr sommarstugor, flyttar in som inneboende hos familjer eller hittar andra lösningar.

− Inflyttningsnettot förra året var 2 140 personer. Med tanke på det långsamma bostadsbyggandet frågar vi oss emellanåt: Var är de någonstans? Var bor dom?

− Bostadsbristen är en situation som vi helt enkelt måste lösa, säger Anja Palm, näringslivschef i Skellefteå..

Effektbristen hotar

Norrland har i långa tider varit Sveriges batteri. Det är här merparten av den gröna elkraften producerats och till stora delar distribuerats till andra delar av landet. Upp till 70 procent av den samlade elförbrukningen sker i södra Sverige, visar siffror från SKGS.

Den gröna omställningen kommer att ändra på det. I slutet 2020 publicerade Region Norrbotten en Elkraftsanalys för Norrbotten och Västerbotten där det konstaterades att: ”Kommande effektbehov från i första hand näringsliv och industri förväntas öka kraftigare än produktionskapacitetens utbyggnad”. Och det var innan en del av de stora gröna industrisatsningarna ens hade presenterats.

Riskerna för framtida utmaningar kring en kommande effektbrist är ett faktum. Det menar Tom Kearney, projektledare på materialbolaget Talga Group i Luleå.

− Elförsörjningen är en jätteviktig fråga som vi måste hand om. Det handlar om att göra långsiktiga och tydliga investeringar och de måste komma i gång här och nu, säger han.

Trots att de dominerande gröna industrisatsningarna i bland annat Gällivare, Luleå och Boden ännu inte är i gång, kan företagen boka in det kommande effektbehovet redan nu hos stora leverantörer som Vattenfall såväl som hos lokala elföretag. Vid ett överenskommet datum ska leveranserna sedan starta.

− Problemet är att det redan är fullbokat. Vi har fått en tilldelning för de behov som vi planerar för när produktionen startar, både till gruvan i Vitangi och förädlingen i Luleå men om vi senare expanderar och behöver mer, då hamnar våra nya behov sist i kön. Och kön är inte transparent. Ingen vet hur den ser ut, säger Tom Kearney.

Vid sidan av de stora energikrävande satsningarna finns också det mindre näringslivet som även de ska ha en tryggad kraftförsörjning.

− Vi hör en viss oro från de mindre företagen, främst vad gäller de framtida kostnaderna för energin. En prishöjning lär inte påverka de stora företagen i det stora hela men för ett litet företag kan det bli mer kännbart, säger Hans Andersson, Svenskt Näringslivs regionchef i Norrbotten.

Kommunikationer som inte fungerar

Skellefteå är den största stad i Sverige som inte har persontrafik med tåg in till staden. Resenärerna måste kliva av i Bastuträsk, ett par mil utanför staden, och därifrån åka buss i cirka en timme. Inte heller flyget fungerar optimalt. Efter ett par år med flera flygbolag som har pressat priserna på sträckan Stockholm – Skellefteå, har SAS idag monopol på trafiken. Det har gjort att priserna har rakat i höjden. En flygbiljett till Arlanda är nu dubbelt så dyr som tidigare. I Luleå är situationen lite bättre i och med att det där finns konkurrens mellan SAS och Norwegian som håller priserna nere.

Robert Lindberg är vd för Skellefteå Airport.

− Vi behöver fler flygbolag, fler frekvenser och fler destinationer. Luleå, Skellefteå och Umeå är faktiskt en marknad som skulle kunna bära nästan hur många linjer och destinationer som helst, säger han.

Över huvud taget står kommunikationerna högt på att-göra-listan i de norra länen. Botniabanan från Stockholm längs kusten stannar idag i Umeå och den planerade fortsättningen, Norrbotniabanan fram till Luleå, är försenad och beräknas inte vara klar förrän 2032

− Det är för långsamt då vi hade behövt ha järnvägen på plats redan idag. Med Norrbotniabanan kommer arbetspendlingen i regionen att förbättras avsevärt då det blir enklare att resa mellan kommunerna längs Norrlandskusten, säger Anja Palm.

Idag är därför de som pendlar mellan orterna hänvisade till att köra bil eller åka buss längs E4:an men både den och anslutande vägar är slitna och i behov av upprustning. Ambitionen är att mycket av de tunga godstransporterna ska flyttas från lastbilarna till järnväg eller båt, men kapacitetsbristen både på järnvägsnätet och i hamnarna räcker inte till. Enligt kommunens egna planer ska Luleå hamn år 2030 klara upp till 2 500 anlöp varje år, en väsentlig ökning från dagens 600 anlöp. Det gör i så fall Luleå till landets nästa största hamnstad efter Göteborg räknat i tonnage.

Allra högst upp på listan står dock sorgebarnet Malmbanan där trafiken stod stilla under 72 dygn i vinter efter två urspårningar. Det kostade LKAB cirka sju miljarder kronor. Regeringen har beordrat Trafikverket att skynda på de satsningar som kan ge en kapacitetsökning – men några nya pengar till att säkra arbetet på det som beskrivs som en pulsåder för malmexporten har inte skjutits till.

Avstånd skapar stuprör

Merparten av den stora industriutvecklingen och gröna omställningen ligger i norra Sverige. Att det är långt från Stockholm ser en del som ett bekymmer, främst för att många av de många viktiga och övergripande beslut som rör omvandlingen fattas där, närmare 100 mil söderut.

− Banker, fonder, investerare, myndigheter finns i Stockholm och det är inte bra eftersom de inte har lokalkännedom, säger Fredrik Andersson.

Han får medhåll av Gusten Granström, vd för Norrbotniabanan AB, och Elisabeth Sinclair, projektledare för Norrbotniabanegruppen. I en debattartikel i Västerbottens-Kuriren den 26 april i år riktar de skarp kritik mot Trafikverkets underlag som ska ligga till grund för regeringens nästa nationella infrastrukturplan. Trafikverket använder siffror baserade på historik och egen trendspaning och ser inte till de gigantiska investeringar och den utveckling som sker, menar de: ”Istället förmedlas en bild av minskad sysselsättning både i Norrbotten och Västerbotten, med exempelvis en sjunkande efterfrågan på trä, malm och stål och med ett minskat behov av godstransporter som följd. Denna felaktiga bild av verkligheten duger inte när våra myndigheter och regeringen ska peka ut riktningen för nästa nationella infrastrukturplan”, skriver de i debattartikeln.

Men det finns också lokal kritik över relationerna mellan näringsliv och politik. Både Skellefteå och Luleå ligger långt ner på den ranking över det lokala företagsklimatet som Svenskt Näringsliv gör varje år. Luleå ligger på plats 270 av landets 290 kommuner Skellefteå på plats 278.

− Det som nu händer i Skellefteå påverkar alla, stora som så företag, vilket innebär både möjligheter och utmaningar. Dialogen och samarbetet med företagen är helt avgörande för att det ska bli en hållbar utveckling, säger Anja Palm.

Det brister även i samordningen av olika insatser som pågår i samhällsomvandlingen – ”det är för många stuprör”, som en företagare uttryckte det. För att komma till rätta med de förseningar och dubbelarbeten som de skapar har regeringen tillsatt Peter Larsson som statlig utredare med uppdrag att koordinera de insatser som behövs när det gäller samhällsbyggande i Västerbotten och Norrbotten.

”Elförsörjningen är en jätteviktig fråga som vi måste hand om. Det handlar om att göra långsiktiga och tydliga investeringar och de måste komma i gång här och nu.”

Det finns också de som minns satsningen på Stålverk 80 och drar paralleller till utvecklingen idag. Då som nu var förhoppningarna stora, satsningarna likaså och i mars i år var det 50 år sedan de storstilade planerna kraschade och lämnade Luleå med en havererad ekonomi som det tog många år att hämta sig från. Fredrik Andersson är inte förvånad.

− Det finns stockholmare som kraxar om Stålverk 80 men de är egentligen rädda för konkurrensen från norra Sverige. Att de då, när vi har Europas största industriprojekt på hemmaplan och chans till omvandling, väljer att skriva ner möjligheterna, det begriper jag inte, säger han.

Förhoppningarna och ambitionerna kring industriboomen i norra Sverige är stora och ska vara det, menar många av dem som TN har talat med. De får medhåll från Olle Hage, lektor i nationalekonomi vid LTU.

− Ska man lyckas och vara framgångsrik då måste man satsa och satsar man inte blir man inte störst, rikast och vackrast, säger han i en intervju med SVT.

Samtidigt går det inte att blunda för de utmaningar som väntar. Det mesta är ännu knappt påbörjat. Egentligen är det bara batterifabriken Northvolt i Skellefteå som ligger i startgroparna och kan visa produktion i närtid. Anja Palm är en av de stora aktörerna bakom just batterifabriken eftersom hon och kollegorna på näringslivskontoret lyckades locka etableringen till Skellefteå.

Om den pågående samhällsomvandlingen inte orkar hela vägen fram, vad händer då?

− Då äventyras hela den gröna omställningen. I så fall är det ett misslyckande för hela Sverige, inte bara för Skellefteå och enskilda företag, säger hon.