ARBETSMILJÖ

Arbetsgivarna: Så ska färre skada sig på jobbet

Catharina Elmsäter-Svärd, Anna Bergsten och Per Widolf. Bild: Janerik Henriksson/TT, Ulf Börjesson/Ernst Henry Photography AB, Pressbild

Industriarbetsgivarnas nollvision mot arbetsplatsolyckor är det enda sättet att se på säkerhetsarbetet, menar förhandlingschef Per Widolf. ”Sedan är vi inte där, i vart fall inte ännu”, säger han till TN. För att nå målet måste arbetet göras gemensamt av många parter.

2023 var ett mörkt år för arbetsolyckor med dödlig utgång. Alla är överens om att det bara inte får hända och det jobbas intensivt på flera fronter för bättre och säkrare arbetsmiljöer. Särskilt mycket i de mest riskfyllda branscherna bygg, transport samt jord-och skogsbruk.

Industriarbetsgivarna har sedan flera år en nollvision när det gäller ohälsa och olyckor. Framför allt är visionen ett förhållningssätt, enligt Per Widolf, som är organisationens förhandlingschef.

– Vi menar att det är enda sättet att se på säkerhets- och arbetsmiljöarbete. Det går inte att sätta några andra mål än att ingen ska skadas eller bli sjuk av sitt arbete. Sedan är vi ju inte där, i vart fall inte ännu, men strävan i sig mot ett nollmål tror vi leder till säkrare arbetsplatser, säger han.

”En utmaning här är nyanställda och personer som är inne på arbetsplatser under korta perioder.”

Industriarbetsgivarna har identifierat tre grundpelare i sin nollvision.

En del är att företagets ledning agerar och har högsta prioritet på arbetet med arbetsmiljö och säkerhet.

En annan del är att det krävs deltagande från alla personer i organisationen, att alla tar ett gemensamt ansvar för sin arbetsplats och för den egna säkerheten men också för andras säkerhet.

– Det handlar om att ha en kultur där en anställd vågar vara obekväm och säga åt en kollega som inte tar på hjälmen, till exempel. Eller att den utan tillräcklig kunskap för att utföra ett arbete säger ifrån. Att agera och bry sig om små saker i vardagen. Här har vi fortfarande mycket kvar att göra, säger Per Widolf.

Olyckor ska inte behöva hända på grund av att någon har gjort ett misstag, glömt något, inte uppfattat eller genat lite förbi en regel, menar han.

– En god säkerhetskultur bidrar till att förhindra olyckor. Det kan inte bara vara chefer och företagsledning som pekar med hela handen och säger vad medarbetare får göra och inte får göra. Alla måste driva och upprätthålla säkerheten – varje individ måste vara ett föredöme.

Risker kan byggas bort

Samtidigt gör teknikutvecklingen att allt fler risker fysiskt kan byggas bort. Nu är säkerhetskulturen den stora utmaningen och den viktigaste framgångsfaktorn, konstaterar Per Widolf.

– Arbetsplatser där man vågar ta upp problem och ställa krav på varandra både uppåt, nedåt och i sidled är inte bara säkra, de är också trevliga, mer produktiva och strukturerade. Riskfyllda miljöer kommer alltid att finnas men vi måste hantera dem så att de inte är farliga. Det är skillnad mellan riskfyllt och farligt.

Den tredje grundpelaren är att alla på företaget ska ha kompetens och kunskap om riskerna som finns och hur de ska hanteras.

– Det behövs utbildning, kompetensutveckling och inte minst kompetensöverföring. En utmaning här är nyanställda och personer som är inne på arbetsplatser under korta perioder.

Per Widolf tycker att debatten stundtals blir skev med tanke på hur bra företagen arbetar för att arbetsplatserna ska vara säkra.

– Det är omöjligt att leda och driva verksamheter som gruvor, stålverk, pappersbruk och betongindustri utan ett oerhört fokus på att jobba med riskhantering. Den som inte är intresserad och driven av att skapa säkrare arbetsplatser blir inte långvarig i branschen.

Prioriterade frågor

Arbetsmiljö och kompetensförsörjning är de två högst prioriterade frågorna hos Industriarbetsgivarnas medlemsföretag och de hänger dessutom ihop, konstaterar Per Widolf. Ska basindustrin attrahera framtidens arbetskraft får inte bilden vara att det är farligt att jobba där.

– Basindustrin är inte längre gammalmodig, smutsig och farlig. I verkligheten är den extremt högteknologiskt driven och utvecklad, i fronten för den gröna omställningen, och med arbetsplatser som tar arbetsmiljö och säkerhet på största allvar, säger Per Widolf.

Även Byggföretagen driver ett målmedvetet arbete för att få bort arbetsplatsolyckorna. Det sker genom samverkan med fackförbund, myndigheter och andra berörda aktörer, men också genom råd, stöd och kunskapshöjande insatser åt medlemsföretagen.

– Vårt fokus på noll olyckor finns övergripande hela tiden i vår verksamhet, säger Byggföretagens vd Catharina Elmsäter-Svärd.

Byggföretagen ställer också krav på sina medlemsföretag. Det senaste är webbutbildningen Safe Construction Training som har tagits fram på flera språk. Det kopplas sedan till det personliga ID06-kort som alla som vistas på en byggarbetsplats ska ha för att varje person på arbetsplatsen lätt ska kunna identifieras och kopplas till en arbetsgivare. Numera får ingen vara på en byggarbetsplats utan att ha gått utbildningen.

Träning på säkerhetspark

Ett annat exempel på stöttande insatser är den Byggbranschens säkerhetspark som Byggföretagen har byggt upp utanför Stockholm. Dit kan en arbetsgrupp åka för att träna på hur farliga situationer ska hanteras och reflektera kring olika aspekter på säkerhet och arbetsmiljö.

–Det kan gälla alltifrån arbete på hög höjd till schaktning eller vägarbete. Hur ska jag tänka när jag skyltar av ett vägarbete till exempel för att det ska vara säkert? Hur jobbar jag med handverktyg eller farliga ämnen? Här kan de öva på det i realistiska miljöer och diskutera tillsammans.

Byggföretagen arbetar också intensivt med är att få bort oseriösa företag i branschen. Genom att höja kunskapsnivån, och genom att se till att regler efterlevs och att arbetsgivare tar sitt ansvar.

– Företag som genar i kurvorna för att hålla nere sina kostnader är ofta oseriösa, och de är sällan duktiga på att ta vara på säkerheten. Jag känner stor oro över mängden mindre seriösa företag och att de fortfarande upphandlas i så stor utsträckning, säger Catharina Elmsäter-Svärd.

”Eftersom olyckorna skiljer sig så mycket åt måste de granskas individuellt för att kunna dra lärdomar.”

Samtidigt är det inte lätt för en beställare att veta vad olika utbildningsintyg betyder, och att inte få det som man tror sig beställa kan leda till olyckor. Byggföretagen har därför tagit initiativ med andra i samhällsbyggarbranschen, bland andra Byggherrarna och stora fastighetsutvecklare som Trafikverket, för att ta fram certifieringar för olika yrkeskategorier inom bygg.

– Vi tittar på att hitta en standard för vissa specialistroller så att den som har gått en utbildning har följt en viss läroplan och har kunskap på en viss nivå. Det ska öka tryggheten både för de som beställer och för individerna som vet att de har kunskap för att utföra jobbet på rätt sätt, säger Catharina Elmsäter-Svärd.

Tanken är att certifieringarna ska ligga i kompetensdatabasen som kopplas till ID06-kortet så att det enkelt går att läsa av att en person till exempel har rätt att jobba på hög höjd.

– Då syns det direkt på kortet att personen har rätt utbildning och kompetens, vilket underlättar för den som har ansvar för säkerheten. Det kan annars vara svårt eftersom det ofta finns en hel del underentreprenörer på en byggarbetsplats, säger hon.

Varje bygge en nyetablering

Byggbranschen skiljer sig till exempel från industrin på så sätt att varje nytt bygge i princip innebär etableringen av en ny verksamhet.

– Samtidigt som vi är en bransch som innehåller många farliga moment så är vi kringresande, kan man säga. Därför är det enormt viktigt att tänka på det förebyggande och att samverkan mellan olika aktörer på arbetsplatsen fungerar bra.

En vanlig arbetsolycka på byggarbetsplatser är att skada sig genom att snubbla på någonting, vilket visar att en bra arbetsplats har god ordning och reda, konstaterar Catharina Elmsäter-Svärd.

– Det innebär att du städar, plockar undan, och håller grejerna på rätt ställe. Här har platschefen eller skyddsombudet en viktig uppgift.

En annan klassisk olycksorsak är ”jag ska bara”.

– Du kanske bara ska upp och fixa någonting på en liten höjd och använder en stege, som du vet inte är godkänd men som du tar ändå. Eller att du bara ska titta lite snabbt på något och struntar i att ta på hjälmen. Det är små grejer som kan ha funkat flera gånger men som inte funkade den här gången.

”Arbetsmiljöverket skulle behöva ge ännu mer stöd och hjälp till arbetsplatserna när det gäller hur regelverket ska tolkas och tillämpas.”

De dödliga olyckorna är ofta förknippade med att någon eller något faller från hög höjd, förolyckas i samband med lastning och lossning, eller i en trafikolycka på väg till eller från arbetsplatsen.

– Eftersom olyckorna skiljer sig så mycket åt måste de granskas individuellt för att kunna dra lärdomar. Det går sällan att hitta generaliserande åtgärder.

När det gäller sund konkurrens kan politiken bidra till en positiv utveckling genom att underlätta myndigheters informationsutbyte, menar Catharina Elmsäter-Svärd.

– Sekretessfrågan har varit ständigt överhängande, och den skulle vi vilja lätta upp så att olika myndigheter kan informera varandra när de utför tillsyn och upptäcker saker, till exempel. Vi skulle också enkelt vilja få information om personer som är utstationerade från andra länder.

Dödsolyckor ska inte hända

De områden som är mer riskfyllda och olycksdrabbade än andra är bygg, lantbruk, skogsbruk och transport.

– Ofta handlar det om arbetsplatser med starka krafter, stora maskiner, höga hastigheter eller stora djur. Men att tala om dödsolyckor är alltid svårt – det ska inte hända på någon arbetsplats, oavsett om det är en arbetsplats med små eller stora risker. Det håller nog alla med om, säger Anna Bergsten, expert på arbetsmiljöfrågor på Svenskt Näringsliv.

Samtidigt arbetas det mycket hela tiden kring säkerhet och arbetsmiljö, betonar hon. I de enskilda branscherna, ute på företagen och i de partsgemensamma bolagen Prevent och Afa Försäkring, för att underlätta för medlemsföretagen att bedriva ett bra arbetsmiljöarbete.

I grunden finns ett regelverk för systematiskt arbetsmiljöarbete som handlar om att kontinuerligt bedöma och åtgärda de risker som finns, och vilka åtgärder som krävs för att olyckor ska minska eller elimineras helt. Men små företag som inte har de stora företagens resurser och kompetens, behöver mer stöttning, enligt Anna Bergsten.

– Arbetsmiljöverket skulle behöva ge ännu mer stöd och hjälp till arbetsplatserna när det gäller hur regelverket ska tolkas och tillämpas. Vi skulle vilja att regeringen ger verket ett tydligt och uttalat uppdrag att ge stöd och rådgivning till arbetsplatserna till exempel inom ramen för en ny funktion, säger hon.

Arbetstagare har också ansvar

Arbetsgivaren har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön men Svenskt Näringsliv lyfter också fram arbetstagarens eget ansvar för en god och säker arbetsmiljö. Att var och en inser det egna ansvaret, följer de regler och rutiner som finns på varje arbetsplats och använder rätt skyddsutrustning.

– Just det egna ansvaret kan vara svårt att diskutera, framför allt när det gäller dödsolyckor, men det är viktigt och centralt eftersom en arbetsgivare inte kan finnas med överallt i organisationen och se till att alla gör som de ska, säger Anna Bergsten.

Samtidigt ligger Sverige lågt jämfört med andra länder när det gäller dödsolyckor, konstaterar hon.

– Varje dödsolycka är tragisk men det är svårt att se någon gemensam nämnare när det gäller orsaker. Man måste titta på varje enskild olycka för att se om det finns någon åtgärd att vidta för att undvika att just det händer igen.

Svenskt Näringsliv efterlyser också fler lokala skyddsombud hos företagen. Idag är det många arbetsplatser som inte har något skyddsombud alls. Arbetsmiljöverket har fått i uppdrag av regeringen att lämna förslag på åtgärder som leder till att fler vill engagera sig som skyddsombud, oavsett om man är med i facket eller inte

– Det är bra att frågan om skyddsombud och hur de utses nu diskuteras. Det är en viktig roll som bör ges till den som är mest lämpad och som har kollegornas förtroende, oavsett om personen är med i facket eller ej. Då skulle nog fler lockas att ta det uppdraget, säger Anna Bergsten.