EU:S FRAMTID

EU-toppen till TN: Därför måste kapitalmarknaden göras om – ”Förstår Sveriges oro”

När EU nu vill förändra kapitalmarknaden växer oron för vad det ska innebära för Sverige. Men den ansvariga kommissionären Maria Luís Albuquerque försvarar planerna. ”Trots den svenska kapitalmarknadens framgångar är sanningen att en del av de mest lovande företagen ändå väljer att söka sig till USA”, säger hon till TN.

Problembilden är välkänd vid det här laget. EU:s konkurrenskraft släpar efter både USA:s och Kinas och därför måste den europeiska tillväxten öka. De senaste åren har EU sjösatt en rad åtgärder i syfte att förbättra situationen, däribland frihandelsavtal, regelförenklingar och undanröjda hinder på den inre marknaden.

Men det har också blivit allt tydligare att EU:s kapitalmarknad lämnar mer att önska. I dag väljer många europeiska företag att söka sig till andra delar av världen, främst USA, i jakten på riskkapital. Samtidigt har många européer inte för vana att investera och spara pengar i aktier och fonder. Enligt EU-kommissionens beräkningar ligger i dag 70 procent av européernas sparpengar – 10 000 miljarder euro - på traditionella bankkonton.

Ska bidra med det som Sverige saknar

Det innebär att Sverige, där det blivit närmast en folkrörelse att investera och spara på börsen, sticker ut i en europeisk kontext. Portugals kommissionär Maria Luís Albuquerque, vars portfölj omfattar finansiell stabilitet, finansiella tjänster och kapitalmarknadsunionen, pekade tydligt ut Sverige som en förebild i sammanhanget när TN nyligen fick möjlighet att ställa frågor till henne på en pressträff i Bryssel.

– Sverige är mitt skolboksexempel när det gäller detaljhandel, finansiell kunskap, hur kapitalmarknaden fungerar och pensionssystemet. Vi försöker ta efter detta och föra det vidare till resten av Europa för att tillsammans ge er det som ni fortfarande saknar: skala, säger hon.

EU:s plan för att få Europas pengar i arbete samtidigt som företagen får tillgång till kapital består av flera delar. Ett viktigt område är att få fler länder att införa upplägg i linje med de svenska ISK-kontona. Hittills uppges Polen, Danmark och Slovenien ha inspirerats av Sveriges modell, och förhoppningen är att fler länder ska ta efter.

Den som har ett ISK-konto kan redan i dag investera på börser i andra EU-länder. Om fler européer får tillgång till liknande möjligheter är tanken att mer kapital ska frigöras på totalen.

”Vi vill inte lägga oss i sådant som redan fungerar bra.”

Men för att skapa en integrerad kapitalmarknad, en inre marknad för kapital om man så vill, kommer det att krävas mer. Maria Luís Albuquerque ser framför allt ett behov av mer harmoniserade regler mellan de 27 medlemsstaterna, som i dag kan ha vitt skilda upplägg kring allt från beskattning till översyn.

I Sverige råder över lag en positiv inställning till att förbättra Europas kapitalmarknad, eller Spar- och investeringsunionen (SIU) som den ofta kallas. Men den svenska hållningen har också präglats av en oro för överreglering och centralisering, och att åtgärderna riskerar att vara till nackdel för den svenska kapitalmarknaden, som alltså redan bedöms fungera väl.

En rimlig fundering, tycker Maria Luís Albuquerque.

– När det gäller spar- och investeringskonton är det faktiskt anledningen till att vi valde en rekommendation snarare än en reglering. Vi vill inte lägga oss i sådant som redan fungerar bra, och dessutom hänger genomförandet ändå på medlemsstaternas goda vilja. Därför valde vi en rekommendation. De länder som redan har ett sådant system, som Sverige, behöver inte göra någonting. Övriga medlemsstater rekommenderas att införa en lösning som i stort sett följer samma principer.

– Vi har hämtat inspiration inte bara från Sverige utan även från andra länder, däribland utanför Europa. Men inom Europa står Sverige helt klart ut som ett framgångsrikt exempel.

Ändrad tillsyn

Det ser med andra ord inte ut att bli någon europeisk lagstiftning när det gäller ISK-kontona. Men när det kommer till kapitalmarknaden i stort får alla länder vara beredda på att det kan komma förändringar.

– När det gäller kapitalmarknaderna, som är ett annat område där Sverige presterar särskilt väl, överväger vi att ändra vissa regler, inklusive tillsynen. Så vi förstår Sveriges oro för att det faktiskt skulle kunna leda till en sämre situation än den Sverige har i dag. Vi förstår till fullo dessa farhågor.

– Vår poäng är att vi är medvetna om att Sverige har ett välfungerande ekosystem. Sverige har fler börsnoteringar än alla de stora marknaderna tillsammans. Men en sak saknas fortfarande, och det är just den vi kan erbjuda genom att integrera marknaderna: skalbarhet. Trots den svenska kapitalmarknadens framgångar är sanningen den att en del av de mest lovande företagen ändå väljer att söka sig till USA, eftersom den svenska marknaden är för liten.

Virtuell börs med många ingångar

Maria Luís Albuquerque understryker att EU:s planer på en spar- och investeringsunion varken handlar om att försöka kopiera den amerikanska kapitalmarknaden eller att skapa en europeisk börs i traditionell bemärkelse. Idén är i stället att utveckla en ny modell som genom att samla de europeiska länderna ska kunna konkurrera med vad som finns i andra delar av världen.

I det här nya upplägget är den fysiska platsen irrelevant. Den vision som Maria Luís Albuquerque målar upp är ett slags virtuell gemensam börs med många så kallade ”entry points”, som skulle utgöras av de lokala marknaderna.

– Jag anser att vi inte behöver eller bör begränsa oss till att tänka i de traditionella banor som präglade börsernas uppkomst och utveckling, eftersom vi befinner oss i en helt annan verklighet. Vi talar om något som inte kräver en fysisk plats. När det gäller kopplingen till lokala samhällen och företag är det en fördel att ha en ingångspunkt i den egna medlemsstaten, för det som egentligen spelar roll är att man har synlighet och är synlig för alla.

”Vi försöker hitta ett sätt att få det att fungera, med våra olikheter.”

Snarare än att skapa en helt ny marknad handlar det alltså om att koppla ihop de befintliga marknaderna och få dem att fungera bättre ihop. På så sätt ska det vara möjligt att investera och samla kapital var som helst i Europa oavsett i vilket land man befinner sig.

Ju fler investerare som tar sig in på den här gemensamma marknaden, desto lättare blir det att både köpa och sälja, förklarar Maria Luís Albuquerque.

– Du har en lokal marknad som är sammankopplad med alla andra och det är den sammankopplingen som ger dig skalan, säger hon, och fortsätter:

– Ja, det är en innovativ modell, men vi skiljer oss från andra realiteter och jag tycker att det är bra att vi är annorlunda. Vi bör försöka hitta ett sätt att få det att fungera, med våra olikheter.

Ökad harmonisering – större slagkraft

Maria Luís Albuquerque är tydlig med att Spar- och investeringsunionen inte ska ersätta de lokala marknaderna utan snarare utgöra ett komplement. Hon understryker vikten av att Europas länder inte försöker tävla med varandra när vår gemensamma utmaning är att lyckas hävda oss globalt.

– Det handlar inte om att Sverige ska konkurrera med Finland, Frankrike, Tyskland, Spanien eller någon annan, utan det handlar om att vi konkurrerar med USA eller Kina eller Indien. För att klara av det krävs europeisk skala. Det finns egentligen inga stora medlemsstater utan alla är små och därför behöver vi den samlade kraften hos hela Europa. Därför är jag övertygad om att en fördjupad harmonisering skulle ge oss större slagkraft och få allt det här att fungera bättre.

Vilket anser du är det största hindret för att uppnå målet om en fullt integrerad inre marknad för kapital?

– Låt mig ge ett exempel. Vi har ingen gemensam definition av vad en aktieägare är inom Europa. Det är bara ett exempel, men det visar att vi är ganska långt ifrån att ha ett harmoniserat regelverk som faktiskt skulle göra saker och ting mycket enklare.

– Beskattningen är mycket viktig, eftersom vi vet att det är en högst relevant faktor vid beslutsfattande. Hur investeringar beskattas spelar alltså stor roll. Även processen för att driva in sådana skatter är av stor betydelse. Det är en viktig aspekt. Men det finns även andra saker, som till exempel regelverk kring insolvens. Om det inte finns ett gemensamt insolvensregelverk innebär det att man inte har samma garantier för vad som händer om det företag man investerat i hamnar på obestånd, vilket naturligtvis kan ske.

”Vissa kanske faller snabbare än andra, men i slutändan går vi alla samma öde till mötes eftersom ingen av oss är tillräckligt stor för att på allvar kunna konkurrera i den skala som faktiskt spelar roll.”

Men finns det inte ett värde i att ha många europeiska kapitalmarknader som till viss del tävlar med varandra om att attrahera företag och kapital? Nej, tycker Maria Luís Albuquerque. Om det vore en fördel borde det ha visat sig vid det här laget, konstaterar hon, och påminner om Europas svaga tillväxt i förhållande till USA:s.

Även om det nuvarande upplägget har haft sina fördelar historiskt, handlar det numera om att förbereda Europa för framtiden. Och då krävs det ett nytt sätt att tänka, menar Maria Luís Albuquerque.

– Om vi fortsätter att konkurrera med varandra på det sättet, kommer vi bara att fortsätta förfalla allihop. Vissa kanske faller snabbare än andra, men i slutändan går vi alla samma öde till mötes eftersom ingen av oss är tillräckligt stor för att på allvar kunna konkurrera i den skala som faktiskt spelar roll.

”Vi har diskuterat allt som behöver diskuteras.”

Enligt Maria Luís Albuquerque finns redan de tekniska förutsättningarna för att skapa den virtuella börs som EU ser framför sig. Utmaningen ligger i att hitta en nivå av harmonisering som skulle få en sådan börs att fungera tillräckligt bra.

För närvarande pågår förhandlingar inom EU om att centralisera delar av tillsynen, men Maria Luís Albuquerque ställer sig kritisk till att det redan har skett vad hon beskriver som en ”dålig kompromiss” kopplat till kommissionens ursprungliga förslag. Hon menar att det nu är dags att gå från ord till handling, och att visa politiskt mod.

– Vi har diskuterat allt som behöver diskuteras. Så det är inte en fråga om tid utan om politisk vilja. När väl de som måste ta beslut, vilket är medlemsländerna som representeras av både rådet och Europaparlamentet, har kommit överens så kommer de reglerna att implementeras.