REGELKRÅNGLET

Nya lagen kan kosta företagen miljarder och sluka 2 700 jobb – expertgrupp kräver undantag

EU:s nya lag om naturrestaurering kan innebära administrativa kostnader på uppemot 2,6 miljarder kronor om året för svenska jord- och skogsbruksföretag. Närmare 3 000 heltidsjobb kan gå åt till ren administration i stället för kärnverksamheten, enligt nya beräkningar från Implementeringsrådet. ”Anmärkningsvärt”, säger utredningssekreteraren Fredrik Hansen till TN.

EU:s naturrestaureringsförordning trädde i kraft 2024 och innebär att medlemsländerna ska återställa skadade ekosystem. Till 2030 ska restaureringsåtgärder omfatta minst 20 procent av EU:s land- och havsområden. Reglerna berör bland annat skog, jordbruk, vatten och urbana miljöer.

I Sverige har fem myndigheter fått i uppdrag att ta fram den nationella restaureringsplanen, med Naturvårdsverket som samordnare. Ett första förslag från regeringen ska lämnas till EU-kommissionen senast den 1 september 2026.

Nu varnar Implementeringsrådet, regeringens särskilda organ för att bland annat att motverka onödiga regelbördor och överimplementering av EU-lagstiftning, för att bara administrationen kan bli en miljardkostnad.

Rådets beräkningar pekar på kostnader på mellan 600 miljoner och 1,2 miljarder kronor om året för jordbruket. För skogsbruket beräknas motsvarande kostnad till mellan 680 miljoner och 1,4 miljarder kronor.

Totalt handlar det om 1,3–2,5 miljarder kronor per år.

– Det här är bara den administrativa delen. Naturrestaureringsförordningen kan påverka företagen betydligt bredare än så. Ska beslutsfattarna få ett bra underlag krävs en ordentlig kostnads-nyttoanalys av hela reformen, säger Fredrik Hansen, utredningssekreterare på Implementeringsrådet.

Motsvarar uppemot 2 700 heltidsjobb

Beräkningen bygger på en modell som Implementeringsrådet utvecklar tillsammans med Handelshögskolan i Jönköping.

Utgångspunkten är hur mycket arbetstid företagen behöver lägga på att sätta sig in i nya regler, ta fram kunskapsunderlag och anpassa verksamheten till nya krav.

För jordbrukets del räknar rådet med att omkring 28 400 företag kan behöva lägga 40–80 timmar per år på att administrera naturrestaureringslagen. Den samlade arbetsinsatsen motsvarar mellan 628 och 1 256 heltidsanställda, konstaterar rådet.

För skogsbruket beräknas tidsåtgången till 75–150 timmar per företag och år, motsvarande ytterligare 718–1 436 heltidsanställda.

Sammantaget handlar det om 1 346–2 692 heltidstjänster som i stället skulle behöva läggas på administration.

– Vi sätter ett ekonomiskt värde på den tid som företagen måste lägga på regelbördan. Men tiden har också en alternativkostnad. När företag lägger mer tid på administration tas tid från den produktiva verksamheten, menar Fredrik Hansen.

Kan vara en underskattning

När det gäller skogsbruket kan kostnaderna dessutom vara underskattade. Beräkningen omfattar drygt 17 000 företag, medan över 141 000 är registrerade inom näringsgrenen. Många faller utanför modellen eftersom skogsbrukets intäkter kan variera kraftigt mellan åren.

”De effekter som redovisas bör därför tolkas i underkant jämfört med den faktiska påverkan”, skriver rådet.

Beräkningen omfattar dessutom bara jord- och skogsbruk, trots att även exempelvis gruv- och byggbranschen kan påverkas.

– Vi har räknat på de branscher där modellen fungerar. Men regelverket berör betydligt mer av ekonomin än jord- och skogsbruk. För andra sektorer behöver man använda andra metoder, säger Fredrik Hansen.

Kritiserar Naturvårdsverkets analys

Det är också bakgrunden till Implementeringsrådets kritik mot myndigheternas underlag.

Naturvårdsverket har tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Boverket tagit fram förslaget till svensk restaureringsplan. Men enligt Implementeringsrådet saknas kvantifierade beräkningar av konsekvenserna för företagen.

”I Naturvårdsverkets publicerade underlag finns inga kostnadsberäkningar, eller annan kvantifiering, för berörda svenska företag och deras konkurrenskraft”, skriver rådet.

Fredrik Hansen anser att bristen är särskilt problematisk eftersom förordningen kan få långtgående konsekvenser för hur mark används.

– Det är anmärkningsvärt att man inte har räknat på företagens kostnader. När det handlar om så stora förändringar måste man ta reda på både nyttorna och kostnaderna. Beslutsfattarna ska ha ett underlag som gör att de faktiskt kan väga dem mot varandra, säger han.

Implementeringsrådets beräkningar ska samtidigt ses som indikativa. Den verkliga kostnaden beror i hög grad på hur Sverige väljer att genomföra förordningen.

”Använd samtliga undantag”

Regeringen har angett att naturrestaureringsförordningen ska genomföras på EU:s miniminivå. Implementeringsrådet anser att det förutsätter att Sverige också använder de undantagsmöjligheter som finns.

”Rådet anser att samtliga möjliga undantag bör nyttjas”, skriver man.

– Om uppdraget är att genomföra förordningen på miniminivå måste man också gå igenom undantagen. Det är en del av att säkerställa att Sverige inte inför mer långtgående krav än vad EU-rätten kräver, säger Fredrik Hansen.

Rådet vill dessutom att Sverige jämför sig med andra medlemsländer för att se hur de använder förordningens flexibilitet. Särskilt pekas Finland och Nederländerna ut.

Ett viktigt exempel gäller artikel 4.13 och kravet på att naturtyper inte ska försämras. Undantaget innebär att utvecklingen under vissa förutsättningar kan bedömas samlat på biogeografisk regionnivå i stället för område för område. En försämring på en plats kan då vägas mot en förbättring på en annan.

Implementeringsrådet har fått indikationer på att Finland och Nederländerna tänker använda möjligheten. I det svenska förslaget har den däremot valts bort, bland annat med hänvisning till att den skulle vara resurskrävande att tillämpa.

Men enligt rådet saknas en avgörande jämförelse.

– Man säger att undantaget skulle vara resurskrävande, men redovisar ingen beräkning av vad det skulle kosta att använda det. Samtidigt har man inte räknat på vad det kan kosta svenska företag att avstå. Med så stora möjliga konsekvenser borde alternativen kostnadsberäknas och ställas mot varandra, menar Fredrik Hansen.

Implementeringsrådet rekommenderar därför regeringen att både utnyttja förordningens undantag och undvika svenska särkrav som går längre än EU:s miniminivå.