REGELKRÅNGLET

Experten: Nya EU-reglerna kommer knäcka småföretagen: ”Flera kommer att lägga ner”

Nya EU-regler för förpackningar skapar en administrativ börda som kommer få många mindre företag att lägga ned, varnar Svensk Handel. ”Tidsplanen är i princip omöjlig att efterleva”, säger den näringspolitiska experten Natali Qvarfort till TN.

– Flera små- och mikroföretag kommer att lägga ner nu.

Det säger Natali Qvarfort, näringspolitisk expert på Svensk Handel, när EU:s nya förordning om förpackningar och förpackningsavfall, PPWR, nu börjar tillämpas.

– Den administrativa bördan är så betungande. Om du driver ett företag som säljer direkt till konsumenter i flera EU-länder kan du behöva registrera din förpackning i varje land där du omfattas av producentansvaret och rapportera uppgifter om de förpackningar du sätter på marknaden.

– Ofta har inte ett litet företag all den information som krävs. När man dessutom riskerar sanktioner blir det en för stor risk att ta.

”Nu har man gått in och detaljreglerat, vilket gör det bökigt och struligt.”

Syftet med den nya förordningen är bland annat att minska mängden förpackningar och förpackningsavfall, öka återanvändningen och materialåtervinningen samt skapa gemensamma regler på EU inre marknad. Även om målen är nobla är problemet, som ofta med EU-lagstiftning, att det detaljregleras utan tillräcklig kännedom om branschen, konstaterar hon.

– Det hade varit bättre om man fokuserat på incitamenten. Företagen betalar redan i dag när förpackningar sätts på marknaden och för att de ska samlas in och återvinnas.

– Men nu har man gått in och detaljreglerat, vilket gör det bökigt och struligt.

Hon konstaterar att tidsplanen är mycket pressad och pekar bland annat på att viktiga förtydliganden och vägledningar har kommit sent.

– Jag har så mycket sympati för alla som nu ska försöka förstå vad de nya reglerna och de senaste förtydligandena innebär.

– Det finns inte en bransch som inte är beroende av förpackningar, oavsett om det handlar om konsumentförpackningar eller transportförpackningar. Det är väldigt långa ledtider för att kunna möta de här nya detaljerade kraven på vad en förpackning får innehålla, hur den får se ut och hur återanvändningsbar den ska vara.

”Nu varnar flera av våra medlemsföretag för att de nya kraven kommer att leda till att de måste ställa om sina logistikkedjor.”

Trots detta har alltså kommissionen satt en tidsplan som ”är i princip helt omöjlig att efterleva”, enligt henne.

– Jag hade ett möte tidigare i dag med en förpackningsleverantör som säger att de behöver designa, ta fram och producera nya förpackningar, vilket också kan kräva nya maskiner för att följa lagstiftningen, vilket tar längre tid än lagstiftningen gör möjligt.

Trots att syftet är att skapa en mer gemensam marknad för förpackningar inom EU kommer företag fortfarande att behöva hantera nationella producentregister, avgifter och kompletterande regler i olika medlemsländer.

– De företag som säljer till flera länder måste alltså sätta sig in i vad som gäller på varje marknad, registrera sig där de omfattas av producentansvaret och hitta de organisationer som de ska rapportera till och betala avgifter till. De måste också sätta sig in i vilken information som krävs i respektive land.

Dessutom finns en oro för att lagstiftningen ska innebära omfattande investeringar i både fysiska butiker och e-handel. För större butiker finns från 2030 en bestämmelse om att de ska sträva efter att avsätta en del av försäljningsytan, upp till tio procent, till refillstationer för livsmedel och andra produkter.

– Här ser vi ett problem eftersom vi inte ser någon tydlig efterfrågan från konsumenterna. Hade det varit lönsamt och funnits en stor efterfrågan hade sådana lösningar redan varit betydligt vanligare.

– Sedan finns det också frågor om livsmedelssäkerhet. Om du tar med en egen burk, som du kanske inte har diskat ordentligt, till butiken och köper müsli och sedan blir sjuk – är det då butikens ansvar eller ditt eget?

För e-handeln införs från 2030 också krav som begränsar mängden onödigt tomrum i bland annat e-handelsförpackningar.

– Men den utvecklingen drivs redan av sig själv när förpackningsavgifterna ökar. Det finns ingen som skickar större eller fler förpackningar än nödvändigt om det innebär ökade kostnader.

– Nu varnar flera av våra medlemsföretag för att de nya kraven kommer att leda till att de måste ställa om sina logistikkedjor för att följa lagstiftningen, eller i värsta fall, skicka fler förpackningar för att säkerställa regelefterlevnad.

”I all den här röran kvarstår alltså fortfarande den stora frågan från företagen: Vad i hela friden är en förpackning?”

Överlag riskerar förordningen få en rad kontraproduktiva effekter, bland annat att företag som redan arbetar aktivt med att minska mängden förpackningar i stället behöver lägga stora resurser på administration och regelefterlevnad, konstaterar Natali Qvarfort.

– Ett företag vi har pratat med berättar exempelvis att de brukar återanvända förpackningar vid transporter och att de tidigare har lagat dem med lite tejp om de gått sönder.

– Enligt företaget innebär de nya dokumentationskraven att sådana lösningar blir mer komplicerade, eftersom även olika delar och material i förpackningen kan behöva dokumenteras. Företaget upplever därför att det i vissa fall kan bli enklare att använda en ny förpackning.

Hon berättar att en av de vanligaste frågorna hon får från medlemsföretag som nu försöker förstå lagstiftningen handlar om själva definitionen av en förpackning.

– Företagen brottas fortfarande med gränsdragningar kring vad som ska räknas som en förpackning. Är det det som håller ihop ett fempack strumpor? Är det det som ligger runt en kortlek? Var går gränsen mellan en konsumentförpackning och en transportförpackning? Och hur ska exempelvis en adventskalender klassificeras?

– I all den här röran kvarstår alltså fortfarande den stora frågan från företagen: Vad i hela friden är en förpackning?