REGELKRÅNGLET

Översättningsfiaskot: Lagen ändrades men domstolen märkte ingen skillnad – ”Extremt stora konsekvenser”

Regeringen ändrade artskyddsreglerna efter den uppmärksammade felöversättningen av EU:s fågeldirektiv. Men när de nya reglerna nu prövats i domstol är mycket som förut – och skogsföretagare fortsätter att drabbas hårt. ”Om regeringen hade velat åstadkomma något annat hade det varit bra för oss att veta det”, säger hovrättsrådet Anna Tiberg till TN.

Bakgrunden är en felaktighet i den svenska översättningen av EU:s fågeldirektiv som uppmärksammades förra året.

Kärnfrågan gäller artikel 5 d och när en störning av vilda fåglar ska vara förbjuden. I den svenska språkversionen stod att störningar var förbjudna om de ”inte saknar betydelse” för direktivets syfte.

Formuleringen skiljde sig från bland annat den engelska versionen, där störningen ska vara ”significant” – alltså av väsentlig betydelse.

Skillnaden kan tyckas liten. Men enligt kritiker innebar den svenska formuleringen en lägre tröskel för när en störning kunde omfattas av förbudet. Direktivet skrevs om och regeringen ändrade lydelsen i den svenska artskyddsförordningen från och med den 1 maj 2026.

Nu är det förbjudet att avsiktligt störa vilda fåglar om störningen har ”väsentlig betydelse” med hänsyn till fågeldirektivets syfte. Även skrivningarna om ekonomiska krav och rekreationsbehov ändrades.

MÖD: Går inte att utläsa vad regeringen avsett

När felöversättningen uppmärksammades hösten 2025 lovade regeringen att se över de svenska reglerna. Dåvarande klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari sade i oktober att regeringen skulle säkerställa att reglerna som genomför fågeldirektivets förbud ”inte går utöver vad som följer av EU-rätten”.

Men regeringen skrev inte in ett så kallat förordningsmotiv som förklarade vilken praktisk förändring den nya lydelsen var tänkt att åstadkomma.

Frågan hamnade nästan omedelbart på Mark- och miljööverdomstolens bord.

Den 26 maj, bara några veckor efter att den nya lydelsen trätt i kraft, avgjorde MÖD en planerad avverkning i Sollefteå.

Domstolen konstaterade att den nya artskyddsförordningen skulle tillämpas. Men MÖD pekade samtidigt uttryckligen på avsaknaden av motiv till förändringen:

”Några motiv till förordningsändringen har regeringen inte lämnat. Det går därmed inte att utläsa om och i så fall vilken ändring av bestämmelsens tillämpning som lagstiftaren avsett,” skriver MÖD.

Anna Tiberg, hovrättsråd och referent i det målet, förklarar för TN vad domstolen menade.

– Om regeringen hade andra tankar än att bara ändra ordalydelsen hade det varit värdefullt att veta vad man hade reagerat på, varför bestämmelsen behövde ändras och vad man ville åstadkomma. Ett sådant underlag ger domstolen mer tolkningsdata, säger hon.

Just omständigheten att förändringen härrör från en ny översättning, vilket är ovanligt, gjorde frågan särskilt intressant för domstolen.

– Ofta förstår man vad regeringen vill när en förordning ändras. Men här handlar det om en ändrad översättning, vilket är väldigt ovanligt. Då undrar man förstås varför ändringen görs och vad regeringen vill åstadkomma.

Domstolen fick tolka på egen hand

Avsaknaden av motiv betyder inte att den nya lagtexten saknar betydelse.

Men MÖD fick enligt Anna Tiberg göra en vanlig juridisk och språklig tolkning av den nya bestämmelsen utan något ytterligare underlag om vad regeringen velat uppnå.

Ett förordningsmotiv hade dock inte bundit domstolen. MÖD måste självständigt bedöma vad som faktiskt följer av förordningen och den bakomliggande EU-rätten., konstaterar Anna Tiberg.

– Domstolen kan komma fram till en annan tolkning än den som uttrycks i motiven. Om motivuttalandena inte har stöd i själva lagtexten förhåller man sig ganska kallsinnigt till dem. I slutänden måste vi läsa lagtexten och bedöma vad som faktiskt går att utläsa ur den.

Hon vill inte kritisera regeringen för att något förordningsmotiv inte togs fram. Sådana motiv är relativt ovanliga vid förordningsändringar.

– Om regeringen är nöjd med det sätt som vi har tolkat den nya lydelsen är allt gott och väl. Men om regeringen hade velat åstadkomma något annat hade det varit bra för oss att veta det.

Regeringen: Något motiv behövdes inte

Frågan om varför regeringen inte tog fram något förordningsmotiv har även lyfts politiskt.

Malin Larsson, riksdagsledamot för Socialdemokraterna, har frågat regeringen varför förändringen inte kompletterades med ett motiv som kunde ge vägledning åt myndigheter och domstolar.

– Ett förordningsmotiv hade kunnat klargöra hur långt fågelskyddet ska sträcka sig i förhållande till pågående markanvändning och hur proportionalitetsbedömningen ska göras. Det hade minskat osäkerheten för både markägare och myndigheter. Nu hänvisas man återigen till domstolarna för att få klarhet, säger hon.

Regeringen gör en annan bedömning.

I sitt svar konstaterar dåvarande vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz att förordningsmotiv sällan används och att syftet med den aktuella förändringen var att anpassa artskyddsförordningens ordalydelse till den korrigerade svenska versionen av fågeldirektivet.

”I detta fall, när syftet med ändringen varit att ordalydelsen i förordningen ska överensstämma med den rättade svenska lydelsen av fågeldirektivet, har regeringen inte sett att det funnits anledning att ta fram förordningsmotiv”, skriver han.

Sedan kom Hyttsten-domen

Frågan fick ytterligare tyngd en dryg månad senare.

I slutet av juni kom nästa vägledande MÖD-dom om de nya reglerna. Den gången handlade målet om familjen Hyttstens skog i Åre kommun.

Skogsstyrelsen hade förbjudit avverkning i delar av området med hänvisning till tretåig hackspett. Intäkterna från skogen var enligt familjen tänkta att användas för ett generationsskifte och investeringar i lantbruksverksamheten.

Domen var särskilt intressant eftersom MÖD nu direkt fick ta ställning till vilken betydelse den nya formuleringen om ”väsentlig betydelse” skulle få.

Domstolen konstaterar att den nya lydelsen ska tillämpas. Men samtidigt slår MÖD fast att förändringarna inte ändrar de grundläggande utgångspunkterna för artskyddsprövningen.

Domstolen går på Skogsstyrelsens linje. Den bedömer bland annat att den tretåiga hackspettens regionala populationsnivå inte är tillfredsställande och att den aktuella skogen har betydelse som livsmiljö och förbindelselänk till andra områden.

Avverkningsförbudet får därför stå kvar.

LRF: Regeringen borde ha förklarat vad ändringen skulle innebära

För Gunnar Lindén, LRF:s expert på naturvårdspolitik, bekräftar Hyttsten-domen det problem som MÖD hade pekat på redan i maj.

Han anser att regeringen borde ha kompletterat ändringen med ett förordningsmotiv som förklarade hur den nya formuleringen skulle förändra rättstillämpningen.

– När regeringen ändrade förordningen borde man också ha tagit fram en ny författningskommentar. Där borde man ha klargjort att fåglarnas livsmiljöer inte ska skyddas genom störningsförbudet, utan genom exempelvis formellt skydd eller avtal med markägaren, säger Gunnar Lindén.

Det är också här hans kritik går längre än MÖD:s.

Han menar att Sverige har utvecklat en långtgående tolkning av störningsförbudet där skador på fåglars livsmiljöer kan betraktas som en förbjuden störning även utanför häckningsperioden.

– I andra länder räknas inte skador på livsmiljö som en störning om det sker utanför häckningstid.

Enligt Gunnar Lindén bör större livsmiljöer i stället skyddas genom exempelvis Natura 2000, andra former av formellt skydd eller avtal med markägaren.

– Sverige har gjort en unik tolkning där vi säger att skador på de här livsmiljöerna är en störning. Det får extremt stora konsekvenser för den enskilda markägaren.

Han vill nu att regeringen klargör vilken tillämpning som faktiskt var avsedd.

– Regeringen måste se till att artskyddet inte tillämpas på ett mer långtgående sätt i Sverige än i andra EU-länder.

Wästling: ”Har inte lett till någon förändring i praktiken”

Även Frida Wästling, jurist på LRF, kopplar ihop avsaknaden av motiv med Hyttsten-domen.

Hon betonar samtidigt samma juridiska begränsning som Anna Tiberg: ett svenskt förordningsmotiv kan inte bestämma hur EU-rätten ska tolkas. Fågeldirektivet och EU-domstolens praxis ligger fortfarande i botten.

Däremot hade ett motiv kunnat förklara vad regeringen ville uppnå genom förändringen av den svenska implementeringen.

– Det som hade hjälpt i Hyttstens fall hade varit att domstolen åtminstone hade haft mer på fötterna för att döma utifrån den svenska implementeringen av fågeldirektivet, säger hon.

Frida Wästling tycker att de båda MÖD-domarna tillsammans ger en tydlig bild där domstolen först konstaterar att regeringens avsikt inte går att utläsa, därefter kommer Hyttsten-domen där den etablerade prövningsmodellen i huvudsak består.

– Regeringen måste vara tydlig med vad man vill åstadkomma med den här förändringen. För nu har den inte lett till någon förändring i praktiken.

Ekonomin får prövas senare

Frida Wästling pekar också på en annan del av Hyttsten-domen som hon anser får stor betydelse för markägarna.

Paret Hyttsten hade argumenterat för att ett avverkningsförbud skulle få stora ekonomiska konsekvenser. De hänvisade också till att den nya lydelsen av artskyddsförordningen uttryckligen nämner ekonomiska krav.

MÖD tolkar dock inte detta som att den enskilde markägarens ekonomiska skada ska vägas mot artskyddet när själva förbudet prövas.

Först avgörs om artskyddet innebär att avverkningen ska förbjudas. Därefter kan dispens prövas. Om markägaren ändå inte får avverka får den ekonomiska skadan i stället hanteras genom frågan om ersättning.

Frida Wästling menar att domen därmed ger ett principiellt viktigt besked.

– Det vi egentligen vet står klart nu är att artskyddet går före markägarens intresse av att bruka marken. Proportionaliteten, även om förbudet omkullkastar en hel verksamhet, får prövas först i ersättningsdelen.

För den enskilde kan det innebära ytterligare en rättslig process.

– Markägarens intresse av att kunna driva gården vidare och få ekonomisk avkastning ska enligt domstolen tillgodoses i ersättningsfrågan. Men då måste markägaren också stämma staten för att få ersättning.

”Det handlar också om ett samhällsintresse”

Frida Wästling vill samtidigt lyfta frågan bortom den enskilde skogsägarens ekonomi.

I Hyttstens fall skulle intäkterna från skogen användas i samband med generationsskifte och investeringar i jordbruket. Därmed kan ett avverkningsförbud enligt henne också påverka livsmedelsproduktion och andra samhällsintressen.

– Markägarens intresse av att bruka marken kan ses som en enskild fråga. Men i det långa loppet, och särskilt i de tider vi lever i nu, är det också ett samhällsintresse med exempelvis ökad livsmedelsproduktion.