ATTACKERNA MOT IRAN

Experten: Bara sett början av oljekrisen – då är Sverige illa ute

Krisen i Mellanöstern kan leda till en splittrad oljemarknad med varubrist och skyhöga priser som följd. Allra värst är läget för Sverige och andra länder som saknar egen oljeproduktion. ”Redan nu börjar det förmodligen bli problem att producera”, säger handelsexperten Henrik Isakson till TN.

Det har nu gått över sex veckor sedan inledningen av kriget i Iran och problemen i det handelsstrategiskt viktiga Hormuzsundet har pågått nästan lika länge. Men även om störningarna redan har fått tydliga effekter på världsekonomin, inte minst i form av stigande oljepriser, så är risken stor att situationen kommer att förvärras.

Det menar Henrik Isakson, som är policyansvarig för handelspolitik på Svenskt Näringsliv.

– I den allmänna debatten så blir det lätt fokus på hur mycket dyrare bensinen blir vid pumpen för det är en fråga som förstås engagerar gemene man väldigt mycket. Men den större ekonomiska effekten kommer snarare indirekt via olika värdekedjor, säger han till TN.

Värre innan det blir bättre

Enligt Henrik Isakson har många av de fartyg som passerade genom Hormuzsundet precis innan kriget började kommit fram till sina destinationer först nu. Hittills har leveranserna alltså legat på en ganska normal nivå, men framöver väntas effekterna bli betydligt mer kännbara.

De olja och gas som normalt sett passerar i Hormuzsundet går främst till länder i Asien, där det väntas uppstå en bristsituation till följd av problemen. I Europa, som främst handlar olja och naturgas från andra håll, kommer bristsituationen i stället att märkas av i form av stigande priser på bensin såväl som plast, syntetgummi, asfalt och en rad andra produkter. Eftersom naturgas också används till att producera gödsel är risken stor att livsmedelspriserna kommer att stiga.

Det är i nuläget oklart hur länge störningarna i Hormuzsundet kommer att pågå men enligt data från analystjänsten Global Trade Alert finns det mycket som pekar på att det kan ta månader snarare än veckor till sundet kan öppnas helt igen.

”Jag vågar säga att det kommer att få effekt och att effekten verkar bli störst i livsmedelsproduktionen.”

Ju längre störningarna i Hormuzsundet pågår desto värre kommer prisökningarna att bli, förklarar Henrik Isakson.

– Det tar ett tag för en chock att leta sig igenom systemet så även om konflikten hade tagit slut i dag så hade ändå de ekonomiska effekterna blivit värre ett tag framåt innan de så småningom hade börjat klinga av igen. Men redan nu börjar det förmodligen bli problem att producera en hel del varor i Asien på grund av de här bristerna och eftersom vi importerar så mycket därifrån så kommer vi att märka av det.

När kan effekterna nå hit, tror du?

– Jag vågar faktiskt inte säga det för det handlar om olika produkter och det kan variera hur mycket som finns i lager och sådana saker. Men jag vågar säga att det kommer att få effekt och att effekten verkar bli störst i livsmedelsproduktionen. Samtidigt har marknaden en förmåga att anpassa sig så effekterna är svåröverblickbara.

WTO: Fritt fram för exportstopp

Faktum är att Världshandelsorganisationen, WTO, saknar förbud mot att införa exportrestriktioner. Det finns alltså ingenting som hindrar länder från att minska eller helt stoppa sin export av till exempel olja om de önskar det.

– När WTO grundades så ansåg man nog inte att sådana regler behövdes. Normalt sett är det ju idiotiskt för ett land att hindra sig själv från att exportera för det innebär att man förvägrar sig själv inkomster som man skulle kunna få. Men det finns ändå anledningar till att ett land kan ha nytta av en sådan politik och det är just i ett läge som det här.

Om priset på olja blir så pass högt att det leder till protester från det egna landets invånare kan det vara frestande för politiker att minska exporten för att behålla mer av oljan på hemmaplan. Men då går de å andra sidan miste om de inkomster som oljeexporten annars hade genererat.

”Det finns ganska många viktiga passager i världen som kan blockeras så det är en risk man måste ha i åtanke.”

I en situation där ett land skulle begränsa sin export är det inte omöjligt att fler skulle följa efter.

– Då kommer världsmarknadspriset att skjuta i höjden ännu mer eftersom det finns mindre tillgång och den internationella oljemarknaden kommer att brytas sönder i olika delar. Då blir det dyrare för oss och alla andra som inte har olja själva så då blir situationen värre för oss än den redan är.

Hur trolig är en sådan utveckling?

– Jag tror inte att det är svart eller vitt, alltså att det blir eller inte blir, utan jag tror att länder kan komma att göra vissa ingrepp av det här slaget framöver och det kan nog gå ganska fort när de väl bestämmer sig för att göra det.

Dessutom finns det en risk för att krisen kommer att sprida sig. Henrik Isakson pekar på att flera av världens viktigaste sjöfartspassager ligger i geopolitiskt osäkra områden, där fler länder skulle kunna ta efter Irans exempel och införa begränsningar.

– Det mindre dåliga scenariot är i så fall att man säger att vi tänker ta ut en avgift för att passera. Det värre scenariot är att man säger att vi inte tänker låta er passera. Skulle man göra det första så är det för att tjäna pengar på det. Skulle man göra det andra så är det mer av politiska skäl. Det finns ganska många viktiga passager i världen som kan blockeras så det är en risk man måste ha i åtanke.

EU oense om klimatstrategi

Redan nu ökar också risken för att enskilda länder väljer att införa statliga stöd och subventioner, till exempel i form av tillfälliga skattesänkningar. Den utvecklingen märks redan i en rad länder, även Sverige, menar Henrik Isakson.

– Om det kan man säga olika saker, men det som är relevant just i det här sammanhanget är att om det görs på ett helt okoordinerat sätt så kan det skapa stora snedvridningar på EU:s interna marknad, alltså att företag som i dag konkurrerar på lika villkor helt plötsligt inte gör det på grund av att vissa får stora stöd som andra inte får.

Det råder olika uppfattningar inom EU om hur oljekrisen ska kopplas till klimatomställningen. Medan en del anser att EU borde lösa situationen med att dämpa takten i omställningen, menar andra att beroendet av olja visar att omställningen inte har gått tillräckligt fort.

– Du kan utifrån det här läget dra två helt olika slutsatser och det påverkar handelspolitiken mycket. Det diskuteras jättemycket hur vi ska kunna producera mer fossilfritt i Europa, men det kommer att ta sin tid. Vill vi att omställningen ska gå snabbt så måste vi köpa mer från Kina, för det är Kina som bland annat producerar de solpaneler och elbilar som skulle göra oss mindre oljeberoende. Men de flesta vill inte bli mer beroende av Kina av andra skäl. Så där finns en krock som EU förr eller senare kommer att behöva hantera.