ELKRISEN

Trots varningarna: Nu ska vattenkraftverken rivas – kapar företagets livlina

Mark- och miljödomstolens dom innebär att flera vattenkraftverk och broar ska rivas i Robertsforsområdet. Nu varnar företagaren Peter Göttfert för att det även slår mot hans gjuteriverksamhet med anor från 1700-talet. ”Kylvattnet är helt avgörande för den dagliga produktionen”, säger han till TN.

Att riva den anrika Bruksforsbron skulle bli ett ekonomiskt, kulturellt och beredskapsmässigt bakslag, varnar företrädare för Robertsfors kommun och det lokala näringslivet.

– Beslutet var ganska väntat. Men det är klart man är besviken. Bruksforsbron har funnits i flera hundra år. Att den förbindelsen nu försvinner påverkar invånarna, eftersom den har varit ett naturligt gångstråk och en viktig överfart för biltrafik, säger Petra Andersin (S), kommunalråd i Robertsfors kommun.

Det skapar också logistiska utmaningar inför den kommande utbyggnaden av Norrbotniabanan, berättar hon.

– Broförbindelsen var tänkt att få en direkt koppling till det planerade stationsläget. Försvinner den påverkas även infrastrukturen i området, säger Petra Andersin.

Företag påverkas

Norrlandsgjuteriet påverkas direkt av beslutet eftersom företaget är beroende av kylvatten från Bruksforsdammen för att kyla sina smältugnar.

– När man nu beslutat att riva ut vattenkraften i sin helhet innebär det att kylvattnet, som är helt avgörande för den dagliga produktionen, försvinner, säger vd Peter Göttfert.

Norrlandsgjuteriet har sina rötter i Robertsfors bruk från 1750-talet, vars medgrundare också gett orten dess namn. Redan då var vattenkraften avgörande för järnframställningen, vattenhjul drev smedjans hammare och bälgarna som försåg ugnarna med luft.

Nu har kylvattnet blivit en bärande del i det lokala näringslivet. Norrlandsgjuteriet använder vatten från Bruksfors, medan andra bolag som CoorsTek och A Teknik hämtar sitt kylvatten från Sågforsens kraftstation.

Under 2013–2014 investerade Norrlandsgjuteriet i ett nytt smältverk och ökade då sitt beroende av kylvatten.

– När vi informerade tillsynsmyndigheterna om att vi skulle investera i ett nytt smältverk och, liksom tidigare, ta kylvatten från ån, fanns det inga invändningar. Tvärtom, de såg väldigt positivt på företagets investering då och det skulle sänka våra vår totala energiförbrukning, säger han.

Alternativa lösningar

Under domstolsförhandlingen har de berörda parterna diskuterat lösningar. Eftersom Skellefteå Kraft ska genomföra markarbeten i samband med rivningen har kraftbolaget framfört att man skulle kunna var behjälpliga för att skapa förutsättningar för ett bättre kylvattenintag.

Peter Göttfert på Norrlandsgjuteriet berättar att man har tittat på två alternativ. Den ena är att i samband med markarbetena gräva en ny brunn och installera en pumplösning i Rickleån, där vatten tas in via en pumpstation. Den andra är att bygga ett kyltorn, där vattnet cirkulerar i ett slutet system som kan hantera både volymer och temperatur.

Pumplösningen har dock snabbt avfärdats, menar Peter Göttfert.

– Här har Länsstyrelsen meddelat att om vi gräver en ny brunn skulle den betraktas som en ny vattenanläggning, vilket kräver ett eget miljötillstånd. Det kommer att kosta pengar, ta tid och skapa mer krångel för oss.

En mer stabil lösning som gjuteriet föreslagit är att bygga ett kyltorn, menar han.

– Med ett kyltorn skulle vi bli helt oberoende av kylvatten från ån och slippa söka miljötillstånd för vattenanläggning. Om vi sätter i gång med det i dag finns det inga hinder den dag rivningen påbörjas. Annars krävs det mycket planering under själva rivningsarbetet, säger han.

Vem ska betala?

Men här har parterna inte kommit överens om vilken aktör som ska stå för kostnaderna.

– Jag föreslog under förhandlingarna i domstolen att istället för att gräva en ny brunn med tillhörande pumpanläggning så skulle Skellefteå kraft kunna sätta upp ett kyltorn. Men det har man inte gått med på, säger Peter Göttfert.

Susanne Öhrvall, affärsenhetschef för vattenkraft på Skellefteå Kraft, menar att domen har fallit ut som väntat, givet de rättsliga ramarna som satts inom NAP.

– För vår del var det väldigt positivt och det låg i mycket hög grad i linje med vår ansökan. Samtidigt finns det fortfarande möjlighet att överklaga domen veckan ut. Så vi kan inte ropa hej än, säger Susanne Öhrvall, affärsenhetschef för vattenkraft på Skellefteå Kraft.

Likaså har domstolens bedömning av de invändningar som lyfts av Norrlandsgjuteriet skett korrekt, menar hon.

– Domstolen gjorde tolkningen att företaget faktiskt inte har något tillstånd för vattenintaget. Då fanns det inte så mycket för dem att ta ställning till. Rent juridiskt gick de på sakliga fakta.

Sista utvägen

Skellefteå Kraft har tidigare uttryckt en vilja att broarna vid kraftstationerna i Bruksfors och Fredriksfors skulle tas över av andra aktörer. Men eftersom någon överenskommelse inte har nåtts kommer de att rivas ut i sin helhet.

– Egentligen är inget av det här broar. Det är dammar med en vägbana ovanpå som används för trafik. Men syftet med dem är att vara dämmande konstruktioner för kraftverksverksamhet, säger Susanne Öhrvall.

Skellefteå Kraft menar också att deras roll varit att föreslå alternativ till lösningar, inte att bekosta dem.

– Det är fullt förståeligt att det väcks många frågor. Vi är bland de första ut i den här omprövningen och det är många intressenter med olika inspel som ska hanteras. Samtidigt är vi ett företag som vill pröva vår rätt att återkalla de tillstånd vi en gång har fått och avveckla vår verksamhet inom ramen för den nationella prövningen, säger Susanne Öhrvall och fortsätter:

– Det är många viljor som ska vävas in i det här, så det är inte jag som ska avgöra vad som är rimligt eller vad som är rätt i slutändan, säger Susanne Öhrvall.

Ingen hänsyn till tredje part

Problemet är att man över huvud taget inte har tagit någon hänsyn till tredje part, menar Peter Göttfert.

– Domstolen har prövat Skellefteå Krafts ansökan och i stort sett bifallit den, med fokus på utrivningen av dammarna och de miljöfördelar man ser med att återställa vattendraget till ett mer naturligt tillstånd, säger han.

Petra Andersin menar att avsaknaden av kompensationslösningar för tredje part visar på stora brister inom den nationella planen för moderna miljövillkor (NAP).

– Staten borde på något sätt ha reglerat det här. Om det ska ske genom fonden, via staten eller genom bolaget vill jag inte ta ställning till. Men någon form av kompensation borde man ha säkerställt. Jag vill vara tydlig med att vi inte är kritiska till prövningarna i sig, utan till konsekvenserna för tredje part, säger hon.

Peter Göttfert varnar om att domen kan bli vägledande för kommande projekt runtom i Sverige.

– Det finns betydligt större anläggningar än Rickleån som kan drabbas. Då kan konsekvenserna för tredje part bli ännu mer omfattande, säger han.

”Inget vattendrag är det andra likt”

Susanne Öhrvall på Skellefteå Kraft vill dock inte spekulera om prejudicerande fall.

– Inget vattendrag är det andra likt. Det är unika förutsättningar på varje plats som måste tas i beaktande, så jag vågar inte prata om något prejudicerande fall här.

Skellefteå Kraft bedömer att när domen har vunnit laga kraft, efter eventuella överklaganden, väntas de riva ut anläggningarna inom två år.

Domen kan överklagas senast fredagen den 6 mars 2026.

– Vi tittar just nu på hur vi ska ställa oss till det. Det är ett alternativ, avslutar Peter Göttfert.