DEBATTEN OM FRISKOLORNA

”Låt friskolor överta dåligt fungerande kommunala skolor”

”Det är djupt beklagligt att en regering med en liberal utbildningsminister styr utvecklingen mot försämringar för friskolor i stället för motsatsen”, skriver krönikören Annika Westh.

Den nuvarande regeringen har utlovat en ”reformering av friskolesystemet”. Den hoppfulle föreställde sig inledningsvis att det skulle kunna skapa förståelse för friskolans bidrag till förnyelse av den svenska skolan, genom att lyfta fram det de bidrar med i kommuner. Om valfriheten och pedagogiken. Men det blev inte så.

Det har blivit allt tydligare att den så kallade reformeringen har handlat om något annat än att ta krafttag mot eventuellt misskötta skolor. Regeringen har med Liberalerna i spetsen – en gång tillskyndare av friskolan - presenterat förslag som endast syftar till att underminera väl fungerande friskolor. Att försvåra för dem. Att sända signalen att det inte är lönt att fortsätta.

”Omöjliggör en trygg vardag för både elever och lärare och en långsiktig planering.”

Låt mig ge några exempel: Förbud mot vinstöverföring mellan skolor i en koncern, vilket skulle rasera den ekonomi som de långsamt byggt upp under decennier. Förbud mot vinstutdelning inom fem år efter nystart – ett förslag som gör det mycket mindre attraktivt att låna ut kapital till en skola man tror på och vill stötta. Förbud mot att driva skolor i aktiebolagets form. Flera av förslagen får stora konsekvenser: De inskränker näringsfriheten och etableringsfriheten – det är alltså oförenligt med både svensk lag och EU-rätt.

Utredaren Joakim Stymne har nu på regeringens uppdrag överlämnat den andra delen av sin utredning om vinster i skolan SOU 2025:37. Den innebär att ännu ett fundament för vårt skolsystem rubbats genom försämringar för friskolan som i flera fall skulle innebära slutet för dem. De förslag som fortsätter att hagla över skolor med enskild huvudman omöjliggör en trygg vardag för både elever och lärare och en långsiktig planering.

Det är nu uppenbart att det finns en politisk agenda bakom förslagen på skolområdet: den handlar om att all kraft riktas mot just de friskolor som över lag fungerar bättre än den kommunala skolan; bättre skolresultat och högre trivsel bland lärare än de kommunala skolorna. Och som är populära och efterfrågade av elever och föräldrar vilket bekräftas av köerna till många av dem.

”Vad ska vi göra med de kommunala skolorna som har stora problem med både ordning och resultat?”

Friskolor är dessutom i minoritet: 80 procent av landets skolor drivs av kommunerna. Och det är i de kommunala skolorna de stora problemen finns.

Det är kommunen som är ansvarig för att se till att alla barn får en skolplats. Det är ett av argumenten för att kommunen ska kunna säga nej till en friskola – för att värna de egna skolorna – och för att de bör få en högre skolpeng per barn än en friskola. En tillåtelse att minska skolpengen i en kommun till friskolor med sex procent föreslås av bland annat regerings särskilda utredare Lena Holmdahl, vilket skulle kullkasta ekonomi för flertalet friskolor. Nu har Liberalerna också slagit fast att de kommer att gå vidare med att även friskolor ska omfattas av offentlighetsprincipen. Också en reform i strid med aktiebolagslagen och som kommer att kräva administrativa resurser som de flesta friskolor saknar.

Men vi måste ställa oss följande viktiga fråga, som aldrig har ställts av regeringen: vad ska vi göra med de kommunala skolorna som har stora problem med både ordning och resultat? Varför tas inte krafttag mot deras djupgående problem? Fungerar de bättre om man lägger ner friskolan? Om syftet vore att värna det uppväxande släktet, skulle kraften och ivern att reformera riktas också mot kommunala skolor och inte enbart ägnas åt att kväsa friskolan.

Jag vill pröva förslaget att låta friskolor överta dåligt fungerande kommunala skolor. Kommunernas ansvar att se till att alla barn har en skolplats betyder nödvändigtvis inte att de också måste vara utförare. I samförstånd mellan kommunen och enskilda huvudmän kan man tillsammans se till att alla barn får en skolplats – i en bra skola. Friskolor klarar ofta av sitt uppdrag bättre än de kommunala. Det handlar inte sällan om att friskolorna hanterar problemen med mobbing betydligt bättre och eleverna har större chans att komma till sin rätt.

”Det är våra elever som är förlorare om friskolan offras.”

Jag drar inte alla kommunala skolor över en kam – det finns stora skillnader dem emellan och mellan hela kommuner – de flesta är bra med kompetenta rektorer och hängivna lärare. Men allt sedan skolsystemet blev konkurrensutsatt, har friskolor hela tiden strävat efter att bli bättre – vilket de också blivit. Incitamentet att bli bättre för att familjer ska vilja välja dem är oslagbart. Konkurrensen har bidragit till att även den de kommunala skolorna har blivit bättre. Det svenska skolsystemet får inte svärtas ner av frestelsen att ta politiska poäng.

Det är djupt beklagligt att en regering med en liberal utbildningsminister styr utvecklingen mot försämringar för friskolor i stället för motsatsen. Det är våra elever som är förlorare om friskolan offras. För alla barn är olika och alla barn har rätt till en bra skolgång. Förmena dem inte den rätten.