DEN GLOBALA KONJUNKTUREN

Varningen: Väst på läktaren när Kina satsar i Afrika – ”Måste finnas en plan”

En rad afrikanska länder spås en lysande framtid inom handel och teknisk utveckling, men medan Kina flyttar fram positionerna har Europa placerat sig på läktaren. Det menar flera experter, som nu varnar för ödesdigra konsekvenser. ”Här behöver väst verkligen steppa upp”, säger Sara Radu på Business Sweden till TN.

Järnvägar, hamnar och anläggningar för vind- och solkraft. Listan på afrikanska infrastrukturprojekt där Kina har bidragit med investeringar blir sakta men säkert allt längre. Men medan Kina har tillbringat de senaste decennierna med att bygga upp ett tätt samarbete med flera länder i Afrika, har Sverige och resten av västvärlden inte lyckats hålla sig framme på samma sätt.

Det menar bland andra Håkan Juholt, Sveriges tidigare ambassadör i Sydafrika. I essän ”När världen förändras sitter Sverige på läktaren”, som nyligen publicerades på sajten Smedjan, skriver han att Sverige har ett gott rykte i många afrikanska länder, men att intresset hittills inte direkt har varit ömsesidigt.

”Det är hög tid att förändra den allmänt rådande synen på den afrikanska kontinenten. Från allmosornas: hur kan vi hjälpa dem, till: hur ska vi få dem att se Sverige som relevant partner?” skriver han i sin text.

Att det är dags att förändra synen på Afrika håller även Nima Sanandaji, samhällsanalytiker och teknologie doktor från KTH, och Sara Radu, interim regionchef för Mellanöstern och Afrika på Business Sweden samt handelssekreterare i Sydafrika, med om. De pekar på att Afrika dels har en av världens yngsta befolkningar, dels på att kontinenten har en hög digital mognad och är långt framskriden inom teknisk utveckling. Därför är det troligt att Afrika står inför en stark tillväxtresa framöver, menar de.

– Från väst underskattas både Indien och Afrika, trots att de har befolkningstillväxt, växande bolag inte minst inom ny teknik och talanger som de skickar ut till universitet och arbetsplatser över hela världen, säger Nima Sanandaji till TN.

”Siffrorna talar sitt tydliga språk.”

Sara Radu har varit på plats i Afrika under många år och kan utan svårigheter plocka fram intressant statistik om kontinenten.

– Det är ganska mycket som är mindblowing när vi talar om tillväxt. Medan Sveriges största handelspartner är Europa, där tillväxten framöver spås vara ganska minimal, så ser det annorlunda ut i Afrika. Fram till 2030 så har kontinenten 18 av världens 30 snabbast växande ekonomier, säger hon och fortsätter:

– Medianåldern idag är 19 år. 2035 kommer det att vara fler unga afrikaner som kliver in på arbetsmarknaden än i resten av världen kombinerat, och hoppar man fram till 2050 så kommer 25 procent av världens population att finnas i Afrika. Så det är klart att siffrorna talar sitt tydliga språk.

Ändå är Sara Radus erfarenhet att svenska företag fortfarande tittar på Afrika på lite distans.

– Man tänker att man nog borde gå in, men riskerna som finns och målas upp i medier verkar väga tyngre. Det kanske ändå inte är för oss, tänker många företag, säger hon.

Nima Sanandaji är inne på samma linje. Han anser att länder i väst många gånger har en föråldrad bild av Afrika, som fokuserar på saker som kolonialism och svält snarare än teknologiska framsteg och frihandel. Även om världens djupteknologiska företag är fokuserade till Nordamerika, Europa och Asien, men några finns redan idag också i Afrika, konstaterar han.

Chans för Europa

Nima Sanandaji pekar exempelvis ut Nairobi som ett centrum för utveckling av fotonik och elektronik och Lagos som långt framskridet inom fintech-utveckling. Men det är en utveckling som alltså till stor del gått under radarn i Europa, menar han.

– Generellt sett skulle jag säga att Europa har en chans nu för Europa är näst bäst på avancerad teknologi. USA har en dominans men Europa har en kostnadsfördel och dessutom betydligt mer förutsägbar handelspolitik. Därför tror jag att europeisk teknologi har en stark chans att spela en större roll i globala handelskedjor.

Sara Radus råd är att börja med att göra en Afrikastrategi för att kunna dra nytta av det som kommer ske framöver. Börjar företagen inte ens med en strategi nu är risken att de står kvar på perrongen när tåget lämnar, varnar hon.

– Men självklart kan man inte bara titta på demografin och använda det som enda skäl för att satsa i Afrika. Det finns också utmaningar kopplade till utvecklingen. Vi kommer att se en väldigt stor rörelse in mot städerna, urbaniseringen som måste ske kräver el, infrastruktur, utbildning, hälso- och sjukvård och så vidare. Digitaliseringen och den gröna omställningen som sker ställer enorma krav, säger hon.

Så vad är det allra viktigaste för företag som är nyfikna på att gå in i Afrika?

– Man måste se på det med nya ögon. Många ser fortfarande kontinenten som biståndsberoende och präglad av elände och bekymmer. Men givet utvecklingen kommer arbetskraften vara betydligt större och kundgruppen mycket rikare, säger hon.

”Det är inte cash in och snabba vinster, då finns det betydligt enklare marknader.”

Sen måste företagen också klara av att se vad som kommer att driva de här förändringarna, och vem som kommer att driva dem. Inte minst Kina har varit på plats med direktinvesteringar och infrastruktursatsningar under lång tid. Det skapas beroenden och relationer, påpekar Sara Radu.

– Och det faktum att Afrika sitter på en enorm mängd naturresurser minskar inte direkt intresset. Det är ju lite av världens skafferi om man tittar på det som finns i jorden. Ungefär 30 procent av världens kritiska mineralreserver finns på kontinenten och det finns en jordbruks-, service- och industrisektor som snabbt ökar.

– Det kommer att kräva energiproduktion och där finns det faktiskt många svenska företag som väldigt väl matchar de behov som finns, säger hon.

Sara Radu poängterar att det råder olika förutsättningar i olika länder i Afrika, och att det fortfarande finns mycket som är obekant för svenska aktörer.

– Man måste förstå utmaningarna med byråkrati, korruption, politisk instabilitet och infrastrukturutmaningarna. Allt det där finns, men det är också någonting man kan navigera i om man går in med öppna ögon och tar fram en tydlig strategi och tar hjälp av experter på plats.

– Afrika och dess länder är verkligen en relationsekonomi, så du måste se det långsiktigt. Det är inte cash in och snabba vinster, då finns det betydligt enklare marknader, säger hon.

Riskabel situation

Men medan Europa alltså nu står inför att få upp ögonen för vad Afrika har att erbjuda, har alltså länder som Kina varit betydligt bättre på att hålla sig framme. Enligt ett reportage i SVT har Kina nu investerat i nästan alla afrikanska länder – något som ofta har resulterat i en beroendesituation när de afrikanska länderna har visat sig få svårt att betala tillbaka de kinesiska lånen.

– Här behöver väst verkligen steppa upp och spela en större roll, vilket såväl både Sverige som EU gör med bland annat Global Gateway. Det handlar om rena affärsintressen, men också om att geopolitiskt vara en partner för afrikanska länder. Vi ser en tydlig kinesisk strategi och närvaro i Afrika som blir allt tajtare, säger Sara Radu.

Finns det säkerhetsfrågor kopplat till den här konkurrensen?

– Ja, och de diskussionerna går varma i bland annat Sydafrika just nu, inte minst när det gäller försvarsindustrin. Risken är att relationerna med öst och Ryssland blir tajtare och svårare att bryta.

”Det är i grunden positivt om afrikanska länder integreras mer i handelsrelationer med Europa, då handel baserat på fria marknader bygger upp fredliga relationer och välståndsutveckling.”

Även Nima Sanandaji lyfter fram att starkare handelsrelationer mellan Europa och Afrika kan göra skillnad inte bara ekonomiskt, utan även säkerhetsmässigt.

– Det finns olika säkerhetspolitiska frågor med handel gentemot Afrika, bland annat för att det är en så stor kontinent med så många länder. Det är i grunden positivt om afrikanska länder integreras mer i handelsrelationer med Europa, då handel baserat på fria marknader bygger upp fredliga relationer och välståndsutveckling, säger han, och fortsätter:

– Europeiska företag i afrikanska länder kan förstås i många fall komma att samarbeta med amerikanska eller kinesiska företag, men de är också konkurrenter. I växande delar av världen, som Afrika, kan europeisk teknologi vara ett viktigt komplement och substitut till amerikansk och kinesisk.

Håkan Juholt går steget längre. I sin essä tar han upp att det egentligen i första hand inte handlar om vad Europa kan vinna på att handla mer med Afrika, utan vad risken är om det inte blir så.

”Efter Rysslands brutala invasion av demokratiska Ukraina, står det klart att auktoritära stater ytterligare fördjupar sitt samarbete och försöker vinna över unga och sårbara demokratier, länder som har starkt fokus på nationella intressen och som i möjligaste mån kommer att undvika att välja. Om samarbeten med Ryssland, Kina och Iran gynnar landets intressen kommer dessa relationer prioriteras. Är EU med länder som Sverige, Tyskland och Frankrike mest relevant, kommer våra demokratiska länder väljas som partner. Sverige är mer beroende av dessa länders val än vad de är av Sverige”, skriver han.

”Precis som på alla marknader är det viktigt att du har en strategi.”

Även Sara Radu menar att det i slutändan handlar om att Europa måste erbjuda länderna i Afrika ett alternativ till framför allt Ryssland och Kina. Nu är det viktigare än någonsin att jobba på relationerna med Afrika och dess länder, menar hon. Politiskt, ekonomiskt och kulturellt.

– Fördelen för svenska företag är att Sverigebilden generellt sett är väldigt positiv på kontinenten.

Men det går inte heller att rida på historien och tänka att Sverige stöttat bland annat Sydafrika och Namibia historiskt, betonar hon.

– Vi måste vårda relationerna och fortsätta vara här rent fysiskt, annars väljs vi snabbt bort, säger hon.

Hur bråttom är det att vi i väst förbättrar handelsrelationerna med afrikanska länder?

– Det är en jättebra fråga, men komplex. Precis som på alla marknader är det viktigt att du har en strategi, det finns ju företag som vill gå in på komplexa marknader och se potentialen. Men det måste finnas en plan för några år framåt, har du inte det måste du tillbaka till ritbordet.