DEBATTEN OM FRISKOLORNA

Navid sålde friskola efter år av kommunbråk – ”Vägrade tvinga ut 40 barn i ovisshet”

Bild: Kallestad, Gorm, privat.

Navid Ghannad startade sin friskola 2013 för att ge barn med autism en chans. Men för två år sedan tvingades han sälja efter en hård kamp med flera Skånekommuner som inte gav skolan rätt ersättning. ”Jag är så glad att jag hann ta mig ur i tid – risken var att jag hade gått in i väggen”, säger han till TN.

Navid Ghannad är en entreprenör ända ut i fingerspetsarna. När han efter många års kamp inte lyckades få en fungerande skolgång för sin son med autism tog han saken i egna händer och startade eget. Starten blev tuff. Helt utan lokaler och svårigheter att hitta medfinansiärer till projektet, stod han och hans fru Charlotte där med hela risken.

– Ingen av oss hade drivit skola förut. Det var en lärprocess. Men vi hade våra visioner – och vi visste vad vi ville, säger Navid Ghannad som ensam gick in med kapital i det nystartade bolaget.

Första tiden gick verksamheten med stora underskott. De elever som Pusselbiten fick ta över från kommunerna var de med störst behov av stöd, vilket ledde till stora kostnader initialt. Men tack vare Navid Ghannads uppfinningsrikedom kunde de röda siffrorna snart vändas till svarta.

”Om vi då hade två kommuner som inte vill betala så kunde vi tvingas ligga ute med 2-3 miljoner kronor.”

Han drog nytta av sitt andra uppdrag – han är universitetslektor i entreprenörskap – och adderade på kort tid flera inkomstinbringande innovationer. Som ett utbildningscentrum som var gratis för personalen på skolan, men kostade för externa deltagare, och en skolskjutsverksamhet där skolans egna lärare körde barnen till skolan. Eleverna som bor i hela Skåne slapp därmed resor med skolbuss som både kan bli långa och krävande för barn med autism. Även en LSS-verksamhet (boende samt tillsyn) i befintliga lokaler blev ett värdefullt tillskott och en andra skola startades 2017.

– Det gjorde att vi kunde bedriva en fin verksamhet med hög personaltäthet och kompetenta medarbetare samt förstärkt elevhälsa med bland annat en logoped. Vi hade nästan fem års kötid för att få komma in på skolan, berättar Navid Ghannad.

Skolentreprenören Navid Ghannad. Bild: JONAS THUN

Men samtidigt hopade sig problemen. I takt med att skolan växte blev konflikterna med kommunerna allt fler. Det handlade som så ofta annars om pengar. Barn med omfattande behov av särskilt stöd har ett tilläggsbelopp kopplat till skolpengen, men flera av kommunerna vägrade att betala, vilket tvingade in Navid Ghannad i långa juridiska processer med överklagande på överklagande.

Varje juridisk process blev snabbt ett ekonomiskt problem för Pusselbiten eftersom det var så kostnadsdrivande att bedriva specialundervisningen. För fem elever krävdes fem assistenter och en pedagog och det kunde dröja upp till två år innan Pusselbiten fick pengarna från kommunerna.

– Om vi då hade två kommuner som inte vill betala så kunde vi tvingas ligga ute med 2-3 miljoner kronor. Hela tiden var det på gränsen – kommer vi att klara oss? Vi bedrev ju en liten verksamhet. Vi hade inte de finansiella musklerna som krävdes, säger Navid Ghannad.

Och trots att Navid Ghannad vann varje gång tog bråken på krafterna. Hur länge skulle han orka?

"Hela debatten driver på en koncentration av skolorna”

TN har tidigare berättat om att det sker en konsolidering på friskolemarknaden, där större koncerner köper upp mindre friskolor. Bilden bekräftas av Ulla Hamilton, vd på Friskolornas riksförbund. Det finns flera förklaringar till trenden, menar hon, dels att många av de som startade friskola när reformen genomfördes 1991 börjar närma sig pensionsålder, dels att många skräms av dagens debattklimat och är utmattade av kommunal byråkrati.

– Hela debatten driver på en koncentration av skolorna. Vissa påstår att det är koncerner som shoppar, men det är snarare så att det är koncernerna som blir uppvaktade av mindre friskolor som vill sälja, säger hon.

Ulla Hamilton, vd för Friskolornas riksförbund. Bild: Janerik Henriksson/TT

TN har gjort en rundringning bland friskolor som bekräftar bilden. Maria-Pia Karlsson, som driver Solberga förskolor tillsammans med Anna Almlöf i Örebro län, berättar att hon har fått flera förfrågningar från mindre skolor:

– Flera föräldrakollektiv har hört av sig för att de vill sälja. Det är jättesorgligt. Det beror på debatten, men också på att ägarledningsprövningen har blivit hårdare. När man byter styrelse så är det svårt att få tag på folk till styrelsen. Det är svårt att skapa samma engagemang hos föräldraföreningarna som förut. Då får vi motsatsen till det man vill åstadkomma – flera små, superbra och engagerade verksamheter drivs bort, säger hon.

Atvexagruppen berättar för TN att fyra till fem grundskolor ansluter sig till gruppen varje år. Bolagets kommunikationsdirektör Katarina Hedberg menar att det är vanligt att skolor kontaktar bolaget med önskemål om att bli en del av Atvexagruppen. Många står inför en generationsväxling eller vill expandera sin verksamhet. Ytterligare en orsak kan vara det mer omfattande regelverket och högre krav; det upplevs som tryggare att låta verksamheten drivas vidare i en större struktur där också fördelar som nätverkande och kompetensutbyte tillkommer, menar hon.

"Man kan säga att det är jobbigt att vara utsatt för den politiska debatten”

Ett exempel på en skola som idag ingår i Atvexagruppen är Karlskronabaserade Svettpärlan. (Läs reportaget). Tidigare ägaren Mia Bark är mycket nöjd med Atvexa eftersom koncernens profil ger skolan möjligheten att behålla sin särart. Det viktigaste skälet till beslutet att sälja var att hennes ägarkollega Maria Nilsson inte ville fortsätta; hon ville inte stå kvar som ensam ägare.

Den politiska debatten var inte skälet till försäljningen, men Mia Bark upplever ändå att den har fått kraftig slagsida:

– Man kan säga att det är jobbigt att vara utsatt för den politiska debatten där många hänger ut friskolor och pratar om dem som om det bara är ett begrepp. Vi har stått upp för det vi tror på och berättat för politiker om vår verksamhet. Då får vi ofta svaret – det är inte ni som gör fel, det är de andra friskolorna. Det blir svårt att bära till slut, säger hon.

”Jag var förbannad på hur kommunerna behandlade oss”

För Navid Ghannad fortsatte den energikrävande kampen mot kommunerna år ut och år in. Och till slut orkade han inte längre. Att ständigt oroas för ekonomin – minsta lilla beslut från en kommun riskerade att rasera verksamheten – blev för mycket. I samband med att hans son med autism slutade nian fattade Navid Ghannad och frun beslutet att sälja den skola som de hade lagt så mycket tid och energi på för att realisera.

– Jag var förbannad på kommunerna och hur de hanterade oss. I slutändan handlar det om att de inte bryr sig om sina egna medborgare, säger han.

Han funderade mycket på hur försäljningen skulle gå till innan han bestämde sig. Han uteslöt både småskaliga föräldrakollektiv, som skulle få samma problem som Pusselbiten, och några större koncerner. Till slut föll valet på friskolekoncernen Nytida som har köpt flera skolor med samma inriktning.

– Vi talade med flera stora koncerner, men var oroliga för kvaliteten. Eftersom vi hade byggt en verksamhet som vi var stolta över – och som är lite okonventionell – kunde vi inte välja en med inriktning på standardskolor, säger han, men understryker samtidigt att han inte är kritisk mot koncerner som sådana. Tvärtom gör mångfalden av olika aktörer att friskolor som vill sälja har en chans att välja en inriktning som passar dem. Precis som han gjorde.

"De här barnen klarar inte att vara i en kommunal verksamhet.”

Att låta resursskolans elever gå in i den kommunala skolan var inte ett alternativ.

– De här barnen klarar inte att vara i en kommunal verksamhet. Den typen av verksamhet som vi hade finns det få av.

Han exemplifierar med att den positiva utvecklingen ofta stannade av för de autistiska barnen elever som lämnade Pusselbiten i sexan för att fortsätta på högstadiet i en kommunal skola.

Navid Ghannad är en stridbar friskoleföretagare. Han valde att öppet berätta om bråken med kommunerna i tidningar och andra sammanhang. Tidningarna i Skåne är fulla med berättelser som när JO riktade skarp kritik mot Sjöbo kommun efter en anmälan.

– Klimatet har blivit tuffare – för varje år blev det bara värre för oss. Det är så tråkigt. Jag fattar det inte. Och nu eldar skolministern på, säger han och syftar på Anna Ekströms (S) uttalande om att minska skolpengen och införa ett vinstförbud.

Han menar att det finns en vanföreställning om att friskoleföretagande är en ”slags räkmacka” och att friskolor bara plockar de bästa eleverna. Han säger att det bygger på okunskap.

– Jag är så glad att jag hann ta mig ur i sista sekund. Risken var att jag hade gått in i väggen annars. Jag sov dåligt, hade fått stressymptom. Men jag kände att jag måste bita mig ihop. Jag kunde inte låta 70 personer bli arbetslösa och tvinga ut 40 barn som hade det så bra i ovisshet. Vi var tvungna att ta ansvar för barnen och föräldrarna personalen.