BRISTERNA I INFRASTRUKTUREN
Efter vägrasen – så akut är läget för svensk infrastruktur
Vägar som rasar, tågurspårningar, företag utan el och vattenbrist. Sveriges infrastruktur faller sönder och är i akut behov av att lagas. ”Man har blundat för problemen”, säger infrastrukturexperten Madeleine Svenberg till TN.
På senare tid har flera av infrastrukturens brister kommit upp till ytan. Under sommaren har det inte minst handlat om den akuta vattenkrisen, där stockholmarna uppmanades att kraftigt begränsa sin vattenförbrukning. Men krisen gäller inte bara huvudstaden, utan finns i stora delar av landet, varnade Svenskt Vatten i TN.
– Vi har med en dåres envishet skrikit oss hesa om detta, sa Pär Dalheim, vd för Svenskt Vatten, nyligen till TN.
Underhållet av ledningar och rör har inte underhållits och det läcker stora mängder vatten från rören, enligt Svenskt Vatten. Att nödvändiga investeringar inte har gjorts beror bland annat på att politiken blockerar och stoppar huvudet i sanden.
Sveriges infrastruktur står inför stora utmaningar med bristande underhåll och föråldrade system.
Vattenbrist och läckage drabbar både hushåll och företag, med investeringar långt under behovet.
Vägar och järnvägar är i dåligt skick, och klimatförändringar förvärrar problemen med ras och översvämningar.
Företag hindras i sin utveckling av elbrist och otillräcklig transportinfrastruktur.
Stora satsningar krävs, men byråkrati och långa tillståndsprocesser bromsar utvecklingen.
Ett närmare samarbete mellan offentlig och privat sektor samt effektivare processer lyfts som lösningar för framtiden.
Vägar riskerar att rasa
När det gäller landets vägar är bilden liknande. TN rapporterade nyligen om Riksväg 62 som kan rasa i princip närsomhelst, enligt Trafikverket, men där skyddsåtgärder stoppas på grund av miljöregler.
Dessutom ser vi nu vägar och järnvägar som spolas bort i Västernorrland. Problemet med att vägarna inte klarar väderomslag och extremväder har Svenskt Näringsliv varnat för i en rapport nyligen.
Samtidigt varnar Transportföretagen för att många vägar i landet inte håller måttet, med stora potthål och skador.
– Det har varit roligare att klippa band, än att ta tag i grundproblemen, säger Madeleine Svenberg, infrastrukturexpert på Svenskt Näringsliv.
”Vi har behov av att rusta upp vägar, järnvägar, elnät och VA-system. I det perspektivet har vi en hel del utmaningar.”
Mängder med exempel
Exemplen återfinns även inom järnvägen, där det finns en stor underhållsskuld. Malmbanan är ett exempel där företagen har larmat under lång tid efter urspårningar och förseningar. Dessutom släpar elnätsutbyggnad och laddinfrastrukturen efter, inte minst när det gäller tyngre trafik.
Hur mår Sverige egentligen, håller landet på att trasa sönder? Hur allvarligt är läget?
– Vi har ju trots allt ett land som fungerar, så det är klart att det hade kunnat vara ännu värre. Men tittar vi på vart vi vill, så ser vi hinder, inte minst kring transportinfrastrukturen där vi har en stor underhållsskuld. Vi vill ha ett Sverige som ska växa och vi vill ha en klimatomställning. Då behöver vi kunna etablera nya företag och ställa om de företag vi har. Vi har behov av att rusta upp vägar, järnvägar, elnät och VA-system. I det perspektivet har vi en hel del utmaningar, säger Madeleine Svenberg.
”Sådant som människor förväntar sig ska funka.”
Det här är frågor som inte har negligerats av bara en regering, menar hon.
– El, transporter, vatten och avlopp är sådant som människor förväntar sig ska funka. Funkar det så ser människor inte riktigt behoven, men den dagen det blir stopp kommer problemen upp till ytan, då kan det bli jättefrågor, säger hon.
När det gäller vatten och avlopp så är det ett område som har seglat upp till ytan mer och mer, även om problemet inte är nytt. Vad beror det på?
– Man vinner inga val på att vattnet rinner i kranen, därför kan nödvändiga investeringar ha skjutits på framtiden, man har blundat lite för problemen, säger hon.
”Ökar underhållsskulden med 10 miljarder kronor årligen.”
Svenskt Vatten menar att investeringstakten är ungefär 21 miljarder kronor och att behovet är 31 miljarder.
– Så vi ökar underhållsskulden med 10 miljarder kronor årligen. Att få vattenavbrott kan vara allvarligt för företag, och det stämmer att det har pratats för lite om det, säger Madeleine Svenberg.
Stora tillväxthinder för företagen
På samma sätt är det på transportsidan, menar hon. När vägar bokstavligen spolas bort kommer frågan inte kunna negligeras längre. I dag ser omkring 20 procent av företagen i Sverige brister i transportsystemet som ett tillväxthinder.
När det gäller elen så vittnar företagen om att de inte får tillgång till effekt när de behöver det. Det handlar om produktion, men också om infrastrukturen i elnätet och laddinfrastrukturen. Det har gjorts försök att korta ledtider och tillståndsprocesser från regeringen, men det tar tid. Det har också skapats köer för elen bland företagen, där företag bokat upp sig för el som de egentligen inte behöver, vilket TN skrivit om.
Det finns med andra ord flera lager av följdproblem på detta område.
– Det kan vara problem när nya bolag ska etablera sig, men också när befintliga företag och industrier vill ställa om, till exempel om en bussflotta ska elektrifieras och tillräcklig effekt inte finns. Då blir det mer ljus på de här frågorna, säger hon.
Räcker inte att bara satsa pengar
Att det är mycket fokus just nu på vägarnas skick är inte konstigt. För att komma åt problemen räcker det inte att satsa mycket pengar och ta tag i underhållet, menar hon. Tillståndsfrågor, byråkrati och politik lägger ytterligare lager på frågan.
– Det handlar dels om underhållet av de vägar som finns, och så handlar det om att vi har ett förändrat klimat som kan öka risken för ras, skred och översvämningar efter skyfall. Allt detta ställer ännu högre krav på vår infrastruktur och våra regelverk och tillståndsprocesser, så att skyddsåtgärder inte hindras som i fallet med riksväg 62, säger hon.
– Det är klart att har vi vägar som redan är dåligt underhållna så är vi också sämre rustade för extremväder och utmaningarna kommer att kunna bli sådana som vi inte hade räknat med för några år sedan. Nu krävs det inte bara att vi ska underhålla för nuvarande status, utan även för att vi ska klara av helt andra typer av risker som tyvärr ser ut att bli vanligare, säger hon.
33 procent av vägarna i dåligt skick
Utmaningarna spänner allt från smått till stort, från potthål i vägarna till rasrisker av transportnav.
33 procent av vägarna i Sverige är i dåligt eller mycket dåligt skick enligt en kartläggning av Transportföretagen som presenteras på Våravägar.se.
Hur ser underhållsskulden ut inom det området? Hur mycket ligger vi efter?
– Vi har en underhållsskuld som Trafikverket bedömer till ungefär 127 miljarder kronor på väg och järnväg tillsammans. Det är ju det som gör att det ser ut så här, säger hon.
”Låter som enormt mycket pengar, men det räcker bara till att återta underhållsskulden på väg inom nuvarande planperiod - på järnväg kommer en stor underhållsskuld att kvarstå.”
Visserligen är Sverige uppe i en ny planprocess på det här området, och det finns pengar budgeterat för att lägga på underhåll. I Sverige lägger vi 12-årsplaner för infrastrukturen på väg- och järnväg som revideras vart fjärde år.
– Just nu är vi mitt i processen med att ta fram en ny nationell plan. För transportinfrastrukturen har politiken lagt en budget på 1 171 miljarder kronor, och fokus ligger mycket på just underhållet, vilket vi är glada för, säger Madeleine Svenberg.
– Det låter som enormt mycket pengar, men det räcker bara till att återta underhållsskulden på väg inom nuvarande planperiod - på järnväg kommer en stor underhållsskuld att kvarstå, säger hon.
”Påverkar såklart utrymmet för nya investeringar.”
Samtidigt kostar förseningar och leveransproblem. Det gör att företagen under tiden riskerar att avvakta med etableringar och investeringar.
– De är just sådana tillväxthinder företagen ser, att de inte kan växa på grund av brister i infrastrukturen. Uteblivna transportmöjligheter kan exempelvis generera kostnader för lagerhållning och/eller alternativa, mindre effektiva, transportvägar, säger hon.
Men det låter ganska dystert, att vi måste kämpa i nästan 12 år innan underhållsskulden är på en rimlig nivå - och då endast på väg. Det är lång tid, och hur påverkas nya investeringar om så mycket ”äts upp” av att investera för att rusta upp befintliga projekt?
– Ja, det ska sägas att mycket av det som är lagt i de drygt 1100 miljarderna är redan intecknat i projekt som har blivit försenade eller i befintliga projekt verkar bli dyrare än beräknat, vilket såklart påverkar utrymmet för nya investeringar och underhåll. Men med det sagt, är vi ändå glada att man fokuserar på underhåll och att faktiskt ta hand om det vi har, även om vi såklart kan se behovet av nya investeringar och kapacitetshöjande insatser också, säger hon.
Finns det inte en risk i att vi halkar efter med nya investeringar med tanke på den snabba teknikutvecklingen?
– Såklart finns det ett behov av både teknisk utveckling och nya tekniker i systemet, men också nya sträckor, dubbelspår och kapacitetshöjningar på olika sätt. Men i grunden behöver vi se till att den infrastruktur som vi redan har fungerar, och ta hand om den och säkerställa att den har en acceptabel standard. Det är lönsamt både ur ett samhällsekonomiskt och klimatmässigt perspektiv, vi kan spara koldioxidutsläpp på att ta hand om det vi har, säger hon.
Privata sektorn kan vara nyckel
För att nya investeringar ska bli av har regeringen även öppnat för att använda sig av lösningar som bygger på att det offentliga och det privata samverkar, inte minst när det gäller finansieringsformer, berättar Madeleine Svenberg.
– Det är klart att det är tuffa prioriteringar när det ska avgöras vilka projekt som det ska satsas på, och som ska ingå i en nationell plan. Men nu öppnas det faktiskt upp för att hitta alternativa finansieringsformer och det är klart att det är en möjlighet. Privata pengar och den privata sektorn kan vara mer innovations- och utvecklingsdriven. Så det handlar ju inte bara om pengar utan också om genomförandet, säger hon.
– Så även om infrastrukturen är en grundbult som staten garanterar, så kan privat kapital spela en viktig roll för att viktiga projekt blir av, och att de blir effektiva, säger hon.
Är det något infrastrukturområde du är extra orolig för?
– Det är svårt att separera dem från varandra. Vatten och avlopp är essentiellt för vårt sätt att leva och producera, få saker klarar vi utan elektricitet och vi är ett extremt transportberoende land. Dels för våra långa avstånd, dels för att vi är extremt handelsberoende, säger hon.
Hur ska man förhindra att de viktiga investeringarna skjuts på framtiden igen?
– Här gäller det att vi har ett nära samarbeten mellan näringsliv, civilsamhälle och politik om vad som är bäst för Sverige, att man faktiskt jobbar ihop i de här frågorna. Och att arbetet och projekten följs upp löpande, säger hon.
”Vi måste se till så att det kommer ut så mycket infrastruktur som möjligt för varje investerad krona.”
Sedan handlar det om utmaningar med miljötillstånd, något som borde belysas mycket mer, menar hon. Det är en jättefråga, betonar hon.
– Vi måste få ett ökat tempo i investeringarna. Vi måste se till så att det kommer ut så mycket infrastruktur som möjligt för varje investerad krona, säger hon.
”Poängen är att allting hänger ihop.”
Trots utmaningarna återkommer Madeleine Svenberg till att det ändå är positivt att underhållsskulden har börjat betas av, även om det kommer att ta tid. Det är ett paradigmskifte som har skett. Nu gäller det att effektivisera processer, ta mer hjälp av den privata sektorn och sätta fokus på frågorna innan saker och ting rasar eller trasar sönder.
För fram till nu har inte ens beredskapsperspektivet berörts. Men i tider med krig i vår omvärld ökar naturligtvis kraven på att vägar, vatten, el, och järnvägar håller måttet. MSB har tidigare varnat för brister i svensk infrastruktur och Nato-samarbetet ställer helt nya krav.
– Vi måste prata om ett system som ska funka både för Sverige som vi känner det idag, för det Sverige vi vill ha i framtiden och ur försvarssynpunkt i tider av kris och krig. Då måste man även prata om den digitala infrastrukturen, om infrastrukturen kring sjukvård, försvarsindustri och så vidare. Poängen är att allting hänger ihop.
Finns ändå hopp
Nu måste det ske saker, och inte bara pratas om dem.
– Då blir kostnadskontrollen ännu viktigare. Trafikverket har till exempel fått en stor påse pengar, en ökning med cirka 20 procent från nu gällande ramar. Nu måste detta fördelas ut på bästa sätt, säger hon och avslutar.
– Även om vi inte är ikapp med underhållet på många år, så finns det ändå hopp när fokus har skiftat. Nu behöver vi hålla i över tid, och se till att rätt projekt prioriteras och att slöseri och förseningar hindras. Det måste ske kontroll löpande så att vi inte står här om tio år igen och har prioriterat fel saker, säger hon.
