DEN SVENSKA SÄKERHETEN

Joakim Paasikivi: Så farlig är svensk byråkrati: ”Stuprör dödar”

Han kallas ”Ukraina-GW” och blev en av Sveriges mest efterfrågade experter efter Rysslands invasion av Ukraina. Nu varnar Joakim Paasikivi för att svensk byråkrati är livsfarlig och att frågan på riktigt handlar om liv och död. ”I Ukraina säger man att stuprör dödar”, säger han i en längre intervju med TN.

Efter att Ryssland den 24 februari 2022 inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina kallades Joakim Paasikivi, överstelöjtnant och lärare på Försvarshögskolan in till TV4 för att förklara vad som egentligen skett. Under de senaste tre åren har Joakim Paasikivi blivit offentlig och fått benämningar som ”Krigs-Tegnell” och ”Ukraina-GW”.

– Det är en rätt bisarr upplevelse. Jag överutnyttjar ordet bisarr, men jag tycker det är så mycket som är bisarrt nu. För mig handlar det om att bokstavligen gå från att sitta i ett litet arbetsrum på Försvarshögskolan till att åka mellan redaktioner.

– Folk verkar tycka att jag kan hjälpa till att informera eller strukturera upp händelser. Det är oerhört smickrande och oerhört personlighetsskadande samtidigt.

Hur märker du det?

– Jag har gått från att ha haft en rätt tydlig roll på Försvarshögskolan till att bli omhuldad och sedd som en auktoritet eller makthavare, det innebär ju en risk att jag börjar tro på det själv. Och det är ju inte riktigt sunt, alltså om man skulle bli en influenser.

”Jag vet ju att jag har fel då framtiden är oviss”.

Han menar att han regelmässigt undviker sociala medier.

– Jag har aldrig haft en strävan efter att synas men detta är en intressant upplevelse i sig. Men så länge redaktioner och kollegor verkar tycka att jag har något att säga så är det ju jättekul. Och när de då dessutom säger att jag talar så att det går att förstå så är det extremt smickrande förstås.

Är du rädd för att ha fel?

– Jag vet ju att jag har fel då framtiden är oviss. Men jag är angelägen att ha mer rätt än fel. En del av bakgrunden är när jag jobbade på MUST och fick lära mig att inte vara rädd för att fatta beslut eller säga att jag tror att det är på ett visst sätt och försöka motivera på vilka grunder jag anser det.

– Men nu har jag den bekväma situationen att ingen dör på grund av de här felen. Om man i den militära kontexten fattar fel beslut så är det ju folk som dör i andra änden. Nu kan andra bara konstatera att man varit dum i hela huvudet.

När Joakim Paasikivi gick i pension från Försvarshögskolan den 1 juli förra året var ambitionen att ”göra så lite som möjligt”. Men bara några månader senare tackade han ja till en heltidsanställning som senior rådgivare i global säkerhet hos advokatbyrån Mannheimer Swartling.

– Redan under försvarshögskoletiden märkte jag av ett stort intresse från i princip alla typer av företag och organisationer – då alla är berörda. Även om inte en verksamhet i sig inte är direkt kopplad till det som händer så bor vi i samma värld.

– Det är professionellt fantastiskt intressant men oerhört deprimerande på alla andra mänskliga sätt.

”Ryssland har med en aggressiv retorik berättat vad de vill göra och sen när de agerar så blir vi förvånade”.

Finns det någon risk att Sverige vi hamnar i krig?

– Det är klart det gör. Det finns ett extremt aggressivt land med stormaktsambitioner på andra sidan Östersjön och som för en retorik som är ständigt krigshetsande.

– Och enligt ett ganska klassiskt mönster så ser vi samma uttalanden mot Rysslands grannländer som innan de inledde invasionen av Ukraina.

Han menar att även om den ryska militärförmågan för markstrid i dagsläget inte är särskilt hög, då den är upptagen i Ukraina, så finns det en tydlig och uttalad ambition.

– Jag menar att vi har sett den där ambitionen men valt att bortse från den. Efter Sovjetunionens fall så har det här återkommit gång på gång från rysk sida men vi har valt att bortse från problemen med Ryssland.

Han menar att det funnits en ovilja från Europa och den övriga demokratiska västvärlden att stå upp för våra värderingar. Detta samtidigt som vi vurmat för stabilitet och inte förstått att vi kan sätta oss upp emot Ryssland – vilket har banat väg för den Vladimir Putin vi ser idag.

– Ryssland har med en aggressiv retorik berättat vad de vill göra och sen när de agerar så blir vi förvånade.

– Det finns såklart en risk att Sverige hamnar i krig, men den är inte överhängande nu.

Har vi i västvärlden varit naiva?

– Jag ogillar ordet naiv för det tyder ju på att man är oskyldig. Jag menar att vi avsiktligt har valt att bortse från problemen och det tycker jag är mycket värre. Vi har alltså valt att inte ta den kostnaden för att det finns ju alltid ett pris, antingen ett ekonomiskt pris eller ett politiskt pris.

– Detta har lett till en situation där vi får betala dyrt. Å andra sidan, det vi betalar nu, bleknar till ingenting i jämförelse med vad vi får betala i blod om vi hamnar i krig.

Bland annat pekar han ut Vladimir Putins tal 2007 på den årliga internationella säkerhetskonferensen i München, Tyskland, då den ryska presidenten gick till våldsam attack mot Nato. Detta har av experter senare beskrivits som dagen då Vladimir Putin förklarade krig mot väst.

– Han sa då att säkerhetsordningen är oacceptabel för Ryssland och att andras säkerhet inte får inkräkta på rysk säkerhet.

– Det vill säga att det finns en begränsad säkerhet och den ska Ryssland ha.

”Jag har en fejd med Axel Oxenstierna – 371 år för sent”.

Han menar att Sverige valde att ”planera för vackert väder” när beslut efter beslut togs om att nedmontera försvaret.

– Och det ser vi nu också på samhällsnivå när vi återetablerar totalförsvaret. Att vi vet precis vad som behövs.

– Men det är väldigt svårt att göra för samhället har ju gått igenom ganska radikala förändringar sedan 70–80-talen när vi var som bäst på detta. Och det betyder att i stället för att vi hade K-företag, statliga eller halvstatliga företag inom viktiga sektorer, så måste man nu sluta någon slags avtal med en stor mängd kommersiella aktörer.

Bland annat ses attacker mot kritisk infrastruktur som en stor risk för vårt samhälle, vilket är svårt skydda sig ifrån.

– Ja, men det är klart att allt går att skydda sig emot men problemet är att vi har byggt väldigt många system utan redundans.

– Vi är hyfsat bra på att vara lönsamma och göra att saker ska vara just in time och att det inte ska finnas onödig överbyggnad. Det betyder att vi har en slimmad personalmängd där vi har experter inom snäva områden som är fåtaliga.

Byråkratin är det största hindret

Han menar att den svenska och europeiska byråkratin är det största hindret mot försvarets uppbyggnad.

– Jag har ju en fejd med Axel Oxenstierna – 371 år för sent. Men jag menar att vi har en förvaltningskultur som bygger på att vara trög. Och inom EU så har vi en omfattande kultur av reglering.

Axel Oxenstierna var rikskanslern som bland annat la grunden till Myndighetssverige och har av flera kallats för byråkratins fader. Det svenska näringslivet har under lång tid varit frustrerat över långa och oförutsägbara tillståndsprocesser där olika intressen ofta kan stå emot varandra. Nu är det viktigt att staten tar sitt ansvar och bestämmer vad som ska vara överordnat, samtidigt som det måste finnas ett bättre samarbete mellan myndigheterna.

– I Ukraina säger man att stuprör dödar. Det kommer alltid finnas en målkonflikt – men det är också därför vi väljer folk att styra landet – inte för att de ska slippa undan ansvar.

– Det har fattats politiska beslut om att korta tillståndsprocesserna. Och det är jättebra, men det spelar ingen roll om en process blir kortare om man inte förändrar innehållet. Då är det bara så att det går snabbare att få ett nej.

”Den värld som vi kände i början av 2022 kommer aldrig tillbaka”:

Och det är svårt med ansvarsförhållanden. En sak som ofta lyfts fram är att Sverige är indelat i militärregioner och civilområden, för civil beredskap och samverkan under kris. Men dessa geografiska områden överlappar inte alltid och innebär exempelvis att en kommun kan höra till en militärregion – men till ett helt annat civilområde.

– Det är sådana saker som är förbryllande för en lekman. Nu vet jag att det samverkar väldigt mycket, men det hade varit enklare om vi hade gjort rätt från början.

Det som är centralt med Rysslands krig mot Ukraina är att det satte i gång de här krafterna som vi nu inte vet vart de är på väg, menar han.

– Det centrala i hela kärnan i det är att den värld som vi kände i början av 2022 aldrig kommer tillbaka.

– Ja, nu får de ju som de vill ryssarna, när de pratar om en multipolär värld. De kommer att minska i betydelse. Och att USA väljer att självmant backa och isolera sig. Ja, vad händer då? Då blir det större utrymme åt Kina.

”Lite tråkigt att vi i Europa verkar vara bäst på att hitta problem för oss själva.”

Nu måste Europa bli en maktfaktor att räkna med, menar Joakim Paasikivi. Inom EU bor 448 miljoner invånare och det finns en högteknologisk kompetens och militär styrka.

– Ryssland går inte bra, Kinas ekonomi är på väg utåt och USA håller på att frånträda sig ansvaret. Det skapar ett utrymme för oss bara vi vill. Och då är det lite tråkigt att vi i Europa verkar vara bäst på att hitta problem för oss själva.

Nyligen skrev USA och Ukraina på det omtalade mineralavtalet, vilket innebär att USA får tillgång till naturresurser som aluminium, grafit, olja och naturgas i Ukraina.

– Det var oerhört viktigt för det ger USA en anledning att förhålla sig välvilligt till Ukraina. Och det såg vi också i och med att Ukraina senare samma dag fick köpa vapen av USA.

Bara några dagar tidigare avvisade Donald Trump en köpförfrågan från Ukraina om tio amerikanska luftvärnssystem och sa att: ”Man startar inte ett krig mot någon som är 20 gånger större än en själv och sedan hoppas att folk ska ge en några robotar”.

– Men nu kan man från amerikansk sida konstatera att ’We struck a deal. Kolla vad bra vi är’. Då går det att ha både ett kommersiellt utbyte och ett militärt utbyte som inte kostar riktiga pengar. Det vill säga underrättelsetjänst, statsstöd och allt annat som är vitalt för Europas säkerhet. Det är inte så att Ukraina skulle kollapsa utan, men det är avsevärt bättre än alternativet.

”Trumps väljarbas är djupt ointresserad av oss i Europa, utom som möjligtvis motståndare eller hackkycklingar.”

Det här är ett tydligt tecken på att de globala spelreglerna just nu ändras dag för dag, minut för minut.

– För tio dagar sedan var affärsförbindelser med Ryssland viktigare än Ukraina. Sen kom mineralavtalet och det ändrade allt. Den här ryckigheten från USA:s sida skapar en stor osäkerhet. I kombination med USA:s tullar så blir handelsavtal som MERCOSUR, förhandlingarna ​​med Indien ännu viktigare. Samtidigt ökar betydelsen av Fjärran Östern när handeln med USA är osäker och ryckig.

Mycket av Donald Trumps agerande kan bero på att den amerikanska presidenten vill ”pleasa” den inhemska opinionen i USA.

– Trump håller inte på med utrikespolitik. Han håller på med inrikespolitik som får globala konsekvenser. Och det är vi som ser de globala konsekvenserna. Hans väljarbas är djupt ointresserad av oss i Europa, utom som möjligtvis motståndare eller hackkycklingar. Och då blir det lättare att förstå varför Trump fattar de beslut han gör.

– Han har i intervjuer sagt att allt som går bra är hans förtjänst och allt som går dåligt är på grund av den tidigare presidenten Joe Biden. Han har en välutvecklad selektiv syn på verkligheten.