DEN SVENSKA EKONOMIN

Larmet: Partierna curlar befolkningen – ”Ribban för svensk politik sänks ganska rejält”

Svensk politik har fastnat i en ond spiral där partierna ständigt försöker överträffa varandra med brandkårsutryckningar och räddningsplankor – allt för att hålla medborgarna kortsiktigt nöjda, varnar nationalekonomen Andreas Bergh. ”Det är bara det att man inte har den kunskap som krävs”, säger han till TN.

De flesta har nog hört uttrycket att ”föräldrar curlar sina barn” eller att unga är ”söndercurlade” eftersom vuxna i deras omgivning har gjort allt för att skydda dem från minsta utmaning som kommit i deras väg.

De senaste åren kan liknande tendenser skönjas i politiken. När elpriserna steg ryckte politiken ut med elstöd åt väljarna, när matpriserna steg infördes en tillfälligt sänkt matmoms och när oroligheterna i Hormuzsundet resulterade i högre oljepris svarade regeringen med att snabbt sänka skatten på bensin och diesel. För att nämna några exempel.

”Kirurgisk precision”

Andreas Bergh, välfärdsforskare och docent i nationalekonom vid Lunds universitet samt Institutet för näringslivsforskning, anser att det har skett en tydlig förändring.

– Vänsterpartierna, inklusive Socialdemokraterna, har alltid varit mer aktivistiska i betydelsen att så fort det händer något måste staten gripa in och hjälpa hushållen. Ganska länge höll de borgerliga emot och drev i stället förslag om att man ska ha en buffert och klara små omställningar själv, säger han till Tidningen Näringslivet.

– Men jag upplever att någonting ändrades i samband med först finanskrisen 2008 och sen pandemin. Efter pandemin har det varit i princip samma narrativ från både höger och vänster, där man på ett väldigt specifikt sätt går in och säger att nu är vi just här i konjunkturen och nu har just det här priset ökat och då gör vi den här nästan kirurgiskt anpassade åtgärden. Det är bara det att man inte har den kunskap som krävs för att göra sådana åtgärder med kirurgisk precision.

Vad är det för kunskap politiken saknar?

– Ett hushåll vet ju alltid bäst vad som är lättast att dra ner på, och vilket som är det lättaste sättet för just det hushållet att klara sig i en lågkonjunktur. Men det andra är att politiker inte ens vet när vi är i en lågkonjunktur.

”Ribban för svensk politik sänks ganska rejält när man försöker locka väljare med tillfälliga åtgärder.”

De senaste åren har visat att det är svårt att göra exakta bedömningar av BNP och att det dessutom inte är helt lätt att veta var i konjunkturcykeln en ekonomi befinner sig. Exempelvis fick SCB i efterhand revidera 2024 års tillväxt från 1 till 2 procent efter att den första bedömningen visat sig vara rejält i underkant.

– I förlängningen så visar det hur svårt det är att bedriva stabiliseringspolitik med skatter och bidrag och den typen av åtgärder. Det är jättelätt hänt att man råkar förvärra en överhettning eller dämpa en lågkonjunktur ytterligare när man skräddarsyr sådana här åtgärder, säger Andreas Bergh.

– Men det mest slående är ju hur alla som analyserar ekonomisk politik ändå inte tror på de stabiliseringspolitiska argumenten utan utgår från att det är rent valfläsk. Jag gör själv samma bedömning. Ribban för svensk politik sänks ganska rejält när man försöker locka väljare med tillfälliga åtgärder som gäller just under valåret.

Läxan från pandemin

Under pandemin var det många länder som på olika sätt försökte stimulera ekonomin, samtidigt som man införde restriktioner för att inte smittan skulle spridas. Det ledde ofta till inflation, vilket Andreas Bergh menar borde ha blivit en läxa inför framtida kriser.

– De stimulanserna var inte bra. Det man skulle ha gjort var att främja omställning och flexibilitet i stället för att pumpa ut pengar. Men sedan dess har det blivit okej för politiker att föreslå tillfälliga stimulanser för att hjälpa hushållen, inte bara under stora grejer som pandemier utan kopplat till allt från elpris till handelskrig och dylikt.

”Jag skulle hävda att vi har hamnat i ett läge där politikerna curlar väljarna och det har väldigt olyckliga konsekvenser.”

När ett parti väl börjar ägna sig åt det Andreas Bergh kallar överbudspolitik så är det lätt hänt att samtliga följer efter med utspel i syfte att hushållen ska klara olika prishöjningar. Typiskt sett vill vänstersidan i det läget lansera olika bidrag medan högersidan lovar sänkta skatter.

– Och då pratar man om sådant i stället för strukturpolitik, rättvisa, företagsklimat och långsiktiga reformer.

Har det gått så långt att medborgarna till och med förväntar sig den här typen av räddningsplankor?

– Jag skulle hävda att vi har hamnat i ett läge där politikerna curlar väljarna och det har väldigt olyckliga konsekvenser. När elprisstödet kom första gången hette det att det var en engångsåtgärd och att hushållen absolut inte skulle förvänta sig det varje gång en vara blev för dyr. Men sen kom det då en gång till.

– En annan aspekt av det här är att behovet av att curla hushållen sannolikt är mindre än någonsin. Man har gott om pengar i hushållssektorn. Tillväxt och skattesänkningar har gjort att det finns marginaler. Och det gör att det även rent sakligt sett är ett mycket konstigt argument att hushållen just nu plötsligt skulle behöva extra stöd för att hantera prisförändringar.

”Ren symbolpolitik.”

En ytterligare aspekt är att stöden i sig ofta är låga i förhållande till hur den egentliga kostnaden ser ut. I det elstöd som betalades ut i början av sommaren fick en tredjedel av mottagarna mindre än hundra kronor.

– Ja, det är väldigt ofta ren symbolpolitik. Det vill säga att det här föreslås för att man ska få positiva skriverier och verka handlingskraftig.

Tror du att det finns en rädsla hos politiken för att bli straffade i nästa val om de inte presenterar den här typen av åtgärder?

– Det är klart att det är så. Framför allt är man rädd för att vara den enda som inte föreslår att det ska göras något. Om regeringen inte gör något och oppositionen föreslår att det görs jättemycket så framstår regeringen som passiv, och om regeringen gör saker men oppositionen ligger lågt så verkar de ju ligga efter.

– Så tyvärr har vi hamnat i en olycklig jämvikt där alla nog känner att de måste göra något och gärna snabbt för att verka handlingskraftiga, men att vi inte riktigt tar oss tid att tänka efter vad som borde göras på lång sikt.

Men nu har vi ändå haft en rad kriser med pandemi, inflation, krig i närområdet och oroligheter i handelspolitiken. Kan man inte argumentera för att politiken kanske måste ta till den här typen av åtgärder med tanke på att läget är så speciellt?

– Du kan också vända på det och säga att vi är i ett osäkert läge i världspolitiken och världsekonomin och det gör att politiker inte kan hålla på och parera varenda liten kris för då gör de plötsligt inget annat. Du skulle snarare kunna säga att politikens uppgift i det här läget är att hantera de större frågorna som handelspolitik, säkerhetspolitik och energiförsörjning, och att lita på hushåll och företag har marginaler. För det har de.

– Om politiken fokuserar på strukturreformer blir hushåll och företag mer resilienta mot kommande kriser. För det kommer troligtvis att komma fler kriser.

Larmet: Bristande stöd för marknadsekonomin

De långsiktiga konsekvenserna av curlandet kan bli allvarliga, menar Andreas Bergh. Han konstaterar att den offentliga ekonomin på sikt riskerar att försämras, vilket kan resultera i högre statsskuld och att politiken får ett krympande handlingsutrymme. Det kan också resultera i att hushåll och företag förväntar sig brandkårsutryckningar vid varje kris och slutar tänka på hur de själva bäst kan förbereda sig för kommande kriser.

Utvecklingen bidrar till att Andreas Bergh ser med oro på det han uppfattar som ett bristande stöd för marknadsekonomi och fri konkurrens. Både den politik som förs och den politiska retoriken lämnar mer att önska, menar han.

– Man mäter ju människors attityder till demokrati och till välfärdsstat, men man mäter faktiskt inte attityden till marknadsekonomi och konkurrens på samma regelbundna standardiserade sätt. Det gör att vi inte riktigt vet hur illa det är, vilket jag tycker är synd, säger han.

Om du ska gissa då, har det blivit en försämring?

– Det skulle jag gissa, därför att människors värderingar brukar ju speglas i politikers retorik. Och när alla politiker talar som om hushåll och företag måste curlas så präglar det nog efter ett tag våra värderingar.