DEN GLOBALA KONJUNKTUREN

Tyska loket är trasigt – oklart vem som kör Europa: ”Finns ingen ersättare”

Tyskland har länge varit Europas ekonomiska draglok. Men efter flera år av motgångar växer frågan om vem som egentligen ”kör”. Ingen tycks stå redo att ta över spakarna, varnar flera experter. ”Svårt att se att något enskilt land skulle kunna ta över”, säger Lena Sellgren, chefsekonom på Business Sweden, till TN.

Under större delen av efterkrigstiden har svaret på frågan om vilket land som ”kör” Europas ekonomiska motor varit självklar. Det är Tyskland.

Landet står fortfarande för omkring 25 procent av euroområdets BNP, är Sveriges största handelspartner och utgör navet i Europas industriella ekonomi. Men under senare år har bilden förändrats. Tysklands tillväxt har stagnerat, den byråkratiska bördan svällt, industrin pressas av höga energikostnader och hårdare global konkurrens, samtidigt som de politiska låsningarna blivit allt tydligare.

För Sverige och övriga Europa är utvecklingen därmed långt ifrån bara en tysk angelägenhet.

”Det som är dåligt för Tyskland är dåligt för Sverige.”

Omkring 16 procent av all svensk varuimport kommer från Tyskland samtidigt som cirka 10 procent av den svenska varuexporten går dit. Svensk industri är dessutom djupt integrerad med den tyska genom omfattande leverantörskedjor.

– Vi har många företag inom svensk teknikindustri som är underleverantörer till tysk industri så det som är dåligt för Tyskland är dåligt för Sverige, säger Erik Spector, chefsekonom på Teknikföretagen.

Så om Tysklands kräftgång fortsätter – vem ska då fungera som Europas draglok?

Ingen ny europeisk motor i sikte

– Sanningen är att det egentligen inte finns någon ersättare till Tyskland om man letar efter ett europeiskt land som kan spela samma roll, säger Fredrik Sjöholm, professor och vd vid Institutet för näringslivsforskning.

Frankrike nämns som en kandidat, men både Fredrik Sjöholm och Lena Sellgren, chefsekonom på Business Sweden, pekar på att landet brottas med egna problem kring konkurrenskraft, skuldsättning och offentliga finanser. Samtidigt har Storbritannien ännu inte återhämtat sig fullt ut efter Brexit.

– Tyskland är Europas största ekonomi och det är svårt att se att något enskilt land skulle kunna ta över den rollen, säger Lena Sellgren.

Hon tror snarare att flera ekonomier tillsammans kan få större betydelse framöver.

– Kanske behöver vi tänka mer i termer av norra Europa än bara Tyskland, menar hon.

Lena Sellgren pekar på att flera länder i norra Europa har goda statsfinanser, hög innovationsförmåga och konkurrenskraftiga företag.

Men hon betonar samtidigt att inget av dem ensamt kan ersätta den roll som Tyskland länge spelat i den europeiska ekonomin.

”De nordiska länderna skulle kunna ta en mer ledande roll.”

Erik Spector, chefekonom på Teknikföretagen, nämner Norden som en möjlig kraftsamling om Europas ekonomiska tyngdpunkt skulle förskjutas.

Han pekar på att de nordiska länderna generellt har starka statsfinanser, relativt hög produktivitet, välfungerande institutioner och god förmåga att hantera ekonomiska omställningar.

– De nordiska länderna skulle kunna ta en mer ledande roll. Men det blir så klart en väldig utmaning att ersätta Tyskland både ekonomiskt och politiskt i Europa.

Tysklandsexperten Anders Ydstedt ser dock en framträdande stjärna i Polen. Han beskriver Polen som Europas mest dynamiska större ekonomi med stark arbetsmoral, entreprenörskap och marknadsekonomiskt tänkande.

Polsk ekonomi växer med flera gånger högre takt än den tyska och drivs av investeringar, EU-fonder, försvarssatsningar, låg arbetslöshet och en snabbt växande tekniksektor. Landet investerar samtidigt i datacenter, AI-forskning och digital infrastruktur. Utvecklingen har gjort att Polen allt oftare lyfts fram som en ny ekonomisk tyngdpunkt i Europa.

– Jag tror att Polen kommer att vara en framtida nyckelkraft i Europa, säger Anders Ydstedt.

Men han konstaterar också att Polen fortfarande är för litet för att ensamt bära Europa.

Ett land som vet vad som är fel

En sak som förenar samtliga intervjuade är att de inte ser Tysklands problem som ett resultat av okunskap.

Lena Sellgren är nyss hemkommen från en resa till Tyskland där hon tillsammans med kollegor från Business Sweden träffat företag, branschorganisationer, myndigheter och företrädare för den tyska regeringen. Det som slog henne var inte bristen på probleminsikt.

– De är väldigt medvetna om vilka utmaningar de har. Det är inte problemet, säger hon.

Enligt Lena Sellgren råder det i stora drag samsyn om vilka områden som behöver reformeras. Det handlar bland annat om digitalisering, investeringar, produktivitet, pensionssystem, socialförsäkringar och den långsiktiga konkurrenskraften.

Hon beskriver ett land som i hög grad förstått att den ekonomiska modell som bar Tyskland under många år inte längre fungerar lika väl i en värld präglad av hårdare global konkurrens och snabb teknikutveckling.

Problemet är enligt henne snarare genomförandet.

– Man vet vad som behöver göras, men det är svårt att få igenom reformerna politiskt.

Anders Ydstedt gör en liknande analys och riktar fokus mot politiken och de låsningar som enligt honom försvårar reformarbetet. Han pekar på att det tyska socialdemokratiska partiet SPD är en bromskloss för Friedrich Merz reformagenda, eftersom åtgärder som skulle kunna stärka konkurrenskraften sannolikt också skulle innebära politiska kostnader för SPD på kort sikt.

– SPD har nog en god insikt om problemen men har gjort bedömningen att det inte lönar sig politiskt att vara konstruktiva.

Fredrik Sjöholm landar i samma slutsats, men från ett mer institutionellt perspektiv. Enligt honom råder det ingen brist på analyser eller utredningar av de problem som Tyskland står inför. Utmaningen är i stället att omsätta insikten i konkret politik.

– Vi ser inga reella exempel på stora handlingskraftiga reformer just nu.

Han pekar också på det politiska landskapet med koalitionsregeringar, starka delstater och en växande politisk fragmentering som faktorer som försvårar större förändringar.

Erik Spector gör en liknande bedömning. Han menar att Tyskland befinner sig i ett läge där många av problemen är väl kända, men där de politiska förutsättningarna gör det svårt att agera tillräckligt kraftfullt.

– Man förstår ju att det finns politiska begränsningar, men de befinner sig i ett ganska allvarligt läge. Jag tror att Tyskland skulle kunna lära sig av hur Sverige betett sig i perioder av ekonomisk kris. Man måste sätta sig ner och fatta svåra beslut.

Den tyska modellen har gått sönder

För att förstå dagens situation måste man enligt Fredrik Sjöholm förstå hur Tysklands framgångsmodell såg ut.

– Man lutade sig mot rysk energi, amerikansk säkerhet och Kina som marknad för sina produkter. Alla de tre förutsättningarna har utraderats de senaste åren.

De låga energipriserna försvann i samband med Rysslands invasion av Ukraina, USA har börjat ställa högre krav på Europas eget försvar och Kina har utvecklats från en exportmarknad till en allt starkare konkurrent.

Lena Sellgren beskriver hur kinesiska företag på senare år snabbt tagit kliv upp i värdekedjan och i dag konkurrerar med tyska företag inom allt fler avancerade industrisegment.

– Här konkurrerar man med likvärdiga, kanske ännu bättre teknologier eller produkter och tjänster.

Samma utveckling oroar Erik Spector. Han menar att Tyskland är särskilt utsatt eftersom fordonsindustrin spelar en så central roll för ekonomin och sysselsättningen.

– Konkurrensen från Asien är särskilt påtaglig för dem, givet den koncentration de ändå har i sin ekonomi mot fordonsindustrin. Kineserna är väldigt, väldigt starka.

Framväxande ”gnällkultur”

Hubert Fromlet, senior advisor vid Tysk-Svenska Handelskammaren och professor vid Linnéuniversitetet, pekar ut byråkratin som ett av de största hindren för investeringar och företagande. Trots att frågan diskuterats under lång tid går förändringarna långsamt.

– Det gäller att göra någonting åt byråkratin. Det har sagts mycket om detta och man har börjat göra en del, men fortfarande tar allting för lång tid.

Samtidigt menar Hubert Fromlet att den negativa självbild som präglat Tyskland de senaste åren riskerar att bli ett problem i sig. Han beskriver en växande tysk ”gnällkultur” där både politiker, medier och näringsliv ofta fokuserar mer på problemen än på möjligheterna.

– Jag har aldrig upplevt ett land där man har sett så mörkt på den egna framtiden som tyskarna har gjort de senaste två åren.

Enligt honom riskerar detta att få konkreta ekonomiska konsekvenser. När människor ständigt möts av negativa budskap om ekonomin påverkas inte bara viljan att konsumera, investera och anställa utan kan också slå mot den reella ekonomiska tillväxten

– Konsumenter och investerare måste tro på framtiden.

Reformerna som ekonomerna efterlyser

Lena Sellgren lyfter investeringar, innovation och digitalisering. Hon menar att Tyskland behöver öka produktiviteten, få fart på investeringarna och bättre ta tillvara den tekniska utvecklingen inom områden som AI och avancerad industri.

Samtidigt ser hon stora möjligheter i de omfattande satsningar som nu görs på försvar, infrastruktur och ny teknik.

– Det händer faktiskt saker i Tyskland också. Det får man inte glömma bort.

Anders Ydstedt återkommer till flera faktorer som enligt honom gradvis har försvagat Tysklands konkurrenskraft. Även han pekar på en omfattande byråkrati.

– Om vi tycker att svensk byråkrati är besvärlig så är det ingenting jämfört med den tyska.

Erik Spector pekar ut konkreta reformområden.

– Statens grunduppgift med infrastruktur och energiförsörjning, digital infrastruktur men också transportinfrastruktur, den här typen av frågor.

Han menar att Tyskland under lång tid underinvesterat i viktiga samhällsfunktioner.

Men han lyfter också arbetsutbudet. Enligt Erik Spector har Tyskland i dag lägre årsarbetstid än många jämförbara industriländer.

– De måste nog också fatta en del beslut om att öka antalet arbetade timmar i ekonomin. Inte minst förlänga veckoarbetstiden.

Energin som fortsätter att splittra

Anders Ydstedt ser energipolitiken som en huvudförklaring till dagens problem.

– Insikten är ju inte framme där. Folk tror ju att man kan kompensera med mer vindkraft när det inte blåser.

Han är mycket skeptisk till att energilagring och flexibilitet ska kunna lösa de grundläggande problemen.

– Att tro att man kan kompensera med batterier och lagring för molniga dagar eller när det inte blåser är fullständigt orealistiskt.

– Det var väl uppenbart att det var ett misstag att lägga ner kärnkraften, konstaterar Erik Spector.

Han utesluter inte ens att Tyskland på sikt kan behöva ompröva beslutet.

– De kan behöva fundera på att backa på det beslutet, även om det är en kostsam omställning i det här läget.

Lena Sellgren delar bilden att energifrågan är central för Tysklands konkurrenskraft. Under sina möten med tyska företag upplevde hon att energipriserna fortfarande ses som en av de viktigaste förklaringarna till att investeringar och industriell produktion utvecklas svagare än många hade hoppats.

– Energifrågan är central och det är framför allt energikostnaderna som är höga.

AfD och den politiska oron

Parallellt med de ekonomiska problemen lyfter flera av de intervjuade fram den växande politiska osäkerheten i Tyskland och förtroendet för det politiska systemets förmåga att hantera problemen.

Under sitt besök i Tyskland slogs Lena Sellgren av hur ofta frågan om det högerextrema partiet AfD kom upp i samtal med både näringslivsföreträdare och beslutsfattare.

– Jag hade nog inte förstått hur stark den oron är innan jag var där.

AfD:s framgångar ses av flera bedömare som ett tecken på att missnöjet med den ekonomiska utvecklingen och den politiska handlingskraften växer.

Anders Ydstedt menar att utvecklingen delvis är en följd av att viktiga problem under lång tid skjutits på framtiden.

– Man kan inte tro att man kan välja bort problem och frågor. Förr eller senare kommer de tillbaka.

Erik Spector ser i sin tur den ökande politiska fragmenteringen som en risk i sig. Ju fler partier som konkurrerar om väljarna, desto svårare blir det att bygga stabila majoriteter för de reformer som många ekonomer anser nödvändiga.

– Det där är en utmaning och någonting som begränsar handlingsfriheten här för Tyskland och just förmågan att fatta svåra beslut.

Hur oroliga ska vi vara?

Frågan är hur orolig man ska vara för Tysklands kraftiga stagnation på sikt när minskad handel med Tyskland riskerar att försvaga Europas välfärdsstater.

Lena Sellgren menar att landet inte saknar styrkor eller möjligheter. Hon pekar på de omfattande satsningarna på försvar och infrastruktur, en växande startupsektor och en fortsatt stark industriell bas.

Tyskland har fortfarande världsledande företag, stark forskning och hög teknisk kompetens.

– Det händer faktiskt saker i Tyskland också. Det var uppenbart under mitt besök i landet.

Även Erik Spector är relativt optimistisk.

– Det här är ju ett innovativt land med en välutbildad befolkning och många bra universitet. De är starka inom forskning inom många områden. Så egentligen finns ju förutsättningarna här.

Han pekar också på att många av de företag som i dag lyfts fram som exempel på Tysklands kris fortfarande tillhör världens främsta.

– Det är ju inte så att Mercedes och BMW är dåliga bilar. De är ju fantastiska. Problemet är ju att de är dyra och det är svårt att konkurrera med Kina.

Fredrik Sjöholm är mer bekymrad över den långvariga stagnationen.

– För Tyskland själv är det otroligt oroande och vi ser inga tydliga tecken på att landet klarar av att ta sig ur detta just nu.

Europas framtid avgörs fortfarande i Berlin

Trots olika perspektiv landar man i en gemensam slutsats. Tyskland befinner sig i en allvarlig ekonomisk kris, och landet står inför en rad strukturella utmaningar som riskerar att försvaga Europas största ekonomi under lång tid om de inte hanteras.

– Jag tror fortfarande att om man fattar tuffa beslut och genomför reformer i Tyskland så skulle man kunna vända på skutan, säger Erik Spector.

Problemet är att den modell som länge drev den tyska framgången inte längre fungerar lika väl. Billig rysk energi är borta, Kina har gått från kund till konkurrent och de reformer som många ekonomer anser nödvändiga går långsamt att genomföra.

Det gör att frågan om Europas framtid i grunden fortfarande är en fråga om Tysklands framtid. Trots Polens framväxt, de nordiska ländernas styrkor och andra europeiska ekonomiers utveckling finns det i dag ingen självklar ersättare till Europas ekonomiska draglok. Europas framtid avgörs därför fortfarande i hög grad i Berlin.