KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Larmet: Regeringskaoset kan minska Sveriges inflytande i EU – ”Ställer till det”

Som enda svenska parlamentariker har Emma Ytterell (C) fått en nyckelroll i förhandlingarna om EU:s nya system för utsläppshandel, där kampen står mellan Sverige och en rad länder som vill dra ner på ambitionerna. ”Jag börjar tappa tålamodet”, säger hon till TN, och varnar för att den utdragna regeringsbildningen riskerar att få konsekvenser.

När EU-kommissionen i mitten av juli presenterade sitt förslag till reviderade regler för utsläppshandeln (ETS) lät reaktionerna inte vänta på sig. Förslaget, som bland annat innebar en lägre utsläppsminskningstakt på 2030-talet än under 2020-talet och fortsatt fri tilldelning till utsatt industri, välkomnades av en del medan andra såg det som en ambitionssänkning som skulle försvåra för EU:s möjligheter att nå klimatmålen. Sverige och det svenska näringslivet hörde till de allra hårdaste kritikerna.

Sedan dess har förslaget varit ute på remissrunda och för närvarande pågår förhandlingar på EU-nivå i både rådet och parlamentet.

I EU-parlamentet hanteras förhandlingarna av åtta personer, en för varje politisk grupp, där den liberala gruppen Renew representeras av Centerpartiets Emma Ytterell (tidigare Wiesner). Hon är också den enda svensken som är ansvarig för sin partigrupps betänkande i parlamentets diskussioner.

– Vi är ett team som har väldigt detaljerad koll på utsläppshandeln och det är ju tacksamt. Men det ställer höga krav på oss också, säger Emma Ytterell, som förhandlat om ETS även vid tidigare tillfällen, till TN.

Efterfrågar nya spelregler

Hon konstaterar att förhandlingarna den här gången går i ett rekordhögt tempo. Redan i december är det tänkt att EU-parlamentet ska rösta om sin ståndpunkt.

Varför är det viktigt att det går så fort?

– Hade jag fått önska så skulle vi haft mer tid på oss för man behöver ta in breda inspel, ha många genomgångar och sätta sig in i förslagen i detalj. Men det här är en utpekad lagstiftning av Ursula von der Leyen och av medlemsstaterna i rådet där man har legat på för att det ska till en uppgörelse snabbt, och det är för att inte minst tung industri i södra Europa och Tyskland har flaggat för att man har en pressad konkurrenssituation och att man behöver tydligare spelregler snarast.

Enligt det nuvarande systemet ska EU:s utsläppsrätter, som enkelt förklarat går ut på att företag kan kompensera för sina utsläpp genom att betala en viss kostnad, ta slut någon gång mellan 2039 och 2042, vilket en del menar är en för kort horisont. De nuvarande förhandlingarna syftar till att ta fram ett regelverk som ska gälla till och med 2050.

I vilken del är det svårast att komma överens?

– Det svåra kommer att vara de ambitionssänkningar som EU-kommissionen presenterat. EU-kommissionens förslag är okej, man ska komma ihåg att det hade kunnat vara väldigt mycket värre med tanke på att vissa länder som Italien, Tjeckien och Österrike har bett om en total paus av utsläppshandeln. Men det EU-kommissionen har gjort är att lägga fram ett förslag som ändå till viss del går de här länderna till mötes.

– Det ställer ju till det inte minst för svensk industri och svenska företag som har räknat med den pålitliga utsläppshandeln, och som har gjort precis det som vi har bett om på EU-nivå. Svenska företag har varit väldigt bra på att anpassa sig.

”Sverige hade behövt vara ännu mer aktiva och det hade behövts ännu kraftigare markeringar från en svensk regering.”

Diskussionerna handlar alltså till stor del om vilken nivå som ska gälla för det fortsatta arbetet med att sänka utsläppen. Enligt Emma Ytterell innebär EU-kommissionens förslag ambitionssänkningar inom ”mer än en handfull olika parametrar”, vilket hon ställer sig kritisk till.

Och hon är inte ensam. I Sverige har en bred politisk enighet slutit upp i sin kritik mot EU-kommissionens planer som man menar dämpar drivkrafterna för klimatomställningen. Men det nuvarande inrikespolitiska läget gör det svårare för Sverige att vara med och påverka, enligt Emma Ytterell.

– Jag skulle säga att avsaknaden av regering ställer till det. Sverige hade behövt vara ännu mer aktiva och det hade behövts ännu kraftigare markeringar från en svensk regering. Svenska företag är väldigt tydligt för en ambitiös utsläppshandel och stödet börjar nu vackla i allt fler medlemsländer. Så det svenska stödet är fortsatt väldigt, väldigt viktigt.

Även om hon är kritisk till det hon ser som en sänkt ambitionsnivå, ställer sig Emma Ytterell positiv till delar av EU-kommissionens förslag. Det handlar exempelvis om öppningen för att tillgodogöra sig negativa utsläpp genom koldioxidfångning och att avfallsförbränning ska bli en del av utsläppshandeln, ett upplägg som Sverige till skillnad från många andra EU-länder redan har använt sig av.

”Är det någonting som näringslivet och industrin efterfrågar så är det långsiktighet och förutsägbarhet så jag tycker att det är väldigt kortsiktigt tänkt.”

Men EU vill också se ett slags internationella krediter som ska möjliggöra för företag att kompensera för sina egna utsläpp genom att göra insatser i länder utanför EU, och till det säger Emma Ytterell blankt nej.

– Det tycker vi är rakt felaktigt. Det är jättebra att vi samarbetar internationellt och sänker utsläppen utanför EU:s gränser. Men Parisavtalet är väldigt tydligt med att varje land har ansvar för att sänka sina egna utsläpp. Att vi gör utsläppssänkningar någon annanstans kompenserar inte för att vi också måste göra läxan på hemmaplan.

”Jag tycker att man måste kalla en spade för en spade.”

Att fokusera på internationella projekt i stället för att sänka utsläpp i Europa skulle enligt Emma Ytterell leda både till en fördröjd omställningstakt och ytterligare osäkerhet. EU-kommissionen har nämligen samtidigt aviserat att om de utländska satsningarna inte skulle ge önskad effekt kommer spelreglerna att behöva ändras igen.

– Är det någonting som näringslivet och industrin efterfrågar så är det långsiktighet och förutsägbarhet så jag tycker att det är väldigt kortsiktigt tänkt. Dessutom går man ju bet om investeringar i Europa om man flyttar ambitionerna från utsläppshandeln in i ett nytt system som vi inte vet fungerar.

Innebär de här förslagen att man i en del länder inte längre är lika mån om att nå klimatmålen?

– Det är ju ingen som säger rakt ut att man tycker att man ska strunta i klimatmålen, men om man summerar de åtgärder som föreslås så blir ju på något sätt effekten att vi inte ser ut att nå EU:s klimatmål med den politik som läggs fram. Jag tycker att man måste kalla en spade för en spade för rent krasst är det så att flyttar man klimatarbetet från utsläppshandeln samtidigt som vi fortfarande ska nå klimatmålen, så måste det kompenseras för av andra sektorer som transportsektorn eller jordbruket. Men det vill ju de här länderna inte heller göra.

– Så det blir ett oärligt spel. Man vill sänka takten och ambitionerna i utsläppshandeln men man föreslår inga ambitionshöjningar någon annanstans för att kompensera och då blir det ju att man tummar på klimatmålen. Men det är för politiskt känsligt att säga att det är det man gör.

Emma Ytterell anser att utsläppshandelns kritiker läser industrin helt felaktigt. De som vill försvara industrin genom att sänka klimatambitionerna kan förvisso åstadkomma lägre kostnader på kort sikt. Men på längre sikt kommer kostnaderna i form av uteblivna investeringar att bli betydligt högre, framhåller hon.

– Vi kommer inte att kunna konkurrera med Kina och USA i de marknader och de tekniker som Kina och USA redan har byggt sig starka i. Men i nästa generation tekniker, i nästa generations satsningar, där kan vi verkligen bli lönsamma och komma steget före så det är där vi ska satsa.

Argument om konkurrenskraft biter

I de förhandlingar hennes grupp har hållit hittills upplever Emma Ytterell att det har varit framgångsrikt att lyfta fram att det europeiska näringslivet trots allt är delat i sin syn på ETS.

– Det biter ganska bra när vi säger att näringslivet själva inte efterfrågar den här ambitionssänkningen, utan att den tvärtom stör de investeringsplaner som har lagts fast. Det hjälper väldigt mycket. Så jag skulle säga att de svenska rösterna i den här debatten i Bryssel är supervärdefulla för att ge en mer nyanserad bild.

Argument om konkurrenskraft väger helt enkelt tyngre i EU än de om klimatet, menar hon.

– Jag önskar att det inte var så. När jag klev in i politiken för fem år sedan så var klimatarbetet och att vi ska nå Parisavtalet fortfarande en jätteviktig politisk drivkraft, men det är det inte i dag. Därför är det så viktigt att det finns andra argument än bara klimatet som sådant. Just nu är konkurrenskraft och lönsamhet verkligen frågor som är på tapeten så därför är det viktigt att prata om just utsläppshandeln också ur ett företags- och näringslivsperspektiv.

”Jag har väldigt låg tolerans och låg förståelse för länder som nu högljutt säger att utsläppshandeln ska bromsas.”

Emma Ytterell håller med kritikerna om att det finns ett behov av ökad långsiktighet i hur systemet ska se ut framåt. Hon ställer sig däremot kritisk till att många av de länder som nu är negativa ”har suttit på händerna” fram tills nu.

Att försöka koppla ihop frågan med andra områden som har med konkurrenskraft att göra, som höga elpriser eller behov av regelförenkling, tycker hon inte duger.

– Jag börjar tappa tålamodet med de här länderna och företagen. Utsläppshandeln har funnits sedan 2005, det är alltså innan smartphonen kom. Det har skett enorma tekniksprång och så mycket teknisk utveckling under de här åren, säger hon, och avslutar:

– De kan tycka att det går fort och säga att det bidrar med högre kostnader, men de har ju också vetat om att det kommer ett pris på utsläpp och att priset på utsläpp kommer att öka vartefter klimatambitionerna ökar och där har man ju inte gjort sin hemläxa. Så jag har väldigt låg tolerans och låg förståelse för länder som nu högljutt säger att utsläppshandeln ska bromsas. Jag tycker att man har haft mycket tid på sig.