DEBATTEN OM KORTARE ARBETSTID

Fackförbund säger nej till LO-krav: ”Inte gratis att gå ner i arbetstid”

Medan LO driver på för en generell arbetstidsförkortning vill Sveriges Ingenjörer gå en annan väg – och varnar samtidigt för politisk inblandning. ”Det finns ingen metod som passar alla”, säger förbundets ordförande Ulrika Lindstrand till TN.

– Ingenjörer finns i alla branscher. Då fungerar det inte med en och samma lösning. Vi behöver kunna anpassa avtalen efter verkligheten i varje sektor.

Det säger Sveriges Ingenjörers ordförande Ulrika Lindstrand. Hon pratar om kraven på en generell arbetstidsförkortning som kommer från såväl LO som från vissa politiska partier, inte minst inom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Medan LO kräver en generell arbetstidsförkortning och har begärt förhandlingar med Svenskt Näringsliv i frågan, så är det många fackförbund på tjänstemannasidan som vill se helt andra lösningar. Ett av dem är Sveriges Ingenjörer.

– I grund och botten tycker vi att det inte finns någon metod som passar alla, säger Ulrika Lindstrand.

”För våra medlemmar är det absolut viktigast med möjligheten till flexibilitet – att inte titta på vecko- eller dagsarbetstid, utan att kunna använda arbetstidsförkortningen på ett sätt som passar där man själv är i livet.”

Hon är tydlig med att en generell arbetstidsförkortning, oavsett är om den är lagstadgad eller framförhandlad mellan centrala parter, är fel väg att gå. Hon vill i stället fortsätta förhandlingarna i respektive bransch – en modell som hon menar har tjänat både medlemmarna och svensk industri väl sedan Industriavtalet kom till i slutet av 1990-talet.

Hon vill inte öppet kritisera LO, men markerar tydligt att Sverige Ingenjörer håller fast vid de branschvisa förhandlingarna.

– För oss är lösningen att vi förhandlar nära branscherna, att vi gemensamt anpassar avtalen efter den bransch och de individer som verkar på det området. Det är så vi har gjort i snart 30 år och det har varit en framgångssaga, säger hon.

En viktig invändning från Sveriges Ingenjörer handlar om vad fackets medlemmar kan förlora om en generell arbetstidsförkortning blir verklighet. Enligt Ulrika Lindstrand har arbetsgivare redan signalerat att de kan vilja backa från befintliga avtalade förmåner om staten lagstiftar.

– Frågan var ju uppe på bordet redan i den senaste avtalsrörelsen. Teknikföretagen ställde då ett väldigt tydligt krav på att om det blir en generell arbetstidsförkortning, så ska de lösa ut all arbetstidsförkortning i avtalen. Och de pratade även om andra delar. De vill inte riskera att ligga dubbelt och betala två gånger.

– Det resulterade ju sedan i att vi skrev en överenskommelse om att om det kommer lagstiftningsförslag, så ska vi sätta oss ner och prata om frågan.

Olika former av arbetstidsförkortning

Idag har många ingenjörer olika former av arbetstidsförkortning genom kollektivavtal. Det handlar ofta att växla lön mot ledighet. Många har ett trevalssystem, där de kan välja mellan tid, pension och pengar. Det är en möjlighet som medlemmarna inte vill förlora, konstaterar Ulrika Lindstrand.

– För våra medlemmar är det absolut viktigast med möjligheten till flexibilitet – att inte titta på vecko- eller dagsarbetstid, utan att kunna använda arbetstidsförkortningen på ett sätt som passar där man själv är i livet.

– Den modell som vi har förhandlat fram ger möjlighet till det. Du kan lite senare i livet gå ner i arbetstid. Barnfamiljer har möjlighet att ta ledigt när förskolan är stängd och så vidare. Det har fungerat otroligt bra samtidigt som Sverige har behållit konkurrenskraften.

I sitt krav på en generell arbetstidsförkortning vill LO se bibehållna löner. Det skulle alltså i praktiken innebära att arbetsgivare får betala lika mycket, men få färre arbetade timmar tillbaka. Ulrika Lindstrand påtalar att kortare arbetstid alltid innebär en kostnad, även för facken, i förhandlingar mellan parterna.

– För att få arbetstidsförkortning har vi avstått löneutrymme. Det är inte gratis att gå ner i arbetstid, säger hon.

Hon har förståelse för att andra grupper kan göra andra avvägningar – inte minst i vissa LO-yrken – men konstaterar att det också visar varför en enhetlig lösning blir problematisk.

När LO tidigare i år presenterade sina krav på förhandlingar med Svenskt Näringsliv menade LO:s ordförande Johan Lindholm att arbetstiden har stått still sedan 40-timmarsveckan infördes 1973. Ulrika Lindstrand håller inte med.

– Vi har lite olika bild av vad som har hänt. Det är klart att vi har olika avtal, men för våra medlemmar så stämmer inte den beskrivningen. Vi har förhandlat fram arbetstidsförkortning i många avtal, och dessutom fler semesterdagar och andra ledigheter, säger hon och fortsätter:

– Slår man ut det så ligger de allra flesta på någonstans runt 37,5–38,5 timmar per vecka. 40-timmars arbetsvecka är det inte så många som har längre.

Politiska krav ställer till det

Men det är inte bara LO:s krav på generella förhandlingar som skapar oro. Det finns även politiska förslag som ställer till det. Ulrika Lindstrand är kritisk och poängterar att arbetstid under lång tid har hanterats av parterna. Hon vill att det ska fortsätta vara så.

Hur ser du på att politiska partier vill förändra lagstiftningen?

– Det är ett tacksamt område att gå in i, för att det berör så många människor och tilltalar många väljare. Men det är ju en fråga som är otroligt komplex.

– Det här är en fråga som parterna hanterar bäst själva. Att gå in med lagstiftning riskerar att urholka hela den svenska modellen, som har tjänat oss så väl. Det är väldigt svårt att förhandla lön och märke om man inte samtidigt förhandlar arbetstid för det hänger ju ihop, säger Ulrika Lindstrand.

”De har drömmar, men ser inte helheten eller komplexiteten i frågan.”

Och partsvisa förhandlingar fungerar bäst med starka parter, menar hon. Om politiken tar över riskerar incitamenten att vara med i fack och arbetsgivarorganisationer att minska.

– Om allting ligger på lagstiftningsnivå, då har vi som parter ingenting kvar att förhandla om. Då blir vi inte heller inte relevanta, säger Ulrika Lindstrand.

Är det populistiskt av politiker att föreslå kortare arbetstids genom lagstiftning?

– Om jag ska snälltolka det så tänker jag att det är av någon sorts omsorg för sina väljare som de lyfter fram det här. Det kanske också handlar om att de inte är riktigt insatta i hur mycket arbetstidsförkortning vi faktiskt har förhandlat fram. De har drömmar, men ser inte helheten eller komplexiteten i frågan.

Till hösten drar avtalsrörelsen i gång och i december ska parterna inom industrin presentera sina krav i Avtal 27. Frågan är bara hur de ska komma överens när de tre LO-förbunden, IF Metall, Livsmedelsarbetareförbundet och GS, vill se en generell arbetstidsförkortning, medan de två tjänstemannafacken, Unionen och Sveriges Ingenjörer, inte vill det.

Ulrika Lindstrand är dock optimistisk.

– Vi har löst svårare frågor tidigare. Viljan att hålla ihop den svenska modellen är väldigt stark. Jag är väldigt stolt över att vårt samarbete och att vi har lyckats knäcka de svåra frågorna varje gång, säger hon.