AVTALSRÖRELSE

Facken: "Vi vill inte ha löneinflation"

Ekonomi (TT)

I Europa strejkar hundratusentals arbetare för löner i nivå med kostnadsökningarna. Men de svenska fackförbunden resonerar annorlunda.

– Vi tror inte på nån idé om att kompenseras för en hög inflation, säger Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall.

Runt om i Europa rapporteras det om omfattande strejker när flera yrkesgrupper kräver löneökning i nivå med inflationen. I Frankrike strejkar flygledare. I England strejkar järnvägsarbetare och postanställda. Och fler arbetsgrupper hotar med strejk om inte deras löneökningar kompenserar för vad som på flera håll är den högsta inflationen på många år.

I Sverige ligger inflationen för september på nio procent, den högsta nivån sedan 1991. Men bland de svenska fackförbunden är tongångarna annorlunda jämfört med hur det ser ut bland deras europeiska motsvarigheter. På IF Metall kommer man inte väga in inflationen som en parameter när de sätter sina lönekrav inför nästa års avtalsrörelse, säger Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall.

– Om vi kräver kompensation för inflationen så blir det som en katt som jagar sin egen svans. Då får vi det som det var på 80-talet med hög inflation i fem år, dit vill vi inte igen.

Andra fackförbund ger liknande besked. Kommunals avtalssekreterare Johan Ingelskog säger att de inte vill bidra till löneinflation.

– Arbetsmarknadens parter behöver ta ett gemensamt ansvar för att inte driva upp inflationen genom att respektera den modell vi har satt. Vi har sett tidigare att starka tjänstemannagrupper har skitit i "märket" och plockat ut mer, det vill vi inte se i nästa avtalsrörelse.

Industrin sätter "märket"

I mitten av 1980-talet var löneökningstakten i Sverige drygt åtta procent årligen. Det bidrog till att pressa upp en redan hög inflation samtidigt som reallönen, alltså lönen i förhållande till prisnivån, i princip inte ökade alls.

Förutsättningarna för löneförhandlingar ändrades sedan, i slutet av 90-talet, när industriavtalet kom till stånd. Avtalet innebär att industrin sätter standarden på löneökningarna för resten av arbetsmarknaden. Det kallas att industrin sätter "märket".

IF Metall är ett av de fackförbund som varit drivande till avtalet. En modell som har varit framgångsrik, säger Veli-Pekka Säikkälä.

– Reallönen har ökat med 60 procent under de här åren. Det är bara 2011 och 2022 som vi inte fått reallöneökningar.

Och snart är det dags för förhandlingar igen. Under 2023 löper kollektivavtalen ut för många yrkesgrupper och avtalen ska omförhandlas. Innan dess ska förbunden förhandla internt om vilka krav de vill ställa.

– Nu för vi samtal internt inom LO, i slutet av oktober kommer ett beslut om gemensamma krav. Sedan ska Kommunal fatta beslut om vi vill ansluta till det, säger Johan Ingelskog.

"De lägst avlönade ska kompenseras"

Strax innan jul ska fackförbunden överlämna sina krav till arbetsgivarna. Men än är det för tidigt att uttala sig om vilka krav som kan komma att ställas, säger Johan Ingelskog.

– Det är alldeles för tidigt att säga. Men inflationen slår hårdast mot de lägst avlönade, därmed behöver man göra en rejäl satsning på dem, säger han och fortsätter:

– Våra medlemmar ska kunna leva på sin lön, inte bara överleva. De lägst avlönade ska kompenseras, och få högre löneökningar, eftersom de inte har de marginaler som finns.

Veli-Pekka Säikkälä säger att de parametrar de utgår ifrån när de ska sätta sina lönekrav från IF Metalls sida, utgår de också från företagens möjligheter att höja lönerna.

– Vi kommer göra en bedömning av löneökningsläget på samma sätt som vi alltid gör, vi tittar på företagens betalningsförmåga, på lång sikt. Och det går bra för företagen just nu, de gör stora vinster och har orderböckerna fulla.

Även Veli-Pekka Säikkälä tar upp att de lägst avlönade drabbas hårdast av inflationen.

– Det måste vi tänka på i kommande avtalsrörelse, de har de minsta marginalerna.

Annika Andersson/TT