DEN SVENSKA INTEGRATIONEN

Från Charkiv till charken: Så blev köttpaketering Valentynas väg in i Sverige

När kriget tvingade Valentyna Kosko att lämna hemstaden Charkiv i Ukraina hamnade hon till slut i ett kylslaget paketeringsrum på Hisingen. Där, bland köttlukt, skyddskläder och interna tolkar, fann hon inte bara ett jobb – utan ny trygghet, kollegor och en vardag som går att planera.

När Valentyna Kosko landade på Arlanda för tre år sedan hade hon lämnat ett liv i ukrainska Charkiv bakom sig – en storstad, fem mil från den ryska gränsen, där oron steg dag för dag. I dag bor hon med sina två barn i Västra Frölunda i Göteborg, arbetar på livsmedelsföretaget KLS på Hisingen, och beskriver känslan av att äntligen få en vardag som går att planera.

– Situationen var inte bra i Ukraina och det blev mer och mer bråkigt för varje dag, säger hon. Efter ett halvår flydde jag och mina barn till centrala Ukraina där det var lite lugnare. Men sedan förstod jag att kriget inte skulle sluta. Då flydde vi vidare till Stockholm via Polen, säger hon till TN.

”Jobbar eller pluggar man vet man vad man ska göra idag, imorgon och en månad framåt.”

Först placerades familjen i Gävle av Migrationsverket och efter ett par månader kom de till Göteborg. Här började Valentyna Kosko läsa svenska på SFI och söka arbete, främst inom butiker och produktion – områden hon hade erfarenhet av från hemlandet.

– Jag sökte många jobb, men det var svårt eftersom jag inte pratade så mycket svenska, säger hon.

Från Ukraina hade hon med sig två utbildningar, en i pedagogik och en juridik, och arbetslivserfarenhet inom administration och livsmedelsproduktion.

Vändningen kom efter drygt ett år, när hon deltog på en jobbmässa som arrangerades av Västra Götalandsregionen och Kött- och Charkföretagen tillsammans med Hjälp Ukraina i Göteborg. På plats fanns bland annat KLS, ett företag som producerar och förädlar köttprodukter.

– Jag gick dit med mitt cv och pratade med många arbetsgivare. Det som bidrog till att jag fick jobb på KLS var att jag hade erfarenhet från produktion, säger Valentyna Kosko.

Kompetensbrist i branschen

Liksom på många andra håll råder det brist på kompetens i kött- och charkbranschen så för Lena Sundberg, verksamhetssamordnare/hr på KLS, var mässan ett välkommet verktyg för att hitta nya medarbetare.

– Vår tanke med att delta på jobbmässan var att hitta livsmedelsarbetare, men vi träffade också så många andra att vi bestämde oss för att bjuda in alla som var intresserade av vårt företag, säger hon.

KLS ordnade totalt tre rekryteringsträffar dit sammanlagt ett trettiotal ukrainare bjöds in till gruppintervjuer. Vissa hade tidigare arbetat inom liknande produktion, andra gjorde ett starkt intryck trots att erfarenheten saknades. Inledningsvis trodde företaget att de bara skulle kunna ta emot ett par personer på grund av språkbarriären, men det visade sig snart gå att lösa.

– Vi upptäckte att det fanns medarbetare som pratade ryska och kunde agera som interna tolkar. Det gjorde enorm skillnad, säger Lena Sundberg.

”Jag försöker verkligen måla upp hur tufft arbetet kan vara. Sedan får kandidaterna fundera på om det är ett jobb för dem.”

Rekryteringen växte sedan snabbt. I dag har KLS omkring ett dussin anställda från Ukraina och fler är på väg in.

– Vi jobbar mycket tillsammans med våra tolkar. Det är viktigt att kunna få stöd och handledning på sitt eget språk. Därför har vi översatt alla utbildningar och säkerhetsföreskrifter till ukrainska och engelska. På så vis behöver vi aldrig oroa oss för att någon ska skada sig på grund av bristfällig information, säger hon.

Det mottogs också väl av övriga anställda.

– När det händer fruktansvärda saker som krig i ett grannland är det lätt att känna sig hjälplös. Nu kunde personalen vara med och påverka genom att vara goda kollegor, säger Lena Sundberg.

Nackdelarna skrämde inte

Under rekryteringsträffarna berättade Lena Sundberg och hennes kollegor om vad arbetet i produktionen och paketeringen faktiskt innebär. Utan att försköna någonting.

– Jag pratar om alla nackdelar. Hur kallt och fuktigt det är. Hur det luktar när 400 kilo köttfärs packas upp. Jag försöker verkligen måla upp hur tufft arbetet kan vara. Sedan får kandidaterna fundera på om det är ett jobb för dem.

De flesta väljer ändå att stanna kvar, men inte alla – och det är också poängen, menar hon.

– Vi vill inte anställa dem som är osäkra. Vi vill ha människor vi kan satsa på och utvecklas tillsammans med, säger Lena Sundberg.

Men Valentyna Kosko skrämdes inte av beskrivningarna och trivs bra på sin arbetsplats.

– Alla arbetskamrater är trevliga och de hjälper mig om jag inte förstår processer eller maskiner. I början är alla kanske lite stressade, men sedan blir det bättre, säger hon.

Jobbet har blivit mer än en försörjning för henne: en väg in i samhället, ett sammanhang och en struktur för familjen. Barnen har funnit sig väl till rätta. Dottern, sju år, går i första klass och sonen på 20 år läser SFI och en distansutbildning inom it. Båda har fått vänner och trivs i Sverige.

För Valentyna Kosko var det avgörande att snabbt få ett arbete när hon kom till Sverige.

– Jag jobbar åtta timmar per dag. Det är halva mitt liv. Den andra halvan handlar om att vara mamma. Jobbar eller pluggar man vet man vad man ska göra idag, imorgon och en månad framåt. Det går att planera på ett helt annat sätt – och det hjälper även familjen.

Och för KLS har de ukrainska medarbetarna inneburit nya kollegor, stärkt gemenskap och en rekryteringsprocess som visat sig både hållbar och inkluderande. Många företag som deltog på jobbmässan har hört av sig till Lena Sundberg för att förstå hur KLS har lyckades rekrytera personer som inte kunde svenska.

– De undrar hur vi klarade det. Men ser man möjligheter så hittar man möjligheter, säger hon.