DEN SVENSKA INTEGRATIONEN

”Arbetsmarknaden gav mig fingret” – här är Nadim Ghazales råd till arbetsgivare

Trots att allt fler i Sveriges utsatta områden har jobb står många fortfarande utanför arbetsmarknaden — mycket på grund av fördomar. Nadim Ghazale vet hur vägen till arbete ser ut och har konkreta råd till landets arbetsgivare.

Allt fler av dem som bor i utsatta områden har ett jobb. Det visar en rapport som Almega presenterade i somras. I de 17 bostadsområden i Sverige som räknas som särskilt utsatta har numera 60 procent av kvinnorna och 69 procent av männen en anställning, enligt siffror från 2023.

– Den positiva utvecklingen är förstås enormt glädjande. Samtidigt finns det ytterligare åtgärder som skulle få ännu fler i arbete, sa Jonas Jegers, näringspolitisk expert på Almega, i ett pressmeddelande i samband med att rapporten släpptes.

Enligt rapporten var bara 45 procent av kvinnorna och 58 procent av männen självförsörjande år 2023.

– Andelen självförsörjande växer ju fler som har ett jobb. Ett första steg kan ofta vara ett deltidsjobb som sedan blir en heltid. Men mer behöver göras, både för att arbetssökande ska få ett första jobb eller för att arbetande ska kunna gå upp i arbetstid, sa Jonas Jegers.

Enkel och svår förklaring

Trots att arbetsmarknaden skriker efter arbetskraft är det alltså fortfarande svårt för många som bor i utsatta områden – och som ofta har utländsk bakgrund – att få jobb. Orsaken stavas inte sällan i fördomar.

En av dem som däremot har klarat sig bra är den numera före detta polisen Nadim Ghazale. För honom var förklaringen både enkel och svår på samma gång.

– Folk trodde på mig. Det fanns en tillit i min omgivning, men också från mig själv om samhället, säger han.

– Det fanns också relationer runt omkring som kunde snappa upp olika kompetenser och olika farhågor.

Men vägen dit var inte helt självklar.

Nadim Ghazale föddes i Libanon och kom till Sverige som sjuåring. Uppväxten i Ulricehamn präglades av rasism och kriminalitet. Han började i svensk skola först när han var tio år. Där fick han en kompis, med svensk bakgrund, och de gick i samma klass tills de tog studenten.

– Efter trean gjorde vi lumpen tillsammans. Jag lärde mig svenska bättre än svenskarna själva – kulturen och allt sånt. Hoppade groda på midsommar.

– Jag gjorde allting rätt. Var inte dömd för något brott.

”Sverige är mångkulturellt. Man kan tycka vad man vill om det, men det är så det är och det kommer troligtvis att vara så om tio år också.”

När Nadim Ghazale och hans kompis Tobias Svensson var 19 sökte de båda jobb.

– Det var första gången jag upplevde diskriminering. Han blev erbjuden sex anställningsintervjuer och jag en. Det var en verklighetssmäll som verkligen kastade mig bort till en väldigt dålig plats.

Rektorn såg potentialen

Till slut var det Nadim Ghazales gamla högstadierektor som gav honom jobb som timvikarie. Men rektorn fattade att det ju inte var en framtid för den begåvade tidigare eleven och frågade vad han ville bli när han blev stor.

– ”Du kan inte vara obehörig lärare i hela ditt liv”, sa han till mig, säger Nadim Ghazale, som svarade att han funderade på att bli polis.

Det var inte ett jobb som han någonsin hade drömt om.

– Inte en sekund. Jag kommer från ett krigsdrabbat land. Jag gillar inte uniformer. Men på en gymnasiemässa sa en polis en gång till mig ”Vi behöver sådana som du inom Polisen”.

– Arbetsmarknaden gav mig fingret, men Polisen sa ”kom till oss”. Jag gick dit. Känslan av att vara välkommen var jätteavgörande, säger Nadim Ghazale.

Han menar att den känslan inte är viktig bara för honom, utan för alla människor. Därför är det viktigt för arbetsgivare som söker medarbetare att visa tillit – att se bortom namnet och se människan. På så sätt kan fler i utsatta områden få jobb och bli självförsörjande.

– Mitt tips är att värdera kulturkompetens på ett nytt sätt. Sverige är mångkulturellt. Man kan tycka vad man vill om det, men det är så det är och det kommer troligtvis att vara så om tio år också.

”Ger man människor utan sammanhang eller nätverk en rad på cv:t så betyder det saker för dem som känner att de inte är någonting.”

– Människor som kommer in på en arbetsplats och berikar med sin kultur gör att Sverige blir mer inkluderande.

Inga naturliga mötesplatser

Möten mellan människor är viktiga, påtalar Nadim Ghazale, som idag är föreläsare, författare, skribent och verksamhetschef på Nattvandring.nu. Men var de mötena ska ske är inte självklart.

– Skolan är segregerad, föreningslivet är segregerat, bostadsområden är segregerade, arbetsplatserna är till viss del segregerade. Det finns inga naturliga platser för möten, säger han.

Han tycker att arbetsgivare ska våga se bortom tomma cv:n och våga lita på potential.

– Jag hade inget cv, men jag hade potential och någon vågade ge mig chansen.

– Den som vågar kommer att gå på nitar, för det gör man alltid. Men ger man människor utan sammanhang eller nätverk en rad på cv:t så betyder det saker för dem som känner att de inte är någonting.

”Andra generationens invandrare finns inte. Det är första generationens svenskar. Så som vi pratar om människor kommer de också att känna sig.”

Nadim Ghazale tror inte att lösningen på kriminalitet är högre straff och mindre invandring. I stället är relationer och trygghet nyckeln, även om han inte rakt av ställer de två sakerna emot varandra.

– Att ta in folk, som Sverige har gjort i många år, utan att ha en plan för dem är en riskfaktor för kriminalitet. Att vara utan arbete är en riskfaktor för kriminalitet. Att känna sig utanför samhället – eller att vara det– är en sannolikhet för kriminalitet.

– Tillit och relationer, det är skyddsfaktorer. Arbete är skyddsfaktorer. Språk är skyddsfaktorer. Samhälle och gemenskap är skyddsfaktorer. Men idag ser vi att segregationen breder ut sig och gör att riskfaktorerna blir allt fler, säger Nadim Ghazale.

Han hoppas alltså på att fler företagare ska våga ge människor en chans. Det skulle skapa stora möjligheter för såväl den enskilda individen som för företagen som söker medarbetare.

Men han vill också att politikerna gör mer.

– Mitt råd är att främja språket. Det är nyckeln till allt. Erbjud möjligheter till enkla jobb och praktikplatser.

Han vänder sig också mot begreppet ”andra generationens invandrare”.

– Snälla sluta använda det. Andra generationens invandrare finns inte. Det är första generationens svenskar. Så som vi pratar om människor kommer de också att känna sig, säger Nadim Ghazale.