ELKRISEN

Sveriges elberedskap underkänns – här är största riskerna

Bara två av tolv punkter får godkänt när det gäller krisberedskapen för elsystemet, enligt en ny rapport från Teknikföretagen. Företagen varnar för att oklart ansvar, svaga värdekedjor och bristande personalförsörjning kan lamslå landet vid ett skarpt läge. ”Det finns stora säkerhetsmässiga utmaningar”, säger Pia Sandvik, vd på Teknikföretagen.

Sveriges energisystem är samhällskritisk infrastruktur som måste stå pall vid allvarliga störningar, kriser och till och med krig. Om vitala delar av elsystemet slås ut kan det lamslå allt från livsmedelsförsörjning till näringsliv och välfärd. Den varningen utfärdades under ett seminarium i samband med att Teknikföretagen presenterade rapporten Industrins roll i totalförsvaret: Energisystemets motståndskraft.

Så hur ser motståndskraften i energisystemet ut?

Svaret är den kan förbättras avsevärt, konstaterade Pia Sandvik, vd för Teknikföretagen.

– Handelsflöden och geopolitik är ju inte det mest stabila vi kan tänka oss för närvarande. Och vi vet ju att det är krig i Ukraina. Det är inte många mil bort. Vi står inför stora säkerhetsmässiga utmaningar, inte bara i Europa utan också här, sa hon.

I rapporten har Teknikföretagen punktat upp hur beredskapen ser ut när det gäller elsystemet och inte mycket lyser grönt.

Det finns gott om innovations- och systemkompetens hos företagen, men när det gäller att få upp ett elsystem som har fallerat, så är det flera gula lampor, vilket indikerar att det finns potential att bli bättre. Ett stort problem är enligt rapporten att vi inte vet mycket om hur vi säkrar kompetens- och personalförsörjning i händelse av kris. Här finns stora oklarheter, vilket gör att lampan lyser rött på den punkten.

Det här kräver stora insatser på kort tid, både för militären och civilförsvaret, menade Pia Sandvik.

– Industriföretag spelar en otroligt viktig roll i båda de aspekterna. Det är med hjälp av dem som vi kan bygga en del av motståndskraften för att hantera situationer som kris, störningar och krig, sa hon.

Företagen besitter redan idag en stor del av de förmågor som krävs för att bygga beredskap, ställa om och bygga motståndskraft när det gäller energisystemet, menar Pia Sandvik.

– De är innovativa, har en hög produktionskapacitet och är anpassningsbara. Vi har ett bra utgångsläge på den punkten, men den återkommande frågan är hur de ska bidra? Företagen vet inte vad som förväntas av dem. Det finns fortfarande osäkerheter när gäller ansvar, roller och resurser, sa hon.

Efterfrågar en tydligare plan

Det krävs tydligare riktlinjer och samarbeten med myndigheter och politiken för att hantera utmaningarna som väntar, markerade Pia Sandvik. Det behövs större förståelse för företagen och de marknader som de verkar på. Teknikföretagen efterlyser en samlad plan, tydligare styrning och beredskapslösningar där stat, myndigheter och industri jobbar tillsammans, inte i stuprör.

– Många företag har till exempel tillverkning utomlands. Vad händer med värdekedjor om krisen slår till på allvar? Vi vill belysa att industrin kan vara med och bygga ett mer robust kraftsystem, men förväntar oss att myndigheter och beslutsfattare ger svar om vad de behöver och vad som förväntas av företagen. Vi vill att takten ökar i det arbetet, sa hon.

Företagen: ”Finns för mycket osäkerheter”

Rapporten målar upp hotbilden, företagens förmågor och förslag till åtgärder. Den bygger på intervjuer med elva industriföretag: ABB, AFRY, Alfa Laval, Atlas Copco, CTEK, Hitachi Energy, NKT, Saab, Siemens Energy, SKF och Westinghouse.

Filip Elveling på Hitachi Energy berättade att de har en stor produktion i Sverige, men även utomlands, och att det finns sårbarheter i leverantörskedjorna redan nu, som kan bli värre om krisen blir allvarligare.

– Det är svårt att vara självförsörjande på allt, sa han.

NKT lyfte reparationsförmågan i elsystemet som de och andra företag besitter.

– Men det är i fredstid, inte i krigstid, sa Kenneth Johansson, kommersiell direktör på NKT.

Att lita på värdekedjor av nyckelkomponenter som fungerar idag är inte detsamma som att kunna göra det om kriget till exempel skulle utvidga sig från Ukraina. Då kan länder bli mer nationalistiska vilket kan försvåra transporter och annan infrastruktur, påpekade han.

Företag och myndigheter ska planera för minst tre månader med egna resurser men i en värld av just in time-leveranser kan det vara en stor utmaning. Inför en krigssituation kan det behöva byggas stora varulager och redas ut vad som gäller vid krigsplacering av personal. Då krävs en tydligare dialog med myndigheter och beslutsfattare, och framför allt beredskapsavtal, markerade alla företagens representanter.

– Hur många blir kvar på företaget om det händer något? Det är inte så att vi har tio personer på avbytarbänken. Det funkar inte så. Vi behöver veta hur många av våra nyckelpersoner som är krigsplacerade, sa Kenneth Johansson.

”Vi kan inte förbereda oss för krisen när den står för dörren, utan det måste ske nu.”

Charlotte Niklasson på industrijätten SKF efterlyste precis som Teknikföretagen större tydlighet om vad som förväntas av dem i kristid, så att de kan förbereda sig redan nu. De har den mesta produktionen utanför Sverige och det är avgörande med fungerade värdekedjor och att leveranser kommer i tid.

– Vi är en stor leverantör till elsystemet, både i Sverige och utomlands. Vilka krav kommer att ställas på oss framåt när det gäller till exempel kompetensen? Vi är inte ett säkerhetsklassat bolag. Vi funderar över styrningen. Det finns för mycket osäkerheter, sa hon.

Det gäller även energiförsörjningen, där hon menar att regeringen inte ger tydliga svar. Hon varnade inte minst för att lägga alla ägg i samma korg.

Filip Elveling höll med. Riskerna är stora men samtalen om detaljerna små, menade han.

– Vi kan inte förbereda oss för krisen när den står för dörren, utan det måste ske nu, sa han.

”Frågan är om glaset är halvfullt eller halvtomt.”

Företagen ville ha tydliga besked om vad ska förbättra samarbetet och riktade frågan till Johan Berggren (M), statssekreterare på Försvarsdepartementet, som var på plats på seminariet.

– Det händer mycket och det är väl frågan om glaset är halvfullt eller halvtomt. En stor del av reparationsberedskapen finns hos företagen och vi ska bli bättre på att skapa förutsättningar för dem, sa han.

– Om vi pratar om personalplanering och förutsättningar för kompetens, så är det ett jätteviktigt område. Hela civilplikten generellt är ju ett sätt att säkra kompetens. Där går vi fram gradvis. Vi började med reparatörer, räddningstjänst och vi tittar på sjukvård och andra områden som vi ska reda ut slutgiltigt. Det kommer att vara många tusen personer som kan kallas när vi pratar om krigsplanering, krigsorganisation och krigsplacering, sa han.

”Vi har innovativa företag men dialogen hur de kan bidra måste öka.”

Johan Berggren höll med om att dialogen kan bli bättre, till exempel när det handlar om företagens lagerhållning och omställning i händelse av kris och hur detta ska finansieras.

– Jag delar absolut ambitionen att vi kan behöva få avtal på plats på detta område. Sen får vi se hur långt vi kommer, sa han och fortsatte:

– Energiriskerna vi ser är också kopplade till flera sektorer, och det är viktigt med en helhetssyn på energisystemet. Vi måste komma bort från stuprör.

Johan Berggren påpekade att hot mot samhällsinfrastruktur sker redan idag, inte minst i from av cyber- och hybridattacker och drönare.

– Så vi måste jobba tillsammans redan idag, sa han.

Det är mycket som låter bra, men ord måste gå till handling, menade Pia Sandvik.

– Det är mycket på gång, men mycket som återstår. Nu måste saker och ting gå snabbare. Vi pratar som att vi inte har några kriser idag. Vi måste höja ambitionsnivån. Vi har innovativa företag men dialogen hur de kan bidra måste öka, sa hon.