TULLKRISEN

SSAB: Så akut är krisen i stålindustrin – ”Går väldigt, väldigt dåligt

Dopade stålindustrier har lett till global överproduktion och dumpade priser. Nu chockhöjer EU tullarna i syfte att rädda Europas industri. ”EU kan inte tillåta sig att bli någon slags avstjälpningsplats där andra länder lägger sina problem”, säger Viktor Strömberg, strategichef SSAB, till TN.

Fördubblade tullnivåer på stål från 25 till 50 procent och en halvering av den tullfria importkvoten. Det är huvudnumren i EU-kommissionens nya förslag om handelsåtgärder för import av stål.

Ambitionen från EU-kommissionens sida är att skydda EU:s stålindustri mot effekterna av global överkapacitet och prisdumpning från framför allt kinesiska företag. Beskedet om hårdare importregler välkomnas av den svenska stålkoncernen SSAB.

– Vi tycker att det är en nödvändig inriktning. Sen kan man naturligtvis beklaga att vi har hamnat här, det är inte så att vi ser någon glädje i att det behöver ta den här riktningen. Men givet hur situationen ser ut så ser vi positivt på att man går den här vägen för alternativet blir mycket värre, säger Viktor Strömberg, strategichef på SSAB, till TN.

”Vi har en situation där vi kan inte kan konkurrera med statssubventionerad överkapacitet. Det går helt enkelt inte.”

Att skydda den europeiska stålindustrin handlar i förlängningen om att inte ytterligare försämra för Europas konkurrenskraft och att ge företagen möjlighet att klara klimatomställningen, menar han.

– Det handlar i slutändan om vad vi vill att EU ska vara. Ska vi vara en tillverkande region så tycker vi och många med oss att man inte kan slå undan benen för en livskraftig stålindustri för då faller så mycket annat.

För SSAB är frihandel annars viktigt. Viktor Strömberg berättar att det har varit av stor betydelse för företaget att kunna sälja sitt specialstål på världsmarknaden.

– Men nu har vi en situation där vi kan inte kan konkurrera med statssubventionerad överkapacitet. Det går helt enkelt inte. Och då tycker vi att EU-kommissionens förslag är en balanserad skyddsåtgärd. Det uppmanar andra att faktiskt ta tag i överkapacitetsproblemen snarare än att skeppa dem till andra regioner, säger han, och fortsätter:

– Vi på SSAB klarar oss ändå hyfsat i den här situationen men övrig stålindustri i Europa går väldigt, väldigt dåligt. Och då faller också alla förutsättningar att ställa om mot att leverera på klimatinitiativ. Kommissionen har naturligtvis sett att det inte går att ställa om en stålindustri som går med förlust. Det är ingen som investerar i en sådan bransch.

Överproduktion på 600 miljoner ton

Enligt Viktor Strömberg är importerad stål från Kina så pass billig att även med en tull på 25 procent så är priset på den fortfarande lägre än kostnaden för att tillverka stål i Europa.

– Om du startar från en så låg nivå är 25 procent fortfarande ingenting. Så därför måste tullnivån upp på en högre nivå för att den ska ha någon som helst effekt.

Att det råder en global överkapacitet på stålområdet råder det inga tvivel om. Viktor Strömberg uppskattar den totala ståltillverkningskapaciteten i världen till 2 400 miljoner ton om året, vilket är ungefär 600 miljoner ton mer än vad som faktiskt används.

– Hela den europeiska stålefterfrågan är nere på 130 miljoner ton så bara den outnyttjade kapaciteten är nu mer än fyra gånger så stor som hela EU:s konsumtion av stål.

Och överkapaciteten finns framför allt i Kina och andra delar av Asien, förklarar han.

– Man har överinvesterat i en kostym som nu inte behövs och i stället för att ta tag i det problemet så väljer man att exportera. Och nu när USA har stängt sina gränser mot den här importen så kan inte EU tillåta sig att bli någon slags avstjälpningsplats där andra länder lägger sina problem. Det ligger inte i vårt intresse som region.

”Det är viktigt att vi som region inte är naiva.”

Enligt Viktor Stömberg har det pågått en regionalisering inom världshandeln i åtminstone 15 års tid. Den geopolitiska verkligheten har satt käppar i hjulen för globala värdekedjor och drivit handeln i en annan riktning än vad många såg framför sig för ett tiotal år sedan.

– Jag förstår USA:s ambition att vilja få mer egen tillverkning och att göra sig mindre beroende, men sen kan man diskutera de metoder som används för att uppnå de målen. Tullar och handelshinder är kanske inte det verktyg som alla ekonomer skulle välja men nu har vi hamnat här och då får vi förhålla oss till den verkligheten. Det är viktigt att vi som region inte är naiva, tycker jag.

Nu har EU-kommissionens förslag nått EU-parlamentet där den svenska Europaparlamentarikern Karin Karlsbro (L) har utsetts till rapportör, eller huvudförhandlare.

Till TN säger Karin Karlsbro att syftet med förslaget är att slå vakt om och framtidssäkra Europas stålindustri.

– Stålindustrin är som en ryggrad för hela vår ekonomi. Men just nu är det såklart extra viktigt att ha en säker och trygg stålindustri för vår säkerhet och försvarsförmåga och det är också viktigt för att vi i förlängningen ska kunna säkra den gröna omställningen.

EU: Viktigt att följa WTO-regler

Enligt Karin Karlsbro har problemen med överkapacitet orsakats av att flera länder dopar sin stålindustri med subventioner. När det sedan leder till prisdumpning i Europa så riskerar det att både slå ut satsningar på mer klimatvänligt stål och försvåra för Europa att producera stål som inte minst försvarsindustrin behöver.

Samtidigt som marknadstänket har åsidosatts på många håll har EU blivit alltmer ensamt i att stå upp för saker som frihandel och konkurrenskraft. Och det är lite där som problemet inom stålsektorn har uppstått, menar Karin Karlsbro.

För EU är det dock viktigt att de höjda ståltullarna införs inom ramen för WTO:s regelverk.

– Vi talar om en fri och regelbaserad världshandel och där finns det sådana här möjligheter att agera, så det har varit en viktig utgångspunkt. Det är ett fundament för det här arbetet, att förslaget bygger på att säkerställa relationerna till våra handelspartners, länder som vi redan har handelsavtal med eller är på väg att snart få.

Det senaste året har USA höjt sina importtullar på stål, vilket bland andra EU har haft synpunkter på. Tidigare i höstas gjorde EU:s handelskommissionär Maroš Šefčovič ett försök att återuppta tullsamtalen med USA med det tydliga målet att sänka tullnivåerna på bland annat stål.

”Det här är inte ett protektionistiskt monster som är taget ur luften utan det är designat utifrån de internationella regler som vi har för den fria regelbaserade handeln.”

Karin Karlsbro tycker dock att EU:s planer skiljer sig kraftigt mot USA:s upplägg, som enligt henne går ut på att ”slå hårt mot allt och alla samtidigt”.

– EU agerar ju inte alls på det sättet, utan man lägger nu ett förslag som man har ansträngt sig för att det ska vara i linje med de regler som finns inom WTO.

– Det här är inte ett protektionistiskt monster som är taget ur luften utan det är designat utifrån de internationella regler som vi har för den fria regelbaserade handeln. Så skulle jag vilja beskriva det. Det man vill ta fram är en skyddsmekanism för att skydda EU:s företag och den egna stålindustrin mot den här globala överkapaciteten.

Det finns däremot likheter mellan de situationer EU och USA har hamnat i som en följd av den globala överkapaciteten av stål, menar Karin Karlsbro.

– Här sitter vi lite grann i samma båt som USA. Även om vi tycker väldigt olika i de flesta andra frågor som rör handelspolitiken så är det viktigt att vi är öppna för att kunna samarbeta och kunna kroka arm med USA framåt. Vad det leder till får vi se men i det läge vi är nu är det viktigt av både ekonomiska och säkerhetspolitiska skäl att vi använder varje tillfälle för att räcka ut en hand till USA och se till att hålla de band vi har.

”Det här förslaget löser inte de problem som finns med konkurrenskraften i Europa.”

Men även om tuffare åtgärder bedöms vara nödvändiga för att skydda Europas stålindustri så understryker Karin Karlsbro att de höjda tullnivåerna inte ska ses som ett sätt att öka EU:s konkurrenskraft. För det krävs andra åtgärder, poängterar hon.

– Arbetet att framtidssäkra Europas industri i allmänhet, och Europas stålindustri i synnerhet, gör man genom en i allmänt sett konkurrenskraftig och företagsvänlig miljö med rum för innovation och ett starkt och bra företagsklimat. Det här förslaget löser inte de problem som finns med konkurrenskraften i Europa, det är viktigt att ta med sig.

Medan de höjda importtullarna skyddar den europeiska stålindustrin blir det dyrare för de företag som importerar. Kommerskollegium har redan uppmanat de svenska importföretagen att se över sina leveranskedjor och förbereda sig för ändrade importvillkor.

– Där måste vi säkerställa att vi hittar en bra balans. Samtidigt ska man vara väldigt medveten om att om vi skulle gå mot en riktning där vi slår undan fötterna för europeisk stålindustri så kommer det att drabba en stor del av tillverkningsindustrin. Så den europeiska stålindustrin är väldigt viktig.

Krävs lönsamhet för att investera

Viktor Strömberg på SSAB är också övertygad om att tullåtgärderna är nödvändiga för att Europa ska lyckas undvika allvarliga konsekvenser. Han varnar för att många företag annars kan få se en sämre lönsamhet, vilket kommer att slå mot deras möjligheter att investera.

– Som i alla teknikverksamheter så måste man återinvestera för att göra sig konkurrenskraftig och det kan man bara göra om man är lönsam. Är man inte lönsam så går det inte.

Samtidigt hoppas han att EU fortsätter att driva på för att komma åt roten till problemet, det vill säga de subventioner som är anledningen till att tullarna ansågs nödvändiga från första början.

– Jag väljer ändå att vara optimist. Om ett antal år så ser situationen förhoppningsvis annorlunda ut och då kanske det är möjligt att plocka upp de här tankarna igen. Jag hoppas inte att det här blir vårt permanenta stadium.

EU-kommissionens förslag om höjda tullar är tänkta att ersätta EU:s nuvarande skyddsåtgärder för stålindustrin. De löper ut den 30 juni 2026.