ELKRISEN

Efter elhaveriet – nu tänker Tyskland om: ”Varit en katastrof”

Tysklands energipolitik har fått massiv kritik under flera år. Nu drar politikerna i handbromsen och gör en ”reality check”. På tiden, menar experten Staffan Reveman. ”Att den gröna vätgasen skulle kunna lösa industrins problem är en dröm”, säger han till TN.

Det var i våras som Tysklands nya energi- och ekonomiminister Katherina Reiche (CDU) konstaterade att landets energipolitik behöver en ”reality check”.

Elavbrottet på Iberiska halvön varnade, enligt Reiche, för hur sårbart elsystemet kan vara – och hon menade att Tyskland hittills underskattat både systemrisker och kostnader.

När rapporten nyligen presenterades stod det klart att Tyskland nu delvis drar i handbromsen för landets stora energiomställning – ”Energiewende”.

Tyskland siktar visserligen fortfarande på klimatneutralitet 2035, men i översynen lyfter de även fram kostnadseffektivitet och försörjningstrygghet som lika viktiga mål.

”Vi får inte låta energiomställningen bli en kostnadsfälla som hotar vår industri”, sade ekonomiminister Katherina Reiche när rapporten lades fram.

En central del i rapporten är att regeringen nu växlar ned den förra regeringens prognos för elanvändningen från 750 terawattimmar till cirka 600 fram till år 2030. Orsaken är att den tyska elanvändningen minskat de senaste åren.

”Vi kommer inte att ha 15 miljoner elbilar på vägarna till 2030, inte 6 miljoner värmepumpar i byggnaderna och inga elektrolysörer på 10 000 megawatt. Inget av dessa politiska mål är på väg att nås,” sa Katherina Reiche till den tyska tidningen Die Welt enligt sajten Energinyheter.

Stora subventioner

Tysklands målsättning om 80 procent förnybar el 2030 står dock fast, men utbyggnaden måste vara realistisk och marknadsanpassad. I rapporten konstateras att ett av problemen är att investerare bygger sol- och vindkraft där det är mest lönsamt för dem själva – inte där elen behövs.

”Energipolitiken kan inte längre kan reduceras till en tävling i att producera så många kilowattimmar förnybar el man kan”, markerade Reiche.

Nätbolagen tvingas därför ansluta anläggningarna och bygga ut elnäten för miljarder euro, vilket har fått nätavgifterna att rusa och drivit upp elpriserna under många år.

Det finns dessutom inbyggda incitament som driver kostnaderna. Den tyska staten garanterar de flesta gröna kraftverk ett fast pris i 20 år, vilket gör att de producerar maximalt oavsett efterfrågan.

Resultatet blir att näten pressas till bristningsgränsen på soliga dagar, samtidigt som subventionerna fortsätter att betalas ut även när elpriset faller till noll.

Tillsammans har detta skapat en kostnadsbörda som i slutänden hamnar hos de tyska elkunderna. Rapporten betonar att den fortsatta utbyggnaden av vind- och solkraft måste gå hand i hand med nätutbyggnaden.

Därför slopar den tyska regeringen subventionerna för privatpersoner och företag att bygga solceller på tak.

– Tyskland har lagt enorma pengar på att subventionera utbyggnaden av vind- och solkraft som bekostats av skattebetalarna och lett till högre elpriser som skadat vår industri, säger Staffan Reveman, expert på tysk energipolitik och vd på Reveman Energy Academy.

Mindre vätgas

Rapporten drar även ned Tysklands högt satta förväntningar på vätgasens roll. Målet om 10 GW elektrolyskapacitet till 2030 finns visserligen kvar, men rapporten bedömer det som svårt att nå.

Scenarierna visar snarare på ett spann mellan 2 och 7,5 GW till 2030. De hänvisar till studier som visar att kostnaderna för grön vätgas i dag ligger långt över vad marknaden är villig att betala.

– Beslutsfattarna har sagt att vätgasen ska lösa alla problem och folk tror dem. Att installera ännu mer sol- och vindkraft för att driva deltidselektrolysörer och därmed producera vätgas som med nya ”H2-ready” gaskraftverk ska producera grön elektricitet låter inte ekonomiskt. Inte ens för den inhemska stål- och kemiindustrin kommer den tillgängliga vätgasen att räcka. Att den gröna vätgasen skulle kunna lösa industrins problem är en dröm, säger Staffan Reveman.

Ett huvudbudskap i rapporten är att det inte längre räcker att räkna produktionskostnader för vind och sol. Det som verkligen avgör energipolitikens framgång är systemkostnaderna – kostnader för nätutbyggnad, flexibilitet, reservkapacitet och backup.

”Överskott av förnybart kombinerat med behov av fossil backup driver upp konsumentkostnader och hotar industrins konkurrenskraft”, heter det i rapporten.

Kombinationen av nedlagd kärnkraft, slutet för den billiga ryska gasen och ett större beroende på förnybar energi som kräver fossil back-up har drivit upp de tyska elpriserna och hotar industrins konkurrenskraft, konstaterar Reveman.

– Tysklands misstag var att fasa ut kärnkraften och göra sig beroende av dyr kol- och gaskraft. I augusti kom 16 procent av den tyska elen från kolkraftverk och 11 procent från de gaseldade kraftverken.

TN har rapporterat att en rapport från EU-kommissionens forskningscenter JRC visar att Tysklands fossila kraftverk sätter priset omkring 86 procent av tiden, både 2022 och enligt prognoserna 2030.

– I rapporten nämns inte ens kärnkraften. Det är för politiskt känsligt. Istället pekar man ut vägen framåt med en fortsatt stor utbyggnad av väderberoende produktion, fortsätter Staffan Reveman..

Men i rapporten pekas på en stor utbyggnad av lagringskapacitet som batterier?

– Visst, det är bra att vi kan bli mer flexibla i vår elkonsumtion och användning, men det finns inga batterier i världen som kan hålla ställningarna under en tysk ”dunkelflaute”. De här stora batterilösningarna är också extremt dyra, säger Staffan Reveman.

Den tyska industrins branschorganisation BDI, och VCI som samlar den tyska kemiindustrin välkomnar rapporten och kallar den ett nödvändigt steg för att återupprätta konkurrenskraften.

Organisationen CEO som är en sammanslutning av europeiska företagsledare som fokuserar på att påskynda den gröna omställningen är mer oroade och varnar för att minskade utbyggnadsmål kan påskynda en pågående avindustrialisering.

Miljöorganisationerna är starkt kritiska. Greenpeace menar att regeringen i praktiken driver en ”fossil agenda”, medan den tyska miljöorganisationen DUH anser att det är ett ”energipolitiskt bakslag”.

Staffan Reveman menar dock att rapporten ska ses som ”working paper” för koalitionens fortsatta energipolitik, men påpekar att den inte har någon laglig betydelse.

– Det är bra att man gör något eftersom den tyska energipolitiken varit katastrofal, men man ska komma ihåg att detta inte är något beslutsunderlag.