DET NYA ARBETSLIVET

80-årige Göran driver två företag – ”Gillar att få saker gjorda”

Göran Magnussons två industriföretag anställer 20 medarbetare och säljer varor till hela världen. Och trots att han snart fyller 80 har han inga större planer på att sluta. ”Det är jätteskönt att komma hit på morgnarna”, säger han till TN.

På 20 år har andelen personer i åldrarna 65–74 år som arbetar mer än fördubblats i Sverige, och antalet uppgår nu till drygt 217 000 personer, enligt statistik från SCB. Men även bland de seniorer som är 75+ väljer många att fortsätta arbeta.

En ny rapport från SPF Seniorerna visar att det 2024 var 62 000 personer i åldrarna 75–89 som jobbade, det vill säga drygt sex procent i åldersgruppen. Det är betydligt mer än i övriga europeiska jämförbara länder.

Företagare dominerar

Av 75-plussarna som fortsätter att jobba är två tredjedelar företagare. TN har träffat en av dem, Göran Magnusson, som driver två industriföretag i halländska Veddige, Nya Viskan Veddige och Indutec.

I januari fyller han 80 år, men på frågan om han inte ska ta och bli pensionär nu drar han på svaret.

– Jag har såklart tänkt på det, men jag tycker ju fortfarande att det är så kul. Det är roligt att göra något konkret, helt enkelt. Jag gillar att få saker gjorda. Det är jätteskönt att komma hit på morgnarna, säger han.

”Jag tycker ju fortfarande att det är så kul.”

Samtidigt säger Göran Magnusson att det fysiska börjar ta ut sin rätt. Han och hans fru talar allt oftare om att det kanske borde vara dags snart. Det är inte för ekonomins skull som han har fortsatt att jobba upp i åren.

– Det är kul att rulla på med det. Jag har ju ansvar för människorna här på verkstaden och att vi har rätt saker att göra. Ingen är oumbärlig men jag är ändå lite orolig för hur det ska bli för gubbarna när de får en ny ledare.

Vad skulle du göra om du inte jobbade?

– Ja, det är ju det som är problemet. Jag kanske behöver ta fram mina gamla frimärkssamlingar, haha.

TN träffar Göran Magnusson på hans företag i Veddige mitt i juli. På vägen in mot centrum ligger industriföretagen på rad och det är lätt att förstå att Veddige förr kallades för ”Lilla Gnosjö”.

Dagen innan har en stor order skickats i väg till Japan. Den sista innan några veckors semester.

Efter en civilingenjörsexamen i maskinteknik från Chalmers och doktorandstudier började Göran Magnusson sin yrkesbana 1975 som ”kärnkraftsmänniska” på Ringhals.

– Jag var en riktig vattenfallare. När jag kom dit höll Ringhals tre och fyra på att sättas upp och Ringhals ett och två var på väg att tas i drift, säger han.

Han ingick i organisationen när Ringhals tre och fyra byggdes och fortsatte sedan som projekt- och konstruktionsansvarig inom driftorganisationen.

– Det är lite tragiskt att de inte gjorde någonting åt ettan och tvåan medan de kunde. Samtidigt var det ju rätt anläggningar att välja, om något skulle läggas ner. Tvåan hade sina problem.

Det sista projektet innan han slutade var som platschef när Ringhals två bytte ånggeneratorer. Något som Ringhals var först i världen med att göra.

”Olika världar”

Men sedan kände han att det var dags att gå vidare. När han fick höra talas om ett bolag i Veddige som var till salu köpte han det 1996 och startade Nya Viskan Veddige, en mekanisk verkstad. Främst utför företaget verkstadsservice och ombyggnadsarbeten hos Södra Cell och Strängbetong, men även hos de stora byggföretagen som Skanska och NCC.

Göran Magnusson hade aldrig drivit eget tidigare och beskriver det som två helt olika liv.

– Som statligt anställd på Vattenfall behövde man inte fundera på vad saker kostar. Det finansieras med skattepengar. Här måste vi finansiera med våra egna pengar. Att skillnaden är så stor fattar man inte förrän man börjar praktisera det. Som företagare måste du kämpa för dina intäkter, säger han.

För sju år sedan köpte han Indutec när det höll på att gå i konkurs. Företaget designar och tillverkar omrörare som liknande propellrar med diametrar på uppåt fem meter och axellängder upp till 15 meter. De används i stora tankar hos exempelvis avfallsanläggningar eller storbönder för finfördelning av stora massor, eller för att skapa biogas av avfall eller gödsel.

Idag har de båda verksamheterna totalt 20 anställda. Många kunder finns i Sverige men en hel del går också på export till bland annat Japan, Ukraina, Dubai, Kina, Italien och Norge.

Den största ordern hittills i Sverige var på fem miljoner kronor och gick till Ryaverken, numera Gryab, på Hisingen i Göteborg, men vissa ordrar kan också vara ganska små, enligt Göran Magnusson.

Mobilen ringer. ”Får jag ta det?” frågar han. Ett lyftbord på väg från Tyskland är försenat och idag är sista chansen att få det till Veddige för att sedan kunna leverera till kunden i tid.

– Lyftbordet skulle varit här i måndags, men chauffören råkade lyfta av det i Malmö. Så nu är det kalabalik”, säger Göran Magnusson.

En stund senare har lyftbordet anlänt. Mattias som ska boka transporten vidare ringer och ber Göran Magnusson kontrollera leveransen.

– Jag går ut direkt och kollar om det är några repor eller något annat som måste åtgärdas. Du får gärna jaga på chauffören också, svarar han.

Veckan innan har två personer varit på plats i Veddigeverkstaden från Indutecs japanska kund Kobelco, ett dotterbolag till den globala storkoncernen Kobe Steel.

– Japanerna är vänliga och skrattar mycket, men de är också väldigt noggranna. Eller rätt petiga till och med. Mycket dokumentation. De var här i fem dagar för att inspektera ordern som vi skickade igår.

Det är en kund som den förre ägaren till Indutec lämnade efter sig, förklarar Göran Magnusson.

– Det var han som sålde konceptet till Kobelco, som vi har levererat till sedan dess. Han hade ingen förmåga att tjäna pengar, men han var en duktig säljare. Charmade kineser och japaner och det har vi levt mycket på.

”Kommer sakna människorna”

Göran Magnussons son jobbar som ekonomiansvarig på företaget två till tre dagar i veckan, men har inte visat intresse för att ta över verksamheten. Den som ligger närmast till hands att ta över är Benny som kom till företaget för tio år sedan och som leder de större projekten. I början diskuterade de en hel del kring hur övertagandet skulle ske, men sedan dess har de inte pratat så mycket om det.

Den dagen Göran Magnusson slutar jobba är det människorna i firman som han kommer att sakna mest.

– Jag är rätt hygglig med folk och lyssnar gärna. Om jag någon gång är pressande vet mina medarbetare att det är för att jag vill att det ska bli bra. Det jag inte kommer att sakna är att gå upp på morgnarna när klockan ringer, men när jag kommer till jobbet känns det bra. Jag kommer att sakna människorna.