SVENSKA FORSKNINGEN

Så kan Trump skada svensk forskning – ”Det är fullständigt kaos”

Nu börjar de amerikanska toppuniversiteten se effekterna av Donald Trumps angrepp. ”Som ni förstår tycker alla att det är fullständigt kaos”, säger forskaren Mathias Uhlén. Trumps politik slår även mot svensk forskning som tvingas välja mellan USA och den allt starkare forskningsnationen Kina.

Den forskning som bedrivs på legendariska universitet som Harvard, MIT, Columbia University och Stanford har under lång tid hållit världsklass. Så är det fortfarande, men sedan ett år tillbaka sätts den under press av president Donald Trump.

Mest uppmärksamhet har hans batalj med Harvard fått – universitet har sett 20 miljarder kronor gå förlorade i anslag. Nu varnar representanter från den svenska forskarvärlden att attacken även kan få allvarliga konsekvenser för svensk forskning.

Eftersom den federala finansieringen av forskningsmedlen har vuxit dramatiskt sedan 90-talet har Trump en starkare ställning än vad Richard Nixon och Ronald Reagan hade på sin tid när de kritiserade utvecklingen på universiteten, förklarar Mathias Uhlén, professor på KTH, i en ny rapport, Så påverkar Trump forskningen i Sverige.

Mathias Uhlén är förutom forskare också uppfinnare och företagare inom bioteknik. Han har bland annat grundat Science for Life Laboratory med runt 1 500 forskare bara på centret i Stockholm.

Förlorade år

Mathias Uhlén har flera nedslående spaningar som han har fått ta del av från personer med inblick i USA:s akademi:

– Som ni förstår tycker alla att det är fullständigt kaos, sa han på ett seminarium då Trumps effekter på forskningen presenterades.

Han har kontakter inom till exempel Stanford, MIT och Harvard.

– När jag ställer frågan till dem om hur mycket trumpismen har påverkat deras forskning så säger alla samma sak: Än så länge har det inte hänt så mycket. Vi har förlorat en del anslag, men i det stora hela så är det ingen större påverkan.

Men det startas samtidigt få nya projekt och inflödet av unga personer redo att ta sig an ett labbjobb har minskat drastiskt:

– Det här är otroligt intressant på längre sikt. Vad händer om de som faktiskt gör grundjobbet och jobbar 6-7 dagar i veckan, 14 timmar, försvinner ifrån systemet? Undrar han.

Undervisningsmöjligheter stryps

Sara Mangsbo, professor i protein- och antikroppsläkemedel vid Biomedicinskt centrum (BMC), Uppsala universitet, ser också effekterna av minskade anslag i USA:

– När anslagen försvinner sitter forskarna med en uppgift som de är ålagda att prestera på utan finansiering. Frågan som de ställer sig är om de ska genomföra det ändå ”for the greater good” eller inte göra det för att de inte har anslaget. Det är klurigt, säger hon.

Hon menar också att minskade undervisningsmöjligheterna slår mot yngre forskare.

– Det man hör är att de har förlorat mycket undervisning. Så förutom att universiteten tappar de som är i labben så har vi ingen påfyllnad av unga forskare, eftersom undervisningen har stannat i princip, säger hon.

”En av hans pessimistiska åsikter är att skadorna som sker de närmaste tre åren kommer att bli väldigt svåra att ändra.”

Samtidigt har flera av de amerikanska toppuniversiteten flera ben att stå på, vilket gör dem finansiellt starka. De privata medlen blir ett slags stötdämpare när Trump drar ned på anslagen. Men likväl är det inte hållbart i längden, menar både Sara Mangsbo och Mathias Uhlén.

När Bertil Andersson, tidigare rektor vid Nanyang Technological University i Singapore och biokemist, pekar på de långsiktiga problemen hänvisar han till L. Rafael Reifs, före detta ordförande för MIT, dystra utsagor: Han menar att Donald Trump bara är en del av en trend som har präglat det republikanska partiet under många år.

– Om man ska tro L. Rafael Reif så kommer det här inte att försvinna med Trump, säger Bertil Andersson.

– En av hans pessimistiska åsikter är att skadorna som sker de närmaste tre åren kommer att bli väldigt svåra att ändra även om det skulle bli en demokratisk regering efter 2028. För om du tar miljarder från forskningen för att finansiera skattesänkningar eller lägga på sjukvården och infrastruktur så är det politiskt svårt att ta tillbaka det igen.

Den snabba omläggningen kommer också att bli en utmaning för den forskning som bedrivs på svenska universitet. Frågan är om den svenska forskningspropositionen som bara har ett år på nacken klarar av att adressera en radikalt förändrad värld.

– Det är väldigt mycket som har hänt och det behöver vi hantera. Vi behöver uppdatera vår analys och behovet av politiska reformer och satsningar för att stärka svensk forskning och i förlängningen vår konkurrenskraft så att vi kan behålla vår position som ett litet men mycket framgångsrikt land, säger Emil Görnerup, forskningsexpert på Svenskt Näringsliv.

Ytterligare en effekt av Donald Trumps aggressiva politik gentemot universiteten är att studenter och forskare i USA ser att andra länder kan erbjuda mer attraktiva forskningsmiljöer. Här finns det en möjlighet för Sverige.

– Intresset för vårt masterprogram i biologiska läkemedel har helt plötsligt exploderat. Jag har ingen aning om det hänger ihop med det som händer i USA, men det är i alla fall mycket folk som söker sig till undervisningen hos oss från hela världen just nu, säger Sara Mangsbo.

Mathias Uhlén ser en liknande trend, men det handlar främst inte om toppforskare, utan mer om forskare på lägre nivå:

– Det finns helt klart ett ökat tryck på att komma till Sverige. Det finns attraktiva tjänster här som lockar, men samtidigt så har vi ett problem med lönenivån i Sverige som är väldigt låg för experter.

Kina vinner mark

Medan USA riskerar att tappa som forskarnation bygger Kina upp sina muskler. Landet har ingen brist på unga hungriga forskare som är beredda att jobba hårt.

En metod att tydliggöra ett lands status inom forskningen är att göra en bibliometrisk analys, det vill säga att kvantitativt och statistiskt syna vetenskapliga publikationer för att mäta forskningens kvalitet, spridning och genomslag.

– Kina, som förut låg bibliometriskt ganska lågt ner är nu på andra plats per capita i världen efter USA. Och landet kommer att gå om USA. Så det här är ett epicentrum som håller på att väldigt mycket gå mot Kina. Och då är frågan, vad gör vi i Sverige, säger Mathias Uhlén.

Han är förstås i högsta grad medveten om att det är en auktoritär regim som står bakom den kinesiska forskningen:

– Det här är en väldigt delikat balans tycker jag som vi som forskare måste göra när vi ska bestämma oss för hur skadligt det är att jobba med dem, säger Uhlén.

Enorma belopp satsas i Kina

Mathias Uhlén berättar om ett forskningsprojekt som under en lång tid har finansierats av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse (kartläggning av proteiner). Under årens lopp har projektet fått cirka en miljard kronor, men det är mycket litet jämfört med de astronomiska belopp som figurerar i samband med ett kinesiskt projekt inom samma område:

– Där vill de få en miljard dollar per år. Det betyder att de på en månad får vad vi har haft under 25 år. Vi tycker ändå att det har varit en fantastiskt generös finansiering från Wallenberg-stiftelsen, säger Uhlén.

– Det blir nästan svårt att förstå hur man ska förhålla sig till satsningarna. Ska man bejaka det och försöka samarbeta, man vet samtidigt att de kommer att försöka stjäla mycket av vad man gör. Samtidigt så är det svårt att stå utanför.

Bertil Andersson menar att de kinesiska satsningarna är historiskt stora och håller hög kvalitet:

– Man måste förstå hur mycket pengar som satsas på forskning i Kina. Det har inte hänt på det här jordklotet att man satsar så fokuserat på forskning, kanske inte all forskning, men mycket strategisk forskning, säger han.

Trots att allt med Kina bör hanteras med försiktighet säger han att svensk forskning inte gynnas av beröringsskräck.

– Den svenska puritanismen har slagit till ordentligt, säger han.

– Jag tror att man måste göra en omvärldsanalys. Inte bara med Kina, men hur agerar andra länder, andra industriländer, akademin i Europa och högteknologisk industri i Europa. Har vi samma enormt strikta tänk vad det gäller Kina?

”Det kan ju också vara så att Trump ändrar sig imorgon. Och att Kina blir de stora hjältarna. Man vet inte vad som händer med den mannen.”

Mathias Uhlén manar till viss försiktighet. Han exemplifierar med när Donald Trump förbjuder forskare att ha med Kina att göra. Det får även ringar på vattnet inom svensk forskning; man vågar inte samarbeta med Kina av rädsla för att man inte får ta del av de amerikanska anslagen.

– Där har vi påverkan från USA som gör att det är relevant för oss att ha beröringsskräck, säger han.

Bertil Andersson pekar också på att Trump ändrar ståndpunkt hela tiden, vilket bidrar till kaoset:

– Det kan ju också vara så att Trump ändrar sig imorgon. Och att Kina blir de stora hjältarna. Man vet inte vad som händer med den mannen, säger han.

Byråkrati hämmar Europa

Men vad kan Sverige göra? Kan ett reformerat Europa vara en motvikt gentemot de två supermakterna? Sara Mangsbo lyfte frågan genom att ta upp exempel på hur tysk forskning om så kallade mRNA-vacciner inom cancervaccinfältet fick avgörande betydelse under Corona-pandemin när vacciner blixtsnabbt forskades fram.

Men Europa har en byråkratisk ryggsäck att bära:

– Om vi skulle våga satsa på forskning och innovationer inom Europa och ha någon typ av gemensam syn så är vi alla ense om att vi skulle bli en väldigt stark forskningsdimension att ha att göra med. Men vi blir fragmenterade i hela vår läkemedelscykel med alla typer av regulatoriska godkännanden och beroenden av betalningsviljan i varje enskilt land i EU, säger hon.